Allt ryms inte på en A-4 sida

Jesus torterades och spikades slutligen fast på ett kors.
Det skedde för din skull. Ingen tog hans liv, han gav det för att du skulle få leva.
Hans uppdrag var att öppna en ny väg till Gud, den gamla hade, genom människans synd blivit oframkomlig. Han gjorde det av kärlek, till dig.
”Var och en som tror på honom skall icke förgås utan ha evigt liv”. (Joh 3:16).
Det är grundbulten i evangeliet. På den sanningen kan man bygga
och leva sitt liv i gemenskap med Jesus.
Och det enda du behöver göra är att tro på honom när han säger det.
Då får ditt liv en ny mening. Du blir ”född på nytt”.
Jag är vägen, sanningen och livet sade Jesus också. Ingen kan rucka på denna sanning utan att göra våld på, – just sanningen.
Och överger man sanningen om vägen, går man vilse i livet
och missar målet – himlen.
En orienterare som har karta och kompass i handen kan också gå vilse, men hans redskap hjälper honom att korrigera kursen så att han kommer rätt.
Det finns redskap också för andlig vilsenhet.
Bibeln är ett sådant redskap. Den är både karta och kompass.
Ta en stund och reflektera över din situation. Vad skall du göra med Jesus?
Har han något att erbjuda dig, som du saknar? Kan det vara värt att söka kunskap om honom som kan ge ditt liv den mening och innehåll som du söker?
Vill du ha hjälp att finns vägen? Sök hos dem som funnit den, de kan visa dig. Det gäller ditt liv, det eviga.
Annonser

När helhetstänket saknas

Vi behöver ett helhetstänkande i denna fråga skriver en präst i Svenska Kyrkan i en debattartikel i tidningen Dagen apropå homodebatten. Ja, så är det och vad är då helheten? Summan av ditt ord är sanning, skriver aposteln. Kan detta bibelord utgöra en grund att stå på? Summan, helheten?

Om än inte homosexualiteten är en stor sak i bibliskt perspektiv så har det blivit det i vårt samhälle. Jag har dock inte träffat någon kristen som uttalat förakt för de homosexuella, det är snarare andra grupper i samhället som står för detta hat Däremot måste vi, eftersom bibeln är vår urkund, ta ställning utifrån detta. Andra tar ställning utifrån andra utgångspunkter.

Jag tycker nog att Mikael Löwegren argumenterar en aning trassligt. Han refererar till hätskhet I debatten. Jag tror han blandar samman hätskhet med engagemang, ett angagemang som berör all synd, inte bara denna.
Bara för att man blir motsagt, på goda grunder, behöver man inte ta till överord. All synd engagerar kyrkan och kyrkans uppgift är att förkunna frihet från synd.  Man måste lyda Gud mer än människor. Detta Guds ord blir svårsmält för dem som vill sätta sig i Guds ställe och avgöra vad som är synd. Om man sedan anpassar det till ett gudlöst samhälles moral har kyrkan spelat ut sin roll.
Den anpassligheten är ett svårt hinder I kyrkans uppgift att rädda människor.

—————–

“Hur skulle Jesus göra” , är en viktig fråga I varje situation och varje relation till våra medmänniskor, skriver Dagens chefredaktör I samma nummer av Dagen

Jag tror man skulle kunna applicera Jesus ord till kvinnan som ertappats med sin synd och hotades med stening:

 “Inte heller jag dömer dig, gå och synda inte härefter”.

En kyrka som vill vinna sina medmänniskor, hetro eller homo, beter sig inte hätskt mot dem, det vore definitivt emot vad Jesus sade och verkade. Tvärtom vi skall älska dem. Det betyder inte att vi skall jamsa med dem som gör sig själva till gudar.

 

En trovärdighetsfråga

En i vårt samhälle nästan fanatiskt omhuldad synd är uppe till diskussion igen, homosexualiteten. Om inte andra synder betraktas som synd längre går väl även homosexualiteten fri tycks man mena och argumenterar utifrån detta.

Även denna fråga finns i bibeln, både som lag och nåd. Båda är tydliga.

”Vet ni inte att inga orättfärdiga skall få ärva Guds rike? Bedra inte er själva! Varken otuktiga eller avgudadyrkare, varken äktenskapsbrytare eller de som utöva homosexualitet eller låter sig utnyttjas för sådant, varken tjuvar eller giriga, varken drinkare eller förtalare eller utsugare skall ärva Guds rika”.

Det var många olika synder det i samma vers, och Gud är ingen demokrat så att han lämnar frågan till någon remissinstans. Men han har gett utrymme för nåd genom att Jesus har tagit alla dina synder på sig och därmed befrielse.

Det är Guds egen rättfärdighet som begränsar människans möjligheter att själv spela Gud. Den egna uppfattningen kan aldrig överordnas Gud. Var och en sin egen Gud fungerar liksom inte.

Bedra inte ner själva säger Paulus till korintierna, och oss! Ni spelar ett högt spel.

Frågorna behandlas i olika bloggar, som:

 

http://aletheia.se/
http://www.stefansward.se/
http://www.mikaelkarlendal.se/

 

 

 

 

                     

 

 

Luftgitarr är också ett instrument

– tycker den svenska regeringen och stämmer instrumenten i samklang med en kör av falsksjungande och terrorstämplade arabstater.

Det har hållits val i Israel och landets väljare (invånare, israeler) valde. Men valde fel företrädare för sig, enligt den officiella politik som bedrivs av EU och USA. Sverige inte att förglömma. Eftersom tvåstatslösningen hägrar för ”fredsälskarna” finns nu ingen rättvis fred i sikte, säger man.  Israel kommer att fortsätta ockupera land,(även om landet av många betraktas som det egna). Det finns mycket ockuperat land på jorden, men det är bara Israelisk ockupation som är intressant i omvärldens ögon. Dessutom, är det förresten ockuperat? Omstritt är ett bättre ord.

Omstritt, därför att araber också gör anspråk på landet. Detta trots att de förlorade området i sitt eget anfallskrig mot Israel 1967. De egentliga förlorarna är Jordanien, för även om de olagligt ockuperade området vid tiden för sexdagarskriget är det bara dom som kan göra anspråk på territoriet. Plus segermakten Israel. Under tiden gör Israel vad de måste göra, bygger bostäder åt sina innevånare. Man bygger där det finns mark. Eftersom deras av bl.a. av Sveriges tilltänkta förhandlingspart har slutmålet att förinta Israel ges inte många alternativ. Sverige försöker också bygga, där vi har byggbar mark. Vi bygger för både svenskar och flyktingar.

Det skulle vara intressant att förstå vilken lösning Sveriges regering såg framför sig sedan man började spela falskt med Israels fiender. Om Israel inte fanns längre, om de skulle förlora sin förmåga att försvara sig, skulle omvärlden, inklusive Sverige beklaga det, eller skulle man se det som att nu hade världen ett problem mindre?

Än så länge gäller dock Golda Meirs pragmatiska ord från 1960-talet: ”hellre omvärldens fördömande av ett existerande Israel än omvärldens beklagande av Israels begravning”.

 

Berndt Ekström har i GP publicerat ett längre inlägg i ämnet och jag citerar ur det:

Israel har rätt till Gaza och Västbanken

Kunskapen om nutidshistoria brister på många håll och den som intresserar sig för Israel-Palestina-konflikten bör noga läsa FN-deklarationen från 1922. För trots en absurd situation med många resolutioner från flera av FN:s organ så är de israeliska rättigheterna till Gaza och Västbanken obestridliga, skriver Berndt Ekström.

  I dag motsäger och ignorerar FN, EU, internationella domstolar, enskilda politiker, med flera tidigare avtal och lagar som bekräftar Israels rättigheter. Man kan därför ifrågasätta den intellektuella redligheten och etiska standarden hos dem som regelbundet slår fast att det lagliga är olagligt, att det som är rätt är fel och att det rättvisa är orättvist – så snart det gäller Israel. – avslutar Berndt Ekström artikeln.
(Innehållet finns att hämta på FN:s olika hemsidor)

 

Ester, en förebild för dagens feminister

De som har feminism som ledstjärna borde läsa bibeln. Där avtecknar sig många kvinnor som utmärker sig, inte i första hand som feminister som bara pratar, utan för sitt mod. De har fått saker och ting utförda och då inte bara för kvinnornas bästa utan även för de män som också är en del av mänskligheten.

Jag tycker man kan se flera kvinnor i bibeln som varande förebilder. Låt oss se på Ester. Hon levde 480 år för Kristus och hennes historia är starkt förknippat med judarnas.

Detta är en sammanfattning, men läs gärna hela berättelsen, i Esters bok

Kung Ahasveros regerar ett världsrike som sträcker sig från Indien till Etiopien. Han regerar från ”Susans borg” i Persien, närmast motsvarande dagens Iran.

Inom Ahasveros väldiga rike finns ett antal folkslag och bland dessa bor många judar, utspridda i samband med den babyloniska fångenskapen. Även i Susa finns en judisk koloni. Ahasveros regerar som kungars kung och hans ord är lag.

Hans drottning Vasti hamnade i onåd på grund av olydnad, högmod, hos sin konung, Ahasveros  och blev avsatt. När så kungen ändå ville ha en drottning blev det efter olika prov Ester som vann konungens gillande. Ester var judinna och var adopterad av Mordokai. När hon nu blev drottning ville inte Mordokai att hon skulle avslöja att hon var judinna.

Efter en tid blev Haman, en av kungens tjänare upphöjd i hovet till att få mer makt. När Mordokai inte visade honom tillräcklig vördnad genom att falla på knä för honom blev han ursinnig. Eftersom Mordoki var jude blev alla judar föremål för hans vrede och genom att på olika sätt förtala dem inför konung Ahasveros fick han tillåtelse att förgöra alla judar i riket och beslagta deras ägodelar, silver och guld.

När Mordokai insåg att det var för hans skull alla hans landsmän skulle förgöras blev han naturligtvis förtvivlad. Det enda som kunde rädda dem var om konungen ville ändra den order om att döda alla judar som Haman tillskansat sig genom sitt bedrägliga beteende. Och det kunde bara ske genom drottning Ester men hon riskerade sitt liv om hon oanmäld sökte upp konungen. Sådana var reglerna. Hon lät meddela Mordokai och utlyste genom honom en fasta utan mat och dryck under tre daga för alla judar, hon själv skulle också delta i detta. Sedan skulle hon söka upp kungen.

När hon gjorde detta tog konungen välvilligt emot Ester och frågade vad hon önskade. ”Om det behagar konungen, så må konungen tillsammans med Haman idag komma till en festmåltid som jag har ordnat för honom. Kungen accepterade detta och under festen frågade kungen Estervad hon önskade.

Som svar inbjöd hon kungen till ytterligare en fest nästa dag. Där skulle Ester tala om sin önskan. På natten fick konungen veta av sina tjänare att Mordokai vid ett tidigare tillfälle räddat konungen undan ett mordhot och när han frågade tjänaren om  Mordokai fått någon belöning för det svarade han, ingenting. Då gav konungen Haman i uppdrag att på ett överdådigt sätt hedra Mordoki, (juden som han avskydde).

Så kom då kungen och Haman till festmåltiden hos drottning Ester. När vinet dracks, sade kungen till Ester också nu den andra dagen: ”Vad är din bön, drottning Ester? Den skall besvaras. Vad är din begäran? Om det så gäller halva riket skall den uppfyllas.”  Drottning Ester svarade: ”Om jag har funnit nåd för dina ögon, o konung, och om konungen så finner för gott, låt mitt eget liv sparas, det är min bön, och låt mitt folk (judarna) sparas, det är min begäran. För vi är sålda, jag och mitt folk, till undergång, död och förintelse.

”Vem är det, och var finns han som har vågat göra något sådant? Ester svarade att det var Haman, ”En motståndare och fiende är han, den där onde Haman.” Kungen reste sig från bordet i vredesmod, lämnade sitt vin och gick ut i palatsets trädgård. Men Haman stannade kvar för att bönfalla drottning Ester om sitt liv, ty han såg att kungen hade beslutat om hans olycka.  

Harbona, en av kungens hovmän, sade: ”Vid Hamans hus står redan en påle, femtio alnar hög, som Haman har låtit resa upp för Mordokaj, som med sina ord var till sådan nytta för konungen.” Då sade kungen: ”Häng upp honom på den!” Och man hängde upp Haman på den påle han hade låtit sätta upp för Mordokaj. Sedan lade sig kungens vrede.

Om inte drottning Ester handlat på ett sant feministiskt sätt hade judarna i hela konungens imperium försvunnit.

Det judiska folket har varit illa ute många gånger genom historien. När de vandrat med Gud har han varit med och välsignat. När de övergett honom för andra gudar har han lämnat dem – för en tid. Tom förskingrat dem. Så har liver för hans folk pågått genom historien. Men han har aldrig övergivit dem helt, han har alltid berett en utväg, denna gång genom drottning Ester.

 ”Ingenting är nytt under solen, allt går igen, det som har skett kommer att ske igen”, säger Predikaren. Av det kan vi dra vissa slutsatser, det kommer att ske igen.

Situationen 480 år f Kristus var att judarna var hotade genom orättfärdighet

De fanns utspridda i landet. De vägrade dyrka människan
De hotades av utplåning genom falska anklagelser
Rättvisan hann ikapp och de blev räddade, genom en modig kvinna.

I fortsättningen av Esters bok beskrivs hämnden.

Är situationen för judarna i princip annorlunda i dag? Visst känner vi igen den. Antisemitismen växer, snart kommer krav på ny förintelse. (Finns redan). Men rättvisan kommer även nu att segra och hämnd utkrävas, inte av någon människa utan av Gud själv. Ingen bär hand på Israel ostraffat.

Sjung om Guds rika kärlek –

Pingstförsamlingarnas stora annonstavla var förr sången och musiken. Som den utövades av vanliga medlemmar också. Det var många ungdomar som kom inom hörhåll för evangelium lockade av den sång och musik som utövades. Alla deltog i sången, inte minst församlingen i sin helhet.

Församlingarnas offentliga framträdanden blev med tiden färre, från tre möten/vecka till en gudstjänst/vecka betydde också mindre behov av sånginsatser. När uppgifterna på sångens och musikens område på det sättet minimerades blev det lätt att ägna sig åt andra ”nöjen” än sång, och då utanför församlingens skydd. I samband med att kören och ”strängmusiken”, blåsorkestern, andra former av musik inte behövdes längre försvann ett stort antal medlemmar.

I det profana Sverige vårdas vår nationella sångskatt bl.a. genom Allsång på Skansen och på andra ställen där publiken samlas för att sjunga tillsammans. Man gläds åt att sjunga gamla örhängen som mormor känner igen och kan texten till och glatt sjunger, tillsammans med en massa ungdomar. Den gemensamma sången skapar den glädje och gemenskap man söker.

Är det igenkännandet som är nyckeln?

Jag kommer ihåg mitt eget möte med Jesus, som skedde i Filadelfiakyrkan i Stockholm 1956! Minnet förbleknar efter ett antal år, men inte detta.
Jag kommer också ihåg hur sångerna påverkade mig. Ovan som jag var vid situationen gav de mig en försmak av det som kunde bli mitt nya liv, och även blev det senare. Rätt anpassad sång och musik i våra möten kan aldrig överskattas.

När en behovets människa själv får delta i sånger innehållande text som har med Jesus att göra, har det redan skett en delseger, en liten bekännelse. Renheten i Jesus blir en kontrast med synden i det egna livet och den helige Ande får en möjlighet att peka på att förändringen finns inom räckhåll.

Det är klokt att använda de medel som har en inneboende attraktionskraft på de människor vi vill nå. Det har sången och alla vet det. Jag tror också att den som upplever delaktighet i sången också får kortare väg till en djupare delaktighet.

Sången i alla former av gudstjänster bör inte förunnas några få, det är en allmän egendom.

 

 

Guds löfte till Israel gäller än

Som kristna har vi alltid haft Jesu återkomst framför våra ögon som ”nästa steg”. Det är finalen har vi ansett. Är det verkligen så? Många har tyckt, trott och tänkt, jag också i den frågan. Någon form av slutpunkt är det nog, men är det FINALEN?
Att det i ändens tid blir någon form av en slutlig final är nog ostridigt. Men hur har Gud orkestrerat den? I vilket skede kommer Jesus tillbaka för att bl.a. skilja ”fåren från getterna”. Är judarna inblandade på något sätt eller har hedningarna tagit huvudrollen? Judarna har nog spelat bort sina kort nu, tycks många mena. Och spelat har dom.

Dom har frestat Guds tålamod i alla tider och fortsätter så även i dag. Gud har upprättat profeter som haft till uppgift att varna för de faror som låg i att de dyrkade andra gudar och struntade i överenskommelser med Gud. Hela GT handlar om detta. Det märkliga är att Gud aldrig har övergett dem och han kommer inte att göra det nu heller

Hur kan det komma sig? Jo han har förbundit sig genom att teckna förbund/avtal med dem och lovat dem trohet. Och Gud håller vad han lovat. Folket har varit trolöst men Gud har varit trofast och han är likadan i dag.

Jag tror dock att det är två händelser som är aktuella. Högaktuella. Om de utgör en final vet jag inte och kan inte heller påverka. Det är Antikrists framträdande och det är att Jesus skall komma tillbaka. Det är bibelord som inte behöver tolkas, det är ett scenario som kommer att inträffa. Vi vet bara inte riktigt när men vi ser hur det drar ihop sig. Vi har emellertid EN alldeles fast tidsangivelse och det är: I DAG

I dag, om ni hör hans röst, förhärda inte era hjärtan.
 
Paulus skriver till Timoteus:

”Du ska veta att i de sista dagarna blir det svåra tider. Människorna kommer att vara egenkära, pengakära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, kärlekslösa, oförsonliga, skvallriga, obehärskade, råa, fientliga mot det goda, falska, hänsynslösa och högmodiga. De kommer att älska njutning mer än Gud och ha ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft. Håll dig borta från dem!”

Så har människorna alltid varit, kanske du säger. Och så är det nog. Men Paulus kopplar detta till ”de sista dagarna”. Tillsamman med allting annat som Jesus och hans apostlar sagt, blir det en allvarlig varning för oss. Använd tiden väl!
I en gammal ”läsarsång” lyder kören: ”Vid korset finns rum för dig, miljoner där stå men plats finns ändå, vid korset finns rum för dig”.

Allt som sker har någon form av förberedelsetid, Gud ger tid till omvändelse för han vill ingen syndares död. Men den tiden är inte oändlig.

Vår förberedelsetid är nu.