Månadsarkiv: maj 2015

Det är mörkast strax innan gryningen

Publicerad den av
1

Jag tror att om vi lyfter blicken något kan vi se mörkret välla in över jorden i form av ondskans utbredning. Ondskan rustar sig. Men gryningen kommer, och strax därefter blir det fullt dagsljus. Det är en profetia, dock inte från mig. Bibeln säger det. Det finns böcker som man inte behöver läsa från pärm till pärm – det vore nästan dumt att ens försöka. Kokboken är ett sådant exempel, där är varje recept en avslutad enhet. Att läsa bibeln på det sättet ger en fragmenterad bild av det bibeln vill förmedla. Då förstår man inte helheten utan förlorar sig i detaljer.

Det är helt annorlunda om man läser en detektivroman. Där blir slutet av boken viktig.

Hur är det med bibeln – hur skall den läsas? Den är en form av historiebok som berättar om Gud, och hans folk Israel, deras öden och äventyr genom seklerna. Det är verkligen en omväxlande läsning, samtidigt lite enahanda, hur hans folk ömsom följde sin Herre för att sedan avfalla och följa andra gudar. Det hände gång efter annan. Judarna bröt Guds förbund och gick sina egna vägar och glömde sin Herre. Och Herren förlät dem, gång på gång. Han sände profeter till dem för att få dem tillbaka för han älskade dem. Många av profeterna dödade de.

Till sist sände han sin egen son, Jesus. Guds rättfärdighet krävde att ingen synd fick finnas vid bröllopet. Och Jesus lyfte på korset av vår synd och öppnade en ny väg till Guds rike. Vi får överlämna synden och när vi omvänder oss blir vi fria och likt den förlorade sonen återvända till fadershuset.

Apostlarna fick uppgiften att sprida detta budskap ut över jorden till alla folk, först till judarna, sedan också till oss hedningar. Men det skedde inte utan motstånd från ondskans makter. De makter som förförde Israels folk i GT är verksamma även i dag och nästan omedelbar efter korsfästelsen och Jesu himmelsfärd utbröt en stor förföljelse mot ”den vägen”. Allt detta kan du läsa om i Bibeln, den förklarar, så att om du vill, har du ingen svårighet att förstå hur vägen ser ut.

Över tid och under inflytande av fiender till det goda har apostlarnas undervisning ändå burit frukt och många väntar att Jesus skall komma igen som han lovat.

”Se till att ingen bedrar er”, sa Jesus. Det går alltså att bli bedragen och därmed missa bröllopet i himlen. Synd är i första hand uppror mot Gud och hans ord och synden börjar med frestelse. Någon luras tro att Gud är nog inte så noga, han förstår mig och älskar mig. Låt dig inte luras i den fällan. Han vill att hans kärlek skall vara besvarad och kärleken till honom visas genom att vi håller hans bud. Man måste vara två i ett bröllop där båda älskar.

Detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud. Och hans bud är inte tunga, för allt som är fött av Gud besegrar världen. Och detta är den seger som har besegrat världen: vår tro. Vem kan besegra världen utom den som tror att Jesus är Guds Son?
(1Joh 5:3)

Bröllop är alltid fest och i detta sammanhang en lååång fest, du är också bjuden.

 

Upproret mot Gud

Publicerad den av
Svara

 

tar sig allt grövre former och den moderna kyrkan med sitt ledarskap som har till uppgift utgöra en motkraft mot förruttnelsen tittar bort. Anklagelsen från omvärlden att inte vara tillräckligt kärleksfulla känns svår och ledarna söker efter en bekvämare väg. Och man får som väntat stöd av Satan. Ni måste framstå som positiva, tala om det goda i detta, som en form av frihet, säger han, och för övrigt finns det ju en bred samsyn i form av ekumeniken, synkretismen ej att förglömma, du är inte ensam.

Att ansluta sig till dessa strömningar måste vara en svår frestelse för många. Är det vägen, att vara många att samordna, organisera? Låt oss tänka på Gideon och hur hans behov av många såg ut. Vad sa Jesus om den breda och den smala vägen?

Gå in genom den trånga porten. Den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den. Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den. –

 – Inte alla som säger ’Herre, Herre’ till mig ska komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Fars vilja. Många ska säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har vi inte profeterat med ditt namn och drivit ut onda andar med ditt namn och gjort många kraftgärningar med ditt namn? Men då ska jag säga dem sanningen: Jag har aldrig känt er. Gå bort från mig, ni förbrytare.
     (Matt 7:13-23)

Synkretismens väg är bred så det räcker.

Den kärlek som Gud efterfrågar skiljer sig i många stycken från vad människor tror, eller säger sig tro. Man kan säga ”kärlek” men göra något som omintetgör kärleken. Det finns det som vill hindra en människa att nå målet, himlen. Det finns ett ord, SYND. Det är ett ord som inte längre begagnas i vårt svenska vokabulär. Många stoppar huvudet i sanden och håller för öronen för det ordet. Dess huvudsakliga innebörd är uppror. Uppror mot Gud.

Det finns många exempel på uppror i bibeln. Israels huvudsakliga synd bottnade i uppror mot Gud. Min föregående bloggpost handlade om att folket ville ha en kung i stället för Gud i en vilja att bli som andra folk. Ett klart uppror mot Gud

”Upprorsmakarna, de äldste, ber då Samuel: Bed till Herren, din Gud, så att vi inte dör, eftersom vi till alla våra andra synder lagt det onda att vi har begärt att få en kung. ”Samuel sade till folket: ”Frukta inte. Ni har gjort allt detta onda, men vik bara inte av från Herren, utan tjäna Herren av hela ert hjärta. Vik inte av för att följa tomma avgudar, som varken kan hjälpa eller befria, för de är bara tomhet.”

Trots att de gjort detta onda mot Gud övergav han dem inte. Det är likadant i dag, omvänd dig från din synd och överge samtidigt den breda vägen så går du med Gud. Lägg märke till det Jesus sa till kvinnan som ertappats med synd. Inte heller jag dömer dig, gå, men synda icke härefter.

Då blir din framtidsdag både ljus och lång, den räcker bortom tidens tvång.

Olika samhällsvindar

Publicerad den av
Svara

Jag testar en liten reflektion om vår kära Svenska Kyrkas självförvållade dilemma på min nya ännu inte riktigt färdiga bloggadress.

stigmelin.wordpress.com

 

Jag läser i lördagens VLT.

Svenska kyrkan formas inte av samhällsvindar lyder rubriken. ”Det är den kyrka som tidigt talade om HBTQ-personers rättigheter och tidigare än andra kyrkor valde att med glädje viga även samkönade par”, skriver biskop Thomas Söderberg, Västerås

Det har visserligen inte kyrkan gjort i alla tider, vigt samkönade par, nu gör vi det, med glädje. Dock inte på grund av att samhällets vindar blåst. Kyrkan har en egen vind vi följer. Nej då, vi agerar självständigt.

Att inte kyrkan sett denna typ av vigseluppgift tidigare anser vi nog vara en brist, får man anta att en självkritisk biskop tycker. Finns det fler brister, frågar journalisten? Nej då, inga fler.

Varje form av organisation har någon form av program som man följer, mer eller mindre strikt. Kyrkor har också ett sådant program, ett program som sträcker sig över ovanligt lång tid (mandatperiod), bibeln. Att kyrkor inte förmått att förmedla kunskap om detta är en historia för sig. Beror kanske på tidsaspekten, man har lång tid på sig innan det utkrävs ansvar – om det någonsin kommer att utkrävas ett sådant, hoppas fler än biskopen.

Men även här talar bibeln ett annat språk.

/Stig

 

 

 

Israels folk begär en kung

Publicerad den av
Svara

 

Israels folk begär en kung –

ingenting talade för att de behövde en kung, inte Herren, inte Samuel, bara ett folks önskan att bli lika de andra folken.  (Lider också vi ibland av den sjukan?)
”Lyssna till folket i allt de säger till dig. Ty det är inte dig de har förkastat, utan det är mig de har förkastat, så att jag inte skall vara kung över dem. Så har de alltid gjort, från den dag då jag förde dem upp ur Egypten ända till denna dag. De har övergivit mig och tjänat andra gudar och så gör de också mot dig. Och ändå är det Herren, er Gud, som är er konung. Men lyssna nu till deras ord.

Du skall allvarligt varna dem och förklara för dem vilka rättigheter den kung får som kommer att regera över dem. Han kommer bara att ge er problem och när ni då ropar på Herren så skall han inte svara er. Men folket vägrade lyssna till Samuels ord. Vi vill vara som andra folk och ha en kung. Och Samuel svarade, då får ni en kung. Men Herren övergav dem inte utan hjälpte dem i valet av kung, även om det inte var vad han ville och förklarade: ”Här ser ni den som Herren har utvalt. Det finns ingen som han bland allt folket.” Då jublade alla och ropade: ”Leve konungen!”

Sedan gjorde Samuel en form av resumé av sin egen tid och hur Herren lett dem. ”Se, här är nu den kung som ni har valt, som ni bad om. Se, Herren har satt en kung över er. Om ni fruktar Herren och tjänar honom och hör hans röst och inte är upproriska mot Herrens befallning, då skall både ni och den kung som regerar över er följa Herren, er Gud. Men om ni är upproriska mot Herrens befallning, då skall Herrens hand vara mot er liksom mot era fäder.

Ställ nu upp er och se det stora som Herren skall göra inför era ögon. Nu är ju tiden för veteskörden, men jag skall ropa till Herren att han skall låta det åska och regna. Då skall ni förstå och se hur mycket ont ni gjorde i Herrens ögon, när ni begärde att få en kung.”  ”Samuel ropade till Herren och Herren lät det åska och regna den dagen. Då greps folket av stor fruktan för Herren och för Samuel. Och allt folket sade till Samuel:

 

”Bed till Herren, din Gud, för dina tjänare, så att vi inte dör, eftersom vi till alla våra andra synder lagt det onda att vi har begärt att få en kung. ”Samuel sade till folket: ”Frukta inte. Ni har gjort allt detta onda, men vik bara inte av från Herren, utan tjäna Herren av hela ert hjärta. Vik inte av för att följa tomma avgudar, som varken kan hjälpa eller befria, för de är bara tomhet.”

För sitt stora namns skull skall Herren inte förskjuta sitt folk, eftersom Herren har beslutat att göra er till sitt folk. Det vare också fjärran från mig att jag skulle synda så mot Herren att jag slutade be för er. Jag vill i stället lära er den goda och rätta vägen. Se bara till att ni fruktar Herren och tjänar honom troget av hela ert hjärta. Ty se, han har gjort stora ting med er. Men om ni gör det som är ont, skall både ni och er kung förgås.

En kung hjälpte inte israels folk, tvärt om, men Herren övergav dem ändå inte. Saul blev Israels första kung. Han blev, genom sin olydnad en katastrof, både för sig själv och Israel.  Den andre kungen blev David. (1 Sam)

Guds restaureringsplan för Israel

Publicerad den av
Svara
Människans plan för Israel är annorlunda än Guds.
I Hesekiels bok, i det 36-e kapitlet låter Gud profeten skriva ner den plan han har för att återställa landet Israel, det judiska folket och staden Jerusalem. I detta kapitel avslöjar Gud den djupaste hemligheten till varför detta är så viktigt.

”Icke för er skull, utan för mitt heliga namns skull”

I verserna 16-23 poängterar Gud att det inte är för judarnas skull som det sker utan det är hans trovärdighet som står på spel. När han börjar uppräkningen får inte judarna lockas att tro att det är på grund av deras förtjänst som det sker. För att förhindra tendenser till självgodhet lägger Gud in en brasklapp mitt i listan av händelser som skall ske. I vers 32 läser vi därför: ”Det är inte för er skull”.

I Hesekiel 36 24-29 skriver profeten:

Ty jag skall hämta er från folken och samla er från alla länder och föra er till ert land.(Något som pågår i nutid)

Jag skall stänka rent vatten på er, så att ni blir rena. Jag skall rena er från all er orenhet och från alla era avgudar. Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er. Jag skall ta bort stenhjärtat ur er kropp och ge er ett hjärta av kött.  Jag skall låta min Ande komma in i er och göra så att ni vandrar efter mina stadgar och håller mina lagar och följer dem. (kommer framöver)
Så skall ni få bo i det land som jag gav åt era fäder, och ni skall vara mitt folk och jag skall vara er Gud. Jag skall frälsa er från all er orenhet. Jag skall kalla fram säden och låta den bli riklig och skall inte mer låta er drabbas av hungersnöd. (Löfte för framtiden)

Hela mellanösternfrågan är i grunden en fråga om Guds trovärdighet. Kan han genomföra projektet som han lovat? Han bedyrar det. Han säger också genom profeten Jeremia 31: 35-37 att Herrens fasthet i löftena gäller så länge universum existerar

Jag, Herren, har talat det, och jag skall göra det.

En parallell till ovanstående finner du i profeten Jesajas bok, kapitel 35. Där står det tjugofyra gånger vad Gud skall göra för sitt folk och land. Men innan det skall kapitel 34 fullbordas. Återupprättelsen av Israel har bara börjat. Mycket lidande och nöd  återstår innan det som Hesekiel skriver blir verklighet

Jag tror att allt detta kommer att ske – i sin tid, eller skall vi säga i Guds tid. På nyheterna och olika media kan vi följa med och se vad Gud gör. Jag tror också att Antikrist kommer att smyga sig in i handlingen innan det blir fred. Men låt ingen bedra er på något sätt. Först måste avfallet komma och laglöshetens människa träda fram, fördärvets son.

OM du tycker ämnet är intressant för fler så dela gärna blogposten på fb.

Hur stor är Gud

Publicerad den av
1

 

Hur stor är Gud?

 

Gud är stor, skränar en viss sorts muslimer och hugger huvudet av människor. Muslimerna generellt håller med om det första, medan de är mer tveksamma till det andra. Gud är större, kontrar Sveriges ärkebiskop och funderar sedan på om det trots allt inte är samma Gud man talar om. Det finns f.ö. ett antal övriga varianter på temat gud med varierande grad av påstådd storhet och namn.

 

Låt oss se på Abraham, han levde ca 1900-1500 år före Jesus födelse. Han fick ett löfte av Gud, ett löfte som gick vidare till ”löftessonen” Isak.

”Och jag skall upprätta mitt förbund mellan mig och dig och dina efterkommande från släkte till släkte, ett evigt förbund. Jag skall vara din Gud och dina efterkommandes Gud. Det land där du bor som främling, hela Kanaans land, skall jag ge dig och dina efterkommande till egendom för evigt. Och jag skall vara deras Gud.” (1 Mos 17)

Isak fick i sin tur Jakob som i sin tur av Gud fick namnet Israel.

Gud sade till honom: ”Ditt namn är Jakob, men du skall inte längre heta Jakob utan Israel skall vara ditt namn.” Och han gav honom namnet Israel. Gud sade till honom: ”Jag är Gud den Allsmäktige. Var fruktsam och föröka dig. Ett folk, ja, skaror av folk skall komma från dig, och kungar skall utgå från dig. Det land som jag har givit åt Abraham och Isak ger jag till dig. Och åt dina efterkommande skall jag ge detta land.”  (1 Mos 35)

I väntan på att Isak skulle födas blev Abraham också far till Ismael genom Hagar och Abraham värderade honom lika högt.

Och Abraham sade till Gud: ”Låt bara Ismael få leva inför dig!” Men Gud sade: ”Nej, din hustru Sara skall föda en son åt dig, och du skall ge honom namnet Isak. Jag skall upprätta mitt förbund med honom, som ett evigt förbund med hans avkomma efter honom.  
Men också ifråga om Ismael har jag hört din bön. Jag skall välsigna honom och göra honom fruktsam och föröka honom mycket. Han skall bli fader till tolv hövdingar, och jag skall göra honom till ett stort folk. Men mitt förbund skall jag upprätta med Isak, honom som Sara skall föda åt dig vid denna tid nästa år.”  (1Mos 17:21)

Ett obestridligt faktum är att Ismaels ättlingar, arabvärlden, i dag omfattar ett stort geografiskt område som är ca 200 ggr större än lilla Israel. Detta visar att Gud inte har favoriserat sina löften till Jakob på bekostnad av löftena angående Ismael. Och ändå traktar de efter det lilla Israel. Det är nog inte jordplätten de vill åt.

Men ni skall veta att det inte är för er skull jag gör detta, säger Herren, Herren. Ni skall skämmas och blygas för vad ni har gjort, ni av Israels hus.  (Hes 36)

Med hjälp av boken ”Vad händer i Mellanöstern?” (utgiven av Israels vänner) skall jag försöka belysa Guds restaureringsplan för Israel.

 

 Om du tycker att ämnet är intressant så dela gärna detta på Facebook.

Varför blir det krig?

Publicerad den av
Svara

 

Varför blir det krig?

– och varför är Gud inblandad?

 

Många fredsälskande vänner vänder sig med avsky mot alla de krig som förevarit, dels i historien, som man inte vet så mycket om, men speciellt i nutid som man drabbas av. När vi tänker på alla krig som utkämpas i GT framgår det med stor tydlighet att den Gud som utvalde Israel till sitt egendomsfolk även är delaktig i deras krigföring. Som krigslagarna uttryckte det i 5 Moseboken:

När du drar ut i krig mot dina fiender och får se hästar och vagnar och ett folk större än du, skall du inte bli rädd för dem, ty Herren, din Gud, som förde dig upp ur Egyptens land, är med dig. När ni står beredda att gå till strid, skall prästen träda fram och tala till folket. Han skall säga till dem:

”Hör, Israel! Ni står i dag beredda att gå till strid mot era fiender. Låt inte era hjärtan vara modlösa. Var inte rädda, bäva inte för dem och var inte förskräckta, ty Herren, er Gud, går själv med er för att strida för er mot era fiender och ge er seger.”

Detta kan egentligen inte anses som särskilt konstigt. Gud hade inflytande i allt i det israeliska samhället. Det hade varit märkligare om Gud hade del i allting utom i deras krigföring. Inklämt som landet var mellan stormakterna Assyrien och Egypten hade gudsfolket inte särskilt mycket val än att hålla sig med en stridande armé. De flesta krigen var då, liksom nu, försvarskrig. Det verkar som om Gud bara är intresserad av det som är svagt så att allt hans folk skall vara beroende av honom så han kan visa dem nåd.

De texter som i alla tider har uppfattats som mest provocerande är de som talar om israelernas krigföring i sambandet med intåget i Kanaan, där Gud säger:

”Men i de städer som tillhör dessa folk och som Herren, din Gud, ger dig till arvedel skall du inte låta något som andas få leva. Du skall ge dem till spillo: hetiterna och amoreerna, kananeerna och perisseerna, hiveerna och jebusiterna, så som Herren, din Gud, har befallt dig, för att de inte skall lära er att bedriva alla de vedervärdigheter som de själva har bedrivit till sina gudars ära och så komma er att synda mot Herren, er Gud.

Här skulle Israel bosätta sig och där fanns redan ett folk, ett folk som fyllt sin synds mått till brädden och var utom räddning, enligt Gud. De var hemfallna åt de vedervärdigaste synder och Hans folk fick inte på något vis bli delaktiga i detta. Gud använde i det här fallet Israel till att verkställa sin egen dom över folken.
Han valde ett litet obetydligt folk som sitt, och gav det sitt fulla stöd. Att hans folk ofta svek förbundet med Gud är en annan historia. Det ledde i sin tur fram till Jesus och därmed möjlig försoning med historiens Gud.

 

Uppdatering

Publicerad den av
3

 

Uppdatering

– finns tillgänglig

 Jag har visserligen inte fått något venia, ett tillstånd som kan utfärdas av biskopar i Svenska kyrkan, till någon icke-prästvigt. Jag saknar naturligtvis en sådan (även i frikyrkan i o f s) men jag dristar mig ändå att referera något ur den urkund som är vår gemensamma, bibeln. Vi har dock inte alltid samma färg på våra glasögon.

 

Paulus skriver till Timoteus:

”Det kommer nämligen en tid när människor inte kommer att lyssna till sanningen. I stället kommer de att gå runt och leta efter lärare som bara förkunnar sådant som de själva vill höra. De kommer inte att vilja lyssna till vad Guds ord säger och utan att ens reflektera följer de mest fantastiska idéer.”

Det kommer en tid, skriver han utan att närmare precisera när. Men inte heller Jesus preciserade alltid, t.ex. när han skulle komma tillbaka, han säger att han inte visste. Det var bara Fadern som visste. Så Paulus var i gott sällskap och poängen är att vi behöver själva känna vår tid. Och ingen av dem lämnade oss helt ovetande. Vi måste själva hålla oss uppdaterade, precis som vi måste uppdatera våra datorer när ny kunskap skall förmedlas. Här kommer en sådan uppdatering och gäller Israel:

Daniel (ca 550 år f.K.) fick på sin fråga om när det han såg skulle ske, svaret:

– Från den tid då det dagliga offret blir avskaffat och förödelsens styggelse uppställd skall det gå 1 290 dagar  (Dan 12).  (Läs gärna hela kapitlet.)

Va, säger du, finns det offer att avskaffa, det har väl inte offrats något djur i Israel på över 2000 år? KG Larsson, författare och israelkännare skriver i sin bok, Israel, landet som berör, att man har allting förberett i Israel för att både bygga ett tredje tempel och där införa djuroffer. Rabbinerna planerar och förbereder och deras lösning är förankrad i Jesus återkomst enligt vår gemensamma bibel.
Skillnaden mellan judiskt och kristet tänkande blir tydligt här, skriver KG Larsson.

När judarna får en profetisk hälsning från bibeln eller någon nu levande profet så anser de att de är skyldiga i att vara med i uppfyllelsen av profetian. De samverkar med profetian och tar den som ett uttryck för Guds vilja. När de därför läser om nästa tempel så inser de att de skall göra sin del. Vad de inte vet i dag är tiden för att börja bygga.  Det kan vara smakligt i det rådande politiska klimatet att börja bygga ett ”fredens tempel” där Antikrist så småningom kan ta sin boning.

Bibeln säger att det i ändens tid finns det plats för bara en politisk ledare för hela världen. En fullständigt otänkbar tanke för några år sedan. Men i dag, i vår globala värld ses det som fullt möjligt. Människan kommer då att få sin Antikrist. Detta har människor kunna läsa om i bibeln under 2000 år.

Vår framtid hänger intimt samman med vad som sker i Israel. Mot den bakgrunden är det sorgligt att synen på landet håller på att ändras i kristenheten på grund av bristen på fred. Men bibeln har aldrig talat om fred i samband med Israels upprättelse.  Tvärtom, det kommer att bli värre. Freden kommer med Messias.