Winston Churchill lovade under andra världskriget sitt folk blod, svett och tårar och så blev det. Men han förkunnade också victory, både under kriget och när kriget var vunnet. Hans sätt att med två fingrar forma ett V kan jämföras med bibelns profetior som också pekar på en seger för rättfärdigheten. Också Israels Victory kommer, och då inte bara för Israel, även vi hedningar blir delaktiga efter profetiska löften:

I Jesaja bok 49. 1-13 läser vi Jesus eget vittnesbörd om sitt frälsningsuppdrag:

”Hör på mig, ni kustländer, lyssna, ni folk, som bor i fjärran. Herren kallade mig när jag ännu var i moderlivet, han nämnde mitt namn medan jag låg i min mors sköte.   Han gjorde min mun lik ett skarpt svärd och gömde mig under sin hands skugga. Han gjorde mig till en vass pil och dolde mig i sitt koger. Han sade till mig: ”Du är min tjänare, Israel, genom dig vill jag förhärliga mig.”

Men jag tänkte: ”Förgäves har jag ansträngt mig, utan nytta har jag förbrukat min kraft. Dock, min rätt är hos Herren och min lön är hos min Gud.”   Och nu säger Herren, han som från moderlivet danade mig till sin tjänare, för att föra Jakob tillbaka till honom, så att Israel samlas hos honom – ty jag är ärad i Herrens ögon, och min Gud är min starkhet – han säger: Det är för lite för dig, då du är min tjänare, att endast upprätta Jakobs stammar och föra tillbaka de bevarade av Israel.

Jag skall sätta dig till ett ljus för hednafolken, för att du skall bli min frälsning intill jordens yttersta gräns.   Så säger Herren, Israels återlösare, hans Helige, till honom som är föraktad av var själ, till honom som är avskydd av folken, till honom som är härskares tjänare: Kungar skall se det och stå upp, furstar skall se det och tillbedja för Herrens skull, han som är trofast, för Israels Heliges skull, han som har utvalt dig.   Så säger Herren: Jag bönhör dig i nådens tid, jag hjälper dig på frälsningens dag. Jag skall bevara dig och göra dig till ett förbund för folket, för att upprätta landet och utskifta de förödda arvslotterna och säga till de fångna: ”Drag ut”, och till dem som sitter i mörkret: ”Kom fram.” De skall finna bete utmed vägarna, betesplatser på alla kala höjder.

De skall varken hungra eller törsta, ökenhettan och solen skall inte skada dem, ty deras förbarmare skall leda dem och föra dem till vattenkällor. Jag skall göra alla mina berg till jämna vägar, och mina banade vägar skall byggas höga. Se, där kommer de fjärran ifrån, somliga från norr och andra från väster, somliga från sineernas land.   Jubla, ni himlar, och fröjda dig, du jord, brist ut i jubel, ni berg. Ty Herren tröstar sitt folk och förbarmar sig över sina betryckta.”

– Så tröga ni är i tanke och hjärta till att tro på allt som profeterna har sagt, sade Jesus till de s.k. Emmausvandrarna. Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad det stod om honom i Skrifterna. Detta är ETT avsnitt.

Ibland ges vi intrycket av att frälsningsverket började på Golgata, och för oss hedningar är det nog så, även om det finns en historia bakom, något vi ibland glömmer. När Jesus, enligt profeterna och Guds löften fullföljde dem blev Jesus enligt skrifterna Israel förlossare. Om man läser vad Paulus skriver här nedan kommer också Israels roll fram ur skuggorna.

”På sabbaten gick Paulus och Barnabas till synagogan och satte sig. Efter läsningen av lagen och profeterna lät synagogföreståndarna hälsa dem: ”Bröder, om någon av er har ett ord av tröst och förmaning till folket, så säg det.” Då reste sig Paulus, gav tecken med handen och sade:

”Israeliter och ni som fruktar Gud, lyssna! Detta folks Gud, Israels Gud, utvalde våra fäder. Han gjorde sitt folk stort när de bodde som främlingar i Egypten. Med upplyft arm förde han dem ut därifrån, och under fyrtio år bar han dem i öknen. Han utrotade sju folk i Kanaans land och gav deras land i arv åt sitt folk. Allt detta tog omkring fyrahundrafemtio år.

Därefter gav han dem domare fram till profeten Samuels tid. Sedan bad de att få en kung, och Gud gav dem Saul, Kishs son, en man av Benjamins stam, för en tid av fyrtio år. Men Gud avsatte honom och gjorde David till kung över dem, och han gav honom sitt vittnesbörd: Jag har funnit David, Ishais son, en man efter mitt hjärta. Han ska utföra min vilja i allt.

Från hans efterkommande har Gud efter sitt löfte fört fram en frälsare för Israel, Jesus. Innan Jesus trädde fram hade Johannes förkunnat omvändelsens dop för hela Israels folk. Och när Johannes nådde slutet av sin bana, sade han: Det ni tror jag är, det är jag inte. Men efter mig kommer en vars sandaler jag inte ens är värdig att knyta upp.

Bröder, söner av Abrahams släkt och ni andra som fruktar Gud! Till oss har budskapet om denna frälsning blivit sänt. Jerusalems invånare och deras ledare förstod nämligen inte vem han var. När de dömde honom, uppfyllde de profeternas ord som läses varje sabbat. Fast de inte fann honom skyldig till något som förtjänade döden, krävde de att Pilatus skulle avrätta honom. Och när de hade fullbordat allt som var skrivet om honom, tog de ner honom från träet och lade honom i en grav.

Men Gud uppväckte honom från de döda, och han visade sig under många dagar för dem som hade följt honom från Galileen upp till Jerusalem och som nu är hans vittnen inför folket. Och nu förkunnar vi det glada budskapet för er:

Löftet som fäderna fick har Gud uppfyllt åt oss, deras barn, genom att låta Jesus uppstå. Det står ju skrivet i andra psalmen: Du är min Son, jag har fött dig i dag. Och att han har uppväckt honom från de döda för att aldrig mer återvända till förgängelsen, det har han sagt med dessa ord: Jag ska ge er de heliga och fasta nådelöften som David fick.”

Vad var det för löften, och vilka gällde de?

To be continue!

”Även om alla andra överger dig, så ska jag aldrig överge dig.” Jesus sade till honom: ”Jag säger dig sanningen: I natt, innan tuppen gal, kommer du att förneka mig tre gånger.” Petrus svarade honom: ”Även om jag måste dö med dig ska jag aldrig förneka dig!” Samma sak sade alla de andra lärjungarna.
-

Vi vet hur det gick. Petrus kände ju Jesus, men rädslan för ev. konsekvenser gjorde att han tillfälligtvis förnekade honom. Efteråt grät Petrus. Varför gjorde han det, han hade ju räddat situationen, han gick fri. Det står att Jesus såg på honom. Hurudan blick fick han, tror vi. ”Där ser du Petrus, jag fick rätt”. Eller var det en förstående blick. Eller fick Petrus en blick som talade om någon form av samförstånd, ”ja du Petrus, det är inte lätt”.

Jag tror nog att han grät över det egna misslyckandet, över sina ord och att han svek sin vän. ”Även om jag måste dö med dig skall jag aldrig förneka dig”, hade han sagt. Jag tror det var det som fick Petrus att gråta.

Vad hände med Petrus sedan, efter hans förnekelse? Det Petrus upplevde av förnedring, och följande upprättelse är nog inte okänt för kristna i dag. Petrus blev ”klippan” på vilket Jesus skulle bygga sin församling. Där står vi i dag, i hans församling, Jesu församling. Vi har fått många hälsningar över tid genom särskilda besökelsetider där vi fått göra upp med vår förnekelse, bekänna vår synd och blivit upprättade och gått vidare. Kanske vi behöver en förnyad hälsning i dag?

Petrus markerar också i någon mening pingstens tid när Anden föll i Jerusalem och Petrus stod fram och talade om vad som händer. ”Här uppfylls det som profeten Joel sade om Andens kommande och vad som skulle ske”:

Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då får ni den helige Ande som gåva. Löftet gäller er och era barn och alla dem som är långt borta, alla som Herren vår Gud kallar.”


Det är några år sedan. Håller vi på att tappa taget om det som gjorde pingst till en andligt attraktiv rörelse som klart förkunnade de bibliska sanningarna för sin samtid? På barrikaderna stod Lewi Pethrus i främsta ledet och pekade ut färdriktningen, med bibeln i ena handen, ledande församlingen med den andra. Om än inte teologin var fulländad var han ledd av Gud och ett föredöme. Helt utan dagens tekniska hjälpmedel nådde man människors hjärtan.

Kanske vi borde gråta mera över vår situation, söka oss närmare den källa som har det friska vattnet. Petrus grät, Jesus grät och det är många som utgjutit sin inre människas längtan i gråt. På uppriktig gråt följer upprättelse.

Om vi vill söka Jesu blick skall vi öppna ”boken”. Där möter vi honom överallt där han berättar hur vi skall nå vårt gemensamma mål, himlen, och han uppmuntrar och förmanar oss:

”Jag kommer snart. Håll fast vid det du har så att ingen tar din krona.”
(Upp.3:11)

När sonen Bashar kallades hem hem från sin läkarmottagning i London för att ta över regeringsmakten i Syrien var hans första beslut att till varje pris få fred med Israel. Han flög till Paris och vädjade till president Chirac om diplomatisk hjälp så att Syrien skulle få en god fred med Israel. Den skulle vara god både för Israel och Syrien. Ett till synes omöjligt uppdrag med tanke på Syriens historia.

När jag fick se nyheten i Jerusalem Post, skriver KG Larsson i sin bok Israel – landet som berör, tänkte jag omedelbart på profeten Jesaja 19:24-25 där det står:

På den dagen skall Israel vara den tredje vid sidan av Egypten och Assyrien, en välsignelse mitt på jorden…..

När detta hände hade Israel redan fått fred med Egypten. Men att få fred med Syrien ansågs helt omöjligt efter alla årtionden med hat från den gamle presidenten Assad. Plötsligt och oväntat var så stunden inne, mot alla odds. Sedan den dagen har Syrien suttit i fredssamtal med Israel. Någon gång då och då påpekar de det i nyheterna i Sverige.

! 2700 år har detta stått att läsa i Jesaja som skriver att de inte bara skall ha fred utan han datummärker händelsen också. ”På den dagen”, ska det ske. Detta är en viktig tidsangivelse för oss. Den dagen är vanligt förekommande i profetböckerna från Jesaja och framåt. Det syftar fram mot en bestämd dag – den dag då Messias kommer tillbaka till Olivberget. (Sak.14:4). (Jesu återkommande till jorden)

I de 39 första kapitlen i Jesaja beskriver han 49 händelser om ”den dagen”.

Samtidigt som Jesaja skriver detta skriver han också om vad som skall ske med Damaskus Syriens huvudstad. I Jesaja 17:1 skriver Jesaja: – Se, Damaskus skall upphöra att vara stad. Det skall bli en ruinhög.

Profeten Jeremia som lever samtida med Jesaja ser samma sak och skriver: – Damaskus har tappat modet och vänt om till flykt, skräcken har fått grepp, ångest och vånda lik en barnaföderskas har kommit… Därför måste de unga männen falla på gatorna, och alla krigsmän förgöras på den dagen säger Herren Sebaot. (Jeremia49:23-26).

När den arabiska våren med sina oroligheter bröt ut i Egypten och president Mubarak störtades kände många i väst en stor oro för vad som skulle hända. Då såg man värdet av den stabilitet som fanns i Syrien. Men så började oroligheterna i Syrien. Först i staden Homs och sedan i Aleppo. Då sade man i nyhetsmedia att om detta drar in i Damaskus kommer det att bli värre än i Egypten och Libyen. Inte långt efter bröt oroligheterna ut inne i Damaskus.

Är det vi ser i dag och som både Jesaja och Jeremia talar om början till uppfyllelsen av det som de såg och skrev ner i profetior? Det vet vi inte. Men det finns all anledning att hålla ett öga på de händelser som sker just i Syrien.

Fanns det någon ledare före Yassir Arafat, 1924 – 2004?

Det finns framstående företrädare för palestinierna som säger att deras rötter kan härledas ända tillbaka till filistéerna, som var Israels fiender på Jesus tid. Påståendet kan varje historiker motbevisa. Men palestinierna finns ju där, och de är många, invänder någon. Ja, i dag är de s.k. palestinierna flera miljoner, många av dem lever i andra arabländer som Jordanien, Syrien, Egypten, Tunisien och Libanon. Men varifrån kommer de, och är de ett särskilt folk?

Syrien, Egypten och Jordanien är etablerade stater som medverkade i sex-dagarskriget OCH de har inga territoriella krav på Israel, men en grupp terrorister har!

Namnet palestinier började användas ca 1977 i debatter och i nyheterna. Så gott som varje dag får man på TV-nyheterna höra orden: ”palestinier och Israel för samtal om de illegala bosättningarna på ockuperad palestinsk mark”. Att samtal ibland förs är sant, men det andra är ju bara lögner. Den här typen av osanningar matas vi dagligen med.

När i historien fanns det här omtalade landet, och vad fanns det för gränser? Hur styrdes landet? Var det en monarki, teokrati eller diktatur? Vilken grundlag hade man och vilket myntslag? Vem var landets ledare före Yassir Arafat? När i historien var det ett av världssamfundet accepterat land? Man talar gärna om sig som en stolt nation. När i historien har det varit en sanning? När man från arabiskt håll säger att man skall ha Västbanken så skall vi veta att nästa mål är hela Israel och där skall ingen enda jude få bo. Förstår vi innebörden av vad de säger?

I Israel har både judar, kristna och muslimer rätt att praktisera sin tro i kyrkor moskéer och synagogor. I ett arabiskt land är detta näst intill omöjligt. Men i det fridsrike som är Guds plan för den delen av världen så kommer sådana skillnader inte längre att existera.

Vi ser i dag att judar återvänder i stora skaror till sitt land, helt i enlighet med gamla profetior. Gud har i en av dessa sagt att inte någon kommer att bli kvar i främmande land. Det medel som gör profetian möjlig är den alltmer tilltagande antisemitismen. Vi kan inte undgå att se det, någon kanske också förstår. Det enda land en jude kan vara trygg i är Israel. De kommer åter till det land som Herren sagt och världens regeringar och alla fientliga organisationer samlar sig för att tillsammans med Antikrist lösa problemet Israel – en gång för alla. Det folk som, när deras egen förmåga inte längre finns, Gud skall gripa in och rädda.

Att tro på en fredlig lösning på en konflikt så genomsyrad av hat som Palestina-Israelkonflikten ter sig som omöjligt. Men där Guds Ande får komma in och förvandla människornas hjärtan blir det till synes omöjliga möjligt och Gud har bestämt tider både för dom och upprättelse. Håll ögonen på Israel och mellanöstern.

(Huvudsaklig källa för denna bloggpost är: Vad händer i Mellanöstern? Redaktör Dan Johansson) Boken kan beställas på www.israelsvan.com).