Dikenas vänner

 

Jag är tillräckligt gammal för att känna igen mig i det Mikael Karlendal skriver på sin blogg, jag blev frälst 1956.

http://www.mikaelkarlendal.se/

Som nyfrälst var man ett lättfångat byte för de hårda dogmerna och det tog ett antal år innan man började förstå sammanhangen. Hur kunde det gå så snett? Att det mesta var bra förtar inte detta. Hur många var inte livrädda att inte få följa med när Jesus kom och levde med någon sorts oro som gnagde? Och gick pliktskyldigt på alla möten i tro att det förbättrade oddsen.

Men som Mikael skriver, nu är vi i nästa dike. Om läran var klar förr med en tveksam tillämpning så är läran tveksam i dag men med en mera nutidsanpassad tillämpning? Men på vägen mellan dikena förekommer många skärmytslingar i gränslandet. Och vi har nog inte funnit fötterna än som en travkusk skulle säga om en häst som travar orent.

Den brist på kunskap i andliga frågor som vi tillskriver världens barn gäller även oss när vi inte förstår skillnaden på vad Gud säger vara synd och det vi själva tycker vara synd. Nåväl, nu vet vi skillnaden – eller?

Livsstilen

Vi är väl helt på det klara med vad Guds ord säger om de moderna livsstilsfrågorna, där man säger att man får lov att ”älska” vem man vill och hur man vill utan att Gud lägger sig i det. Inga problem med att hålla den rågången klar? Eller – kanske ändå?

Sedan är det svårt att övertyga mig om att inte gudstjänstliturgin förstör många chanser att nå dem vi har uppdraget att nå. (Men, vi anstränger oss väl inte över hövan heller).

Sångskatten

Det frikyrkliga Sverige vårdar sin sångskatt – inte alls. Förr sjöng hela kyrkan gemensamt om Jesus, i sånger som berörde människors både känsla och vilja, man kände igen dem och deltog med glädje.

Mötespublikens medverkan lyfte gudstjänsterna. Sångerna var välkända långt utanför kyrkan och många kan vittna om den påverkan de hade. Våra sång- och musikmöten, anpassades för att möta detta behov, drog mycket folk till våra kyrkor, och var ofta ett led i en utåtriktad offensiv. Det är en form av kontakt som försvunnit i hanteringen. Det kan man sakna och sörja.

 

 

 

 

 

 

Annonser

One thought on “Dikenas vänner

  1. Frid! det som saknas i dag, Är den första Kärleken till Jesus, det måste börja i församlingen först. för då blir människorna på verkade av Jesu kärlek. 1 KOR:13.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s