Håller vårt land på att närma sig den punkt från vilket ingen återvändo finns? Vi har som svenskar utvecklat en kultur som över tid givit oss välstånd och fred. Det har varat i 200 år nu. Men nu kan vi ana en förändring, inte en förändring vi väljer själva, utan en som tvingas på oss av ett aningslöst ledarskap.

En huvudanledning till det är att vi har övergett den Gud vi trott på och i varierande grad av hängivenhet tjänat och i stället släppt till oss för andra krafter med en annan agenda. Vi har med detta lämnat ett stort tomrum som det bara är att fylla på med nytt innehåll. Och det underliga är att vi gör det med öppna ögon. Det finns skrämmande exempel:

Debattören och islamkritikern Mona Walter skulle i mitten av juni prata om yttrandefrihet och demokrati i Folkets Hus i den invandrartäta Stockholmsförorten. Men föreläsningen, som var planerad att hållas på somaliska – Mona Walters modersmål – stoppades med bara några timmars varsel.

– Mina somaliska landsmän berättade att det gick runt listor. Imamerna i moskén och de andra auktoriteterna uppmanade folk att skriva på. Sedan skickades protesterna in. Och Socialdemokraterna har ju fått röster av Rinkebys islamska befolkning. Så de var tvungna att leverera genom att stoppa mig i Folkets Hus. Mona Walter menar att det är ett tydligt mönster i hela världen – islamkritiker tystas.

– Islamister som kontrollerar muslimska områden, går till invånarna och säger: ”Skriv under de här protestlistorna. Om någon kommer och pratar illa om islam, då stoppar vi dem.” På så vis använder de demokrati för att avskaffa demokrati, de använder yttrandefrihet för att avskaffa yttrandefrihet. De vill att icke-muslimer och politiker i väst ska förhålla sig till islam precis på samma sätt som de själva förhåller sig till sin ideologi.

Det borde stå klart för varje medborgare i vårt land att om detta får fortsätta har vi bytt ner oss ordentligt vad avser de värden som vi sett som omistliga. Vi har, än så länge, de friheter vi behöver, även om det finns områden, enligt exemplet ovan, som vill tränga undan dem. Det finns andra värre exempel också. Men, om vi tror att vi med de metoder vi i dag använder kan rida spärr mot en tilltagande islamisering och därmed ofrihet är vi illa ute. Den enda kraft av betydelse jag kan se är ett kristet uppvaknande men med de curlingmetoder man i dag använder underlättas inte det arbetet.

När Israel i olika omgångar var utsatta för utplåningshot i olika tider vaknade behovet av att anropa sin Gud om hjälp. Dom visste var hjälp fanns att få. Vet vi det? Om ledande företrädare för den kristna tron jämställer Muhammed och Jesus som i princip samma storheter uppträder de snart i schal när de skall predika Guds ord, först i vanliga anpasslighet, sedan av tvång. Vi ser bland oss ett ledarskap som håller på att bädda där dom inte själva vill ligga. Ljumheten bland de kristna underlättar naturligtvis etableringen av den avgudadyrkan som islam är. Vårt ansvar kommer att bli betydande den dag räkenskaperna skall göras.