Profeten Elisa och hans lärjungar hade ett problem. Rummet där profeten Elisa och han lärjungar vistades i hade blivit för litet. Därför föreslog man ett besök vid Jordan där man skulle hämta virke till ett att bygga nytt. Profetlärjungarna ville att profeten skulle gå med dem, vilket han gjorde. Medan man arbetade med det, tappade en av lärjungarna sitt yxjärn i vattnet. Ett lånat verktyg dessutom. Lärjungen visade var det föll i, då kastade Elisa i ett trästycke och då flöt det upp. (där det tappades)
Två saker kan vi lära oss av berättelsen, lärjungarna ville att profeten skulle gå med dem och tack vare det kunde ett kommande problem lösas och de fick behålla det verktyg (yxjärnet) de behövde för att kunna utöka sin verksamhet. Också vid andra tillfällen insisterade hans lärjungar på att gå tillsammans med profeten.
Varför lärjungarna ville ha med ”gubben” är svårt att förstå i vår kultur, men han blev medbjuden, inte bara vid detta tillfälle, faktiskt (2 Kon 6) I vårt hedniska Sverige är man väldigt noga med att skapa olika uppgifter för generationerna. Det gäller i hög grad också de kristna kretsarna. Det får till följd att om man tappar ”yxjärnet” får lärjungen, utan ”gubbens” hjälp, själv försöka finna det. Om lärjungen är rädd att blöta tårna stannar bygget av i brist på material.
Våra verksamhetsområden har inte blivit utbyggda på länge och många har inte ens börjat leta efter något yxjärn. ”Har vi tappat något, hörs någon fråga?” Ja, vi har tappat något. Det är svårt att peka på en enskild detalj eftersom det är detaljer som formar helheten. Jag sitter heller inte i den positionen att jag har överblick, men jag kan läsa och tom förstå en del. Vad skall vi ge till vår samtid om vi inte vet vad vi har att erbjuda? Jag tror fortfarande att det förnämsta budet att älska Gud och varandra är lösningen på många problem.
”Det kommer en tid då människorna inte längre vill lyssna till den sunda läran utan skaffar sig den ene läraren efter den andre, därför att det kliar i dem att få höra sådant som de önskar.”
Lyssna, och lära av den sunda läran är den ena sidan av saken. Den andra är att den skall göra den tillgänglig för världen också. Är vi osäkra på läran (verktyget, yxjärnet), blir allt annat också skakigt.
Därför tror jag det är nödvändigt att någon ”kastar i en träbit”, på rätt ställe om vår ambition är att utöka Guds rike. Annars får vi fortsätta drömma, och det står ju också, att gamla män skall ha drömmar. I det avseendet är jag kvalificerad.
Viktigt och oviktigt 
Tack Stig för ännu ett mycket intressant inlägg! Som alltid mycket matnyttigt och tänkvärda saker som du delar!
Jag kom att tänka på texten i Haggai kap 1-2 när jag läst ditt inlägg.
Här läser vi om hur judarna i Babel fick tillåtelse av perserkungen Koresh, att återvända till sitt hemland, för att återuppbygga Jerusalems murar.
Herren gav befallning/ direktiv genom profeten Haggai som han sedan delade vidare med Serubbabel och översteprästen Josua, hur de skulle gå tillväga med denna uppbyggnad, detta bygge.
”Gå upp till bergen, hämta trävirke och bygg upp mitt hus.”
Sen står det om hur Herren uppväckte en iver både hos Serubbabel och översteprästen Josua, och hos hela kvarlevan av folket, så de började att arbeta på Herrens, sin Guds hus.
Här ser vi att ALLA var engagerade i detta arbete. INGEN var undantagen.
Tror det är mycket viktigt att alla, oberoende av ålder eller andra skillnader, deltar i det byggande av Kristi kropp, som jag tror Herren önskar se idag i vårt land.
Det handlar om att vi troende på Jesus Kristus, är EN kropp.
Inget institutionellt med någon påve eller så över oss.
Men EN LEVANDE KRISTI KROPP, där vi alla är med, och där vi är olika lemmar, och har olika funktioner i kroppen.
JESUS KRISTUS själv är huvudet för denna Sin kropp.
Det är för alla lemmar att vara sammanfogade med varandra. PÅ DET SÄTT som Herren vill.
Inte på det sätt som människor beslutar om.
ALLA har att LYSSNA till huvudet JESUS KRISTUS.
Vi bör uppmuntra och bejaka varandra i de gåvor och funktioner som vi ser och erfar att den andre har.
De äldre sim vandrat med Herren i många år, är en grupp som har mycket att bidra med och välsigna övriga kroppen!
Av vishet och erfarenhet av ett långt liv nära Herren.
Även barnen och de sjuka får vi inte glömma bort eller ignorera.
Det finns nog en hel del yxjärn, som Herren vill att vi plockar upp som kanske både tappats bort i all kyrklig administration och mänskliga beslut.
Men också yxjärn som blivit mer eller mindre bortkastade…
Denna gamla sång återger lite av det jag ville dela här:
”Av levande stenar, som först slipats till, nu Gud förenar och bygga vill, Sitt heliga tempel, med återsken av Klippan Kristus där Gud tagit varje sten.”
Tempelbygge som ger återsken av Klippan och Huvudet Kristus.
För att världen ska tro…
Joh 17:20-23
Tack Stig för allt vad du delar med oss!
Helt klart har du fått en gåva av Honom, till att dela Guds ord, och mycket vishet att dela med dig av.
Birgit
GillaGilla
Ett tillägg: Guds Ord, både GT och NT är MYCKET viktigt att vi både studerar och undervisar.
Inte bara några enskilda favoritbibelställen.
Paulus skriver om hela Skriften i 2 Tim 3:12-17.
Birgit
GillaGilla
Ett förtydligande:
När jag skriver om bortsorterade och bortglömda lemmar i Kristi kropp, som bortsorterade och glömda yxjärn, så menar jag att även den FUNKTION i kroppen, som den lemmen har inte kommer till användning.
Tummens funktion är att fungera som tumme
Örats funktion är att lyssna o.s.v
Och då kan inte byggandet (av Kristi kropp) ske.
Redskapet/yxjärnet saknas…
Birgit
GillaGilla