Fången i katolsk teologi – fri i evangeliet

”Då brast förhänget i templet i två delar, uppifrån och ända ner. Jorden skakade och klipporna rämnade” (Matt 27:51)

Genom detta mirakulösa ingripande har Gud själv kungjort slutet på det Gamla förbundets ordning och början på det nya. Genom Jesu död öppnade han själv synligt den väg som av synden blivit igenväxt och oframkomlig. Symbolen, ett rämnat förhänge är starkt. Den andliga friheten var nu möjlig att nå. Sedan den stunden har miljoner och åter miljoner människor hittat vägen till Jesus. Direktkontakt med Gud blev genom Jesus därmed möjlig. Någon mellanhand behövdes inte längre.

Det dröjde dock inte länge förrän Satan insåg att han får svårt med rekryteringen genom denna extraordinära händelse. Han vidtog därför sina mått och steg för att försvåra vägen till friheten. Ett av dem blev bildandet av Katolska kyrkan som genom olika mänskliga påfund krånglade till det som Gud gjort så enkelt. De fick tyvärr också en hel del efterföljare som lyckades dela Kristus i olika delar. (Paulus i 1 Kor:1) I dag råder fullt kaos på det området.

De katolska teologerna har sedan under många århundraden ägnat sig åt samma typ av religiösa övningar som det judiska prästerskapet. Med religiösa lagar har de försnävat friheten. De har sett till att förhänget, återfått sin plats.

Från vaggan till graven sitter det i dag ett katolskt prästerskap mellan Gud och människan. Ingen välsignelse utan en medlande präst, utan präst inget sakrament, utan sakrament, ingen frälsning. Prästerskapet spelar en absolut avgörande roll i en katoliks liv. Den troende förblir andligt omyndig, underställd kyrkans förmyndarskap.

Jag har i mitt tidigare blogginlägg hänvisat till hundratals katolska beslut fattade genom åren. Beslut alltså, väl dokumenterade och som lett fram till att befästa den villolära som RKK är ett uttryck för. En del generande, en del bara fakta. Samtliga förnekas av representanter för RKK. Lögner, säger man, Trots att de tillämpas i dag förnekas det.

Paulus skriver till galaterna om friheten i Kristus, (Gal. 2:4) jag citerar:

Det ville annars de falska bröder som hade nästlat sig in. De hade smugit sig in för att spionera på den frihet vi har i Kristus Jesus och göra oss till slavar. Men vi gav inte efter för dem ens ett ögonblick eller underkastade oss. Vi ville att evangeliets sanning skulle bevaras hos er –

– de insåg att jag hade blivit betrodd med evangeliet till de oomskurna liksom Petrus till de omskurna. –

Han som hade gett Petrus kraft att vara apostel för de omskurna har också gett mig kraft att vara det för hedningarna.

Lägg märke till att Petrus som sägs vara den klippa på vilket katolikerna grundat sin kyrka, skulle enligt denna text, arbeta för judarna, medan Paulus skulle gå till Rom, hedningarna. Tvärt emot vad katolsk teologi säger.

Annonser

Någras vägar bär till Rom

Det har blivit allt vanligare att ifrågasätta och ibland överge den tro man har funnit i evangelierna, till förmån för den församlingssyn och tro som RKK förmedlar. Vi kan lägga märke till att det är ”belästa” personer som konverterar. Församlingar utanför den katolska kyrkan är splittrad i många olika läror, säger katolska kyrkans förespråkare, och slår sedesamt ner blicken vid den besvärande tanken på det egna förhållandet

Det som Jesus fullbordade på korset var av kärlek till människan, en i vissa fall villkorslös kärlek, har av RKK förvandlats till en väldigt massa regler och följande av mänskliga traditioner. Det som är så enkelt att ett barn kan förstå, kan inte för dessa konvertiter vara tillräckligt, nåden måste naturligtvis förtjänas på något sätt, annars är det för dessa inte nåd. Ett förhållande som alla religioner i en eller annan form tror. Det måste finnas något mer, funderar man. Trots att allt står klart. Människan måste få mer kunskap, menar man

Man kanske har ett behov av att ”se” Gud, liksom Israels folk i öknen när man gjorde sig en guldkalv. Det var Gud sade man och man kunde se honom, den osynlige. Likväl blev det en avgud.

Därför ska den som upphäver ett av de minsta av dessa bud och lär människorna så kallas minst i himmelriket. Men den som håller dem och lär ut dem, han ska kallas stor i himmelriket. För jag säger er: Om inte er rättfärdighet går långt över de skriftlärdas och fariséernas, kommer ni aldrig in i himmelriket.

”Mästare, vilket är det största budet i lagen? ”Han svarade:

”Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. Det är det största och första budet. Sedan kommer ett som liknar det: Du ska älska din nästa som dig själv. På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna

Det finns så mycken information i ämnet och jag skall inte försöka uppfinna hjulet på nytt och citera olika delar, utan peka på en av mina kunniga bloggvänner:

http://unajuaje.niwega.net/     extra ecclesiam nulla salus

Läs och begrunda. Då slipper du undra

Tvåstatslösning står inte på Guds agenda

Som ett mantra försöker Israels ovänner plädera för en delning av löfteslandet. Västbanken och Gaza är tänkta att bilda en ny stat med namnet Palestina. Det vill man tvinga Israel att godta. Men, det nämnda området är ju det som skall ingå i Guds plan för hela området och som omtalas i Jesaja 19. En tvåstatslösning har därför ingen framtid då den går på tvärs mot Guds plan för området.

För en tid sedan skrev tusen internationellt kända jurister och advokater en petition till EU i Bryssel där man, utifrån alla gällande avtal som de gått igenom, bevisar att det inte finns några s.k. illegala bosättningar. Man uppmanar EU att ta bort det påhittade uttrycket ”illegala bosättningar” eftersom det inte har någon koppling till verkligheten. Eftersom det inte finns några ockuperade områden så finns det heller inga illegala bosättningar, menar källan. Därmed faller bojkottkravet mot dessa bosättningar.

De olika bojkotterna som lanserats har sin förebild från Hitlertiden. Han försökte också den metoden i början på sin karriär. Ett hyckleri som nått nya höjder i vår tid. Allt för att på olika sätt demonisera Israel. En av anledningarna till detta är simpel avundsjuka. Trots att det judiska folket endast utgör 0,2% av världens befolkning så har man fått 30% av utdelade Nobelpris. Om man skulle bojkotta handeln i sin helhet vore vi tillbaka många år i tiden eftersom det mesta i teknikväg har utvecklats av, just judar.

Guds egendomsfolk

För sina planer behövde Gud människor att samarbeta med. Inte bara några utan ett helt folk. Han valde ett folk som var mindre än alla andra folk. Varför? Jo, för att de inte skulle lita till den egna förmågan utan inse att det var en som var större än de själva. ”Ni skall inte räknas bland folken” sa profeten. Det betyder att Gud räknade med två människogrupper, judarna, och resten av världens alla folk. När de gick med Gud fick de uppleva välsignelse, när de blev trotsiga och högmodiga fick det andra konsekvenser. En sådan blev förskingringen runt jorden.

I dag ser vi hur judar flyttar hem till sitt eget land, Israel. I Bibeln säger Gud att han inte skall låta någon enda av dem bli kvar ute i hednavärlden, alla skall hem. Det är denna folkförflyttning som i dag sker inför våra ögon.

Tvåstatslösningen är ett mänskligt påfund, Gud tänker annorlunda. Hans plan gäller inte bara Israel. Det kommer att bildas en regional pakt i området bestående av Egypten, Israel och Syrien (med delar av Irak, Libanon och Jordanien). Länder som i dag har ett minst sagt komplicerat förhållande till varandra. Processen innebär omvälvande samhällsomstörtningar. Det är detta vi nu bevittnar med skeendena i Syrien och Irak. Resten kommer att följa i snabb takt.

Detta inlägg är ett koncentrat av Dan Johanssons medskick i fredagens Dagen (151016) där han på fyra tabloidsidor redogör för händelser i Mellanöstern.

Eftersom Sveriges regerings kunskaper i Guds ord är så katastrofalt bristfälligt tog man sig före att motarbeta Guds folk genom att erkänna och stödja Israels fiender, terroriströrelsen Hamas. Det kommer inte att gynna Sveriges folk.

Slå, men också hela

Resultatet av en kommande katastrof i Egypten, som jag försökte skildra i mitt förra inlägg, blir att landet ligger öde i 40 år. Men vi börjar i begynnelsen av skeendet. Jesaja. 19 är källan

Se, Herren far fram på en snabb sky och kommer till Egypten. Egyptens avgudar smälter i deras bröst. Jag skall uppegga egyptier mot egyptier, broder skall strida mot broder och vän mot vän, stad mot stad och rike mot rike. Egyptiernas mod skall försvinna, deras planer skall jag göra om intet. De skall fråga sina avgudar och trollkarlar, andebesvärjare och spåmän. Jag skall överlämna egyptierna i en hård herres hand, en grym kung skall råda över dem, säger Herren, Herren Sebaot.

Deras avgudar kan inte hjälpa, deras högmod och uppror mot Gud med hjälp av den egna kunskapen skall Gud göra om intet. Att vara sig själva räcker inte. Deras högmod stjälper dem och förvirring råder. Då kommer katastrofen, flodvågen som sopar bort allt i sin väg mot havet. När den passerat återstår inte mycket.

Vattnet i havet (= Nassersjön ovanför dammen, stort som ett mindre hav) skall torka ut, floden sina och ebba ut. Strömmarna skall stinka, Egyptens kanaler krympa ihop och torka ut, rör och vass vissna bort. Ängarna vid Nilen längs flodens strand och alla sädesfält vid floden, skall torka ut, fördärvas och bli till intet. Nilens fiskare skall klaga, alla som kastar ut krok i floden skall sörja, de som lägger ut nät i vattnet skall bli modlösa. De som bereder lin och de som väver fina tyger skall komma på skam. Landets stöttepelare skall krossas och alla som arbetar för lön gripas av ångest.

Men när de i sin nöd ropar till Herren på grund av förtryckarna, skall han sända dem en frälsare, en stor frälsare, och han skall befria dem. Herren skall göra sig känd för egyptierna, och egyptierna skall på den tiden lära känna Herren. När de omvänder sig till Herren, skall han bönhöra dem och hela dem.

Dammbygget har redan haft katastrofala konsekvenser för folket, för fisket, det bördiga slammet har nästan helt uteblivit, deltat vid havet blir mindre och saltare. Det som skulle bli Egyptens blomstrande framtid har förbytts i dess motsats. Men när de 40 åren efter katastrofen gått, har Gud en ny framtid för Egyptierna.

Här tror jag man här kan se hur Gud handlar. När den egna förmågan är uttömd kommer Gud med sitt helande för att inte någon skall kunna säga att det var den egna förmågan som hjälpte. Något som gäller i det egna livet som för nationer. Det börjar med att man inser sin egen oförmåga och ber Herren hjälpa och då gör han det. Gud låter sig alltid finnas för den som söker honom.

På den dagen skall det finnas en banad väg mellan Egypten och Assyrien, och assyrierna skall komma in i Egypten och egyptierna in i Assyrien, och egyptierna skall tjäna Herren tillsammans med assyrierna. På den dagen skall Israel vara den tredje vid sidan av Egypten och Assyrien, en välsignelse mitt på jorden.

Katastrofen Assuandammen

Att det skall inträffa katastrofer av oanade mått den här sista tiden står klart. Bibeln är mycket klar över det. Gamla Testamentets profeter varnade gång på gång för det i forna tider och ”såg” vad som skulle ske. Den trovärdighet de äger bekräftade Jesus ofta när han hänvisade till dem.

En sådan kommande nationell katastrof över Egypten beskrivs av profeterna Hesekiel och Jesaja. Katastrofen har med Nilen att göra. Hela Egyptens historia är f.ö. förknippad med Nilen. Floden är ca 6650 km lång, dess högsta källflöde ligger 1135 m över havet. Det är egentligen två floder som tillsammans bildar Nilen, ”Vita Nilen och Blå Nilen”. I tusentals år har denna mäktiga flod tömt ut sitt vatten i Medelhavet i det vi kallar Nildeltat vid Alexandria. Nildeltat har betydelse för allt fiske i östra Medelhavet. Genom regelbundna översvämningar flödade flodens slam in över stränderna och gav egyptierna också välgödda åkrar att så och skörda.

För att folket skulle få mera elkraft har man emellertid byggt väldiga dammar som visserligen genererar elkraft men också åstadkommer katastrofala skador för livet i Nildeltat. De årliga översvämningarna med sitt bördiga slam har nästan helt uteblivit. Fisket har också minskat katastrofalt.

Vi kan lätt tänka oss att om någon av de mäktiga dammarna brister så skapas en flodvåg som likt en tsunami sveper genom hela Nildalen och sopar med sig allt levande till Medelhavet. En flodvåg som kan utlösas av flera skäl. Ett är att någon av de terrororganisationer som florerar på jorden vill utplåna en fiende. Gud låter ibland människor vara redskap för att utföra sin vilja. Det som skulle bli Egyptens framtid är i dag en tickande domedagsklocka.

Vi kan ana, profeten visste, vad som skulle hända, det visste han för ca 3000 år sedan. ”Egyptens land skall skövlas och läggas öde, och de skall inse att jag är Herren.” Detta därför att du sade: ”Nilfloden är min, jag har själv gjort den.”

”Se, därför är jag emot dig och dina strömmar, och jag skall göra Egyptens land till en ödemark, till ett ödelagt land, från Migdol till Sevene ända fram till Nubiens gräns. (Det betyder att hela Nildalen från Medelhavet till Assuandammen skall vara obeboeligt). Ingen människas fot skall gå fram där och ingen fot av något djur. Landet skall ligga obebott i fyrtio år.” (Hes. 29:1-11).

Under senare år har Etiopien påbörjat ett antal dammbyggen för att få tillgång till mer elkraft. Dessa projekt har väckt stor irritation i Egypten som ser faran i att Nilen riskerar att torrläggas.

”Folk ska resa sig mot folk och rike mot rike. Det ska bli stora jordbävningar och svält och pest på den ena platsen efter den andra, och skrämmande syner och väldiga tecken från himlen” (Luk. 21:10)

Profeten Jesaja fortsätter med vad som sker efter de 40 åren. Egyptens förnedring och upprättelse. (Jes.19:1-25)

Bruden gör sig redo

En av mina vänner skickade en bok till mig med den titeln, Bruden gör sig redo. En boktitel som inte i första skedet tände mitt intresse. Det är klart att bruden skall göra sig i ordning om hon är på väg att gifta sig, tänkte jag. Som varande man och människa är det lättare att identifiera sig som brudgum, det var min första reaktion. Och författaren, vad visste jag om honom, Stojan Gajicki? Nu vet jag mer.

Och ämnet som författaren skriver om är faktiskt synnerligen aktuellt. Den handlar om bruden (församlingens) förhållande till sin brudgum (Jesus). Om det skall bli en fortsättning för det mänskliga släktet måste det finnas brud och brudgum, kvinna och man.

I sitt förhållande med sitt folk använder Gud ofta metaforen brud och brudgum. Ett starkare ord för hur Gud älskar oss finns inte. Att han älskar råder inget tvivel om – men vi då, älskar vi vår brudgum?

”Vilket är det främsta av alla buden, frågade en skriftlärd?” Jesus svarade: ”Det främsta är detta:

Hör Israel! Herren vår Gud, Herren är en. Och du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft. Sedan kommer detta: Du ska älska din nästa som dig själv. Inget annat bud är större än dessa.”

Hur skall vi uppfylla detta bud, att älska? Är det möjligt?

Hans eget folk hade tidvis vissa svårigheter med detta och profeterna hade allvarsord att säga vid många tillfällen och här gör Herren en jämförelse mellan sitt eget folk och hedningarna:

”Har ett hednafolk någonsin bytt bort sina gudar? Och ändå är de inga gudar. Men mitt folk har bytt bort sin härlighet mot en avgud som inte kan hjälpa.   Häpna över detta, ni himlar, rys av stor förfäran, säger Herren,   Ty mitt folk har begått en dubbel synd: De har övergivit mig, källan med det levande vattnet, och gjort sig usla brunnar som inte håller vatten.” (Jer.2:11-13)

”Vänd om Israel, du avfälliga, säger Herren, så skall jag inte längre se på er med ovilja. Ty jag är nådig, säger Herren och skall inte vara vred för evigt. Bekänn nu din missgärning, att du har avfallit från Herren din Gud, och löpt hit och dit efter främmande gudar under alla gröna träd. Du har inte lyssnat till min röst, säger Herren.   Vänd om, ni avfälliga barn, säger Herren, ty jag är er rätte herre och jag skall hämta er, en från varje stad och två från varje släkt, och föra er till Sion”.

Avfälligheten från Gud kan se olika ut i olika tider. I vår tid är nog materialismen, vällevnaden och därmed egoismen, att vara sig själv nog den största faran.

Nyckelorden är ”bekänn och vänd om”.