Det har blivit allt vanligare att ifrågasätta och ibland överge den tro man har funnit i evangelierna, till förmån för den församlingssyn och tro som RKK förmedlar. Vi kan lägga märke till att det är ”belästa” personer som konverterar. Församlingar utanför den katolska kyrkan är splittrad i många olika läror, säger katolska kyrkans förespråkare, och slår sedesamt ner blicken vid den besvärande tanken på det egna förhållandet
Det som Jesus fullbordade på korset var av kärlek till människan, en i vissa fall villkorslös kärlek, har av RKK förvandlats till en väldigt massa regler och följande av mänskliga traditioner. Det som är så enkelt att ett barn kan förstå, kan inte för dessa konvertiter vara tillräckligt, nåden måste naturligtvis förtjänas på något sätt, annars är det för dessa inte nåd. Ett förhållande som alla religioner i en eller annan form tror. Det måste finnas något mer, funderar man. Trots att allt står klart. Människan måste få mer kunskap, menar man
Man kanske har ett behov av att ”se” Gud, liksom Israels folk i öknen när man gjorde sig en guldkalv. Det var Gud sade man och man kunde se honom, den osynlige. Likväl blev det en avgud.
Därför ska den som upphäver ett av de minsta av dessa bud och lär människorna så kallas minst i himmelriket. Men den som håller dem och lär ut dem, han ska kallas stor i himmelriket. För jag säger er: Om inte er rättfärdighet går långt över de skriftlärdas och fariséernas, kommer ni aldrig in i himmelriket.
”Mästare, vilket är det största budet i lagen? ”Han svarade:
”Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. Det är det största och första budet. Sedan kommer ett som liknar det: Du ska älska din nästa som dig själv. På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna
Det finns så mycken information i ämnet och jag skall inte försöka uppfinna hjulet på nytt och citera olika delar, utan peka på en av mina kunniga bloggvänner:
http://unajuaje.niwega.net/ extra ecclesiam nulla salus
Läs och begrunda. Då slipper du undra