På bilden kan du se något som verkligen har med ändens tid att göra. Franciskus, påven som strider för den upproriska enhet som Gud satte stopp för på Nimrods tid. Den har blivit aktuell igen. Utan någon gemensam grund möter påven här Kirill, ledaren för den Ryska Ortodoxa kyrkan. De har säkert viktiga frågor om hur de skall kunna enas att tala om. Det har f.ö. blivit flera religioner som talar om enighet numera.

Det finns saker man bör veta om Kirilli. Han är en av den ryska affärsvärldens så kallade ”oligarker”. Hans rikedom kommer från försäljning av cigaretter. Med hjälp av landets regering förbjöd han varningstext på cigarettpaketen. Han har stora egendomar. Vi talar om miljarder dollar, men i religiösa sammanhang förkunnar han Jesus sympati för fattiga.

Med andra ord, en varg i fårakläder. Titta på emblemet på hans hjälm – och märket.

Det ser väl ganska konstigt ut. En blandning av frimurarnas passare och vinkelhake, med en stiliserad duva som har Marias ansikte. RKK har länge svävat på målet angående den helige Ande. Islam ”vet” sedan länge att tre-enigheten består av Fadern, Modern och Sonen. Den Ortodoxa Kyrkan sätter Maria på den helig Andes plats. RKK avgudar den ”ande” som de kallar Maria. Går det att enas om sådant, är det en enighet mot Gud.

Allt är klart för Emerging Churrch att helt avskaffa den helige Ande till förmån för Guds Feminina egenskaper. HBTQ, lesbiska, feminister, wiccor och alla andra hedniska företeelser kommer att klappa händerna. Men hur går det för de som bekänner sig till Kristus?

Vad betyder märket på Kirills hjälm? Är det inom räckhåll? Är det omtalat?

http://unajuaje.niwega.net/     Gå till Total Onslaugh och vidare

Under evangeliets hela tidsålder har församlingen fått lida för sin tro. Och det finns ingen anledning att tro att det skall bli annorlunda för den yttersta tidens församling. Bara de som håller fast vid Herrens ”bud om ståndaktighet”, (Upp 3:10,) kommer att bli bevarade och frälsta ut ur prövningens stund. Det kommer alltså att krävas uthållighet och ståndaktighet.

Förföljelse för Kristi skull ses i NT som en särskild ynnest. ” Åt eder har ju förunnats icke allenast att tro på Kristus, utan ock att lida för hans skull,” (Fil. 1:29). Inför en vers som denna väcks onekligen frågan om det kan anses som ett privilegium för församlingen att att bli befriad från vedermödan genom att uppryckandet sker innan den svåra tiden börjar.

Vi kan slå fast att både Jesu eskatologiska tal och uppenbarelsebokens syner talar om en skara heliga som finns här på jorden under den yttersta tidens vedermöda. De som hävdar den uppfattningen som här presenteras menar att det inte kan vara fråga om någon annan grupp än den kristna församlingen. (Upp. 22:16) synes bekräfta att det är så. ”Jag, Jesus har har sänt min ängel för att i församlingen vittna om detta för er. Här sägs det alltså att synerna gäller församlingarna.

Det är väl också en omöjlig tanke att Nya Testamentets profetiska skrift, vars huvudinnehåll är skildringen av den yttersta tidens vedermöda, inte skulle ha adress till den nytestamentliga församlingen utan till en annan grupp troende som skulle leva efter församlingens tid. En sådan uppfattning av bokens budskap låter sig inte gärna förena med det särskilda löfte om välsignelse som i inledningen ges åt dem som läser och hör denna profetias ord

Varken i Jesus ekatologiska tal eller i Johannes Uppenbarelse sägs det något om ett uppryckande före vedermödan.

Det är inte bara så att skriften är tyst angående ett uppryckande före den anikristliga nödtiden. Den säger uttryckligen genom ett ord av Jesus att uppryckandet skall ske efter vedermödan.

”Men strax efter den tidens vedermöda skall solen förmörkas… Och då skall Människosonens tecken visa sig på himlen, och alla släkter på jorden skall då jämra sig. Och man skall få se Människosonen komma på himmelens skyar med stor makt och härlighet. Med starkt basunljud ska han sända ut sina änglar, och de ska samla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himmelens ena ände till den andra.
  (Matt 24:29-31)

Den här texten har jag inte kommit på själv. Jag har tagit hjälp av ca åttio bibelärare och författare till Studiebibeln som kom ut för nästan fyrtio år sedan. Klaga dock inte på åldern, Bibeln är betydligt äldre och fortfarande fräsch.

Framför allt ska ni veta att ingen profetia i Skriften har kommit till genom egen tolkning . Ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud.
 (2 Petr:1:20)

Vilken enkel trottoarbonde som helst, eller för den delen även en storbonde vet, att om han sår vete på sina ägor skördar han vete och om han sätter potatis skördar han i sinom tid potatis. Och skörden blir alltid rikare än sådden, det är poängen.

På detta sätt fastställde Gud de villkor som gällde för mänsklighetens materiella fortlevnad för alla tider. Vill man överleva måste man äta av skörden. Dessa villkor är det ingen som ifrågasätter. Det är likadant om man vill överleva som folk. Man sår ett frö och skördar en människa som blir ett folk. Därför gav han mannen och kvinnan ett gemensamt ansvar för detta. Till man och kvinna skapade han dem. Kärleken mellan dem gjorde det lustfyllt att utföra Guds intention att uppfylla jorden. Det är samhällets minsta byggsten och när det fungerar, fungerar hela samhället.

Guds motståndare, Djävulen, har inget intresse av att se lyckliga familjer utan inspirerar sina tjänare att bjuda motstånd och de är inte nödbedda. Vi får bl.a. feminister, och t.o.m.  en feministisk regering. De har, och har haft synpunkter på detta samhällets minsta byggstenar ur olika vinklar. Speciell det kvinnliga könet är förbisett och nervärderat, menar några. Det andra könet håller i stor sett med, men har svårt att förstå var problemet ligger och hur man skall komma tillrätta med det. Man försöker med olika politiska lösningar utan att förstå att det är ett andligt problem. Ett avundsjukeproblem. Man vill ha det man inte kan få, mannens uppgift. Resultatet blir att man mister harmonin mellan man och kvinna. I stället blir det stridigheter om positioner.  Man söker jämlikhet på fel premisser och kallar det för ”lika mycket värda”.

ägnar sig åt feministiskt grupptänkande.

Några säger att en familj kan se ut hur som helst, att man sexuellt kan ”älska” vad och vem som helst och hur många som helst på det sätt som Gud förbehåller en man och en kvinna. Gud och svenska kyrkan tar var sitt spår – här också. Ett av dem leder fel.

Detta eftersom man ser frågan frikopplad från sin uppdragsgivare

Det handlar om ett fasansfullt ord, nämligen ”underordnande” Där slutar feministen natt tänka. Att underordna sig är en nyckelfunktion, i familjen, yrkeslivet och samhället i stort. Gud har sagt att vi skall underordna oss varandra för att undvika fullständigt kaos.

Det är viktigt att inse att det underordnandet inte är detsamma som underkastelse, tillbakadragande eller likgiltighet. Och det betyder absolut inte underlägsenhet.

Gud har skapat oss till sin avbild och alla har lika värde inför honom. Underordnande innebär ömsesidig överlåtelse och samarbete.

Gud vill se underordnande av jämställda. Det ligger i uppdragets natur. På vilket annat område i vårt samhälle kan man verka utan att samarbeta? Lägg märke till hur förtvivlat regeringen söker samarbete med andra politiska partier. Man vill samarbeta för att få en lösning där tidigare brist på samabete brustit

Man som kvinna har lika värde inför Gud

Dagens feminister accepterar inte detta. Speciellt vissa kvinnor ser avundsjukt på mannens ”privilegier” och har också tillägnat sig många av dem, speciellt de dåliga. Och i det avseendet finns det dessvärre mer att hämta.

Underordna er varandra i vördnad för Kristus. Ni hustrur, underordna er era män så som ni underordnar er Herren. Ni män, älska era hustrur, så som Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den. 
Men vad er angår ska var och en älska sin hustru som sig själv, och hustrun ska visa respekt för sin man.

Kan dagens regeringsföreträdare och f.ö. Svenska kyrkans ledarskap se skillnaden mellan den kristna trons intentioner och den profets vars ambitioner ser helt annorlunda ut?

Även ni är underställa lagen om sådd och skörd. Så vind och skörda orkan.

Trösta, trösta mitt folk! Säger Gud. Tala ljuvligt till Jerusalem och förkunna att hennes vedermöda är slut. (Jesaja 40:1-2).

När denna text skrevs, hade det gått 70 år sedan judarna fördes bort till Babylon. De hade hemlängtan. De sörjer och ber. Så kommer orden ”Trösta, trösta mitt folk, säger Gud”. Löftena skall uppfyllas ännu en gång. Gud skall ta bort all ondska. Den värld som är så infekterad av lidande och orättvisor, är inte något att ta vara på. Gud kommer att skapa en ny jord där rättfärdigheten bor.

I väntan på att det skall ske finns det arbete att göra. På flera plan. Dels sådana uppgifter som Edward och Rana Awabdeh utför i Damaskus tillsammans med andra, dels att på olika sätt stödja dessas och liknande insatser. I ett tidningsutskick från Open Doors och Crossmedia, Tro, Hopp och förföljelse, berättar de lite om sitt arbete i krigets Damaskus, hur det kristna livet lever vidare trots förföljelsen, På frågan om hur det är möjligt att känna hopp och även glädje i sin situation, svarar Edward;

• Tja, mänskligt sett är det omöjligt. Men varje gång vi ser Guds hand gripa in och förändra liv så fylls vi av hopp och glädje. Varje gång vi besöker en sörjande familj känner vi Guds tröstande beröring, hur han föder hopp och frid i deras hjärtan. Då fylls vi också av hopp och frid, säger Edward.

Alliance Church är en frikyrkorörelse med 17 medlemskyrkor runt om i Syrien. Trots att så många medlemmar flytt landet samlas drygt 2700 människor till gudstjänst en vanlig söndag, säger Edward som även är hela samfundets ledare.

• Herren ersätter dem som lämnat landet och reser upp nya människor till tjänst. Det är väldigt uppmuntrande för oss, Han vittnar om en tydlig scenförändring i medlemskyrkorna sedan kriget började. Vi ser inte längre de gamla ansiktena men kyrkorna är fulla och människor tillber och hjälper på alla möjliga sätt. Nya dörrar har öppnats och vi når in i städer där evangeliskt kristna aldrig kommit in tidigare, berättar han och Rana stämmer in:
• Det verkar som att människor är mer mottagliga för evangeliet, de behöver Herren för att lindra smärtan.

att när Gud låter en så stor omskakning ske så vill han också uppnå stora saker. Vi vet inte vad, men vi ser framåt i hopp och tro, trots att hotet från islamisterna kryper allt närmare.

Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller svält, nakenhet, fara eller svärd? Det står ju skrivet: För din skull dödas vi dagen lång, vi räknas som slaktfår .
Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. För jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som ska komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat ska kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.
(Rom 8:35-39)

Det kanske går att tömma både städer och länder på kristna, men det verkar svårare att tömma kristna på Kristus, skriver Lukas Berggren i tidningen, Tro, Hopp & Förföljelse.

Och det tvingar alla – små och stora, rika och fattiga, fria och slavar – att ta emot ett märke på högra handen eller pannan, så att ingen kan köpa eller sälja utom den som har märket, vilddjurets namn eller dess namns tal.

Här krävs vishet. Den som har förstånd ska räkna ut vilddjurets tal, för det är en människas tal. Och dess tal är 666 .


Ovanstående bibeltext har det funderats mycket över. Vad är det egentligen frågan om? Påståendet ger utrymme för många alternativa tankar. I nedanstående bloggpost kan du läsa en plausibel förklaring,

http://www.elvorochjanne.se/profetiskt/nyheter/RUNES%20PDF/Runes_7_2_16_themark.pdf

Läs gärna hela bloggposten som mycket trovärdigt argumenterar utifrån många bibelord och sammanhang, här citerar jag endast bloggarens slutsats:

”Gud dömer ingen på grund av ett chip eller en tatuering. Även om dessa, eller liknande attribut, på ett eller annat sätt eventuellt kan vara involverade så har märket en annan, betydligt djupare och allvarligare innebörd. Det handlar om människors tillbedjan till en annan jesus, ett annat och förändrat gudsord och en trohet, en lojalitetsförklaring till vilddjuret.

Eftersom vi inte känner till den exakta innebörden av märket kan det då också vara mycket förrädiskt att helt fixera sig vid en fysisk märkning. Med den inställningen riskerar vi att manipuleras in i ett system där vi inte är vakna för märkets egentliga andemening och vilseleds på så sätt att ta emot märket.

Vi ser ett eskalerande avfall viket kan tyda på att acceptansen av märket redan har inletts.

Upp 14:12 I detta visar sig de heligas uthållighet: de håller fast vid Guds bud och tron på Jesus. (Folkbibeln) 1 Kor 7:23 Ni är dyrt köpta (agorazo).

Bli inte slavar under människor”

——–

I Upp 12:7-12 berättas att Djävulen kastas ut från himlen, ner till jorden för att slutföra sin uppgift, att utöva sin makt på jorden. Är det i efterdyningarna av denna händelse vi lever nu? I den eskalerande ondska vi ser och läser om? Hans mål är att etablera en världsreligion som han kan styra med hjälp av den falske profeten efter det att Antikrist ”krattat manegen”.

Världsreligionernas tro på enhet snarare än Kristus får till följd att de som ändå håller fast vid Kristus, går de svåra tiderna tillmötes som beskrivs i bibeln. Kristna blir hindrade att predika Guds sanna ord och göra de goda gärningar som detta medför, (Pannan och Handen). Att hålla fast vid Guds bud och tron på Jesus betyder då att inte ta emot djävulens märke. I vilken skepnad det än uppenbarar sig.

Den då etablerade världsreligionen går så småningom i samlad tropp mot Jerusalem, historien drama går mot sitt slut och ridån går upp för Guds folk.

Det finns många detaljer som Gud har dolt för oss. Den som yttterligare vill fördjupa sig i slutfasen av ändens tid får söka efter fler puzzelbitar i Guds ord.

”Många skall forska i den och kunskapen skall bli stor.”  (Daniel 12:4)

De skriftlärda bland fariséerna fick se att Jesus åt med syndare och tullindrivare, och de frågade hans lärjungar: ”Varför äter han med tullindrivare och syndare?” Jesus hörde det och sade till dem:

Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.”


När jag i bibelläsningsplanen kom till Markus 17 läste jag ovanstående text och hajade till. Jesus kom för de sjukas, syndarnas skull, står det. Ja det är klart, annars hade han inte behövt komma alls .

Med det bibelordet, kan vi tänka oss att det måste finnas gott om syndare i våra församlingar. Församlingarna är nämligen föremål för kontinuerlig vård, även efter att Jesus friskförklarat oss. Vi skall naturligtvis inte bortse från att det ibland behövs en viss efterbehandling, återfall i sjukdom kan inträffa. Samtidigt som denna andliga vård pågår finns det människor som aldrig ens får träffa någon läkare. Många av dessa är inte heller medvetna om att dom behöver en läkare, någon måste t.o.m. övertyga dem om att dom är sjuka. Och hur gör man det? Är det pastorns jobb, eller är det vårt? Själv tror jag på ett samspel där pastorn i respektive församling/kyrka tar initiativet och bidrar till en atmosfär där de mångas önskan blir att bära frukt.

Utan mig kan ni ingenting göra, säger Jesus

Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, så bär han rik frukt. Utan mig kan ni ingenting göra. (Joh. 15).

Har vi möjligen i allt organiserande för att, mänskligt sett, stå bättre rustade, hållit för hårt i skrivbordskanten. Vi slår ihop församlingar så de skall bli större och slagkraftigare, vi organiserar olika grupper med uppgiften att stödja detta, somliga tror t.o.m. att vi ska föröka oss genom att bilda nya församlingar, kort sagt, vi jobbar hårt med internt ”friskvårdsarbete” så vi skall hålla oss friska. Vi får inte riskera att få liggsår.

Men med Jesus kan vi göra skillnad för många.

Detta har jag sagt er medan jag ännu är kvar hos er. Men Hjälparen, den helige Ande som Fadern ska sända i mitt namn, han ska lära er allt och påminna er om allt som jag sagt er.
 (Joh 14:26)

Alltså, Jesus kom för att kalla syndare och han grundade sin församling på människor som skulle gå ut i hela världen med budskapet, ”du kan bli frisk och fri från din synd”. Är det där församlingarnas fokus ligger i dag? Av församlingarnas tre uppgifter, att vinna, vårda och värnamänniskor, tror jag att vi har fastnat i vårdfasen. Om det är så, måste vi komma igång med att vinna fler att kunna ägna denna typ av vård som Jesus menade.

Vi borde ägna mer tid åt att ”äta med dem”, umgås med dem, för att kunna vinna dem. Lite som Lewi Pethrus en gång myntade, vi skall vinna dem en och en.