Credoakademins direktor, Stefan Gustavsson har skrivit en bok, Behöver tron försvaras? Den borde bli en kioskvältare, speciellt för människor i ledande ställning i församlingarna.

Om kristna kunde tränas att ge tillförlitliga bevis för vad de tror på och ha fullgoda svar på icke-troendes frågor och invändningar, då skulle den allmänna uppfattningen om kristna långsamt förändras. Kristna skulle uppfattas som reflekterande människor att ta på allvar snarare än känslomässiga fanatiker eller fåntrattar. Evangeliet skulle vara ett reelt alternativ att ta till sig. William Lane Craig, Till trons försvar

Citatet,”om kristna kunde tränas” – antyder att det inte sker, åtminstone inte tillräckligt.

Är inte Kristi kropp tillräckligt ”vältränad”? Enligt Stefan Gustavsson visar diagnosen på bristsjukdomar. Finns det möjligen ett samband mellan nyttan av att träna den andliga kroppen liksom den fysiska?

Författaren gör i boken en genomgång av Nya testamentets undervisning om apologetik, det vill säga försvaret av den kristna tron. I den genomgången framträder en bild som för många kristna i dag är helt okänd – men också oerhört spännande. Någonting nytt, fräscht och alldeles nödvändigt. Nämligen försvarsaktiviteter.

Utvecklingen i vårt land tyder på att försvaret av tron har sviktat. Helhetsbilden ser inte uppmuntrande ut även om vi försöker se glada och hoppfulla ut. De olika sammanslagningarna av kristen verksamhet har inte bara haft med längtan efter gemenskap att göra Man behövde gå samman för att inte gå under. Varför?

Kyrkan/församlingen har hamnat i motvind. Vad är det som hänt i väckelselandet Sverige? Håller sekulariseringen på att vinna över evangeliet. Det är något allvarligt som börjar redan i utbildningsstadiet där innehållet i tron har plocksts bort undan för undan och dagens elever, lärare och föräldrar vet ingenting om innehållet i kristen tro. Kvar finns bara skalet. Innehållet är i varierande grad främmande.

Har det funnits någon brist i vårt umgänge med världen, där tron inte har försvarats? Evangeliet går att både förklara och försvara, både intellektuellt och emotionellt. Det finns ammunition, men förstår vi att använda den? Om inte, vem skall lära oss? Vi kan ju inte fortsätta att skicka ungdomarna till skolor och universitet beväpnade endast med gummisvärd och plastutustning. Tiden för lek är förbi, säger den kristne filosofen William Lane Craig.

Jag har personligen hört unga säga sig vara rädda att bekänna sin tro därför att man kan få frågor som man inte kan svara på. Är inte det alarmerande?

Vi måste rusta upp vårt försvar, säger landets ledning. Vad säger våra församlingsledare? Gäller det även de kristna aktiviteterna?

Boken heter, ”Behöver tron försvaras?” och ges ut av www.credoakademin.nu

Jag skall skriva ytterligare några ord om en kyrka i utförsbacken, sedan måste jag tänka på något mindre deprimerande. SKs ledarskaps hyckleri påminner mig om ateisten som hade svårt att formulera sina tankar, tills han kom på att han kunde ju be Gud om hjälp.

Kunskap är lätt att bära, sägs det. Och normalt är det nog så. Om man inte har luckor i sin kunskap, då kan det bli tungt. Luckor väger! Och jag misstänker att på de högre planen i Svenska kyrkan är man böjd under tyngden av sina kunskapsluckor.

Jesus säger, ”Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då ska ni finna ro för era själar, för mitt ok är milt och min börda är lätt.”


Det här budskapet är inte så svårt att tycka vara trevligt och lättsamt, det går att köpa. Men andra bibelord blir knepigare. Jesus åberopar viss exklusivitet, det har han ju haft sedan gammalt i Sv. kyrkan, men man har numera flera religioner att ta hänsyn till.

”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig. Har ni lärt känna mig, ska ni också lära känna min Far. Nu känner ni honom och har sett honom.”


Det här är ju svårsmält så det räcker. Åke Bonnier citat: ”När vi kristna talar om Bibeln som Guds ord måste vi försöka förstå vad som menas med detta. Menar vi att varje ord är Guds ord, och därmed ett uttryck för vad Gud vill”. – Att Jesus föddes av en jungfru, gick på vattnet, botade folk och sa att nu har Guds rike kommit till er, t.ex. Det låter otroligt. Att man tidigare i historien fäst avseende vid detta är en sak, men nu har vi fått mer kunskap och förvärvat ett eget tänkande, fritt från fantasier. Bibeln är gammal och opålitlig, med profetiska delar som man måste anstränga sitt intellekt till fullo för att förstå. Men det finns ju tack ock lov andra böcker.

Förvillelsen i Sv. kyrkans intelligentia är total. Det finns politiker där också. OBS!

Apropå utveckling så förstår väl var och en också att jordklotet och även människan har passerat olika stadier i utvecklingen. Från att från början varit ingenting till att bli någonting, stort och märkvärdigt, även om —, jo så måste det ändå vara. Jodå, man får även här tro på utvecklingen, liksom vetenskapen tror. Dom måste väl tom ha större tro.

Det sägs också i vissa kretsar att judarna är ett särskilt folk som är speciellt välsignat av Gud. Ja det ser man ju. Dom finns ju överallt, utom där de skall vara, – i havet. Ockuperar hederligt folks mark är vad dom gör och förtrycker oskyldiga palestinier så dom blir alldeles förtvivlade och tvingas att med knivar försvara sin rätt mot rasisterna. Det är väl ingenting att förundras över.

Men nu får dessa palestinier välförtjänt hjälp av många nationer som med olika fredliga medel kämpar mot sionisterna. Vårt eget land går förresten i spetsen för det, ekonomiskt, och kanske även på annat sätt så småningom. Kvinnorna bland palestinierna ligger illa till så vår feministiskt lagda regering stöder dessa kvinnor på ett särskilt utgivande sätt.

Det kan väl f.ö. inte räcka med en enda tro för folk med så många åsikter. Det viktiga måste ju ändå vara att man finns och att man lever. Och i dag finns många olika sätt att upptäcka att man finns. Och ändå söker vi, på alla möjlig ställen där vi tror att vi finns.

Alla vägar bär till Rom säger några, främst katolikerna, men då protesterar både judar och islams anhängare och pekar på egna städer.

Alla har sin heliga skrift varav Bibeln är en, Koranen en annan. Vi kanske skall ordna en folkomröstning, med dubbel rösträtt för palestinier. För att på något oförklarligt sätt utjämna skillnaden till Israel. Regeringen skulle säker promota den tanken.

Gud är inte religiös, säger en av Svenska kyrkans högre utbildade ledare, biskop Åke Bonnier i Dagen. Han, ärkebiskopen, ett antal biskopar och andra prelater har planerat att införa en form av dubbelkommando i Svenska kyrkan. Gud är större – än religionerna!?

Han är en av de ledare som förstår bibeln på sitt eget sätt och använder den förståelsen till att bortförklara det som inte behövs och lägger till där han anser det fattas, en religion t.ex.

Han använder samma teknik som ormen en gång använde mot Eva, ifrågasättandet, ”skulle Gud ha sagt”. När Djävulen frestade Jesus i öknen gjorde han likadant.

Åke Bonnier börjar sin recension med att Bibeln talar om ”att vi kristna tror att Gud har uppenbarat sig på ett unikt sätt i en judisk man som levde i ett begränsat geografiskt område under en begränsad tidsperiod. Vår tro är att han de facto uppstod från de döda och att han i dag genom enheten med Gud är närvarande mitt ibland oss.” OK, så är det. Här smeker han oss medhårs, allt är ju inte fel. Men så går han vidare:

Men, har denna tro monopol på sanningen, frågar han? Sedan gör han som Djävulen, försöker att få den att betyda något annat – också. Så att han får plats med fler religioner.

”Bibeln måste, menar jag, ses i ljuset av bibelforskningen och relaterat till vårt eget sammanhang. Det gör den inte mindre helig”, påstår Åke Bonnier. Bibelforskning?

Sedan mer än 150 år har den textkritiska teologin, som bl.a. Svenska kyrkan ledarskap anammat lärt oss att människan är kompetent att bedöma vilka texter i bibeln som är äkta och skall tas på allvar. Men, man behöver inte läsa särskilt många av dess verk förrän man finner att alla bibeltexter någon gång förklarats ogiltiga med hjälp av fina argument, skriver Sven Reichmann i sin bok Historiens Gud, Judarna och fortsätter:

Men sedan har andra kommit med andra, minst lika förnuftiga argument för att ”bevisa” att just den förkastade texten måste vara äkta. Det har hänt mer än en gång.

Hela kyrkohistorien vittnar för övrigt om att olika människor kan läsa samma texter och få ut så olika innebörd att de till sist råkar i krig med varandra. Slutsatsen blir därför att vi bör misstro vår förmåga att förstå Ordet i stället för att misstro själva Ordet.

Hur skall man då läsa för att undgå misstag? Jo, för det första bör vi besinna att en biblisk sanning inte bara står på ett ställe i Skriften. Är den viktig skall vi vänta oss att finna den i massor av texter. Gör vi inte det är vi antagligen på fel spår, skriver Sven Reichmann.

En andra säkerhetsregel är, att när vi tycker oss finna en biblisk sanning skall det inte finnas texter som tydligt och klart säger emot det vi funnit. För det tredje bör man vara försiktig vid sk allegorisk bibeltolkning. Denna behandlar bibeltexter som om den var liknelse och inte klartext. En stor del av budskapet ges oss just i liknelsens form, inte bara Jesu liknelser utan lika mycket hos profetiorna i GT. I detta sammanhang är det viktigt att man inte godtar en tolkning förrän man funnit andra texter som säger samma sak fast i klartext. Gör man inte det, kan man få bibeln att handla om praktiskt taget vad som helst.

Paulus visste vad som skulle hända och skrev i Apg 20: ”Ja, bland er själva ska män träda fram som förvränger sanningen för att dra över lärjungarna på sin sida. Var därför vakna och kom ihåg att jag i tre års tid, natt och dag, aldrig har slutat förmana var och en av er under tårar.


När vi läser och hör Åke Bonnier, Antje´Jacklen, Eva Brunne m.fl, som har tillägnat sig utbildning från div. akademiska institut skall vi dra öronen åt oss. I sina försök att hoppa långt gör dom övertramp som ibland blir överydliga. Ibland bara tydliga.

Den vänsterpolitiska agendan har lämnat tydliga spår i Svenska kyrkan

Där den ensamme blir övervunnen, kan två stå emot. Och en tredubbelt tvinnad tråd brister inte så lätt. (Pred. 4:12)

Jag tror att en av församlingens största uppgifter är att fungera som den tvinnade tråden som håller för olika påfrestningar. Vi behöver styrkan hos varandra inför de hot mot kristna som tron numera ger upphov till. Han som räddar oss är också huvudet för församlingen.

Men församlingen står inför ett tryck som inte bara kommer utifrån. Därför finns det skäl att behålla fattningen inför de olika händelser med till synes legitima förtecken vi ser.

Paulus skrev om detta i Apg 20,

Ja, bland er själva ska män träda fram som förvränger sanningen för att dra över lärjungarna på sin sida. Var därför vakna och kom ihåg att jag i tre års tid, natt och dag, aldrig har slutat förmana var och en av er under tårar.


Paulus blev genom en uppenbarelse av Jesus kallad att evangelisera bland hedningarna. Han grundade församlingar på sina resor, andra apostlar gick till judarna.

De efterlämnade ett antal brev för kommande generationer där de redogjorde för hur församlingarna och deras medlemmar skulle förhålla sig till både syndare, judar och till varandra. De fick också ägna mycket tid åt dem som ville förfalska evangeliet för att passa egna syften. Det fanns redan från början olika trosföreställningar som Jesus hade att övervinna. Trots apostlarnas kamp kunde de inte förhindra att budskapet splittrades till att bli allt fler fler trådar.

Resultatet ser vi i dag, Jesus har blivit delad i större och mindre delar på ett sätt som Paulus varnade för. Så har det pågått och pågår fram till våra dagar.

Och, liksom israelerna gjorde sig en guldkalv under ökenvandringen, till att representera Gud, har dagens religiösa människor gjort sig olika beläten att be till i stället för Gud. Det var avguderi då, det är likadant i dag.

Det finns tom människor som tror att alla religionerna har samma gud!

Här står vi nu i tidens avslutning med en mängd trådändar i form av främmande budskap som alla gör anspråk på att vara sanningen. Trots att det inte finns fler än en sanning.

Hans död på korset och hans budskap att det finns förlåtelse för synder är den sanning som Gud lagt fast. Den tretvinnade tråden är den livlina vi har att ta tag i när livet krisar och fienden rasar. Den andra ändan är nämligen fast förankrad i Fader, Son och Ande

Allt i den himmelska mångfalden löper samman i denna enda tvinnade tråd.

Paulus skriver i ett annat av sina brev:

Du ska veta att i de sista dagarna blir det svåra tider. Människorna kommer att vara egenkära, pengakära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, kärlekslösa, oförsonliga, skvallriga, obehärskade, råa, fientliga mot det goda, falska, hänsynslösa och högmodiga.

De kommer att älska njutning mer än Gud och ha ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft. Håll dig borta från dem!
 (2 Tim. 3:1)

Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.
 (Rom 6:23)

Fatta du också tag i livlinan, den tretvinnade, den håller!

Din rättfärdighet når upp till himlen, Gud, du har gjort stora ting Gud, vem är som du? Du har låtit oss se mycket nöd och olycka, men du ska åter ge oss liv, åter lyfta oss ur jordens djup. (Ps. 71:19-20)

Bibeln är full av beskrivningar om hur svårt livet gestaltar sig för många. Nöd och olycka har vi sett, om än på avstånd än så länge. Det finns de som upplever den betydligt närmare.

Jag funderar på hur mycket närmare nöden skall komma oss innan vi upptäcker hur nära vi egentligen är, kanske mitt uppe i den i vissa hänseenden. Det finns nämligen olika sorters nöd. Vi lider, generellt sett, ingen ekonomisk nöd i dag, och för många är det den nöden som är den viktigaste att kunna hålla ifrån sig. För andra är den andliga tomheten mycket mer påtaglig. Vår höga materiella standard borde kompensera det men undersökningar visar något annat.

Det ligger en rädsla i att förlora det vi har av vår materiella trygghet och ändå vet vi att vi får ingenting med oss när vi lämnar jordelivet. Den tanken har skakat om många. Vad, ska jag lämna detta? Efter lite eftertanke, jo, men det är långt dit. När människan ger sig tid att tänka efter och reflektera över livets mening, kommer ofta tankarna, ”var kommer jag ifrån, och vart är jag på väg”. Det finns i förlängningen en rädsla för det okända som ligger framför?

Tänk dig ett ögonblick att Gud inte finns. I så fall har den här tillvaron kommit till av en slump, av en tillfällighet och vi som människor är bara en konsekvens av ett blint spel. Då finns heller ingen mening med tillvaron. Man föds, lever sitt liv och försvinner Men OM Gud ändå finns, är situationen en helt annan, då har livet en mening. Nämligen att jordelivet är början på något, något som är knutet till Guds kärlek och hans rättfärdighet.

Ingen människa är utan synd och Gud hatar synden, därför måste vi bli av med den. Och eftersom Gud vill det, har han ordnat så att det är möjligt. Genom att Jesus har försonat dig med Gud genom att ta din synd på korset kan du bli fri. Genom att tro på detta blir du rättfärdig i Guds ögon och delaktig i den evighet som Gud har i beredskap.

Det är Jesus som gör skillnad, han säger i sitt ord:

Den som tror på mig skall leva om han än dör.

Visst finns det mening med livet!

En frihandsteckning – den kortare versionen

Är festen över nu, och är det dags för den stora separationen. Att måltiden är färdigäten och tiden lider mot sitt slut börjar bli uppenbart för många och finalen närmar sig snabbt. Många tal (predikningar) har hållits, de flesta har fallit i glömska. Det har på sistone varit spretigt och rörigt i den Godes team. En viss förvirring har utbrutit innan ledarskapet definitivt sätter ner foten och bestämmer att vi har en gemensam Gud för alla religioner. En gammal slogan dammas av: ”Vi gillar olika”.

När människorna så småningom upptäckt finessen med det upplägget infinner sig lugnet, samvetena har dövats och ingen känner sig kränkt. Enhetstanken är nära, vi kan fortsätta evangelisera med ett för alla religioner gemensamt program. Alla har något att bidra med. Vi kan höra hurraropen från djupen, hurra vi är på väg att vinna slaget om människorna. Det ser också ut som den Onde har ett visst övertag, han är livaktig och breder ut sig allt fräckare. En viss överströmning till den Ondes program har också blivit resultatet av detta. Han lockar med en ny frihet som kan användas för att fylla det egna behovet. En färgglad flagga har lanserats som en viktig symbol för denna nya frihet.

Å andra sidan har också en viss grad av underskattning visat sig i världslaget, en del säger t.o.m. att man redan vunnit och förbereder sig för festen, som man tror blir en osannolik orgie i vällust. Som i alla finaler är det bara två parter inblandade. Man kunde förvänta sig en framflyttning av kämparna och en viss trängsel om fördelaktiga positioner inför striden men det verkar lite håglöst, speciellt i den Godes trupp. En del av den Godes supportrar förlitar sig också på att gamla kontakter och tidigare lobbyarbete skall ge resultat. Bekvämt tillbakalutade avvaktar man utvecklingen.

Efterhand blir den Ondes aggresioner allt grymmare och de Goda börjar misströsta. När sedan den förstärkning som skulle komma uteblir,och dessutom börjar svikta, sjunker modet ytterligare. Ryktet gör gällande att man i Jerusalem inte heller har kunnat hålla stånd utan har tvingats överge vissa positioner. Situationen börjar bli prekär och de som ändå hittills hållit stånd börjar förstå att nu måste vi få den utlovade hjälpen. Man söker febrilt i gamla bortglömda dokument efter nedtecknade utsagor om vad som väntar. Helt plötsligt ser den Onde chansen att en gång för alla göra sig av med det förhatliga folk som alltid stått i vägen för hans planer, Israel. När han vill förverkliga detta och tillsammans med hela sitt lag startar fälttåget mot Israel hörs plötsligt ett ljud, ett starkt ljud av en basun . . . .

”Strax efter de dagarnas nöd ska solen förmörkas och månen inte längre ge sitt sken. Stjärnorna ska falla från himlen, och himlens makter ska skakas. Då ska Människosonens tecken synas på himlen, och jordens alla folk ska jämra sig när de ser Människosonen komma på himlens moln med stor makt och härlighet. Med starkt basunljud ska han sända ut sina änglar, och de ska samla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlens ena ände till den andra.
”

(Matt. 24:29-31)

Och jag såg en ny himmel och en ny jord, skriver aposteln Johannes