Är möjligen frågan föranledd av att så få har tillträde till den offensiva sektorn i kyrkan, estraden. OM det är så, har vi EN förklaring till den defensiva framtoningen. Mångfalden saknas redan där. Medverkanden i det offentligare rummet, media, blogg och lokaltv, blir med detta också fattigare. Människor tror att det är bara pastorn som kan och förstår något. Kanske det är så man vill ha det, det blir enklare då.

Men så är det ju inte, det finns många som kan bidra, inte bara de som uppbär lön.

”Lösningen för en frikyrka på defensiven är inte ett fräschare och poppigare utbud, utan ett myndigförklarande av vanliga människor, skriver pastor Fredrik Lignell, Ryttargårdskyrkan i Dagen och fortsätter, delcitat: ”Det händer ibland att jag hör någon säga, exempelvis i ett styrelsemöte någonstans: ”Jag är ju ingen teolog, men jag kanske ändå kan få drista mig till att läsa ett bibelord?”

Många av ledarna har kanske läst bibelordet där det står, ”där två eller tre är församlade i mitt namn, är jag mitt ibland dem”, och att det är begränsat till att gälla, just det samlade ledarskapet? Kanske någon mer, men inte många till.

”Den gamle revykungen Hagge­ Geigert fick en gång frågan varför människor inte går i kyrkan längre, skriver Fredrik Lignell i artikeln, (det är lite oklart varför just han fick den frågan.) Han svarade med en jämförelse: På Ullevi i Göteborg försökte man dra större publik genom bättre korv med bröd, ballongflygning och andra spektakel, men det enda som skulle få människor att återvända var bättre fotboll. Hans poäng var att detsamma gäller i kyrkan. Bättre extratjänster botar inte en svag kärna.

Botemedlet för en frikyrka på defensiven är inte fräschare och poppigare utbud, utan att hitta tillbaks till det som alltid kommer att vara attraktivt. Ett djupare liv, där Gud möter människors längtan efter Honom själv och där man sätts in i ett sammanhang där ens bidrag räknas och spelar roll.”

Fredrik Lignell avslutar sin artikel, som skulle bli en ”kioskvältare,” om den anammades.

”Det är inte proffsen som ska förverkliga drömmen om Guds rike i Sverige. Det är vanligt folk som går till jobbet, hämtar på dagis och pluggar inför en tenta. Vanliga kristna som inte tror att de har det som krävs behöver stärkas i sitt mod, och det är vårt uppdrag.

Pyspunkan i det andliga självförtroendet måste botas och människor måste myndigförklaras. Gud är nämligen svårt förtjust i det vanliga!”

Själv tänker jag att visst behöver vi en viss typ av proffs, men de skall ha mer av en tränares uppgift, likt Lars Lagerbäck, ni vet han som är på väg att tillsammans med Island göra sensation i EM-fotbollen. För att nu göra en liknelse som de flesta förstår.

En tränare, eller två är nog en rätt biblisk tanke.

Jag kommer ihåg Aktuellts studiereporter, hur hon frågade Israels ambassadör om inte Israel själv tyckte sig ha skuld till förföljelser. Då passade det att placera skuld hos offret. Det var en situation. En annan är situationen i det översexualiserade samhälle som skapats gemensamt av RFSU, RFSL, och delar av pressen, som medfört en förfärande brist på förmåga bland vanligt folk att orientera sig i ämnet. Var placeras skulden?

Det har medfört konsekvenser, speciellt för kvinnor som blivit offer för den nya synen. Den kvinnofrid som instiftades redan av Birger Jarl gäller formellt ännu men har överspelats gång på gång. Svårigheten att upprätthålla den beror till stor del på de lobbygrupper som har ett annat intresse och som nämnts ovan. Dels på kulturkrockar.

Samhällets sedan många år etablerade värdegrund undergrävs med hjälp av statligt finansierade lobbygrupper. Men eftersom staten, politiska partier, har många av sina väljare i dessa grupper så favoriseras de, och kvinnor kanske speciellt de yngre finner sig i någon mening oskyddade. Bortsett från pillret.

Apropå det här med oskyldigt offer. Det är naturligtvis aldrig offrets fel att de blir just offer.

Kvinnorna har naturligtvis rätt att agera som dom vill, vi lever ju i ett fritt land, (än så länge i alla fall) klä sig som man vill, vara var man vill, dricka som man vill, gå hem med vem man vill, kort sagt vara den lobbyisterna påstår att man vill vara, men man får fortfarande säga nej tack om man inte vill och skall bli respekterad och lämnad i fred, i vilken situation som helst.

I den bästa av världar skulle det kunna fungera. Det är aldrig offrets fel, om det inte gäller judar förstås, där gäller annat mått. Det är riskabelt att vara kvinna liksom det är att vara jude. Skillnaden i bemötandet ligger i att juden är hatad men kvinnan vill man ”älska med”, som det så vackert heter. Eller visa sin makt över.

Kan den här situationen förbättras på något sätt. Stanley Sjöberg föreslog i ett liknande sammanhang att det kunde vara till fördel om budskapet om det, för gruppens egen trygghet, var mindre provocerande. Det mottogs inte med någon entusiasm precis, varken av sekulära eller kristna företrädare. (Här finns tydligen gemensamma intressen) Det var inte Pride i sig han hade synpunkter på. Man kan vinna respekt genom att agera annorlunda, verkar han mena. Men det är emot gruppens intentioner, det är inte respekt man söker, det är konfrontation.

Åter till kvinnofridsfrågan, kan något göras för att återfå den utan att ge upp friheter?

Det har blivit alldeles naturigt att människor i olika skeden av livet försäkrar sig mot oönskade händelser som kan inträffa. Man tar försäkringar mot stöld, olycka, brand, överfall, villalarm, sjukdom osv. Det är alltså den som riskerar att lida skada av något som man försäkrar sig och betalar ibland dyra försäkringspremier.

Exempel: Den som är dålig på att simma men behöver svalka sig, kan välja att simma rakt ut i havet och hoppas att orka tillbaka. Hon kan också välja att simma utmed stranden och även där bli svalkad. En säkerhetsförsäkring? Men, hon får själv välja. Den taktiken kanske kan användas även i andra sammanhang.

Det som anses vara dyrbart kanske är värt att skyddas lite extra. Så simma lugnt, tills hajarna i vattnet är oskadliggjorda.

Några tankar inför sommaren. Glöm inte bort honom som gjorde sommaren.

I all ondska och orättfärdighet som eskalerat under senare tid frågar vi oss, hur långt har vi kommit på mänsklighetens livsväg? Guds samlade ord ger oss ger oss befogad bild av att tiden närmar sig finalen. En visst undran inställer sig dock gällande tiden fram till dess. Vad kommer att hända, blir livet vi äger i Kristus för svår för många? Som troende på Jesus är/blir vi utsatta för olika typer av angrepp, angrepp som blir svårare med tiden, Det finns starka krafter som vill hindra oss att nå målet. Når alla ”den ljusnande framtiden”.

Jesus varnar oss när han säger:

Låt ingen bedra er på något sätt. Först måste avfallet komma och laglöshetens människa träda fram, fördärvets son, (2 Tess 2:2)

Den laglöses ankomst är ett verk av Satan som kommer med stor kraft och med lögnens tecken och under. Med ondskans alla konster bedrar han dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot kärleken till sanningen så att de kunde bli frälsta. Därför sänder Gud villfarelsens makt över dem så att de tror på lögnen och blir dömda, alla de som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten.


Det faktum att Jesus allvarligt varnar för avfall bör skärpa vår uppmärksamhet. Många kommer ändå att avfalla från tron genom den förförelse som kommer att intensifieras genom Antikrists verksamhet. Det är det som Jesus varnar för, inte för sin ankomst, utan för Antikrists kommande. Det kan mycket väl vara Antikrist som leder angreppet mot Jerusalem för att lägga under sig judarna som det sista folket av alla. (Sak 14). Det unika med Antikrist, eller vilddjuret, laglöshetens människa, är att han skall vara den förste efter Nimrod som får makt över alla samtida människor. Lägg märke till att det är en människa det är frågan om.

Att älska det goda livet är inte svårt, där ser man vad man får. Att älska Jesus och hans tillkommelse är annorlunda. Man kan inte ”känna efter” om man älskar Jesus, fantisera ihop någon känsla av tillhörighet, eller att inte vilja umgås med honom i Ordet.

Detta är kärleken till Gud: att vi håller hans bud. 
 (1 Joh 5:3)

Buden är presenterade i hans Ord – båda två!

Vi vet att om vårt jordiska tält rivs ner så har vi en byggnad från Gud, en evig boning i himlen som inte är gjord av människohand. Därför suckar vi i vårt tält och längtar att få iklä oss vår himmelska boning, för när vi väl är klädda i den ska vi inte stå där nakna. Ja, vi som bor i detta tält suckar tungt. Vi vill ju inte bli avklädda utan påklädda, så att det som är dödligt uppslukas av livet. Och den som berett oss för just detta är Gud, som har gett oss Anden som en garant.


Därför är vi alltid vid gott mod, även om vi vet att vi är borta från Herren så länge vi är hemma i kroppen. Vi lever här i tro, utan att se. Men vi är ändå vid gott mod och skulle hellre flytta bort från kroppen och vara hemma hos Herren.
 (2 Kor 5:1-5)

Olof Palme blev på sin tid tillfrågad om han visste vad mjölken kostade. Efter lite krystande bekände han, det har jag ingen aaaning om. Han var ju heller inte en man av folket som borde känna till vanligt folks frågor. Något som f.ö. gäller de flesta makthavare. Maktens människor ställer ofta sig själva på en pidestal varifrån man utövar sin makt, ouppnåeliga för allmänheten . Det visar sig då att hon är en  ofullkomlig varelse, mottaglig för allehanda osunda influenser.

Alla är dock inte medvetna om denna brist. Ett politiskt parti har dock förstått och även skrivit in det i partiprogrammet. Jag talar om Kristdemokraterna, ”verklighetens folk”, ni vet.

Jag har lätt att tänka mig varför våra nuvarande politiker kommer att få anledning instämma i Palmes ordval. Nämligen när man får klart för sig att olika religioner har olika program för sin verksamhet. ”Varför visste jag inte det, det hade jag ingen aaaning om”, kommer det att låta. De kommer att dra sig till minnes hur det var före den främmande religionens inflytande i vårt land, hur vi levde i alla de olika friheterna som vi hade förvärvat från tidigare generationer, i arbetarrörelsen, nykterhetsrörelsen och inte minst frikyrkorörelsens outtröttliga arbete för våra efterkommande släkten. Visst, det fanns skönhetsfläckar i den guldskimrande väven även då, beroende på att människan ofullkomlighet

Men förändringen skulle komma, mest därför att människan alltid vill ha något nytt. De tre pelarna, arbetar- nykterhets- och frikyrkorörelsen tappade styrfart i allt det nya som krävde utrymme. Det har återigen besannats, medgång skapar problem. Så har det varit och så kommer det alltid att bli. Vi har mer än ett exempel, även från från bibeln, som visar detta. När Gud välsignade Israel levde man i välmåga. När man övergav honom i tron att man var sin egen lyckas smed, då gick det åt pipsvängen.

Skall vi göra samma sak? Det har gått bra för Sverige materiellt sett och vi har övergett Gud. Hur kommer Guds reaktion att bli? Han har använt sig av andra folk att utföra sina domar tidigare. Skall Islam bli hans verktyg denna gång?

Jesus talar om det stora avfallet som ett tidens tecken på att slutet närmar sig. Avfall sker ju från något man tidigare trott på. När tillräckligt mycket av Guds ord förpassats till ”historiens skräpkammare”, för att citera en f.d. svensk ärkebiskop, och när tillräckligt många inte vill genera Islamister med att Jesus är enda vägen, och när tillräckligt många åsidosätter Guds sanning och dyrkar det skapade i stället för skaparen är slutet nära och aposteln beskriver klimatet:

De har blivit fyllda av all slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja. De skvallrar och förtalar, de hatar Gud och brukar våld. De skrävlar och skryter, de är påhittiga i det onda och olydiga mot sina föräldrar, vettlösa, trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa. De känner mycket väl till Guds rättvisa dom, att de som handlar så förtjänar döden. Ändå gör de sådant, och de samtycker dessutom till att andra gör det.
 (Paulus i Rom 1)

Finns det något som kan ändra historiens gång?

Men om det hednafolk som jag har talat om vänder om från sin ondska, ångrar jag det onda som jag hade tänkt göra mot det. ()Jes 18:8)