När tuppen gol gick Petrus ut och grät bittert.

I hans tårar låg grunden för en omvändelse som han aldrig kunnat åstadkomma själv hur mycket kunskap han än hade fått.

Efter sin uppståndelse tog Jesus god tid på sig innan han på djupet löste Petrus från hans smärta.

Markus berättar att den ängel som kvinnorna mötte vid graven bad dem särskilt hälsa till Petrus.Det var antagligen den tröst han behövde just då. Ängeln strök också under att det avgörande mötet mella Jesus och hans lärjungar skulle komma att ske i Galliléen.

Såväl Lukas som Johannes berättar att Jesus trots detta kom till sina lärjungar medan de ännu var kvar i Jerusalem. Det var dock inte förrän efter måltiden vid Genesarets sjö som Petrus blev löst genom Jesus trefaldiga fråga till Petrus: ”Älskar du mig?”.

Petrus fick inte bara syndernas förlåtelse – vilket givetvis inte är ”bara”. Han fick samtidigt förnyat förtroende till att gå in i det ledarskap som Jesus långt tidigare talat om (Matt 16:13-20) och som han nu började bli mogen att bära.

Den djupa trolöshet som Petrus bar på utan att veta om den mötte alltså Jesus med sin gränslösa trofasthet. Här finns både en negativ och positiv chock. Jesus hade nog sett Petrus trolöshet men Petrus hade inte gjort det själv. Nu när han hade både sett sin trolöshet och Jesu trofasthet var storhetsdrömmarna borta. Detta måste ha varit som en uppståndelse från de döda. Efter den dagen var inget som förut i Petrus liv.

Jesus var den störste – eller den ende. Petrus had fått se synden i sitt liv – och sin vanmakt inför den kraft som synden kan väcka till liv. Men han hade också fått se Jesu nåd, hans oanade trohet mitt i vår trolöshet. Och detta är en del i vårt dilemma.

Hur skall vi kunna se Jesu trofasthet om vi inte sett vår egen trolöshet?

Källa: Boken ”Frälsningen”, av Sven Reichmann

Joel Halldorf i Dagen:

”I dag verkar det finnas två lag i Svenska kyrkan. Det ena kan vi kalla team Antje efter ärkebiskopen, och det andra team Annika, efter den skicklige debattören och prästen Annika Borg. Mellan dessa lag löper snörräta skyttegravar, och det enda de två sidorna är överens om är att den andra sidan inte kan göra något rätt. Polariseringen omöjliggör vettiga samtal.”

Jag tror nog att polarisering är nödvändig ibland, men även där kan en hyfsad ton vara möjlig. Men i frågor som har med så viktiga ting som evigt liv eller död att göra blir tonläget lätt spänt. Vi har ju med himmelens och jordens skapare att göra och synen på honom. Vi har klara riktlinjer att följa, enligt många. De är synnerligen oklara säger andra, men att det finns riktlinjer, är man ense om. Spännvidden kan vara betydande, även om man utgår från samma källa, bibeln. Därav polariseringen.

Den viktigaste anledningen till vår verksamhet är att vi får fred och rättvisa här och nu säger SvK. Det betyder ett vänsterorienterat samhälle och önskemål om en grönare jord, som jag ser det. Längre sträcker sig inte SvK,s andliga ambitioner.

I en kontrast till detta synsätt uppträder de som fortfarande tillmäter Gud en större betydelse och om man vill få det bekräftat går man till källan, inte till några bibelkritiska forskare eller lärdomspofeter. Att forska i skrifterna är ett säkrare sätt att få kunskap. Vilken typ av samtal blir i det sammanhanget ”vettiga samtal”.

Kyrkans del i sekulariseringen är betydande

Med invandringen har ett nytt evangelium blommat upp från en annan källa, Muhammed och Koranen, plus lite annan utombiblisk verksamhet sedan tidigare.Och nu börjar olika intressen att röra på sig. Svk viker ner sig först och vill samtala med islam och kolla om det finns beröringspunkter att ta upp för ett samarbete i någon form. De ser immamer och islamska organisationer som kolleger i branschen. Det sker efter att redan långt tidigare accepterat politikernas, tillsammans med div. lobbyorganisationers krav på anpassning till deras och därmed samhällets nya folkmoraliska värderingar, oftast i strid med Guds ord.

Vilken typ av samtal blir i det sammanhanget ”vettiga samtal”, för att citera Joel Halldorf?

Politikerna vill involvera nysvenskar med sin annorlunda livssyn i politiken, de ser dem som väljare och bortser från vilken livsstil man har med sig. De kan assimileras tänker man kanske. Där sammanfaller politikerna också med kyrkans syn. Erfarenheten hittills har inte varit lovande, men det blir nog bättre tänker man. Men det blir det inte och anledningen är frånvaron av Gud i dessa kontakter.

Från samma mun kommer välsignelse och förbannelse. Så får det inte vara, mina bröder. En källa kan väl inte från samma åder ge både sött och bittert vatten? Mina bröder, ett fikonträd kan väl inte ge oliver eller en vinstock ge fikon? Inte heller kan en salt källa ge sött vatten.
 (Jak.3:10)

Gud är trofast, han som har kallat er till gemenskap med sin Son Jesus Kristus, vår Herre, skriver Paulus i stt brev till Korintierna.

Gud har tydligen lovat någonting. Finns det någon som kan dra sig till minnes vad, och finns det olika religioner inkluderade i det löftet, någon som inte bekänner Jesus?

Följsamheten mot andra läror börjar anta skrämmande proportioner och för att få ihop det åberopas mänskliga auktoriteter i stället för bibeln. När Muhammeds lära väger lika tungt som Jesus i kyrkliga sammanhang har vägen blivit bred.

Jag vet att när jag lämnat er ska rovlystna vargar tränga in bland er, och de kommer inte att skona hjorden. Ja, bland er själva ska män träda fram som förvränger sanningen för att dra över lärjungarna på sin sida. Var därför vakna och kom ihåg att jag i tre års tid, natt och dag, aldrig har slutat förmana var och en av er under tårar.
 (Apg 29-31)

Problemet är att ingen av dem ser ut som en varg

Det är väl ingen tvekan utan att kristna i dag är utsatta för ett tryck att anpassa sig till en annan väg än den Jesus anbefallde. Vi ser det i artiklar och debatter. I den kampen är församlingen djupt involverad. Det är i församlingen de andliga vapnen finns, som när de används, konfronterar människor med sin synd och sitt behov av omvändelse. Något som djävulen inte är intresserad av skall ske. Därför mobiliserar han sin styrka och list för att stoppa det och hans makt är betydande. Han använder gärna framträdande kristna ledare

Utan att gå in på detaljer så ser vi i bibeln och även i den profana historien hur kristna förföljts, torterats och dödadats. De var trogna sin tro och blev därmed martyrer. Så har det pågått genom historien, intill i dag. I vår del av världen har vi dock i långa tider varit förskonade från detta.
Men, kommer det att bli fortsatt så för oss som lever i tidens avslutning? Kommer vi som kristna att bli älskade eller hatade i framtiden?

Det beror nog på vems vän vi vill vara.

Världen känner inte Jesus och djävulen gör allt han kan för att det så skall förbli. Paulus uppmärksammar det i Romarbrevet 10:

Men hur ska de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Och hur ska de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur ska de kunna höra om ingen predikar? Och hur ska några kunna predika om de inte blir utsända? Som det står skrivet: Hur ljuvliga är inte stegen av dem som förkunnar det goda budskapet!

Här synliggör Paulus församlingens väg, att göra Jesus känd och älskad. Församlingen är en sorts räddningsflotte där Jesus är kapten och navigerar på den väg/våg som leder hem. Det finns pirater i omgivningen som vill hindra människor att nå de livbojar (Guds ord) som kastas ut.

Det är inte helt olikt den situation vi ser hända på Medelhavet i dessa dagar.

Det till synes paradoxala är att vi skall inte bli vän med världen, men i den miljön lever de som vi är till för. Och budskapet är att Jesus väntar på dem för att få dem i trygghet på den räddningsflotte han är kapten på. Än finns det plats.

Men flotten är inte slutmålet, men den är på väg dit.

Seth Erlandsson har under många år fördjupat sig i profeten Jesaja och hans skrifter. Resultatet har han redovisat i en bok, ”Jesajas bokrulle”. Han skriver där initierat och kunnigt, emellanåt polemiskt. Den s.k. bibelkritiken står inte högt i kurs hos honom.      Ur denna bok citerar jag en del av det 25e kapitlet där profeten ser framåt till den tid när festen skall börja.

Guds folk blir angripet för sin tro, men lidandet skall lindras och till sist få ett slut. Herren skall kuva främlingarnas upproriska larm och dämpa tyrannernas segertåg: Som hettan dämpas av molnens skugga, så dämpas tyrannernas segertåg (v. 5). Jesaja 25.

Jesaja är en mästare när det gälleratt använda bilder och snabbt och snabbt skifta fokus, från dom till frälsning, från död till liv, från lidande till salighet, från regnstorm till ökenhetta till den underbaraste festmåltid:

Herren Sebaot skall på detta berg (dvs i Sion) göra en festmåltid för alla folk, en frälsning och lycka utan motstycke (v.6). Gemenskapen med Gud liknas vid den mest utsökta festmåltid. Denna gemenskap grundar sig uteslutande på Herrens gärningar. Det är Herren som skapar festmåltiden, avlägsnar slöjan, uppslukar döden och torkar bort tårarna. (v.8).

Sions berg står för ”den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem” (Hebr 12:22). Det är ingen förgänglig stad, byggd av människor. Den är byggd av Herren, den är himmelsk och den kommer ner från från himlen. (Upp 21:10). ”Gud håller den vid makt till evig tid”, skriver Koras söner (Ps 48:9).

Där finns ingen sorg och död och därmed ingen plåga och ingen död. Vid sorg och död ikläder sig människor sorgeslöjor. Men ”på detta berg”, Herrens stad, är all sorg och plåga borta. Herren skall göra om intet den slöja som beslöjar alla folk, den täckelse som täcker alla folkslag (v 7). Han skall för alltid uppsluka döden. Herren Herren skall torka bort tårarna från alla ansikten (v 8). ”Döden är uppslukad och segern vunnen”, citerar Paulus jublande (1 Kor:15- 54).

”Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen plåga”,skriver Johannes (Upp 21:4).

För Herrens folk är nu vanärans och smälekens tid förbi.

De troendes glädjefyllda gemenskap med Herren kan inte liknas vid en festmåltid vilken som helst. Här är det en festmåltid med utsökta rätter och gamla viner, ja, med bästa vin, väl klarat (v 6). Vinet är glädjens dryck (Ps 104:15), och precis som Jesus förvandlade vatten till det allra bästa vin vid bröllopet i Kana (Joh 2:10), så är det här fråga om ett vin av allra yppersta kvalitet.

Festen och gemenskapen är en frukt av Jesu död på korset. 

Jesaja skriver i det 53 kapitlet

”Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man
och förtrogen med lidande, lik en som man skyler ansiktet för, så föraktad att vi räknade honom för intet. Men det var våra sjukdomar han bar,
våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad. Han var genomborradför våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade -”

– förstår vi det Gud sade/säger om Jesus genom profeterna?

Filippus skyndade fram till vagnen och när han hörde den etiopiske hovmannen läsa profeten Jesaja ställde han frågan, ”förstår du vad du läser”, och när han fick ett nekande svar började Filippus undervisa honom.

I forna tider talade Gud många gånger och på många sätt till fäderna genom profeterna, men nu i den sista tiden har han talat till oss genom sin Son. Honom har han insatt som arvinge till allt, och genom honom har han också skapat universum. (Hebr. 1)

Han skulle födas i Betlehem skriver Mika åtskilliga år före Jesus födelse.
Mika inleder med att förklara hur de judiska städerna Samaria och Jerusalem hotas av bestraffning för sina vederstyggelser. Han låter dock meddela att Guds förbund med Israel kommer att fortstå, men att Gud kommer att rensa undan allt det onda. I kapitel 5-6 talar Mika om Guds frälsning, och om hur den kommande Messias ska födas i Betlehem

En profet skulle bereda väg för honom, Johannes döparen (Mal. 3:1, Jes. 40:3). Se, jag skall sända min budbärare och han skall bereda vägen för mig. Och den Herre som ni söker skall plötsligt komma till sitt tempel, förbundets ängel som ni längtar efter. Se, han kommer, säger Herren Sebaot. (Malaki)

En röst ropar i öknen: ”Bered väg för Herren, bana en jämn väg i ödemarken
för vår Gud. Varje dal skall höjas, alla berg och höjder sänkas. Ojämn mark skall jämnas, kuperat land bli slät mark. Herrens härlighet skall uppenbaras, alla människor skall tillsammans se den. Ty Herrens mun har talat.” (Jes 40:3)

Han skulle rida in i Jerusalem på en åsna under folkets jubel (Sak. 9:9)
Fröjda dig storligen, du Sions dotter! Höj jubelrop, du Jerusalems dotter! Se, din konung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är han. Han kommer ödmjuk,ridande på en åsna, på en åsninnas föl.

Han skulle förrådas för trettio silverpengar (Sak. 11:12, psalm 41:10)
Då vägde de upp min lön, trettio siklar silver. Och Herren sade till mig: ”Kasta det åt krukmakaren!” – det härliga pris som de ansåg mig vara värd. Och jag tog de trettio silversiklarna och kastade dem i Herrens hus åt krukmakaren.

Han skulle förföljas, dödas utan att försvara sig själv (Jes 53:8)
Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig och öppnade inte sin mun. Lik ett lamm som förs bort till att slaktas, lik ett får som är tyst inför dem som klipper det, så öppnade han inte sin mun.

Han skulle korsfästas genom att händer och fötter genomborrades. Hans sida skulle bli ”stungen” men inga ben slås söndet. (Ps 22 15-19, Ps 34:21, Sak 12:10)
Jag rinner bort som vatten,
 alla mina leder har skilts åt.
 Mitt hjärta är som vax,
 det smälter i mitt inre.
 Min kraft är uttorkad
 som en krukskärva,
 min tunga fastnar i gommen.
 Du lägger mig i dödens stoft. 
Hundar omger mig,
 de ondas hop omringar mig,
 de har genomborrat 
 mina händer och fötter.
 Jag kan räkna alla mina ben,
 de ser på mig, de stirrar.
 De delar mina kläder mellan sig
 och kastar lott om min klädnad.

Han bevarar alla hans ben,
 inte ett enda av dem ska krossas.
Men över Davids hus och över Jerusalems invånare skall jag utgjuta nådens och bönens Ande, så att de ser upp till mig som de har genomborrat.