Du som fanns före allting
före tiden
före alla mätinstrument
Du som satte skapelsen i rörelse
kropp vid kropp i rymder av ljus
Du som satte mörkret i sin bana
Och solen till att jaga det på flykten
Dig vill jag älska

Du som öppnar våra ögon
och låter oss läsa
rymdens språk och stjärnornas
Du som är nära varje sten
vid vår fot
när vi faller
Dig vill jag älska

Du som bor i varje cell
som andas varje blomma
Du som sjunger i trasten
om våren
och följer svalornas väg
mot norr
Dig vill jag älska

Du som finns i varje ögonblick
som är
där födelsens blick
och dödens har samma mål
och där havet brusar
Dig vill jag älska

Efter det att Gud, på grund av synd, hade låtit floden dränka allt liv på jorden utom Noa och hans familj upprättade han ett förbund med Noa och alla hans efterkommande:

Och Gud sade: ”Detta är tecknet på det förbund som jag för all framtid sluter med er och med alla levande varelser hos er: Min regnbåge sätter jag i skyn, och den skall vara tecknet på förbundet mellan mig och jorden. När jag låter moln stiga upp över jorden och regnbågen syns i skyn skall jag tänka på mitt förbund, det som har slutits mellan mig och er och alla levande varelser, allt liv, och vattnet skall inte mer bli en flod som utplånar allt liv”.

I samband med att Noas familj etablerade sig efter floden ingick Gud detta förbund, där regnbågen på himlen var tecknet på hans välsignelse. Gud lämnar med andra ord ett spår på himlen till sig själv och sitt förbund.

Nu har människor icke aktat för rov att kopiera det spåret. Kan Gud så kan väl vi, tycks man mena. Man gör sig själv till alltings mått. Och med flaggor, mattor och andra prylar sprider man sitt budskap. Trots att Gud i sitt ord uttryckligen sagt att detta är en synd som stänger himlen för sina utövare fortsätter man och lockar även andra att följa dem.

MIN regnbåge sätter jag i skyn, sade Gud som en bekräftelse på förbundet.

Nu har människan satt SIN regnbåge, visserligen når man inte skyn, men man tror sig vara på väg dit och är stolt över sitt tilltag. Nimrod nådde inte heller skyn. Tornet han ville bygga blev en anledning för Gud att splittra tilltaget.Ytterligare en gång kommer Gud att splittra människors försök att på egen enighet vinna tillträde till himlen. Man gjorde uppror mot Gud då och man gör det igen i dag.

Dagens medier är fulla av våld, skandaler och politisk smutskastning. Det är inte särskilt uppbyggligt, och man undrar vart världen är på väg. Men Gud har en plan för framtiden som är annorlunda, som ger oss hopp och uppmuntran – vi vet ju att han kommer att gripa in i historien och besegra ondskan. När människan inser sin oförmåga och upplever hur förödande allas krig mot alla är, försöker man på olika sätt få till någon form av samordning, en världsregering, då har man inbjudit Antikrist.

Sverige är ett litet land på jorden med ett ledarskap som tror sig vara medelpunkten, frihetens stamort på jorden. En frihet som man svårt missbrukar genom att säga att den är vår egen förtjänst, vi har själva åstadkommit den, utan att förstå att Guds nåd har gjort den möjlig. Han skulle tackas, men avsätts i stället. Det är en svår synd. Nu söker man Gud där han inte finns, i yoga, mindfulnes och andra ockulta rörelser:

http://www.nsd.se/nyheter/lulea/yoga-i-skolan-kristdemokraten-rasar-buddhism-10272818.aspx

Hur vårt land handlat mot hans folk, Israel kommer också att påverka vår framtida situation, tror jag. Gud har alltid straffat synden, ofta genom att använda andra folk som genomför straffet.

Ni är för många, sa Gud till Gideon och reducerade antalet krigare till 300. Det var det antal som skulle besegra midjaniternas 125 000 man.

Anledningen att de var förslavade under midjaniterna var Israels synd, deras uppror mot Gud. Därför hade Gud gett dem under midjaniterna. Men nu var det tid att besvara deras bön om hjälp och Gud utvalde Gideon som anförare i striden.

Anledningen till att de inte skulle vara fler var att Gud skulle strida med dem och att israeliterna inte skulle kunna säga att det var de själva som besegrade midjaniterna. Därför reducerade han antalet för att omöjliggöra för dem att ta äran själva.

Det här är ett intressant bibelsammanhang som du kan läsa om i Domarboken.

Tänk att det går att vara för många. Det förutsätter nog att Gud är med med sin helige Ande och anger antalet. Finns det en motsvarighet i dagens kristenhet? Att vi tror att mängden spelar en avgörande roll i kampen? Det tror jag nog. Annars skulle vi inte organisera oss i stora församlingar, stora samfund och konferenser och olika satsningar som Sveriges kristna råd. Friends Arena är ju t.ex. skådeplatsen för ett sådant event i nutid. Stort och påkostat och då menar jag inte bara ekonomiskt. Det tar också engagemang från medlemmar som kunde använts bättre, åtminstone om vi ser på exemplet Gideon.

Kanske tänker Gud i en annan skala, När Gud lade upp taktiken räckte Gideons tre hundra krigare. Anledningen att Gud ville ha äran är intressant. Han ville att de skulle veta vem som var deras Gud.

Så är nog inte alltid fallet i modern kristen evangelisation. Det är så lätt att Gud kommer bort när människan skall agera på egen hand. Det är alldeles säkerten en av anledningarna till att det sker så lite av det vi förväntar oss. Han döljs bakom rökmaskiner, strålkastare och oljud av allehanda slag. Man säger att vi alla behöver Jesus – men glömmer ofta tala om VARFÖR vi behöver honom.

I den här synkretistiska tiden blir också undervisningen allt viktigare. De som nyligen kommit till tro behöver få undervisning efter sin situation, den som länge vandrat med Herren, en annan. Hur löser man den ekvationen i de olika församlingarna?

Många pastorer är involverade i en ny form av ekumenik, samverkan med enighet som mål. Likheten med Nimrods ambitioner är slående. Vi skall själva skapa en form av enighet mellan de oförenliga ståndpunkterna. T.o.m. påven är inblandad.

Gud godkände inte det då och skingrade dem. Jag tror det går på samma sätt med den moderna ekumeniken. När alla organisationer med sina olika förtecken strävar efter att uppfylla gemensamma visioner har man nått vägs ände och fältet är fritt för en världsledare att öppet träda fram, Antikrist.

Tiden går och Guds folk håller på med ovidkommande saker

Men än finns det tid!

I en Expressenledare skriver Anna Dahlberg om hur Sveriges kultur- och vänsterelit ser på sin egen ideologiska sanning om invandring, men förmår inte se den verkliga sanningen. Jag delciterar ur hennes artikel:.

”Vad säger detta om Sverige? Den norske författaren Karl Ove Knausgård liknade nyligen Sverige vid ”cyklopernas land”. Vi söker inte sanningen som den är, menade Knausgård, utan sådan som den bör vara – en tillrättalagd version.

Jag tror att det ligger mycket i den iakttagelsen. Det gemensamma för personer som Sanandaji, Ranstorp och Gudmundson är att de skriver om känsliga ämnen och berättar precis som det är, utan några omskrivningar.

Det skapar olust hos många. I stället för att diskutera själva saken får vi en diskussion om motiv och agendor. Varför är personen X så besatt av just det här ämnet? Är inte det skumt? Eller så hittar man exempel på att personen i fråga har sagt något olämpligt eller förhastat för att misstänkliggöra hela gärningen.

Så marginaliserar vi de röster som vi skulle behöva allra mest – de som inte böjer sig likt ett rö för samtidens vind. De som söker sanningen precis som den är – även om den är obekväm och kan få konsekvenser som vi ogillar. Vi borde vårda dem, inte frysa ut dem.”

Anna Dahlberg, Expressen

I kyrkans värld marginaliseras också olika sanningen. Sanningen som den är, och som den anses böra vara, Den verkliga sanningen finns beskriven i Bibeln, den falska sanningen finns också beskriven i – Bibeln.

De bytte ut Guds sanning mot lögnen och dyrkade och tjänade det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evighet. Amen.
 (Rom. 1:25)

I stället för att erkänna honom som världens skapare och uppehållare gör man sig själv till universums centrum. Man uppfinner sedan gudar som passar bättre ihop med egna tankar och önskningarna. Det kan röra sig om figurer i trä, men också om makt, pengar eller bekvämlighet. Den gemensamma nämnaren är att man tillber det skapade och inte skaparen. Han tillåter oss förklara oss oberoende och fria även om han vet att vi snart kommer att bli fångar under vår egen upproriska vilja.

Paulus lyckas verkligen att beskriva syndens oundvikliga nedåtgående spiral. Man börjar med att förneka Gud, sedan skapar man sig en egen föreställning om hur han borde vara och så faller man i synd, sexuell omoral, girighet, hat, avundsjuka, mord, våld, lögn och bitterhet. Till sist hatar man Gud och uppmuntrar alla andra att också göra detsamma. Det är inte Guds fel att det blir så här, men när människan väljer bort Gud tillåter han henne att leva som hon själv valt. Syndaren måste själv sätta sin tro till Kristus för att komma på rätt spår.

Det finns ”sanningar”, traditioner och vilsekomna tankar i en väldigt uppsjö. Var därför uppmärksam på vad som formar ditt tänkesätt och dina attityder. Bibeln är den enda måttstock du behöver. Den är det sanna vittnet. Bedöm därför alla andra läror och uppfattningar i ljuset av Guds ord.

För en tid sedan träffades vi, ett antal äldre vänner, för att fira en av vännernas födelsedag. Det finns mycket mogna människor har att samtala med varandra om när man träffas i sådana sammanhang. Ett sådant samtal handlade om hur vi under livets gång flyttat till olika boenden alltefter som olika behov uppstår.

Hur olika händelser samverkade till att det blev just dit vi flyttade berördes också

För min egen del hade det ett klart samband med evangelisation, det här var för ungefär 25 år sedan och församlingen hade satsat på att sända närradio. Efter en tid beslöts det att ta reda på i vilken utsträckning man lyssnade på närradion. Det kan man bara göra genom att fråga folk. Vi utrustades med en blankett med en rad intelligenta frågor för ändamålet och gick ut.

Faktiskt inte bara för att få veta lyssnarfrekvensen på närradion, utan också ett försök att etablera kontakt utanför kyrkan för att tala om Jesus. Det blev ju en följd av aktiviteten.  Vi hyste sådana tankar på den tiden. Jag tilldelades ett område kallad Råby i Västerås.

Ett sådant besök ledde mig till det hus som sedermera blev vårt nuvarande hem. Vid besöket uttalade jag mig positivt om de nuvarande ägarnas hus som jag gärna skulle köpa sade jag. Då berättade han att de alldeles nyligen sålt huset. De hade redan fått handpenning och skulle bara avsluta köpet. Vi beklagade detta och fortsatte samtala

Det visade sig att vi hade gemensamma vänner som så småningom skulle visa sig  bli betydelsefullt. Hans tilltänkta köpare kunde nämligen av någon anledning inte fullfölja köpet och huset var på nytt till salu

Säljaren blev naturligtvis intresserad att få förnyad kontakt med mig, men han visste inte mitt namn. Genom vår gemensamma vän listade man dock ut det så småningom. En dag ringde det på telefonen och han frågade, är du Stig Melin som var här och talade om närradion? Det var bara att bekräfta detta och nu bor vi i huset sedan dess.

Ett synnerligen trivsamt hus i ett välskött område.

Kan man dra några slutatser om den händelsen? Ja, det var naturligtvis Guds ledning säger någon. Vilken tur du hade, säger en annan. Själv tror jag nog att Gud ändå hade ett ”finger med i skeendet”.

Apropå närradio och annan media

På den tiden ledde oss ordet GÅ till att vi gick till, i det här fallet  presumtiva närradiolyssnare för att skapa kontakt med dem. Nu har ordet GÅ åter aktualiserats av vår församlingsledningen och utgör också ämnet för en predikoserie under hösten. Med tanke på vår pingströrelses historia, hur vi framgångsrikt både format och använt massmedia, blev det naturligt för mig att tänka i vissa banor.

Speciellt som ett av dessa media formligen bara väntar på att utnyttjas, jag tänker på ÖPPEN KANAL, en lokal TV station i Västerås spridningsområde. Vi vet om att den finns, vår pastor sänder gamla predikningar där ibland. Inte så många känner till detta.

Det borde finnas ledare för Pings Fria Församlingar i Samverkan som skulle vara intresserade av ett starta ett pilotprojekt i Västerås tillsammans med pingstförsamlingen och Öppen Kanal, i avsikt att vara det salt och ljus som Jesus talar om

Jag är övertygat om att det kan utvecklas ett fruktbart samarbete till gagn för alla dem vi ville nå när uttrycket GÅ tog form.