Israel stjäl vårt vatten också!

Ett utdrag ur Dan Johanssons artikel i Israels Vänner. Ett exempel på hur omöjligt det ser ut att komma till en lösning i Israelfrågan:

Det är en återkommande anklagelse från Israels grannar. Jag minns att man på 70-80-talet ständigt siade om att nästa storkrig i Mellanöstern kommer att vara ett krig om vatten. Det som hänt under de senaste årtiondena är att Israel har utvecklat sin vattenteknologi vilket grannfolken däremot inte har gjort. Den i Israel framforskade tekniken för avsaltning av havsvatten har resulterat i att Israel idag har ett vattenöverskott. Ja, hela havet står idag till deras förfogande. Efter att ha blivit avsaltat så kan det nu bevattna mark samt ge hushållen allt det dricksvatten som behövs.
Trycket på Genesarets sjö och Jordanfloden samt övriga vattenreservoarer har minskat och ger möjlighet för naturen att återhämta sig.

OSLO-avtalet visade på PAs skyldighet att bygga reningsverk. Istället låter man nu avloppsvatten rinna ut i lokala flöden vilket förstör miljön och underlättar för spridning av sjukdomar. Ett flertal donatorländer har lovat bistå och står klara med finansieringen, men PA har undvikit att starta projektet.
Vattenledningsnäten är av dålig kvalitet och man räknar med att över trettio procent går till spillo på grund av läckage. När man dessutom vägrar att använda renat avloppsvatten till bevattning av sina odlingar, och samtidigt använder rent dricksvatten för översvämningsbevattning så kan resultatet bara bli katastrof.

Världssamfundet har lovat att gå in och bygga avsaltningsanläggningar men PA vägrar ta emot det. Istället hävdar man att man skall ha rätt att ta vatten ur grundvattenreservoaren i Judéen och Samarien. Som ett resultat av denna politik så lider befolkningen i både PA och Hamas kontrollerat område av akut vattenbrist. Bara i Gaza räknar man med att 150.000 palestinier inte har något vatten i kranen.
Vattenleveranser från Israel sker hela tiden även till palestinska områden på Västbanken samt Gazaremsan.

Alla de välkända och lögnaktiga argumenten om hur Israel är orsaken till vattenkatastrofen i PA-områdena togs fram under ett möte ”Seven weeks for Water”.
Inga av de tydliga och väl verifierade fakta som man väldigt lätt kan hitta i frågan, togs fram. Det viktiga var att brännmärka Israel. ”Gatestone Institute” gav en noggrann rapport från mötet.
När mötet var klart utsågs fyra personer att underteckna dokumentet som fördömde Israel och dess sätt att handhava vattenfrågan.
Bland dessa återfinner vi också Sveriges ärkebiskop Dr. Antje Jackelén,

Både Israel och världssamfundet har lagt fram en enkel och tydlig plan på åtgärder som snabbt skulle göra att vattenfrågan löstes för det palestinska folket. Men pengar som avsats för detta används inte på rätt sätt, därför fortsätter problemen.

Goat

 

Annonser

Ärade ledamot av Sveriges riksdag

Vi som valt att skriva till dig är den ekumeniska föreningen Israels Vänner i Malmö. Vi startade vår verksamhet 1923, 25 år innan landet Israel grundades 1948. Orsaken var att det då vuxit fram en tydlig antisemitism i vår landsdel. För att motverka detta hat och dessa rasbiologiska tankar som började att influera folk, beslöt kristna malmöbor att gå emot dessa tankar både i ord och handling. –

– I Israel arbetar vi både bland israeliska araber och judar. Vi finns på Västbanken i arabiska skolor och i Israel i judiska skolor. Vi har humanitär verksamhet bland både araber och judar. Ett arbete som bygger på alla människors lika värde, där kärleksbudet är i centrum.

När vi lyssnar på den politiska debatten i Sverige idag så hör vi uttalanden som vi förstår bygger på bristande kunskap i frågorna om Mellanöstern. Vi tror inte att olika företrädare medvetet för fram osanningar. Däremot är det vissa ord och uttryck som blivit trendord och som ständigt återkommer, ”ockupation”, ”illegala bosättningar”, ”apartheid” eller ”Israel stjäl palestiniernas vatten” osv. Israel ges idag skulden för det mesta av det elände som råder i Mellanöstern. –

– Den juridiska grunden för Israels rättigheter finns ju inte i 1947 års delningsförslag som lades fram i FN:s Generalförsamling och där omröstningen fick 33 röster för förslaget, 10 nedlagda samt 13 röster mot. Förslaget blev sedan aldrig ratificerat av Säkerhetsrådet, vilket är det råd som skulle skapa legalitet åt Generalförsamlingens förslag. I och med att arabstaterna i mellantiden militärt angrep den nybildade staten Israel så genomfördes aldrig förslaget.

Den juridiska grunden som avser Israel och Mellanöstern är i stället det beslut som fattades i San Remo konferensen 1920, där också Sverige deltog, och som stadfästes 24 juli 1922 och började gälla i september 1923. I beslutet ingick även Balfour-deklarationen. I ingresstexten till beslutet Artikel 22 och de följande artiklarna 1-7 fastställer världssamfundet vad som skall gälla för judar respektive araber i området. Detta beslut är fortfarande i laga kraft.
Det är ett misstag att säga att det var så länge sedan så det gäller inte längre. När Förenta Nationerna bildades 1947 så beslutades att avtalen från San Remo skulle ingå som en juridisk del i den nya organisationens charta. Du finner dessa tydliga avtal i kapitel 12 artikel 80 i FN-stadgan. Detta verkar få känna till. Istället försöker man att utgå från olika senare beslut och göra dessa till norm. Detta leder till att man felaktig antar detta som sanning. –

– I boken ”Vad händer i Mellanöstern?” finns alla dessa klargöranden redovisade med avtal och allt. Det är beklagligt att Sveriges regering och riksdag idag ständigt motarbetar Mellersta Österns enda demokrati. Bland arabvärldens cirka 300 miljoner människor är det bara 1,8 miljoner som har de fullständiga rättigheter som kännetecknar en demokrati. Samtliga dessa 1,8 miljoner araber är israeliska medborgare med fri press, yttrandefrihet, frihet att välja yrkesutbildning och boende.

De finns representerade i Knesset med egna partier, de finns som ledamöter i många av landets medborgare. — Vi hoppas att bifogat material skall få leda till en breddad och mer verklighetsförankrad syn på konflikten i Mellanöstern.Vi önskar dig Shalom och Guds välsignelse i ditt viktiga värv som representant för Sveriges befolkning.

Israels Vänner
styrelsen

Hela brevet kan läsas på:
www.israelsvan.com/brev-nov16/

 

Du blir vad du äter,

säger ett TV-program och varnar för onyttig mat

Jesus svarade: ”Det står skrivet: Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun .” 
 (Matt 4:4).

Modersmjölken är ett av skapelsens mest fascinerande under – att det finns mat i ordning när ett barn kommer till världen. Perfekt sammansatt mat som innehåller precis de vitaminer och näringsämnen ett litet barn behöver. Vilken precision!

Bibelordet är ett lika stort under av samme Gud. Det innehåller också de vitaminer och näringsämnen vi behöver för att växa och utvecklas i vårt andliga liv. Tar vi inte till oss bibelns kostråd förtvinar vi och börjar syssla med frågor som inte är församlingens. I en del kristna sammanhang tror man att tron utvecklas av sig själv hos en nybliven kristen. Precis som barnet skulle växa och utvecklas utan att äta. Hur kan man prioritera bort detta i våra församlingar? Så trodde man inte bland bland de första kristna och så har det aldrig fungerat genom historien. Nej, det är när gudsordet får vara verksamt bland människorna, när kampen, frågorna ständigt får speglas i Guds ord, som det andliga livet utvecklas, skriver Torsten Åhman bl.a. i sin bok Drömmen om församlingen. Så har det varit genom hela historien.
Paulus ger en stark uppmaning till Timotheos:
Förkunna ordet, träd upp i tid och otid, vederlägg, tillrättavisa, vädja – tålmodigt och med ständig undervisning. (2 Tim 4:2).

Vill vi se utveckling i våra församlingar skall vi prioritera bibelundervisningen för det är i stor utsträckning genom den som utvecklingen sker.

Du däremot, håll fast vid det du har lärt dig och blivit övertygad om. Du vet av vilka du har lärt det, och du känner från barndomen de heliga Skrifterna som kan göra dig vis så att du blir frälst genom tron på Kristus Jesus.
Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, tillrättavisning, upprättelse och fostran i rättfärdighet, så att gudsmänniskan blir fullt färdig, väl rustad för varje god gärning.
 (2 tim 3:14-17)

Vid den tiden, när antalet lärjungar växte, började de grekisktalande judarna klaga på de hebreisktalande över att deras änkor blev bortglömda vid den dagliga matutdelningen. Då kallade de tolv samman alla lärjungarna och sade: ”Det är inte bra om vi försummar Guds ord för att göra tjänst vid borden. Nej, bröder, utse sj män bland er som har gott anseende och är fyllda av Ande och vishet, så ger vi dem den uppgiften. Själva ska vi ägna oss åt bönen och åt ordets tjänst.”


Och Guds ord hade framgång och antalet lärjungar i Jerusalem växte kraftigt. Även en stor grupp präster började lyda tron.
 (Apg 6:1-5)

”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt som jag befallt er. Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut.”

Det är i sitt ord han är med oss, till tidens slut

Sluta ducka för världens obegåvade förnekelser och börja mer tänka i de banor som Jesus själv anger. Bibelundervisningen är inte något fritt tillval som församlingens ledningen kan tycka att församlingen kan ha eller inte ha, det är den mat som Jesus har anvisat.

Körkarlens bön – mognad

Selma Lagerlöfs bok, Körkarlen avslutas med en viktig bön: ”Herre, låt mig komma till mognad innan jag skall skördas.” Om någon bön kan uttrycka livets mening i en enda sats, så bör det vara denna, skriver Sven Reichmann bl.a. i sin bok, På väg, varur jag hämtar några citat:

Vad vill det säga att vara mogen? Hur skall det liv se ut som som man kan lämna med jämnmod, kanske med tacksamhet för det som varit? Blir man i någon mening färdig med sitt liv? Mognad är ingenting man gör själv. Det är något man tillåter genom det som sker i livet. Det finns något av en tillåtende passivitet i mognaden. Man kan förhindra den, men man kan inte skapa den. Man kan välja mognadens väg när vägskälen kommer, men man kan inte skapa själva vägskälet. Här möter vi den kristna trons grundtanke att man inte förvandlas av sina gärningar utan av sin tillit till någon som är större än man själv. Man kan ta emot men man kan inte själv skapa.

Den kristna tron har just som syfte att föra människan till ”full mognad intill Kristi fullhet” (Ef 4:13). Så bönen som Körkarlen till sist får be är viktig för varje människa. Ingen vill dö i förtid! Och det kan man trots allt göra även vid 90 års ålder.

Mognadens motpol är barnsligheten. Denna skall ställas i skarp kontrast till till det barnaskap som den kristna tron talar om. Ty om Gud finns och har den kontroll över mitt liv som jag aldrig kan utöva själv, så är det både viktigt och naturligt att jag lever i den tillit som som är barnaskapets signatur. Om man mognar i och genom detta sitt barnaskap blir man inte bara mottagande utan också utgivande.

Barnsligheten är något helt annat. Det står för en livsstil där man aldrig kommer längre än sina egna behov.

En mogen människa är alltså lika vaken för andras behov som för sina egna. Mognaden beskrivs därför i det som på kristet språkbruk kallas det dubbla kärleksbudet. Det lyder: ”Du skall älska Gud över allting och din nästa som dig själv”. Det budet är lätt att misstolka som ett krav på kärlek i alla väderstreck. Många klarar ju inte ens av att älska sig själva. Och att andras behov kan få väga lika tungt för mig som mina egna. Detta betyder inte att jag skall axla all världens bekymmer. Det kan jag inte och är inte heller kallad att göra. Uttrycket ”min nästa” syftar på mina närmaste. Man väljer dem inte alltid

Mognad är alltså att kunna se också andras behov. En mogen människa har därför lärt sig att lyssna, ändå drunknar hon varken i sina egna eller andras behov. När man möter människor som är dåliga lyssnare ser man nämligen två kategorier: de som lyssnar för lite och de som lyssnar för mycket. Den första gruppen är de självsäkra. De lyssnar bara i syfte att höra något som gagnar dem själva. Så snart de hör något som de inte kan använda sig av är de som döva. De som hör för mycket är de ständigt osäkra. De tror alltid att andra vet bättre och tenderar att hålla med den som sist talade.

Mognad är också att veta sin egen ståndpunkt så väl att man själv kan jämföra den med andras. Därtill fordras en trygghet som man inte får genom hårdhet eller okänslighet. Barnaskapet hos Gud ger den trygghet och den inre vila som gör ett balanserat lyssnande och därmed handlande möjligt

Kan man överföra tankarna om mognaden från det individuella, till den kollektiva planet i våra församlingar? Svarar våra liv och gudstjänster mot det behov som finns utanför?

Är Körkarlens bön också församlingarnas

”Herre, låt oss komma till mognad innan vi skall skördas!”

Snart är det jul igen –

– och vi firar Jesus födelse – med eller utan Kalle Anka

Vi håller våra traditioner levande, även om sättet, och ibland också anledningen tappats bort under vägen. Gemensamt är att i princip hela världen firar Jesus födelse, även om det sker i olika former. Mycket olika former faktiskt.

Jag såg f.ö. just på TV att Lucy, vetenskapens påhittade urmoder ni vet, levde större delen av sitt liv i träden därför att hennes ben var svagare utvecklade än överkroppen, hm. Jag kommer just nu inte ihåg vilken ålder man gett henne, det varierar väl – över tid! Jag har heller inte hört något om hon hade någon partner, för släktets fortbestånd. Viss vetenskap kan verkligen koka soppa på vad som helst när det gäller att komma undan Gud.

Jesus födelse låter som en saga och måste därför kryddas med många tomtar och julkrubbor för att kunna sväljas. Födelsen verkar så orimligt så även högt uppsatta kyrkans män, med uppgift att förkunna Jesus, talar om att det fortfarande finns plats i historiens skräpkammare. Det talas framförallt av dem, som har nära till denna kammare.

Många finner det naturligtvis stötande att tala om en allsmäktig Gud som låter sig födas som en människa i ett stall. Man har därför vänt ut och in på en del kristna grundtankar och bytt ut dem mot sin motsats. Ett sådant byte möter vi t.ex. när det sägs att det inte var Gud som skapade människan till sin avbild utan att människan skapade Gud till sin, man formar den Gud man ville ha och kännner sig bekväm med. Nu riktig jag ser hur f.d. ärkebiskopen Hammar börjar klippa med ögonen och nicka förnumstigt. Och apropå det här med att vara Guds avbild – vem är då Gud? Och vad menar man med ”avbild”?

Avbilder kan man få genom att gjuta tennsoldater som är gjorda i samma form, de blir lika varandra, en sorts avbild. Är det så vi skall förstå oss själva som Guds avbild? En förminskad upplaga av Gud, skala 1:100?

Vi kan se det på ett annat sätt också, skriver författaren och bibelläraren Sven Reichmann. Efter många års äktenskap har jag på många vis hunnit bli lik min hustru, skriver han. Inte för att jag skulle vara gjuten i samma form som hon utan för att jag levt ihop med henne och identifierar mig med henne. I den meningen ser vi avbilden som en dynamisk process. Den är inte given en gång för alla, det tar tid innan den växer fram. Man måste också välja att vilja formas av varandra. Inget sker i sömnen eller mot ens vilja. Och denna levande avbild kan bara bestå så länge vänskap och gemenskap får råda. Skulle vi bli ovänner så skulle det antagligen medföra att likheterna förbyts i sin motsats.

Det finns alltså en annan sorts avbild, en som som uppstår ur gemenskap och kärlek. Den man älskar blir man lik. Den likheten är inte statisk som tennsoldatens. Den finns så länge gemenskapen varar, inte längre. Kan det vara den sortens avbild Gud ville? Det är svårt att veta precis vad Gud ville med skapelsen, men om vi förstår hans intentioner rätt ville han att vi skulle bli så lika honom själv som möjligt.

Kommer den tänkta avbilden att i sin tid fullkomnas? Ja, jag tror det. Den kommer att återfå den status den från början var tänkt att ha? Genom Jesu födelse, död och uppståndelse gjordes det möjligt. Genom hans återkomst kommer det att ske.

Jesus födelse blev en vändpunkt i människans historia, hans återkomst blir en slutpunkt.