Gudsfruktan är vishetens begynnelse

En sak med bibeln som är intressant, förutom huvudbudskapet, är att det nästan alltid pekar på nutiden i något avseende. Som t.ex. i 1 Korinterbrevet 10 och framåt.

Där kan vi läsa nedanstående ord om mänsklig och gudomlig vishet.

Kristus är Guds vishet
Ordet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft. Det står ju skrivet: Jag ska göra slut på de visas visdom och förkasta de förståndigas förstånd. Var är de visa? Var är de skriftlärda? Var är den här världens debattörer? Har inte Gud gjort den här världens visdom till dårskap?


Mänsklig dårskap hindrar alltså människan att bli räddad. Det började redan i Edens lustgård med Satans försök att demoralisera och ifrågasätta Guds plan för människosläktet. Så har det fortsatt genom historien med ständiga angrepp på Guds plan. Men när Jesus offrade sig på korset vann han den slutgiltiga segern över Satans ondska, och han vann den genom kärlek.

Men det var en kärlek som är en korsets dårskap för dem som går förlorade, säger Paulus. Den dårskapen leder dem längre och längre från sanningen.

Ett annat tydligt tecken på denna dårskap är synen på Israel.

För Sveriges del visar det sig genom vår feministiska regerings stöd till Israels fiender. Utan krav på att Hamas t.ex. skall sluta med terrorn mot Israel skänker vi biståndspengar till dem. Inte nog med det, vi talar osant om dem. Och svensk massmedia är överhetens bundsförvanter som hjälper till att sprida dessa ”alternativa sanningar” som är så försåtliga. Vårt förhållningssätt i övrigt till Israels fiender, islamismen, är inte till vår fördel i några andra sammanhang heller.

När Gud för ett antal år sedan bestämde att Abrahams ättlingar skulle bli ett stort folk meddelade han honom samtidigt att de som välsignade Israel skulle Gud välsigna, och de som förbannade Israel, skulle Gud också förbanna. Jag tror att Sveriges handlande mot Israel folk har en viss betydelse för utvecklingen hos oss.

När israeliska medier säger att det går bra för Israel tror jag att de har bättre på fötterna än när Sveriges Magdalena Andersson säger samma sak om Sverige.

När det förr krigats har det alltid varit nationalstater som stått mot varandra. I dag är det annorlunda, så annorlunda så det påtalas speciellt av Jesus som något vi särskilt skall lägga märke till sker i ändens tid.

Folk ska resa sig mot folk och rike mot rike, och det ska bli svält och jordbävningar på många platser. Men allt detta är bara början ……(Matt.24:7)

Sedan fortsätter han att beskriva vår tid, då ska man utlämna er åt lidande och döda er, och ni kommer att bli hatade av alla folk för mitt (Jesus) namns skull.

Det finns kristna som i dag upplever den situationen väldigt påtagligt och vi läser dagligen om förföljelse av våra kristna syskon. Ska vi tro att vi slipper undan?

Det gör vi nog inte,

Men det slutar inte där. ”-skall inte förgås utan ha ett ett evigt liv.” (Joh 3:16)

Annonser

”Innan ett ord är på min tunga, vet du det”

I förra inlägget fick Paulus berätta om den för grekerna okände guden. Om hur Gud länge haft överseende med okunnigheten, men inte nu längre. Nu har Jesus öppnat vägen till Den Okände och man når honom genom att tro på detta

Han är inte längre okänd för den som tror

Men inte alla tror. Guds dom över hedningarna
 kommer. Paulus uttrycker det:

Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen. Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, eftersom Gud har uppenbarat det för dem. Ända från världens skapelse syns och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur, genom de verk han har skapat. Därför är de utan ursäkt.
Trots att de kände till Gud prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan de förblindades av sina falska föreställningar så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. (Rom. 1)

Satan har alltid hjälpt människan att visa på sina alternativa sanningar.

En sådan alternativ sanning är att Gud inte alls skapat något. Det vi ser har kommit till på ett helt annat sätt, oklart hur. Utvecklingen är ett människoverk och har utvecklats ur ingenting till att vara det vi ser i dag. Det är det Paulus pekar på i bibelorden ovan.

Att Herren känner de sina framgår om vi läser hela psalm 139 och identifierar oss med honom. Men hur väl känner vi Gud? Psalmisten avslutar med följande rader:

Rannsaka mig, Gud,
 och känn mitt hjärta,
 pröva mig och känn mina tankar.
 Se om jag är på en olycksväg,
 och led mig på den eviga vägen.
 (Psalm 139)

Jag tror att det finns ett behov i den oroliga tid som vi lever, att den helige Ande hjälper oss i våra olika vägval. Vi kan låta Emil Gustavssons psalm ge oss hopp att de svårigheter vi ev. möter inte varar så länge. Vi kan se ljuset i tunneln.

Hur underlig är du i allt vad du gör,
vem kan dina vägar förstå.
Men ett är dock säkert: den väg du mig för
för mig är den bästa ändå.

Här nere du vet ej, mitt barn, vad jag gör,
men du skall få se det en gång.
Du ängsliga hjärta, vad sörjer du för?
Ej prövningens dag är så lång

Okänd Gud

Om det inte vore så allvarligt skulle man kunna småle lite dystert åt regeringens och andra politikers tafatta kunskapsbrist när det gäller kristen tro. Hur kan en regering som menar sig vilja folket väl så helt missförstå den kristna trons syfte och mål? Och i stället frottera sig med en från kristen tro väsensskild religion där alla varningsklockor borde ringa. Det är ju otroligt.

Finns det fler områden som är utsatta för liknande blindhet? Ja vi har ju Israel förstås. Där finns en likartad enögdhet. Och ytterligare, barnens behov av trygga familjer med föräldrar som tillåts vara föräldrar utan statliga pekpinnar. Visst finns det blindstyren.

Regeringen håller krampaktigt fast vid hypotesen att det inte finns någon Gud.

Man borde i alla fall se de tydliga spåren av honom även om ”vetenskapen” och humanisterna gör sitt bästa att sopa igen dem och leta efter egna. Dom lär få hålla på. Men vi tror och litar på vetenskapen, säger du. Det kan du sluta med direkt.

När Paulus på en av sina missionsresor besökte Athén upptäckte han altare med inskriptionen, ”Åt en okänd Gud”. Man tillbad alltså en Gud man inte kände. Hans uppgift var att göra denne Gud känd och älskad av både athénare och svenskar.

Därför förflyttar vi Paulus i tanken till Sergels torg där han börjar reda ut begreppen:

Gud är den som har skapat världen och allt som finns i den. Han som är Herre över himmel och jord bor inte i tempel gjorda av människohand. Han låter sig inte heller betjänas av människohänder som om han behövde något, han som åt alla ger liv och anda och allt.
”
”Av en enda människa har han skapat alla människor och folk till att bo över hela jorden, och han har fastställt bestämda tider och gränser inom vilka de ska bo. Det gjorde han för att de ska söka Gud och kanske kunna treva sig fram och finna honom, fast han inte är långt borta från någon enda av oss. För i honom är det vi
lever och rör oss och är till, så som även några av era egna skalder har sagt: Vi är av hans släkt.
 Är vi nu av Guds släkt bör vi inte tänka oss att det gudomliga liknar något av guld, silver eller sten, en bild som kommit till av mänsklig konst och fantasi.”

Gud har länge haft överseende med okunnighetens tider, men nu befaller han alla människor överallt att omvända sig. Han har nämligen bestämt en dag då han ska döma världen med rättfärdighet genom en man som han har utsett, och han har erbjudit tron åt alla genom att uppväcka honom från de döda.”


När Jesus korsfästes, dog och uppstod, öppnade han vägen till denne Gud och du får lära känna honom, tro och leva i ljuset av detta. Då är inte Gud längre okänd

Låt oss börja från början, redan i förskolan, med orden:

I begynnelsen skapade Gud himmel och jord, och jorden var öde och tom . . .

Varumärket

Alla större och viktigare verksamheter använder någon form av varumärke, en sorts igenkännandesymbol, en logga. Vi lägger märke till ICA, COOP, IBM med flera. När man ser den vet man genast vad de representerar.

Om man vill vara lite filosofisk så är varumärket den känslomässiga identiteten, företagets personlighet och den bör givetvis reflektera verksamheten och tilltala målgruppen. Varumärkets uppgift är ”se mitt företag”

Kristenheten är nog den enda rörelse som har ett pinoredskap som logga, korset. På detta kors förhärligades Jesus, som Torsten Åhman skriver i Dagen (170505) Och vi som sitter med facit kan konstatera att detta var just vad som hände. Ingen har väl någonsin blivit så upphöjd och ärad för något som Jesus blev. Han har blivit ärad för sin vishet, sin kärlek, sin äkthet, sin omsorg om de svaga, sin utmaning mot religgiositet som stelnat. Men det finns inget han blivit så ärad för, som sin död på korset.

Torsten Åhman citerar också några rader ur Svenska Dagbladet, av kulturskribenten John Sjögren som är värda att uppmärksammas:

”I hjärtat av kristendomen finns nämligen ett genialt förvandlingsnummer där begreppen makt och våld omförhandlas och vänds upp och ner …”. ”Jesus tillintetgör inte ondskan på dess egna falska premisser, han besegrar inte ondskan med våld, utan går in i dess smärtsamma epicentrum för att där förinta den på det enda möjliga sättet – genom att låta den uppslukas av den gudomliga kärleken”.

Våldet kan inte skapa en förvandlad värld. Något radikalt annorlunda vill till, en helt ny världsordning. Det är den Jesus presenterar. I hans död på korset har den sin upprinnelse. Om upprinnelsen var svår för Jesus så gick han ändå hela vägen och ropade till sist, ”Det är fullbordat”

Lilla Bibeln”, Joh 3:16 har något att säga här:

Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd. Men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn.


S- håller fast vid den i förväg fastställda hypotesen att det finte finns någon Gud. Man har i alla fall inte sett honom. Det är en anledning till att regeringen vill förbjuda elever i skolan att tacka Gud för mat och dryck i en enkel bordbön.

Skall man tacka något är det sin egen förmåga, sitt eget varumärke!

Och detta är domen: ljuset kom in i världen, men människorna älskade mörkret mer än ljuset eftersom deras gärningar var onda. (Joh 3:19)

Behöver vi kristna friskolor?

Det är en fråga som blivit aktuell efter det att socialdemokrater och andra flaggat för att förbjuda dem. Vid varje skolavslutning poppar det upp ordstrider om vad som får eller inte får förekomma vid dem. Partierna nästan tävlar om att överglänsa varandra i avståndstagande. Även Wlly Ahlberg har i Dagen (170428) ifrågasatt nyttan av dem, men ur en annan synvinkel. Läs hans artikel i Dagen<.

http://www.dagen.se/debatt/willy-ahlberg-behover-vi-verkligen-kristna-friskolor-1.959078

Har vi möjligen haft en övertro på att undervisningen i den miljön utgör ett skydd för kristna elever?

Kan det kanske vara ännu viktigare att lägga krut på att få till ett engagemang bland föräldrar, församlingar och kristna skolgrupper i alla skolformer än att kämpa för en bönestund i de kristna skolorna, skriver han bl.a. Med alla kristna elever i kristna skolor blir ju kristna skolgrupper icke existerande i profana skolor.

Kanske att skolfrågan också av motståndarna spiller över till andra områden inom den andliga sfären i landet. ”Tvånget” att behöva tillägna sig kunskap om något som anses helt onödigt och irrelevant måste få ett slut, tycker man. Kristen tro ser man som ett tvång i ett ”modernt” samhälle.

Alltså är allt kristet ett feltänk från den sidan sett. Man har inte lärt känna Gud.
Han har försvunnit och är utom synhåll, och det som inte syns, finns inte. Han har trängts undan till kyrkor och katedraler i olika konstellationer

Det sägs mycket bra om Jesus i våra kyrkor. Felet är att det bara sägs där. Vi har i stort sett abdikerat från den marknad vi borde vara på och i stället ägnat oss åt oss själva, våra interna bekymmer och glömt bort de som mest behöver oss.

Det är nog därför som situationen ser ut som den gör, i skolans värld liksom i samhället i stort. Att konstatera detta är inte så svårt. Det är svårare att vända situationen. Kanske kan vi få hjälp från ett oväntat håll?

”Detta är Herrens ord
till Serubbabel:
Inte genom styrka, inte genom kraft, utan genom min Ande, säger Herren Sebaot.

Finns det en Serubbabel även för vår tid?