En av socialdemokratins blinda fläckar

I ett läge där den svenska skolan befinner sig i det som närmast liknar kaos lägger Socialdemokraterna sin energi på att förbjuda kristna inslag i skolan. Som svar på en interpellation från KD-ledamoten Tuve Skånberg i riksdagen svarar gymnasieministern Anna Ekström följande:

I min egenskap av socialdemokratisk politiker vill jag bekämpa att skolor har rätt att se till att barn och elever ber bordsbön på skoltid,”

Bordsbön. Att elever visar tacksamhet för att ha mat på bordet. Är det ett hot?

När man ser kristen tro som ett hot tänker man enbart på de fallgropar som finns, i form av främmande, våldsbejakande jihadism som utövas i religionens namn. Men kristen tro är väl inte främmande för vårt land.

Bert Stålhammar skrev en artikel i Hemmets Vän, ur vilket jag hämtar valda delar
Vi är nog ganska många som anser att det finns allvarligare företeelser i skolan som behöver bekämpas än en enstaka bordsbön. De elever som låser in sig på toaletterna för att inte bli misshandlade eller helt enkelt stannar hemma från skolan uppgår till många tusen t.ex. Där finns extremism i bakgrunden. Ser ni den?

Vi vet också att både RFSL och RFSU, för att nu inte nämna att HBQT-aktivister, ofta besöker skolor för att sprida sina budskap om den kärlek dom uppfattar som den viktigaste, den sexuella. Många ungdomar i de känsliga tonåren har uppmanats att pröva om de verkligen är födda i rätt kön. Sådant går bra att undervisas om, men tacka Gud för maten, nej? Fler förbud på lut?

I dag lever vi i ett Sverige där föraktet för lagar och männi­skovärde snabbt ökar. Så har det inte varit tidigare. ”Genom att laglösheten ökar kommer kärleken att kallna hos de flesta (Matt. 24:12). Allt fler svenskar oroar sig nu över att tilliten mellan, och förtroendet för medmänniskor minskar i snabb takt. En utveckling som är väl känd från de ateistiska kommunistländerna och som speglas i det svenska nyhetsflödet varje dag. Ansvariga politiker och myndigheter fungerar som falska profeter när de upprepar sitt ”Allt står väl till”, (Jer. 8:11) eller i modern tappning, ”Det går bra för Sverige”.

På senare tid har oförmågan att hantera ”nysvenskarnas” behov av undervisning och specialbehandling försvårat hanteringen av skolfrågorna.

”Låt barnen komma till mig och hindra dem inte, för Guds rike tillhör sådana som de. Jag säger er sanningen: Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.” Och Jesus tog upp dem i famnen och lade händerna på dem och välsignade dem.

Jag har skrivit det förr och jag upprepar mig igen, skriver Bert Stålhammar, det är dags för våra kyrkoledare och alla kristna att anlägga moteld.

Visst är det behjärtansvärt och trevligt med alla de många samlingar och aktiviteter som anordnas i våra kyrkor. Men i dag är det viktigt att vi som tror på den klassiska kristendomens betydelse för individ och samhälle gör våra röster hörda också på den offentliga arenan.  

Var finns i dag den David som ser att Goliat kan besegras?

Annonser

Gud är en Gud för alla människor

Sverige ligger öppet för nya religiösa impulser, Koranen har blivit ett dokument fullt jämförbart med Bibeln för många svenskar. Islam är något nytt och likt aténarna på Paulus tid älskar man allt som är nytt. Det nya på den tiden var att en för dem okänd Gud blev känd och att han stod bakom allt skapat. Vi skulle också vi behöva en Paulus för vår tid.

Flyktingströmmarna och den ekonomiskt styrda invandringen är också en ny företeelse som hos våra politiker bl.a. skapat en tanke om att få en ny väljargrupp att vinna. Speciellt har socialdemokraterna visat intresse för de nya svenskarna.
Kulturkrocken och dess framtida konsekvenser verkar underordnat den egna makten.
Det kan visa sig bli ödesdigert när det visar sig att man underskattat kraften i ondskan och hot och terror blir ett allt oftare använt vapen i kampen. Islams religion är stark
Läget i Sverige har förändrats när det gäller ondskan och den onde anden ser nu att det går att återvända. Det har blivit plats även för hans kompisar. Då kommer situationen att bli än värre.

Så kommer det att bli, säger Jesus och jag citerar honom när han i en liknelse förklarar situationen:

När en oren ande har farit ut ur en människa, går den genom ökentrakter och söker efter en viloplats men finner ingen. Då säger den: Jag vänder tillbaka till mitt hus som jag lämnade. När den kommer och finner det ledigt och städat och snyggt, går den och hämtar sju andra andar som är ännu värre, och de går in och bosätter sig där. För den människan blir slutet värre än början.
Så kommer det också att bli för det här onda släktet.”


Kan vi se det så i vårt sammanhang?:

Folk kommer i stora skaror till Sverige på grund av krigen, deras situation är framtvingad av onda krafter som vill oss illa. Islamisterna har en agenda, världsherraväldet. Flyktingen, invandraren, behöver i sig själv inte vara ond, men han bär med sig sin religion, som är ond och främmande för vår kultur och en fiende till Jesus. Den är i sig en avgud med avsikt att förföra och vill naturligtvis ha makt att också kunna göra det. Så kan vi absolut se det.

Kära barn, var på er vakt mot avgudarna, skriver aposteln Johannes

Ibland blir jag förvånad över den till synes gränslösa godhet som man öser över kombinationen invandrare/muslim. Och nu speciellt över de ”ensamkommande”. Det ligger i sakens natur att enskilda människor kommer i kläm i ett ont system, det gäller både muslimer och kristna. När det gäller våra kristna vänner har vi faktiskt ett större ansvar för dem, men som vi faktiskt glömmer emellanåt. Många kristna har haft svåra förhållanden på olika boenden på grund av muslimska medflyktingar och då saknat något av den godhet som borde tillkommit dem. För att inte se förföljelsen av kristna där de fördrivits från, liksom judarnas situation.

(Ef. 6:12) Vi kämpar inte mot kött och blod, utan mot furstarna, mot makterna, mot världshärskarna här i mörkret och mot ondskans andemakter i himlarymderna.

Jag tror vi måste välja våra strider lite noggrannare.

Men den som håller ut till slutet ska bli frälst. Och detta evangelium om riket ska förkunnas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk. Sedan ska slutet komma.


Går det att missbruka godhet – även den har en baksida

Är det inte bara att ösa på för fullt med så mycket godhet man kan? Problemet är att det finns så många sätt att vara god på, vilket gör att man kan, och måste välja, mellan olika alternativ (vilka ofta utesluter varandra på grund av att vi har begränsade resurser). Och det är inte säkert att det alternativ som kostar mest pengar, eller är till mest nackdel för en själv eller ens land, skapar mest godhet (goda konsekvenser på sikt).

Krister Renard skriver, att han i tidigare bloggar räknat fram kostnaden för de s k ensamkommande flyktingbarnen. Han uppdatera detta lite. Förra året (2015) kom ca 35 000 sådana till Sverige. Enligt vad man kunnat läsa i olika media kostar dessa, under de två första åren i Sverige, mellan 2 000 och 6 000 kr/dygn (i enstaka fall kan det tydligen handla om mer än 10 000kr/dygn), innan de kan slussas vidare till mindre dyra boenden. Låt oss nu leka lite med siffrorna och utgå från att vi tillåter i princip fri invandring långsiktigt (vilket är vad både Miljöpartiet och Centern och större delen av kultureliten förespråkar — ja de inte bara förespråkar, de menar att allt annat är bottenlös ondska, själva har de ju bestigit godhetens Mount Everest).

Vid ett stadigt inflöde av 35 000 ensamkommande/år, vilka bor i snitt 2 år på dyra boenden, kommer man efter ett år att uppnå ett stabilt tillstånd med 70 000 ensamkommande på dyra boenden, kostande 2 000 kr/dygn eller mer. Om vi antar att kostnaden i snitt är 4 000 kr/dygn, blir den årliga kostnaden 102 miljarder kr (räkna själv om du inte tror mig)!!!

Detta kan jämföras med att hela Sveriges sjukvård år 2013 kostade 217 miljarder och att Försvaret år 2015 kostade 43 miljarder och att hela rättsväsendets (inkluderande polisens) budget för 2016 ligger på runt 42 miljarder (jag tar här de ensamkommande som exempel — tar vi hänsyn till hela invandringskomplexet så handlar det om oerhört mycket större summor, vilka på något sätt skall betalas av de svenska skattebetalarna).

Eftersom jag har fadderbarn på Haiti fick jag ett mail från Hoppets Stjärna, med anledningen av den svåra orkan som drabbade ön för ett par månader sedan. Av mailet framgick att det kostade 915 kr att ge en person på Haiti mat under ett helt år (beräknat utifrån att 50 000 USD, enligt mailet, räcker till 6 000 personer en månad). Enligt FN är kostnaden för flyktingar i läger 125 kr per familj och vecka, vilket blir 1083 kr per person och år (om vi antar att familjerna i genomsnitt har 4 barn). Denna siffra ligger således i samma härad som vad Hoppets Stjärna anger. Det handlar givetvis inte om lyxmat, men tillräckligt för att överleva. 102 miljarder kronor skulle då, vid samma kostnadsläge som på Haiti, ge ett års mat till 111 475 409, dvs ca 111,5 miljoner människor!!!

Detta (eller ännu värre) skulle således kunna bli de hårresande konsekvenserna om Mp, C och kultureliten (det jag kallar Godhetskören) fick bestämma svensk flyktingpolitik.

Att på något sätt ha synpunkter på Sveriges kostnader för de ensamkommande s k flyktingbarnen anses för närvarande vara ondska i högsta potens, fullt jämförbar med Hitler (om inte värre).

Men är det självklart att den som hellre vill hjälpa drygt 111 miljoner människor att överleva ett år är mindre god (ja rent av djävulusiskt ond om man får tro Mp, C och kultureliten) än den som vill hjälpa 35 000 ensamkommande som kommer till Sverige under samma tidsperiod. Speciellt med tanke på att den absoluta merparten av de ensamkommande varken är barn, ensamkommande eller flyktingar (enligt någon FN-definition).

Meningen med livet i en ny TV-serie

Det kommer ett TV program som handlar om meningen med livet inom kort. Hur kommer man att hantera den frågan? Det skall bli intressant att se.
Dels, vad är meningen för människan? Dels, vad är meningen med människan?

De allra flesta människor som konfronteras med ämnet svarar på den första av dessa frågor och förklarar vad som är meningen för dem. Det kan vara att sporta, resa, musicera, läsa, träffa vänner, eller göra karriär, det vill säga saker man själv väljer och som kan ge tillfredsställelse i livet.
Den andra frågan, meningen med människan, är någonting helt annat. Den kräver en extern agent, någon annan än vi själva, som har menat något med våra liv.

Kung Salomo som hade allt världsligt man kan önska sig i överflöd, beskriver meningslösheten med att få svar på den första frågan om han inte först får svar på den andra: ”Förgänglighet och åter förgänglighet! Allt är förgängligt. Vad vinner en människa med all sin möda, som hon gör sig under solen.”, säger han.

Ibland hör man meningen med människan är att föröka sig, dvs att föra mänskligheten vidare. Vid närmare eftertanke är detta svar lika märkligt som att sätta upp en skylt med budskapet ”riv inte ner denna skylt”. En skylt vars enda syfte är att bevara sig själv kan man lika gärna låta bli att sätta upp
Svaret på frågan om meningen med allting har ett långt mer tillfredsställande svar, och det tar sin utgångspunkt i Jesu översteprästeliga förbön:

Far, jag vill att där jag är, ska också de som du har gett mig vara med mig. Låt dem få se min härlighet som du har gett mig, för du har älskat mig före världens skapelse.” Joh 17:24 (Läs gärna hela 17-e kapitlet)

Detta säger oss något mycket viktigt. Kärleken är inte skapad. Den fanns mellan Fadern och Sonen när jordens grund lades. Och Gud ville sprida sin kärlek vidare. Han ville ha en större familj helt enkelt. Därför skapade han människan till sin egen avbild för att ha någon att flöda sin kärlek över. Men som all kärlek önskar Guds kärlek ett gensvar, och därför kallar Jesus det dubbla kärleksbudet för det viktigaste budet:

Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. Det är det första och största budet. Sedan kommer ett som liknar det: Du skall älska din nästa som dig själv” (Matt 22:37-39).

Kärleken är i detta perspektiv inte en abstrakt skyldighet utan den yttersta orsaken till varför vi öht finns till. Men, och detta är avgörande för den fortsatta förståelsen, kärlek kräver en fri vilja. Påtvingad ”kärlek” är meningslös. Ingen omdömesgill man friar till sin tilltänkta hustru under hot. Fast då kunde han ju i alla fall vara säker på att hon säger ja. ”Kärlek” som ett resultat av hot, tvång eller manipulation är inte värd namnet. Det måste vara ett fritt val i vårt förhållande till Gud också.

Ovanstående inlägg är ett avsnitt ur kapitlet ”Skapelsens syfte” ur Mästerdirigentens verk med Anders Gärdeborn som författare.  Länk: www.masterdirigentensverk.se en bok som innehåller en bibliskt förankrad beskrivning av Guds frälsningsplan i kronologisk ordning allt från skapelsen till evigheten.

Köp boken, det har du råd med. Den ger dig många aha-upplevelser, under lång tid.

Det finns en mening, också med ditt liv!

Det går att bli bevarad

Paulus skriver i brevet till romarna om sin nöd för sina bröders och (systrars) frälsning och hur denna resa börjar, och jag citerar ett avsnitt:

För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst. Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst. Skriften säger: Ingen som tror på honom ska stå där med skam . Här är ingen skillnad mellan jude och grek. Alla har samme Herre, och han ger av sin rikedom till alla som åkallar honom. Var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst .

Dessa sex rader besvarar egentligen alla dina frågor om vad som gäller för att få dina synder förlåtna och nå målet, himlen. Men det fattas kanske något för dig, kunskapen om hur enkelt det är. Och varför vet du inte det? Du har kanske lyssnat till någon annan, som inte heller vet något? Resultat blir, att ”om en blind leder en blind faller båda i gropen.” (Matt. 15:14). Och det finns många som är blinda. Risken att komma fel ligger i öppen dag.

Paulus förklarar ytterligare:

Men hur ska de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Och hur ska de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur ska de kunna höra om ingen predikar? Och hur ska några kunna predika om de inte blir utsända? Som det står skrivet: Hur ljuvliga är inte stegen av dem som förkunnar det goda budskapet!

Detta är väl ett logiskt resonemang som mynnar ut i att någonting måste hända innan du kan komma att tro. Någon måste berätta och förklara det som skall ske med dig. Vi som har kommit att tro har fått uppgiften att föra evangeliet vidare, till dig och andra. ”Gå ut i hela världen……”, säger Jesus.

Det är vårt uppdrag. Denna bloggpost ingår i uppdraget. Jag kan vittna om evangeliets kraft att frälsa liksom många med mig.

Men – alla ville inte rätta sig efter evangeliet. Jesaja säger: Herre, vem trodde vår predikan? Alltså kommer tron av predikan och predikan genom Kristi ord.
 Men nu frågar jag: Har de kanske inte hört? Jodå: Deras röst har gått ut över hela jorden, deras ord till världens ändar . 


Ja, där sitter problemet, inte för alla, men för många. Man vill inte. Det är någon som lägger hinder i vägen, Satan. Han började sin verksamhet genom att utså tvivel gent emot Guds ord redan i begynnelsen genom att lura Eva att äta av det förbjudna. Något som han fortsatt med genom alla tider. Hans förförelsekonst är beskriven på många ställen i bibeln.

Människans felaktiga val genom tiderna baserade på Satans förmåga att förföra har lett oss fram till den här situationen.

Om du läser min förra bloggpost, ”Allt har sin tid”…. ser du att Satan driver sitt spel i olika fora för att locka kristna till att överge tron. Han är fortfarande verksam. Det är viktigt att stå emot förförelsen ända till slutet. Det går att bli bedragen

Vi vet att vi är av Gud och att hela världen är i den ondes våld, skriver aposteln Johannes. När vi ser oss omkring är det väl inte mycket som motsäger honom.

Men än finns det tid, begagna den väl!

Johannes också citerar Jesus: Låt inte era hjärtan oroas. tro på Gud och tro på mig .

Allt har sin tid, men den tar slut

Bloggare och andra blir ibland betraktade som självutnämnda ”väktare på muren”, med en annan agenda än församlingen. Så ser inte jag på saken. Jag tycker att de kompletterar varandra. Uppdraget att göra hela världen medveten om Jesus måste med nödvändighet innebära att många ”kroppsdelar” används för detta uppdrag. Församlingens insats är navet i detta, ja, men hur lätt är det inte att det blir pastorernas insats som ersätter detta nav. Deras insats betyder mycket, men inte allt. De är också bara människor med ett begränsat intag. Församlingen har en bredare anläggningsyta gent emot behovets folk och kunde, enligt min mening utnyttjas bättre.

Sång och musik i våra gudstjänster var ämnet för förra bloggposten. Det blev stort intresse för ämnet. Nu ett annat viktigt ämne och säkert intressant för många. Topp 10?

Ibland funderar man över livets paradoxer. Hur skall vi tänka i tiden?

Är bibelns profetior pålitliga? De händelser de beskriver kan läsas på många ställen i bibeln, bla. I Matteus 24. Där varnas på ett bestämt sätt för att falska predikanter skall predika ett falskt evangelium. Ett falskt evangelium? Hur skall vi veta om det är falskt, om vi inte kan jämföra med det äkta? Och måste inte församlingen vara involverad i det?

Jesus svarade dem: ”Se till att ingen bedrar er. Många ska komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och de ska bedra många. Ni kommer att höra stridslarm och rykten om krig. Se då till att ni inte blir skrämda. Sådant måste hända, men det är ännu inte slutet. Folk ska resa sig mot folk och rike mot rike, och det ska bli svält och jordbävningar på många platser. Men allt detta är bara början på födslovåndorna.

Då ska man utlämna er åt lidande och döda er, och ni kommer att bli hatade av alla folk för mitt namns skull. Och då ska många komma på fall, och de ska förråda varandra och hata varandra. Många falska profeter ska träda fram och bedra många, och eftersom laglösheten ökar kommer kärleken att kallna hos de flesta. Men den som håller ut till slutet ska bli frälst. Och detta evangelium om riket ska förkunnas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk.
Sedan ska slutet komma.
”

Hur skall vi förstå denna bibeltext som för övrigt harmonierar med många andra texter? Den skapar väl inte någon speciall optimism, (eller gör den det?). Vi ser ju hur väl bibelns förutsägelser stämmer överens i tid som gått, i tid som är och har därför heller ingen anledning att misstro budskapet för den tid som kommer.

Vi skall alltså bli hatade. Är det vad som väntar i en framtid? Är det inte bättre då att försöka undvika konfrontation och söka samarbete på så många sätt som möjligt. Försöka bli ”världens vän”. D.v.s. agera som Sveriges kristna råd med fokus på det närvarande och hur vi skall bevara det, gemensamt med ”världens” barn?

Det går alltså att bli bedragen, säger Jesus,

Det bekräftar Paulus också i ett brev till Timoteus:
Men Anden säger tydligt att i de sista tiderna kommer några att avfalla från tron och följa villoandar och onda andars läror, förledda av hycklande lögnare som är brännmärkta i sina samveten.

Har församlingarna blivit förberedda på en sådan utveckling, eller betraktas det som inte nödvändigt. Vilken typ av fråga är det?