Är det inte bara att ösa på för fullt med så mycket godhet man kan? Problemet är att det finns så många sätt att vara god på, vilket gör att man kan, och måste välja, mellan olika alternativ (vilka ofta utesluter varandra på grund av att vi har begränsade resurser). Och det är inte säkert att det alternativ som kostar mest pengar, eller är till mest nackdel för en själv eller ens land, skapar mest godhet (goda konsekvenser på sikt).

Krister Renard skriver, att han i tidigare bloggar räknat fram kostnaden för de s k ensamkommande flyktingbarnen. Han uppdatera detta lite. Förra året (2015) kom ca 35 000 sådana till Sverige. Enligt vad man kunnat läsa i olika media kostar dessa, under de två första åren i Sverige, mellan 2 000 och 6 000 kr/dygn (i enstaka fall kan det tydligen handla om mer än 10 000kr/dygn), innan de kan slussas vidare till mindre dyra boenden. Låt oss nu leka lite med siffrorna och utgå från att vi tillåter i princip fri invandring långsiktigt (vilket är vad både Miljöpartiet och Centern och större delen av kultureliten förespråkar — ja de inte bara förespråkar, de menar att allt annat är bottenlös ondska, själva har de ju bestigit godhetens Mount Everest).

Vid ett stadigt inflöde av 35 000 ensamkommande/år, vilka bor i snitt 2 år på dyra boenden, kommer man efter ett år att uppnå ett stabilt tillstånd med 70 000 ensamkommande på dyra boenden, kostande 2 000 kr/dygn eller mer. Om vi antar att kostnaden i snitt är 4 000 kr/dygn, blir den årliga kostnaden 102 miljarder kr (räkna själv om du inte tror mig)!!!

Detta kan jämföras med att hela Sveriges sjukvård år 2013 kostade 217 miljarder och att Försvaret år 2015 kostade 43 miljarder och att hela rättsväsendets (inkluderande polisens) budget för 2016 ligger på runt 42 miljarder (jag tar här de ensamkommande som exempel — tar vi hänsyn till hela invandringskomplexet så handlar det om oerhört mycket större summor, vilka på något sätt skall betalas av de svenska skattebetalarna).

Eftersom jag har fadderbarn på Haiti fick jag ett mail från Hoppets Stjärna, med anledningen av den svåra orkan som drabbade ön för ett par månader sedan. Av mailet framgick att det kostade 915 kr att ge en person på Haiti mat under ett helt år (beräknat utifrån att 50 000 USD, enligt mailet, räcker till 6 000 personer en månad). Enligt FN är kostnaden för flyktingar i läger 125 kr per familj och vecka, vilket blir 1083 kr per person och år (om vi antar att familjerna i genomsnitt har 4 barn). Denna siffra ligger således i samma härad som vad Hoppets Stjärna anger. Det handlar givetvis inte om lyxmat, men tillräckligt för att överleva. 102 miljarder kronor skulle då, vid samma kostnadsläge som på Haiti, ge ett års mat till 111 475 409, dvs ca 111,5 miljoner människor!!!

Detta (eller ännu värre) skulle således kunna bli de hårresande konsekvenserna om Mp, C och kultureliten (det jag kallar Godhetskören) fick bestämma svensk flyktingpolitik.

Att på något sätt ha synpunkter på Sveriges kostnader för de ensamkommande s k flyktingbarnen anses för närvarande vara ondska i högsta potens, fullt jämförbar med Hitler (om inte värre).

Men är det självklart att den som hellre vill hjälpa drygt 111 miljoner människor att överleva ett år är mindre god (ja rent av djävulusiskt ond om man får tro Mp, C och kultureliten) än den som vill hjälpa 35 000 ensamkommande som kommer till Sverige under samma tidsperiod. Speciellt med tanke på att den absoluta merparten av de ensamkommande varken är barn, ensamkommande eller flyktingar (enligt någon FN-definition).