Är det viktigt för oss att veta när Jesus ska komma tillbaka? Inte för alla. Huvudsaken för mig är att han kommer, säger några. Jag tycker det har sina fördelar om man kan förstå sin tid. Det är inte frälsningsavgörande, men det kan hjälpa oss att förklara för vår omgivning vad vi tror.

Jesus grät över Jerusalem
När Jesus kom närmare och såg staden, grät han över den och sade: ”Tänk om du i dag hade förstått, också du, vad som ger dig frid! Men nu är det dolt för dina ögon. Dagar ska drabba dig då dina fiender bygger en belägringsvall runt dig och omringar och pressar dig från alla håll. De ska slå dig och dina barn i dig till marken och inte lämna sten på sten i dig, därför att du inte förstod den tid då Herren besökte dig.

Jag har ägnat några blogginlägg för att det möjligen kan finnas anledning att forska i det som är vår tid. Det jag har kommit fram till är naturligtvis inte hugget i sten, Jag har inte allt ljus. Jag har tagit del av Anders Gärdeborns forskning i Bibeln och som han i sin tur dokumenterat i en bok som han gjort tillgänglig för mångas egna bibelstudier. Liksom studier i ett större sammanhang  

Jag tycker det är ett trovärdigt studiematerial om vad vi har att vänta oss i denna sista tiden. Täckelsen har börjat falla och tider och stunder börjar bli förstådda. Det som tidigare framstod som förborgat även för Jesus och en hemlighet för alla, har mer och mer kunnat förstås, helt enligt Gud och hans ord.

Folket i Beria står som modell för vad vi också bör göra, om vi vill veta.
Folket där var öppnare än de i Tessalonike. De tog emot ordet med stor villighet och forskade varje dag i Skrifterna för att se om det stämde.

För dem var frågan frälsningsavgörande. Vad betyder egentligen frälsning?

Den initiala frälsningen är detsamma som rättfärdiggörelsen då människan blir räddad från syndens straff. Det sker när människan omvänder sig och ger sitt liv till Jesus Kristus. Av nåd är ni frälsta (Ef 2:5)
Den pågående frälsningen är detsamma som helgelsen då människan blir räddad från syndens makt över henne. Det är en livslång process där människan lär sig hata synden och leva för Gud. Genom evangeliet blir ni frälsta (1 Kor 15:2)
Den framtida frälsningen är detsamma som uppståndelsen då människan blir räddad från syndens existens i hennes liv. Det sker vid Jesu ankomst när människans fysiska kropp får liv igen. Men den som håller ut till slutet ska bli frälst. (Mark 13 :13)

Det innebär att den kristna människan, blev frälst, håller på att frälsas och kommer att frälsas. Paulus undervisning i Rom10:10-13 innehåller alla tre aspekter.
Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst. Var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst.

Att inte skilja mellan dessa tre tidsperspektiv skapar förvirring om frälsningen är av tro eller gärningar.

Den troende människan är frälst även om hon inte bekänner och åkallar, men bara i ordets initiala betydelse. Hon har slagit in på en väg som om den troget vandras kommer att leda till den slutliga frälsningen vid kroppens uppståndelse. Till dess gäller Paulus uppmaning att arbeta med fruktan och bävan på er frälsning (Fil 2:12)

http://www.masterdirigentensverk.se

Gud vill att vi ska veta dagen för Jesu återkomst. Därför kan vi läsa in en komplett biblisk kronologi från skapelsen till evigheten som också ger oss året för återkomsten!

I två helt avgörande avseenden skiljer denna kronologi från alla (?) tidigare försök:
För det första använder den tidsuppgifter uteslutande från Bibeln utan att blanda in sekulär historia, astronomiska händelser eller personliga tilltal.
För det andra är kronologin självverifierande i betydelsen att den innehåller ett antal checkpunkter som omedelbart avslöjar eventuella fel.
De är Guds sätt att bekräfta att beräkningen är korrekt utförd.

Åter får Anders Gärdeborns bok www.masterdirigentensverk.se vara vår ciceron. Jag tycker ämnet är fortsatt aktuellt och lite förvånad är jag över de försiktiga reaktionen

Också tjuven om natten används ibland som argument för att vi inte ska kunna veta tidpunkten för återkomsten. Men överraskningsmomentet gäller bara de oförberedda vilket Paulus betonar med all önskvärd tydlighet i 1 Tess 5:4: Men ni, bröder, lever inte i mörker så att den dagen kan överraska er som en tjuv. (Det är alltså dagen som är tjuven, inte Jesus.)
Vidare, när Jesus talar om tjuven i Matt 24:43-44 så uppmanar han oss att vara beredda så att vi inte överraskas, och i Upp 3:3 visar han att det bara är dem som inte hörsammar denna uppmaning som drabbas av tjuven: Om du inte håller dig vaken ska jag komma som en tjuv.

När Jesus vid sin första ankomst grät över Jerusalem förebrådde han staden därför att [den] inte förstod den tid då Herren besökte [den] (Luk 19:44).

Varför skulle han förhålla sig annorlunda vid sin andra ankomst? Hela idén är att de oförberedda råkar illa ut vid tjuvens oväntade ankomst medan Jesu efterföljare bäst förbereder sig genom att ta reda på när han kommer.
(Ett förtydligande kan här vara på plats: I citatet från 1 Tess 5:4 ovan är det dagen som inte kommer att överrumpla de förberedda, medan Jesus i Matt 24:43-44 antyder att stunden (bokstavligen timmen) kan överraska oss alla.
Det verkar alltså som att vi kan veta dygnet men inte vilken timme på dygnet, en slutsats som stärks av Mark 13:35: Ni vet inte när husets herre kommer, om det blir på kvällen eller vid midnatt eller när tuppen gal eller på morgonen.)

Uppfattningen att vi idag inte ska kunna veta tidpunkten för Kristi återkomst är alltså inte grundad på Bibeln utan på dålig erfarenhet. Vi vill inte riskera att åter behöva skämmas över usla förutsägelser om när han kommer. Men detta kan mycket väl vara Satan som utnyttjar pojken-som-ropade-varg-effekten.
Om vi byter vargen mot tjuven innebär det att när tillräckligt många har ropat ”tjuven kommer” för tidigt så kommer ingen att lyssna när den verkliga tjuven (dagen alltså) står för dörren.

Kanske Satan använder den långa raden av historiska misslyckanden för att avskräcka seriösa kristna från att ens ställa frågor om återkomsten?

Den viktigaste frågan vi har och den ligger i närtid enligt trovärdiga uppgifter.

Javisst kan vi det – om vi kan räkna. Det har dessutom Anders Gärdeborn hjälpt oss med i sin bok Mästerdirigentens verk. I den har han, enbart med bibelns egna uppgifter, gett oss alla data vi behöver för att kunna förstå när de olika faserna tar sin början och avslutas. Den boken är värd att äga.

Jag citerar något ur den:

Många kristna menar att vi inte ska kunna räkna ut tidpunkten för återkomsten, och den har till och med kallats för Guds bäst bevarade hemlighet.
Åtskilliga gånger sedan Jesu första ankomst har människor sagt sig kunna förutsäga hans andra. När det inte skett på utsatt tid har man stått där med skägget i brevlådan. Kristenheten är idag ”bränd” och vill inte upprepa misstaget ännu en gång. Man vill inte åter ropa vargen kommer. Men det finns orsaker till tidigare misslyckanden som inte gäller för den kronologi som presenteras här:

1) Tidigare uträkningar har stött sig på Septuaginta, den grekiska översättningen av Gamla testamentet, med sina systematiska tidsfel. 2) Man har försökt synkronisera bibelhändelserna med historikernas osäkra datum. 3) Man har grundat sig på astronomiska händelser. 4) Man har byggt på upplevt personliga uppenbarelser.

Men den dagen eller stunden känner ingen… … inte ens Sonen, ingen utom Fadern. (Matt 24:36) Denna text är nog det vanligaste argumentet mot att vi ska kunna veta tiden för återkomsten. Men Jesus sa aldrig att vi aldrig någonsin kommer att veta. Han sa bara att i det pågående skedet av frälsningsplanen så visste ingen, inte ens han själv.

Strax före sin himmelsfärd frågade apostlarna om tidpunkten för återkomsten, och då fick de svaret att det inte var deras sak att veta vilka tider eller stunder som Fadern har bestämt (Apg 1:7). Det skedde mitt i Jesu tal om den kommande helige Anden, så man undrar om apostlarna verkligen lyssnade. Jesus verkar vilja säga ”hör vad jag har att säga om ert uppdrag och lämna det där andra för nu”. Senare förstod apostlarna den nödvändiga processen för att kunna räkna ut återkomsten – det vill säga den sextusenåriga historien – men ingenting pekar på att de försökte rekonstruera den bibliska kronologin i detalj.

Den avgörande frågan är om Jesus fortfarande vill att hans efterföljare ska lämna tidpunkten för återkomsten därhän. Troligen inte, och det är säkert därför som Jesus mitt i diskussionen med apostlarna om den sista tiden byter adressat: När ni ser ”förödelsens styggelse”, som profeten Daniel talar om, stå på helig plats – läsaren bör förstå det rätt – då måste de som är i Judeen fly upp i bergen. (Matt 24:15-16) Varför slutar Jesus plötsligt tala till apostlarna och istället vänder sig till ”läsaren”, det vill säga dig och mig, om inte för att betona att informationen är avsedd för senare kristna?

Och varför ska läsaren förstå just profeten Daniels profetior? Jo, därför att när denne frågar en ängel om vad som blir slutet på allt detta så får han svaret att dessa ord ska förbli gömda och förseglade till den sista tiden… Ingen ogudaktig ska förstå detta, men de förståndiga ska förstå det (Dan 12:8-10).
Här sägs alltså uttryckligen att kunskapen om den sista tiden kommer att öka när vi närmar oss. Det är också därför som Daniel får uppgiften att försegla bokrullen till den sista tiden (Dan 12:4), vilket kan jämföras med Upp 22:10: Försegla inte profetians ord i denna bok, för tiden är nära. Förseglingens varaktighet är alltså tajmad till den sista tiden, och att vi idag börjar förstå blir därför ett tidstecken i sig: Många ska forska… och kunskapen ska bli stor. (Dan 12:4)  Så det är hög tid att de ”förståndiga” att börja forska.

Klicka på www.masterdirigentensverk.se när du vill köpa boken

Jag tycker det är märkligt att Guds folk förefaller så obekymrade över den utveckling som är förhanden i världen. Det är, tycker jag, så uppenbart vart vi är på väg om inte Gud griper in med något han inte har lovat. Därför fortsätter vi som vanligt med samma typ av gudstjänster, samma brist på relevant undervisning om den tid vi skall akta på. Jag undrar vad vi kommer att vara upptagna med den stund Jesus kommer tillbaka?

Eller är det så att vi stoppar huvudet i sanden och tröstar oss med att det är så många andra som också använder huvudet på det sättet. Genom att bredda verksamheten till att handla mer om det skapade i stället för skaparen går man inte Guds ärenden. Jag tycker att Sveriges kristna råd med sina supportrar är ett sådant exempel.

Tidningen Dagen bidrar med följande bild på utvecklingen,visserligen inte i Sverige, ännu, men det är på väg.
Dagenartikelns länk, läs gärna den och få en bakgrund:

http://www.dagen.se/nyheter/bibeln-blir-slagtra-nar-kenya-valjer-president-1.1035428

Här redovisas ett system som håller på att utvecklas och lätt kan förflyttas norrut med hjälp av krattade maneger. Se till att du inte står med den krattan i handen när Jesus kommer. Människor med ”bortbrända samveten” blir verktygen till förförelsen, enligt Jesus.

Paulus säger till yttermera visso:
Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen.
De inte bara undertrycker, de undanhåller sanningen, de bytte ut sanningen mot lögnen.

En sådan bortbytt sanning är att Gud skapade himmel och jord. Evolutionshistorikerna och deras påstående att Gud inte skapade gör Gud till en lögnare och de som tror på detta är svårt lurade och föremål för hans vrede.

Om man accepterar den lögnen som sanning blir det senare lättare att fortsätta på den vägen. Vilket mänskligheten också gjort. Därför befinner vi oss i dag på en bred olycksväg. Alltfler lögner ges utrymme, även bland Guds folk. Israel är inte förskonade på något sätt. Vi kan läsa de mest häpnadsväckande historier om Guds folk.

Visst finns det ljus i tunneln, men det verkar bli allt svagare och i avtagande.

Gud har bestämt en tågordning för den här tiden, den finns nerskriven i hans ord, Farorna på vägen är också väl beskrivna och behöver av församlingsledarna beskrivas för medlemmarna och komma upp till ytan.

Jag tror det är nödvändigt för de olika ledarna att ta till sig den här tidens ”utmaningar”. Det finns kristna som behöver höra, ”när ni ser allt detta, lyft då upp era ögon ty då nalkas er förlossning.” Och dem som behöver göra sig redo.

Och identifiera och hålla upp garden mot dem som vill försvåra för människor att hitta hem. Något som vi alla behöver bli delaktiga i..

Delar av kristenheten anstränger sig i dag att komma i fas med sig själv och alla andra religioner och söker efter minsta gemensamma nämnare för att om möjligt kunna samsas om en religion för enighetens skull och man tror att det är vägen.

Är då tron som Jesus och apostlarna förmedlar genom Bibeln förhandlingsbar? Kan dess budskap ses som en marknad där man kan välja lämpliga delar efter eget skön? Det rimmar i så fall väldigt illa med varningarna att ta bort, eller lägga till något i bibeln.

Anders Gerdmar är teol dr och docent i Nya Testamentets exegetik vid Uppsala universitet, samt grundare av och rektor för Skandinavisk teologisk högskola skriver en mycket läsvärd artikel i Världen i dag.
Hela hans artikel finns oavkortad i nedanstående länk:

http://www.varldenidag.se/gastkronika/allt-ar-inte-enhet-som-glimmar/repqhw!lFgduUPKF17K5kMq3IRniQ/

Jag återger den här i rubrikform.

En falsk och äkta enhet
I dag är det svårt att navigera i det svenska andliga landskapet. Mycket gott sker, många kommer till tro. Men det pågår också en strid om sanningen, och det gäller inte minst frågan om ”enhet”. Jag skriver citationstecken, för det finns äkta Andens enhet, men också en falsk. Den ser fin ut på ytan.

Finns det en falsk och äkta kärlek?
För ordet ”enhet” är lika laddat som ”kärlek” – vem vågar ifrågasätta det? Samtidigt ser vi hur HBTQ-lobbyister har utnyttjat ordet ”kärlek” för att legitimera mycket som strider mot biblisk syn på kärlek.

Hur ser man på bibelns auktoritet?
Är endast Bibeln Guds Ord eller inkluderas traditionen? Bara på Ordets grund kan vi få enhet.

En annan är synen på Guds egendomsfolk och dess land Israel. Det är märkligt att Israelfrågan är en sådan skiljelinje, men det är för att Herren sa till Abraham: ”I dig ska alla familjer bli välsignade” (1 Mos 12:3).

Hur ser man på Maria?
Att åkalla Maria i bön är otänkbart utifrån Guds Ord, och att bygga enhet med dem som gör det likaså. Då hjälper det inte hur karismatiska eller sympatiska dessa företrädare är. Medierna firar att Sverige fått en kardinal, men vill man verkligen att svensk kristenhet ska samlas under påven och den romerska kurian (jag tycker Anders Arborelius är en fin person, men detta handlar inte om person utan sanning).

En fjärde är synen på äktenskapet, sex och hbtq.
Hur kan kyrkor som förnekar att äktenskapet är en livslång förening mellan man och kvinna, och kyrkor som hävdar det, ha ”enhet”?

En femte är naturligtvis ”enhet” mellan religioner. I Kristus finns bara enhet med dem som bekänner att Jesus är Gud, kommen i köttet. Islam förnekar just detta. Men man bygger till och med kyrkor som ska integreras med moskéer.
Säker navigation kräver en klar kompass. Den har vi i Guds Ord.
Då ser vi att Andens enhet börjar i troendes möte i kärlek på sanningens grund. När det stormar är det den som kommer att hålla