Ovan där randas morgonen – ovan där samlas helgonen – eller?

Jag vill i avslutningen på ämnet Jesus återkomst på nytt låna lite fakta av Anders Gärdeborn från hans bok Mästerdirigentens verk och se på vårt framtida boende.

Uppfattningen att gudstroende människor skall tillbringa evigheten ”i himlen” hos Gud är inte biblisk utan ett arv från den gnostiska idétraditionen. Här är den materiella kroppen korrupt och därför behöver människans själ befrias till ett högre varande i ett överjordiskt himmelrike.
Gamla testamentet är emellertid mättat med beskrivningar av de nya Jerusalem som en fysisk och jordisk plats, och eftersom Nya testamentet tar sin utgångspunkt från Gamla så blir många ställen i svårbegripliga utan den i dubbel bemärkelse jordnära syn på framtiden

Några århundraden in i vår tideräkning började dock bibeln allegoriseras. Den började betraktas som ett bildspråk för en högre och himmelsk verklighet. Uppenbarelseboken är nog den av Nya testamentets skrifter som blir allra svårast att förstå utan den konkreta gammaltestamentliga grunden, och där för har många gett upp med att ens försöka.

Guds löfte till Abraham löd ordagrant: Hela det land som du ser skall jag ge åt dig och dina efterkommande för evig tid (i Mos 13-15). Eftersom Abraham kunde se landet måste det vara fysiskt, eftersom han skall få det personligen så måste det gälla den uppståndne Abraham och eftersom det består för evigt måste det vara det framtida gudsriket med fortsättning in i evigheten. Bibeln till och med specificerar landets geografiska gränser.
Det är denna jordiska plats som Bibeln kallar Himmelriket eller Guds rike.

Jesus Kristus kommer själv att vara kung i Guds rike. I en syn fick profeten Daniel se en som liknade en människoson kom med himlens skyar… Åt honom gavs makt och ära och rike, och alla folk och stammar och språk ska tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde som inte ska ta slut. (Dan 7:13-14) Riket har flera namn som fridsriket, Guds rike och himmelriket där den senare benämningen enligt tidigare avser riket från himlen, inte riket i himlen. Det kallas också för Paradiset, vilket är en transkription av det grekiska ordet för trädgård eller lustgård, ett begrepp som Bibeln bara använder för det ursprungliga Eden och för det framtida fridsriket. Paradiset måste därför vara en återupprättad variant av Edens lustgård, och på samma sätt som Eden vara en fysisk plats på jorden så är Paradiset det.

Det framtida riket kallas också tusenårsriket där den angivna varaktigheten finns specificerad hela sex gånger i Uppenbarelseboken. Att tiden är bokstavlig förstår vi av att Uppenbarelseboken mer ospecifika begrepp när den inte avser en definitiv tidsperiod, som t.ex. en kort tid i Upp. 17:10 och 20:3.
Det ligger något naturligt i att det är svårare att bedöma den tid som återstår för oss innan Jesus återkommer, än den tid vi kan se tillbaka på, även om det kan vara svårt nog i betydelsen varför det händer som händer

Anders Gärdeborns bok med den välfunna titeln, Mästerdirigentens verk, som med Bibeln som den referens som beskriver Guds frälsningsplan från skapelsen till Jesu återkomst och en bit till. Joel Halldorfs bok om Lewi Pethrus rönte berättigad uppmärksamhet om en viktig period i pingst historia. Mästerdirigentens verk beskriver framtidens historias sett ur Bibelns perspektiv.

Den boken borde ingå i varje pingstpredikants standardutrustning och f.ö. som handbok på varje bibelskola.

Köp den!  

http://www.masterdirigentensver..s

 

 

Annonser

– som en tjuv om natten

  • ur Mästerdirigentens verk av Anders Gärdeborn.

Ytterligare en orsak till uppfattningen att vi inte kan veta tidpunkten för återkomsten är att Jesus jämför den med en tjuv om natten. Men märk vad Paulus säger i (1 Tess 5:4) ”Men ni bröder lever inte i mörker så att den dagen kan kan överraska er som en tjuv.
Paulus säger alltså att dagen inte kommer att överraska de kristna. När Jesus talar om tjuven uttrycker han sig lite annorlunda:

Om husägaren visste när på natten tjuven kom, då hade han hållit sig vaken och inte låtit någon bryta sig in i hans hus. Var därför beredda också ni, för i en stund när ni inte väntar det kommer människosonen. (Matt 24:43-44). Det grekiska ordet för ”stund” är hora som bokstavligen betyder timme. (Jämför hour på engelska). Och översättningen ”när” på natten” är bokstavligen under vilken nattväkt, ett uttryck som betecknar ett tretimmarsskift för vakterna på Jerusalems mur.
Det verkar alltså som att vi kan veta dygnet men inte vilken timme på dygnet, en slutsats som stärks av (Mark.13:35). Ni vet inte när husets herre kommer, om det blir på kvällen eller vid midnatt eller när tuppen gal eller på morgonen.

Ibland hör man argumentet att vi inte skall veta när Jesus kommer för då hade vi slappnat av i vår kamp mot synden. Överraskningsmomentet skulle alltså vara en förutsättning för att kunna vara beredd, men märk att Jesus om liknelsen om tjuven i förra punkten klargör att det är precis tvärt om Det är kunskapen om tiden (om husägaren visste…) som är en förutsättning för att vara beredd (då hade han hållit sig vaken). Paulus är av samma uppfattning: När det gäller tider och stunder, behöver vi inte skriva till er…

Ni, bröder lever inte i mörker så att den dagen kan överraska er som en tjuv. Ni är alla ljusets barn… Låt oss därför inte sova som de andra utan hålla oss vakna och nyktra (1 Tess. 5:1-6) Ordet därför är viktigt. Orsaken till att tessalonikerna ska hålla sig vakna och nyktra är att de känner till tågordningen runt återkomsten.

När Jesus grät över Jerusalem förebrådde han staden därför att de inte förstod den tid då Herren besökte den. (Luk 19:44). Varför skulle han förhålla sig annorlunda vid sin andra ankomst?
Att vara beredd är inte baserat på överraskningsmoment utan på den absoluta motsatsen.

Han kommer som han sagt

Nu är det ju också så att oberoende om hur du tänker i denna fråga så påverkas inte din frälsning. Att veta, ger dock en användbar förberedelsetid. Jmfr bröllopstärnorna och oljan. De förståndiga hade vad dom behövde för att möta brudgummen. Det hade inte de oförståndiga. De hade inte förberett sig tillräckligt. Kanske saknades den helige Andes olja

Ingemar Helmner avslutar en krönika i Hemmets Vän, (171109) med att vi är kallade att vittna om Jesus och ge vår samtid erbjudandet att ta emot honom. Andens uppgift är att skriva in budskapet i människornas hjärtan och föra dem till omvändelse. Ingemar har tagit det som sin uppgift och sin tjänst.

­Ett stort antal Pingstledare träffas vid den här tiden på olika platser och har följande agenda: Gudstjänst, Nästa generation, Omsorg, Ledarskap, Uppdraget, Mission och Lärjungaskap och fördjupningar inom dem. Nog borde evangelisation få en egen rubrik i det sammanhanget.

Tidpunkten för hans återkomst har börjat klarna för många Kristi efterföljare, det är samtidigt en signal om att tiden för evangelisation är kort.

Det står också skrivet

För ett antal år sedan levde pingst med den s.k. syndkatalogen som riktmärke. Den innehöll det vi inte fick göra. Vi förstod bibeln så, blev lagiska i förståelsen men hade framgång. Många blev frälsta och lagda till församlingen. Många blev uteslutna också.     I dag är vi mer intresserade av vad vi får göra. Men bibelns ord i sammanhanget gällde. Jag blev frälst på den tiden och vi väntade Jesus återkomst.Vi läste och trodde att Jesus kunde komma när som helst. LP läste också så.

Men vi läser i dag att återkomsten är förlagd till efter en kommande vedermöda.
Strax efter de dagarnas nöd ska solen förmörkas och månen inte längre ge sitt sken. Stjärnorna ska falla från himlen, och himlens makter ska skakas.
(Matt 24:29)

Så står det skrivet, går det att komma längre? Nej, där går gränsen säger dom som menar sig ha svaret. Det går inte att veta mera. Det har Jesus själv sagt – eller?

Det står också skrivet, svarade Jesus ofta när han får förklara sammanhanget, ord som har fler betydelser, och hänvisar i det här fallet till profeten Daniel som bl.a. skriver att kunskapen skall öka vid tidens slut. Om du själv läser vad Daniel skriver ska du finna att det inte bara handlar om återkomsten. Mycket av det han får se i sin syn anknyter till den sista tidens övriga händelser, en form av final för mänskligheten. Skulle inte hans folk få tillgång till hur det ska utvecklas? Naturligtvis, men han skulle låta det bli förborgat – till den här tiden..

Borde vi förbereda oss på något sätt? Vet församlingarna någonting om detta? Studier i skrifterna har uppdaterat oss förr och kunskapen har ökat. Eller är attityden den, att vi tar det som det kommer, vi har den kunskap vi behöver? Men det var väl inte bara förr vi kunde låta nya uppgifter i bibeln uppdatera vår tro? Får vi inte hela tiden som vi vandrar med Jesus göra nya upptäckter eller är kunskapen komplett nu?

Olika väckelserörelser har haft sin tid. Syndkatalogen hade sin tid. Lovsångseran har sin, och nu drar det ihop sig till finalen för att göra oss beredda för de prövningar som hör den här tiden till och som Jesus också hänvisar till.

Anses det att vi har det vi behöver nu och är upptagna med att diskutera den kunskapen med andra religioners företrädare. Vi har ju så mycket gemensamt, sägs det, och vi behöver mera av den enighet som Antikrist vill se hos oss vid sitt kommande. Att aktualisera Jesu återkomst i olika sammanhang skulle säkert bli problem i den gemenskapen, så låt oss göra det. Vägen tillsammans med annan lära är inte framkomlig. Vi får inte förledas tro att de svårigheter Jesus förespeglar sitt folk inte gäller oss också. Och då tror jag vi behöver uppmuntra varandra genom att påminna oss om löftet att han kommer, vår befriare kommer – och när.

Mer forskning i skriften ger oss mer kunskap även i denna fråga
Att han kommer står ju ändå klart. Vet vi vad som händer då? Behöver vi veta mera?

Det är snart jul och du kanske plågas med julklappsbekymmer. Får jag föreslå en bok som hjälper dig att bättre förstå tiden. Jag tänker på Anders Gärdeborns bok ”Mästerdirigentens verk”. Om du använder länken www.masterdirigentensverk.se kan du enkelt beställa den. Gör det och du har en intressant läsning framför dig.