Den ena är människans väg till Gud, och den andra är Guds väg til
människan.

• Den ena säger till oss att försöka mer, den andra att ge upp och be om hjälp.

• Den ena bygger på gärningar och förtjänst, den andra på tro och nåd.

• Den ena grundar sig på ritualer, den andra på relationer.

• Den ena leder till evig död, den andra till evigt liv.

• Den ena har många heliga skrifter, den andra har bara en Helig Skrift.

• Den ena har människor hittat på, den andra kommer från Gud.

• Den ena går under många namn: islam, hinduism, buddism, new age, bahai… Den andra har uppenbarats successivt, först som judendom och sedan som kristendom.

Kanske man kan säga att det finns en tredje religion – ateism – men det är en mycket sen uppfinning. Djävulens främsta vapen har aldrig varit ateism utan falsk religion.

Den evolutionistiska filosofi som genomsyrar västvärldens tänkande vill få oss att tro att monoteismen (det finns bara en gud) har utvecklats ur polyteismen (det finns flera gudar). I verkligheten är det precis tvärtom: Monoteismen är människosläktets ursprungliga gudsbild. Hur skulle det kunna vara annorlunda?

Adam och Eva vandrade med Gud i Edens lustgård och såg med egna ögon vem han var. För dem var det uppenbart att Gud inte fanns i träden, stenarna eller solen. I den evolutionistiska världsbilden har dock polyteismen kommit först när en apliknande människa utvecklade någon form av abstrakt tänkande och började dyrka stenar och stockar. Dessa mängder av gudaväsen reducerades senare i antal till dess det bara fanns ett kvar, och monoteismen var född.

Den mänskliga evolutionen fortsatte dock, och idag har vi blivit så smarta att vi förstår att det inte finns någon gud över huvud taget vilket innebär ateism. Synsättet har dock den allvarliga bristen att det inte stämmer med verkligheten. Om det skulle vara korrekt borde arkeologerna hitta fler gudar ju djupare de gräver i mänskliga lämningar, men något sådant mönster finns inte. Adam och Eva och sedermera Noa och hans avkomlingar dyrkade den ende Guden, ett beteende som därefter korrumperades till en dyrkan av flera gudar.

Uppdelningen i de två religionerna skedde redan i den andra generationen av människosläktet. Efter att Kain dödat sin bror Abel blev han och hans efterkommande representanter för den falska religionen. Abels ersättare Set representerar den sanna religionen med dyrkan av universums genuina skapare. Det är denna gren som senare räddades i syndafloden, medan Kains släkt gick under.

De icke-kristna religionerna – som från och med nu skrivs i pluralis – har sina egna heliga skrifter. Dessa skiljer sig dock på avgörande punkter från Bibeln:

• Bibeln är en historiebok där läran utvecklas i ett samspel mellan Gud och vanliga människor, medan andra skrifter mest innehåller yttranden och visdomsord från upphöjda personer. (Bibeln har naturligtvis även sådana.)

• Bibeln innehåller ett mycket stort antal detaljerade profetior vars uppfyllelse går att testa mot historiens gång. Andra skrifter har mycket få profetior, och i den mån de finns är de generellt uttryckta och så svepande att ingen kan säga om de har uppfyllts eller inte.

• Bibelns huvudperson – Kristus – kommer att ha en ursinnig konkurrent – Antikrist – när vår tidsålder går mot sitt slut. Däremot har inte andra religioner någon anti-Muhammed, anti-Buddha eller anti-Konfucius. Djävulen har inte behov av att attackera de andra religionsstiftarna som han attackerar Kristus.

• Från informationen i Gamla testamentet väntade människorna på Messias ankomst. Ingen var dock förberedd på att Muhammed, Buddha eller Konfucius skulle födas.

• Till skillnad mot de andra religionerna lever Bibelns huvudperson idag!

www.masterdirigentensverk.se

Vem har hört något sådant, vem har sett något liknande? Kan ett land komma till liv på en enda dag, eller ett folk födas på ett ögonblick? (Jes 66:8) Staten Israel bildades bokstavligen på en enda dag, den fjortonde maj 1948 då den förste premiärministern deklarerade staten självständig och suverän. Det skedde efter att Förenta nationerna antagit en plan för delningen av Palestina mellan judar och araber.

Jordbruk
Men ni, Israels berg, ska åter grönska och bära frukt åt mitt folk Israel, och de ska snart komma tillbaka. (Hes 36:8) De ska plantera vingårdar och få dricka vinet från dem, de ska anlägga trädgårdar och få äta deras frukt. (Amos 9:14) Det Osmanska riket dominerade Palestina från 1500-talet fram till första världskriget. Under denna tid befolkades landet sparsamt av olika nomadstammar, och området negligerades. Träden beskattades vilket ledde till att man högg ner dem vilket i sin tur lämnade ett landskap med eroderade kullar, öknar och träsk. När den judiska invandringen började möttes därför pionjärerna av ett kargt och öde land. Idag håller dock profetiorna om en frodig grönska på att uppfyllas. Israel har ett sofistikerat system för konstbevattning och vattenåtervinning, och ett omfattande skogsplanteringsprogram har placerat ut över 240 miljoner träd. Systemet med kibbutzer har skapat en funktionell organisation runt jordbruket. Skördarna är både rikliga och frekventa, och fruktexporten går till hela världen vilket i sig är en uppfylld profetia: I kommande dagar ska… Israel grönska och blomstra. De ska fylla hela världen med frukt. (Jes 27:6)

Städer
Jag ska göra slut på mitt folk Israels fångenskap. De ska bygga upp ödelagda städer och få bo i dem. (Amos 9:14) Figur 1 illustrerar detta med staden Haifa vid Medelhavets strand.

Människor
Jag ska föröka människorna som en fårhjord. Som de heliga fåren, Jerusalems får vid högtiderna, så ska de hjordar av människor vara som ska fylla de ödelagda städerna. (Hes 36:37-38) Figur 2 visar judarnas befolkningsutveckling under historien. År 2010 var de 13,4 miljoner människor varav 5,8 miljoner bodde i Israel. Före förintelsen under andra världskriget var judarna fler, 16,6 miljoner, men då bodde endast ett fåtal av dem inom landets gränser. Detta ska jämföras med de historiska storhetstiderna: Under kung Salomos regeringstid fanns ungefär fem miljoner judar där i stort sett alla bodde i Israel, och på Jesu tid var de drygt fyra miljoner där hälften fanns inom landets gränser.

Enhet
Jag ska göra dem till ett enda folk i landet, på Israels berg, och de ska alla ha en och samma kung. De ska inte mer vara två folk och inte mer vara delade i två riken. (Hes 37:22) De två folken syftar på Sydriket (Juda) och Nordriket (Israel) före den babyloniska fångenskapen. På samma sätt som Gud då kallade hem de sina som ett enat folk håller han idag på att kalla hem dem från jordens alla hörn: På den dagen ska Herren för andra gången räcka ut handen för att friköpa en rest av sitt folk som är kvar från Assyrien, Egypten, Patros, Nubien, Elam, Shinar, Hamat och havsländerna. Han ska… samla de fördrivna av Israel och de kringspridda av Juda från jordens fyra hörn. (Jes 11:11-12)

Idag har Gud enligt sitt löfte påbörjat hopsamlandet av sitt egendomsfolk till det land han för nästan 4000 år sedan lovade Abraham och hans avkomma. Landet som dessa Abrahams barn byggt är modernt och demokratiskt och med väl fungerande system för utbildning, sjukvård, jordbruk och försvar. Men den slutliga lösningen ligger ännu i framtiden. Den kommer när gudsfolket ser upp till [honom] som de har genomborrat. (Sak 12:10) Och se, han kommer med molnen, och varje öga ska se honom, även de som genomborrat honom. (Upp 1:7)

——————————————

Här följer en hälsning från författaren till bokverket ”Mästerdirigentens verk” av Anders Gärdeborn som jag lånat ovanstående text från, och boken kan beställas här

http://www.masterdirigentensverk.se/

Mycken kunskap för 220 kronor

——————————————

Hej vänner,

Kolla upp min nya YouTube-kanal med bibelundervisning!Jag håller på att göra Powerpoint-föredrag om olika bibliska ämnen och några finns redan publicerade.

Den kompletta DVD-serien Adam och Eva-lutionen finns också utlagd.

Sök efter Bibelkanalen på YouTube eller följ länken:
https://www.youtube.com/channel/UCAGnNQ3O5wFzyFwWJy_bRNA

Allt gott önskar…
Anders Gärdeborn

070-995 1010

Efter katastrofen då Jerusalem förstördes skingrades judarna först över Medelhavs-området och sedan vidare ut över världen. Det slutliga steget i denna spridning skedde vid Bar Kokhba-revolten år 132-135 när en falsk Messias ledde judarna i ett uppror mot den romerska ockupationsmakten, och varje jude som inte deltog betraktades som en förrädare. Försöket till resning slogs ner, den judiska befolkningen deporterades och landet ödelades.
Samtidigt ändrade romarna namnet på Judeen till Palestina. Bar Kokhba-revolten blev också uppfyllelsen av Jesu profetia i Joh 16:2: De kommer att utesluta er ur synagogorna. De kristna kunde inte stödja revolutionen eftersom de visste att dess ledare var en falsk Messias, och därför uteslöts de ur synagogorna i stor mängd vilket blev den slutgiltiga separationen mellan synagoga och kyrka. Jesus fortsätter profetian med att det kommer en tid när den som dödar er ska tro att han tjänar Gud, vilket uppfyllts flera gånger under historien både genom muslimsk jihad och ”kristna” korståg och inkvisition. Dessutom är det mycket som talar för att denna urspårade form av religionsutövning kommer att öka när vi närmar oss tiden för Jesu återkomst.

Den landsförvisning eller diaspora som judarna utsattes för finns rikligt profeterad i Skriften: När Israels folk ännu bodde i sitt land orenade de det genom sitt levnadssätt och sina gärningar… Då öste jag min vrede över dem… Jag spred ut dem bland hednafolken, och de skingrades i länderna. (Hes 36:17-19) Sedan dess har judarna levt i exil som trots att de idag har börjat återvända kan sägas fortsätta tills det finns ett offeraltare på tempelberget i Jerusalem. Den första exilen i Babylonien slutade när offertjänsten återupptogs på detta berg, och det kommer också den andra exilen att göra.

Idag har återvändandet till det förlovade landet Israel pågått i över 100 år. Det började redan i slutet av 1800-talet när många judar vände tillbaka som ett led i sioniströrelsen som strävade efter att åstadkomma en judisk stat i Palestina. Under mellankrigstiden låg landet under brittiskt mandat och då fortsatte det judiska samfundet att växa och utvecklas. Ett rejält kliv togs 1948 då staten Israel utropades som en självstyrande nation. Efter sexdagarskriget år 1967 återtog judarna kontrollen över hela Jerusalem för första gången sedan år 70, efter att staden tillhört romare, bysantiner, araber, korsfarare, turkar, britter och jordanier.
År 1980 förklarade Israel Jerusalem som sin huvudstad. Nationen har hela tiden fortsatt växa trots många konflikter och krig med omgivande riken. Detta är helt unikt. Inget annat folkslag har återförenats på detta sätt efter nästan tjugo århundraden i exil och skapat en rekonstruerad stat med religion, kultur och språk tämligen intakta. Detta återvändande till det utlovade landet är en profetia som idag uppfylls inför våra ögon:

(Är profeternas ord trovärdiga? På vilka grunder kan de avvisas? – och om inte? Mina egna frågor.) Jesus själv trodde och hänvisade ofta till dem.

Se, jag ska hämta Israels barn ut från de folk dit de kommit. Jag ska samla dem från alla håll och föra dem in i deras land. Jag ska göra dem till ett enda folk i landet, på Israels berg. (Hes 37:21-22) Återsamlandet finns profeterat redan när Mose sammanfattar lagens välsignelser och förbannelser: När allt detta kommer över dig, välsignelsen och förbannelsen som jag har förelagt dig, ska du ta det till ditt hjärta bland alla de hednafolk dit Herren din Gud har fördrivit dig. Du ska då vända om till Herren din Gud… Herren din Gud ska då åter samla dig från alla folk dit han har skingrat dig. (5 Mos 30:1-3)

Ovanstående avsnitt är hämtat från Anders Gärdeborns bok ”Mästerdirigentens verk” där han visar hur bibelns kronologi och profeternas gudsinspirerade förutsägelser överens-stämmer med vår historia och hjälper oss att förstå sammanhang och dra slutsatser.

Beställ boken med hjälp av nedanstående länk. Pris 220 kronor + frakt

http://www.masterdirigentensverk.se

som slår rekord i rikedom, och samtidigt utvisar de utsatta, frågar Joel Halldorf i Dagen?

Det kan man fråga sig, tar vi skada av detta – om det nu är som Joel Halldorf säger.

Kan det möjligen också vara så att ett delproblem är att vi utvisar fel personer? Mångkulturen har den egenskapen att det är många involverade, men med en gemensam muslimsk urkund, Koranen, med mer än ett budskap och det är osäkert om våra beslutsfattare i sammanhanget har tillräckligt med kunskap om detta.

Våra politiska partier har också i varierande grad velat utnyttja deras röster i valen och har därför haft ett visst överseende med baksidorna i deras övriga samhällssyn.

Joel Halldorf skriver (med adress våra nysvenskar, om jag förstår honom rätt):

”Vill du förstå en gemenskap, lyssna till deras sånger. Inget uttrycker vår identitet såväl som det vi sjunger. Och aldrig sjunger vi så mycket som i juletid. Lyssna därför noga: vad är det som sjungs, egentligen? Ett tema som sticker ut, inte minst i moderna julhymner, är solidaritet. Det är inte underligt: När Gud kom till jorden, under den första julnatten, nekades han husrum. Det har tjänat som en påminnelse i alla tider”

Det ingår i vår svenska kultur och vi välkomnar er in i den, menar Halldorf.

Många muslimska vänner kanske de flesta, verkar i stället bli mer upprörda om de inte får verka, med eller utan högljudda böneutrop i takt med den egna muslimska traditionen. De är fångna i ett system som vi med våra julsånger inte kan påverka, mer än ytligt.

Islam är inkompatibel med västerländsk demokrati, skriver Göran Kurlberg, docent, universitetssjukhusöverläkare Sahlgrenska Universitetssjukhuset, fellow vid Claphaminstitut visar i en opinionsartikel i tidningen Hemmets vän och påvisar i klartext var problemet sitter.

Inkompatibelt liknar ett annat ord som vi svenskar genom SFSU och andra specialister har blivit kunniga om, nämligen impotens. Jag tycker våra myndigheter behandlar integreringproblematiken på ett sådant sätt, med en oförmåga att kunna se och hantera den situation som uppstått i vårt land. Vår maktelits syn på sig själva som en humanitär stormakt flagnar på mer än ett sätt.

Våra myndigheter lyckas gång på gång vända bort blicken och förstår inte mångkulturens olika uttryck. Som inte ser skillnad på de som bränner bilar och de som vill lämna de muslimska sammanhangen och väljer att tro på Gud. Det finns sådana, och våra myndigheter som inte förstår skillnaden vägrar dem asyl.Vi utvisar utsatta, påpekar Halldorf, och sådant sker fler än en gång. Fel personer drabbas då som ett resultat av denna inhemska oförmåga och ibland ovilja. Med andra ord de som har förmåga, eller getts förmåga, att uppskatta julens budskap i våra sånger får inte asyl och blir därför utvisade. På i många fall felaktiga grunder,

Jag tror att inlemmandet av muslimska fyrkantiga pluggar passar dåligt in i vårt rundare och mer svenska syn på livet. Därför är integreringsfrågan så viktig för hur den tar form framöver. Vi behöver bl.a. därför en ny regering.

Apropå bränna bilar, våldtäkter och övrig kriminalitet, är vem som gör vad inte klarlagt enligt BRÅs kännedom och inget tyder på att man vet något om varför det uppträder just nu. Kanske kommer en utredning att tillsättas som kommer att redovisa resultatet om något år, om det finns några bilar kvar då. Att skylla på varandra håller inte.

Föräldrar har ansvar för sina barn och måste ta det.

Göran Kurlberg, docent, universitetssjukhusöverläkare Sahlgrenska Universitetssjukhuset, fellow vid Claphaminstitut visar i en opinionsartikel i tidningen Hemmets vän på de hinder som reser sig. Jag återger den i sin helhet här.

Det är i veckan 70 år sedan FN antog sin deklaration om de mänskliga rättigheterna. The Universal Declaration of Human Rights (UDHR) utgör en bas för etiskt förhållningssätt i västerländska demokratier. De flesta muslimska stater har ratificerat denna deklaration, men 76 av dessa länder har en egen version på rättighetstänkande, Kairodeklarationen.  Den avviker i tre avseenden jämfört med FN:s deklaration:

synen på kvinnan, tillämpning av lagstiftning samt i uppfattningen om religionsfrihet.

FN:s deklaration tillkom efter andra världskrigets många förfärliga övergrepp byggt på nazismens elitistiska människosyn. Deklarationen vilar på den judekristna traditionens syn på alla människors lika värde. Den är en basal värdegrund för alla medlemmar av den mänskliga rasen på vilken de flesta nutida demokratier bygger, och den är en förutsättning för frihet, rättvisa och fred. FN:s medlemsländer har ratificerat deklarationen, så även de i Mellanöstern.1990 samlades emellertid företrädare för 76 muslimska länder i Kairo och utarbetade en egen version av mänskliga rättigheter. Den bygger på Koranens och hadithernas tradition och avviker i flera avseenden från FN:s deklaration om mänskliga rättigheter.

UDHR slår fast att var och en – oavsett kön – är berättigad till alla de rättigheter och friheter, som fastställs i deklarationen.  Kairodeklarationen har dock en avvikande syn och följer Koranens och hadithernas syn på kvinnans underlägsenhet. Även om denna syn på kvinnan framför allt dominerar i Mellanöstern, Pakistan och Afghanistan finns uppfattningen också företrädd i Europa. Sheikh Muhammad Kamal Mustafa, imam i moskén i Fuengirola i Spanien, belyser detta i sin bok The woman in Islam. Sheik Mustafa, som är född i Egypten, diskuterar där bland annat hustruaga enligt sharialagen. Först skall man ge henne en reprimand. Hjälper inte detta skall mannen skilja henne från den äktenskapliga sängen (det vill säga: inte ligga med henne). Det är endast om dessa två metoder misslyckas som mannen får ta till aga mot en upprorisk hustru.

Varje år sker 5 000 hedersmord över världen, oftast mot kvinnor som blivit gravida innan äktenskapet eller vägrar gifta sig med den man familjen utvalt. Detta grava kvinnoförtryck koncent­reras till de muslimska länderna, men har skett även på våra breddgrader.

Uppfattningen om kvinnans annorlunda ställning slår också igenom i islams lagstiftning, sharia. Islamisk familjerätt har olika lagar för kvinnor och män när det gäller äktenskap, skilsmässa och arv. Kvinnor får inte gifta sig med icke-muslimska män, medan män får gifta sig med kvinnor av annan religion. Män har enligt sharia större möjlighet än kvinnor att skilja sig. Bröder ärver dubbelt så mycket som sina systrar och så vidare. Dessa olikheter inför lagen står i strid med UDHR.

Sharia är i första hand avsedd att praktiseras i muslimska länder och inte som internationell praxis. Straff kan heller inte utdömas utan en myndighet, då ingen får ta lagen i egna händer. Straffrätten inom sharia anses ofta föråldrad eftersom den innehåller kroppsstraff. Detta är förbjudet enligt konventionen om mänskliga rättigheter, då kroppsstraff anses vara grym och omänsklig behandling. I Koranen nämns olika former av straff, såsom spöstraff, stympning och stening. Ett ytterligare problem inom muslimsk straffrätt är det förhållandet att om dom väl avkunnats är det mycket svårt eller omöjligt att begära resning i målet.

Det tredje området där Kairodeklarationen avviker från FN:s konvention om mänskliga rättigheter är tillämpning av religionsfrihet. Alla har rätt att utöva islam, men övriga trosutövningar eller ateism i muslimska länder begränsas eller utsätts för förföljelse. Avfällighet från islam kan enligt muslimska skrifter och profeten själv innebära dödsstraff och praktiseras i vissa fall fortfarande. Vanligare är dock att personen som avfallit utesluts ur familj och arbetsgemenskap.

Koranen, det ord som ängeln Gabriel anses ha gett profeten Muhammed, uppfattas som ofelbar. Varje kritisk analys av dessa skrifter betecknas som hädelse och kan också leda till dödstraff i länder som Saudi­arabien och Pakistan. Hädelsebegreppet är en effektiv metod att sätta stopp för den typ av textkritisk forskning av Koranen som de bibliska texterna genomgått. Mot denna bakgrund är det hög tid att våra akademiska institutioner tar en Korankritisk analys på allvar.

Kairodeklarationen avviker vad gäller synen på kvinnans rättigheter, tillämpning av lagstiftning och uppfattning om religionsfrihet från FN:s deklaration om mänskliga rättigheter.

Denna deklaration behöver i större utsträckning få genomsyra vardagen för människor i muslimska sammanhang

Kunskap är inte tung att bära på och kan underlätta många val i livet.

Kan vi veta något om tiden för Jesus återkomst och skall vi öht söka den kunskapen?

Har den kunskapen något att göra med att vara beredd. Skall vi se på återkomsten som en fara eller är den en befrielse?

Anders Gärdeborn har beskrivit bl.a. detta i en bok med titeln, ”Mästerdirigenten”, där han beskriver Gud som dirigent för sin skapelse från starten till slutet. Och han följer partituret.

Om vi ser hans skapelse som en orkester är Gud den som dirigerar vad den skall spela och hur det låter och hur det kommer att låta. Till sin hjälp har han ett partitur som han följer och som den enskilde medlemmen har att spela efter.

Om dirigenten tillåtas vara, just dirigent, kan de åstadkomma den underbaraste musik, tillsammans. Resultatet kan bli öronbedövande vackert. Men det måste spelas enligt partituret. (Bibeln)

Men, alla är inte musikaliskt begåvade för att fortsätta bilden. En analfabet i det sammanhanget är Satan, han gör allt han kan för att sprida disharmoni i orkestern.

”Det har blivit fel förr säger han lite hånfullt och det är många som över tid har förutsagt Jesu återkomst och när. När det inte skett på utsatt tid har man stått där och fått lyssna till Satans orerande. Kristenheten har därigenom blivit ”bränd” och blivit försiktigare.

Men det finns orsaker till de tidigare misstagen.

Tidigare uträkningar har stött sig på Septuaginta, den grekiska översättningen av Gamla testamentet, med sina systematiska tidsfel

-Man har försökt synkronisera bibelhändelser med historiernas osäkra datum

-Man har grundat sig på astronomiska händelser

-Man har byggt på upplevt på personliga uppenbarelser.

Dessa misslyckanden föreligger inte här. Allt bygger på bibelns egen kronologi. Gå till:

www.masterdirigentensverk.se

Ibland hör man argumentet dessutom att ”okunskap är en förutsättning för att vara beredd”. Överraskningsmomentet skulle alltså vara en förutsättning.

Paulus: När det gäller tider och stunder, behöver vi inte skriva till er… ni lever inte i mörker så att den dagen kan överraska er som en tjuv. Ni är alla ljusets barn… Låt oss därför inte sova som de andra utan hålla oss vakna och nyktra (1 Tess 5:1-6)

Ordet därför är viktigt. Orsaken till att Tessalonikerna skulle hålla sig vakna och nyktra är att de känner till tågordningen runt återkomsten.

Gud vill inte ha några ögontjänare som gör gott bara för att slippa bli tagna med handen i syltburken

Att vara beredd är inte baserat på överraskningsmomentet utan på den absoluta motsatsen, menar Anders Gärdeborn

Paulus jämför det kristna livet med en idrottstävling och uppmanar till hårdträning och ha målet i sikte. (1 Kor 9:26). En löpare förmår pressa ur sina sista krafter just av den anledningen att han vet exakt var mållinjen är. Det är ingen skillnad för kristna.

Varför skulle bibeln uppmana oss till sportmannens diciplin men samtidigt undanhålla oss information hur länge kampen kommer att pågå?

Är det möjligen en fråga om undervisning i vad bibeln säger i frågan?

Vi måste ta klimatförändringarna på allvar. Vi är medvetna om att vi kan uppfattas som dömande, men vi kan inte längre passiva titta på när Guds trädgård förvandlas till ödemark, skriver Peter Halldorf och Magnus Malm.

Den globala uppvärmningens ”långsamma våld” mot jordens livsuppehållande system är på väg att bli ett hot mot vår överlevnad, skriver de i en artikel i Dagen. Vår överlevnad som Guds skapelse, människan, är alltså avhängig hur det går för jorden, menar man.

Det är ett resonemang som förutsätter att man inte tror att Jesus skall komma tillbaka för att hämta de som han vunnit. Och så kan man naturligtvis tänka. Men om man tror att bibeln har rätt när den beskriver avslutningen av hur denna tidsålder skall vara, får man tänka annorlunda, tror jag.

”Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Den första första himlen och jorden var borta”. (Upp 21:1). ”Se, jag skapar nya himlar och en ny jord .. För se, jag skapar Jerusalem till jubel och dess folk till fröjd”.

Det nya Jerusalem innebär en genomgripande renovering av den befintliga staden, och på motsvarande sätt är den nya jorden en återställning av den befintliga till det ursprungliga tillståndet. Gud har inte gjort en misslyckad skapelse som nu måste kastas bort och göras om. Däremot bär skapelsen på en allvarlig smitta – synd – som den store läkaren har för avsikt att utplåna. Ett studium av de ursprungliga ord som används i sammanhanget visar också att det inte skall komma en annan skapelse, utan det blir en total makeover av den nuvarande

www.masterdirigentensverk.se

Halldorf och Malm lägger ord i Jesu mun; ”Har ni gjort det ni fick i uppdrag att göra?” ”Flygning är inte den primära utsläppskällan till koloxid i världen”, fortsätter man sedan, den har snarare ett symbolvärde. Genom att avstå flyg bjuder vi motstånd, visar vi kristet lärjungaskap.

Peter Halldorf och Magnus Malm menar sig ha tagit ett beslut att man kan inte passivt se på medan Guds underbara trädgård förvandlas till utbränd ödemark och strömmen av klimatflyktingar fortsätter att öka. Därför slår man ett slag i luften och slutar flyga.

Om Gud säger att HAN inom kort skall göra en ny himmel och en ny jord ska vi ägna vår tid åt skapelsens krona, människor, tycker jag.