Apostlagärningarna, en viktig del i världshistorien

För snart 2000 år sedan tändes en eld i Israel. Först var det bara några få i ett hörn av den dåtida världen som värmdes av lågan, men snart spred sig elden från Jerusalem till Judeen ut i hela världen och till alla folk. Apostlagärningarna är ögonvittnesskildringen om denna eld – församlingens födelse och spridning.

Det som började i Jerusalem bland en liten grupp av lärjungar skulle snart sprida sig över hela det romerska riket. Utrustade med den helig Andes kraft var det ett antal modiga pionjärer som predikade, undervisade, botade sjuka och bevisade Guds kärlek i synagogor, skolor, hem, inför rätta i domstolar, på städernas gator och torg, landsbygdens kullar, i öknar och till havs. Vart Gud än sände dessa pionjärer blev människoliv förvandlade och historien fick en ny inriktning.

Apostlagärningarnas författare är Lukas och ”apostlagärningarna” en fortsättning på hans evangelium och en noggrann historisk kartläggning av församlingens första tid. Men det är också en teologisk handbok med undervisning om och exempel på den helige Andes verk, församlingens liv och organisation, nådens innebörd och kärlekens lag. Slutligen är det en bok med ett klart budskap – Lukas vill övertyga om sanningen i Jesu anspråk och löften.

Boken börjar med att den helige Ande faller över de troende som då börjar förkunna det glada budskapet om Jesus Kristus. Denna av Guds ande inspirerade evangelisation började i Jerusalem, når så småningom ända till Rom och berör på kort tid större delen av det romerska riket. Budskapet kom först till judarna, men som nation förkastade de det. Bara ett fåtal av dem tog emot budskapet med glädje. Det fortsatta kompakta motståndet hos flertalet judar gjorde att budskapet allt mer och mer predikades för icke-judar hedningarna. Detta var helt i överensstämmelse med Jesu plan.

Evangeliet skulle spridas från Jerusalem, till Judeen och Samarien och sedan till världens ändar (1:8). Så har också Lukas lagt upp berättelsen. Det glada budskapet börjar förkunnas i Jerusalem (kap1-7) I Judeen och Samarien (kap 8 och följande) och till länderna bortom Judeen(11-19); 13-4 och resten av världen

Den sista halvan av boken handlar i första han om Paulus missionsresor till många av länderna på Medelhavets norra kust. Först beger sig Paulus och hans medarbetare till judarna med budskapet sedan till hedningarna.

Nya församlingar grundas och många troende börjar växa i det nya livet och Guds räddningsplan för folken började bära frukt och tiden är inne för skörden.

Jesus säger i en liknelse om skördetiden

”Himmelriket är som en man som sådde god säd i sin åker.  Men medan folket sov, kom hans fiende och sådde ogräs mitt bland vetet och gick sedan sin väg.  När säden växte upp och gick i ax, visade sig också ogräset.

Då gick tjänarna till sin herre och sade: Herre, visst sådde du god säd i din åker? Varifrån kommer då ogräset? Han svarade: Detta har en fiende gjort. Tjänarna frågade honom: Vill du att vi ska gå och samla ihop det? Nej, svarade han, då kan ni rycka upp vetet samtidigt som ni rensar ut ogräset.

Låt båda växa tillsammans fram till skörden. När skördetiden är inne, ska jag säga till skördemännen: Samla först ihop ogräset och bind det i knippen för att brännas. Men vetet ska ni samla in i min lada.”

Visst kan vi se, som Jesus sa, att ogräs och vete växer tillsammans i dag, men det kommer att åtskiljas.

Det kommer en tid för skörd. Det följer alltid skörd på sådd.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s