Tro och solidaritet fortsätter sina nålstick mot Israel och vill se Eurovisions-markering mot Israel

Troende socialdemokrater vill se en politisk markering mot Israel under Eurovision som den här veckan avgörs i Tel Aviv.
”Militanta islamister tackar och bugar”, svarar KD:s Lars Adaktusson.

Dom troende socialdemokraterna har i vanlig ordning synpunkter på Israel och skriver i en artikel i Dagen 20190516 några synpunkter som jag citerar något ur.

”Det vore på sin plats med en tydlig markering från det svenska festivaldeltagandet”, lyder budskapet från Ulf Bjereld och Thomas Hammarberg.

Exakt vilken markering de vill se från det svenska lägret, med artisten John Lundvik i spetsen, skriver de inte svart på vitt. Förutom Loreens aktion nämner de också den historiska prisceremoni i OS 1968 då två svarta idrottare från USA höll varsin knuten näve i luften, ett stöd för de svartas kamp för lika rättigheter.

Hans Josefsson, förbundssekreterare på Tro och solidaritet, föreslår i alla fall på Twitter att den svenska delegationen och medias representanter borde passa på att besöka de ockuperade områdena.

Företrädarna för Tro och solidaritet blir inte oemotsagda. På sociala medier kommenterar flera personer utspelet genom att undra varför det inte efterfrågas några liknande utspel för att markera mot Hamas folkrättsbrott.

KD:s riksdagsledamot Lars Adaktusson kallar utspelet för ett svek mot demokratin och ”en skam för Sverige”.

På twitter går han till mothugg mot Tro och solidaritet där han menar att ”den djupa fientligheten mot Israel blomstrar inom socialdemokratin, trots vad man säger,militanta islamister tackar och bugar”.

Svenskar är existentiellt vilsna

Kristen tro är ett gott medel för att fylla det vakuum som många svenskar känner i denna postsekulära tid, skriver representanter för Claphaminstitutet.

(Utdrag från en artikel i Dagen 190516)

En ny undersökning från Linnéuniversitetet visar att kristna värderingar har blivit viktigare för svenska väljare. 40 procent tycker nämligen att det är viktigt att samhället bygger på kristna värden. År 2010 var motsvarande siffra 20 procent. Andelen svenskar som uppskattar kristna värden har alltså ökat markant på åtta år.

Elisabeth Sandlund, ledarskribent på tidningen Dagen, har länge hävdat att en påkristning pågår i Sverige. Kunskapen om kristen tro må vara allmänt svag i vårt sekulära samhälle men intresset är däremot tilltagande. Samma fenomen illustreras av det stora mediala intresset för boken ”Gud: Återkomsten – hur religionen kom tillbaka och vad det betyder” av Joel Halldorf, teolog och författare, docent i kyrkohistoria vid Uppsala universitet med fokus på religion och modernitet. –
-I västvärlden har religionen visserligen i stor utsträckning numera trängts tillbaka från den offentliga sfären in i den privata. Men det är inte samma sak som att den religiösa tron faktiskt har förlorat sin betydelse i människors liv. I vår tid, när det har blivit svårare att värna om gemensamma värden i samhället, finns det anledning att återigen lyssna till religionens perspektiv, framhöll Habermas: ”Även i moderna samhällen bör religionen kunna spela en betydande roll i det offentliga samtalet”.

Det förefaller som om Humanisterna i Sverige har tagit miste i sin förhoppning att tro och religion kommer att försvinna i ett modernt, rationellt och vetenskapsorienterat samhälle. Ingemar Hedenius portalskrift Tro och vetande, som i år fyller sjuttio år, blev inflytelserik och vägledande för många under sekularismens starkaste tillväxtfas. Hedenius tes att religion och vetenskap står i nödvändig konflikt med varandra och att religionen kommer att försvinna på sikt i ett modernt samhälle verkar inte längre giltig.

De flesta medier är tyvärr gammalmodiga och hänger inte riktigt med utan fortsätter i 70-talsanda att beskriva religion och andlighet negativt.

Många nysvenskar bidrar till Guds återkomst i samhället, till renässans för tro och andlighet. Nu när så är fallet vore det kontraproduktivt att inte i görligaste mån använda religionen som en resurs för att slå vakt om och utveckla det goda samhälle som vi oavsett livsåskådning eftersträvar.

I den bästa av världar borde alla humanister, såväl de ateistiska som de troende, kroka arm i gemensamt arbete för sunda värderingar för att motverka mörka och destruktiva krafter i vårt samhälle.

Ivar Gustafsson, docent i numerisk analys
Carl-Erik Sahlberg, präst, docent i kyrkohistoria
Tomas Seidal, överläkare, docent i biomedicin
Per Eriksson, Claphaminstitutets ordförande och fd rektor vid Lunds universitet

Artikelförfattarna är Fellows vid Claphaminstitutet

”Herre, ge mig sinnesro”

Helt i strid mot samhällsandan bildades Kristen demokratisk samling 1964. Ett parti som ville få in kristna värderingar i politiken när övriga samhället gjorde allt för att göra upp med tidigare generationers värderingar. Trots att partiet utestängdes från tv-debatter och de anställda fick offra både tid och pengar arbetade de hårt för att ta sig in i riksdagen. En orsak var att man ville stoppa ett förslag om att skära ner kristendomsämnet kraftigt. Trots en namninsamling som gav 2,1 miljoner underskrifter drevs förslaget igenom i riksdagen.

Den samhällsanda som rådde då har fortsatt och skapat ett samhällsklimat som blivit allt hårdare. Många samhällsmedborgare har blivit medvetna om detta och undersökningar visar också att man blivit alltmer positiv till de värderingar som i dag representeras av KD.

Förvånansvärt nog kommer en del av kritik mot partiet från kristna s.k. ”kärnväljare” som till dels lever kvar i en svunnen tid. De är missnöjda med vissa inslag i politiken som borde bekämpas intensivare. Jag tänker på abortsituationen, HBTQ-frågor och andra frågor som skaver. Och de är lätta att förstå, svårare att påverka.

Det är här den s.k. sinnesrobönen kommer in med sin förlösande logik

”GUD, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.”

(Ett honnörsord i den bönen är ”att inse skillnaden”)

Om människor kunde ta till sig budskapet i den bönen skulle mycket av den kramp man i dag känner släppa och man skulle kunna förmå att göra det man kan. Nämligen stötta företagaren/partiledaren Ebba Busch Thor i hennes politiska strävan att skapa grogrund för de värderingar som kan underlätta för pastorn NN i hans ansvarsfulla arbete, att predika Ordet i tid och otid.

Det finns två storheter i detta varav församlingen är den största.

 

 

 

Sara Skyttedal till EU

Jag trodde den tiden var förbi när man bemötte KD med osakliga påståenden, avsiktliga missförstånd och för övrigt en attityd som pekade ut partiet som varande en främmande fågel, knappt flygfärdig. Med en påsmetad brunaktig färgskala i klädedräkten.

Men de opinionsmässiga framgångarna för KD blev för mycket för de övriga partiernas ledare. ”Dom måste komma ner på jorden”, ner till den egna nivå och då får ändamålet helga medlen. Nu senast exemplifierat av centerns Fredrik Federley

Därför har Ebba Busch Thor ansett sig behöva besvara den skur av lögnaktiga påståenden från C och partiets toppnamn. Det hyckleri som frodas i svensk politik f.n. gör det säkert nödvändigt för Ebba att återkomma i liknande ärenden.

Jag vill gärna visa vad KD har att vänta sig när argumentationsnöden infinner sig hos ”medtävlarna” och deras handgångna journalister från media och därför vill jag återge hur det kommer att låta framöver.
C-påstående 1:
”Man [KD] tar en Trump-kampanj och gör till sin EU-kampanj. Det är en tydlig signal till väljarna. Alla som vet något om kommunikation vet exakt vilka signaler det här skickar.” -Fredrick Federley i P1 Morgon

EBBAS SVAR 1:
Ja, det är en formulering som ska väcka uppmärksamhet. Den ska sätta fokus i EU-debatten på det vi anser bör vara kärnan i valrörelsen – nämligen frågan om vad EU ska vara.

Det är också en viktig markering mot federalistiska åsiktsströmningar ute i Europa som nu vill se ett Europas förenta stater – en superstat. Därmed är KD:s kampanj faktiskt Trumps raka motsats. KD vill göra EU lagom. Inte great. EU ska inte vara ”great”, i bemärkelsen grandiost, utan just lagom!
C-påstående 2:
”Ska Kristdemokraterna fortsätta rösta mot kvinnors rätt till sin kropp?” – Fredrick Federley i P1 Morgon. ”Samma person [Lars Adaktusson] har röstat nej till möjligheten och rättigheten för kvinnors abort” – Annie Lööf i riksdagen

EBBAS SVAR 2:
Kristdemokraterna står bakom svensk abortlagstiftning. Det har vi gjort i över 30 år. Alla andra påståenden är sådant vi vanligen får höra från våra meningsmotståndare. Vi tycker dock inte att det är en fråga som hör hemma på EU-nivå. EU bör inte besluta om aborträtten och därför säger vi nej till att lyfta upp den. Detta vet Centerpartiet mycket väl.

När en fråga förs upp på EU-nivå så kommer man behöva kompromissa. Vill man hålla fast vid svensk aborträtt så bör man inte öppna för att behöva kompromissa med länder som Malta, Polen och Irland om aborträtten

.C-påstående 3:
”Kommer man [KD] fortsätta åka på hatmöten i Latinamerika med allsköns homofober och abortmotståndare?” – Fredrick Federley i P1 Morgon

EBBAS SVAR 3:
Lars Adaktusson var KD:s Europaparlamentariker från 2014 fram tills han blev riksdagsledamot i höstas. Han har arbetat outtröttligt för att lyfta frågan om förföljelsen av kristna världen över (världens mest förföljda religion) och specifikt situationen för yezidier.

Under sin tid som EU-parlamentariker deltog Lars i ett antal möten med företrädare vars åsikter han verkligen inte delar – i syfte att öka stödet för att stoppa det pågående folkmordet och i frågor kopplat till Syrienkriget. Han har träffat många olika påtryckningsgrupper och även diktaturregimer som Saudiarabien och Iran.

Lars Adaktusson har deltagit i mötena därför att politiska kontakter och dialog har gett möjlighet att direkt framföra krav på respekt för mänskliga rättigheter. Lars Adaktussons tal på konferensen i Colombia (där det fanns många politiker vars åsikter KD inte delar) handlade om religionsfrihet och religionsförföljelse, om människovärde, mänskliga rättigheter och offren för Islamiska statens folkmord.

Det är få svenska politiker som besökt både Syrien och Irak. Som blickat upp mot de byggnader varifrån IS har kastat ned homosexuella, kristna och ”feltroende” muslimer till ond bråd död. Eller stått på de torg där oskyldiga människoliv slaktats.

Omkring en halv miljon människor har mist sitt liv i kriget i Syrien. Att centerpartisternas toppkandidat försöker smutskasta och misstänkliggöra Adaktussons arbete med att stå upp för människovärdet och stoppa ett pågående folkmord – det får stå för dem.
C-påstående 4:
”Nu tvekar man (KD) mellan liberala värderingar och diktaturfasoner”

”Nu öppnar man dörrar som tidigare varit stängda. Nu tvekar man i valet mellan liberala värderingar och diktaturfasoner.” – Fredrick Federley i Aftonbladet

EBBAS SVAR 4:
Att KD nu gett besked om att vi är beredda att göra allt vi kan för att, utifrån våra värderingar, få igenom den politik vi lovat väljarna, även om det kräver samtal med alla partier i riksdagen (inklusive SD och V) – det är något jag är stolt över. Vi står upp för vår politik och våra värderingar. I Europaparlamentet förhandlar alla svenska partier, inklusive C, med alla anda partigrupper. Även partigrupper där uttalade kommunister och främlingsfientliga finns med.

Det besked vi har gett för den nationella politiken och vilka vi kan samtala med är inte en tvekan kring diktaturfasoner, utan helt i linje med god demokratisk ordning.

C-påstående 5:
”1000% fel i antal anmälda övergrepp” – Fredrick Federley på Facebook:

EBBAS SVAR 5:
I SVT Agendas partiledardebatt nämnde jag att 100 000 kvinnor om året utsätts för våldtäkt eller försök till våldtäkt. Jag sade också att ungefär 8000 hade tagit mod till sig att anmäla.

Den första siffran bygger på kriminalstatistik om självrapporterad utsatthet. Brottsförebyggande rådets senaste Nationella trygghetsundersökning (NTU) visar att 2,3 procent av kvinnor (16-84 år) uppger att de utsatts för ”allvarliga sexualbrott” under det senaste året. Det finns ungefär 4 miljoner kvinnor över 15 i Sverige.

Den andra siffran är en avrundning av antalet anmälda våldtäktsbrott.
Påstående 6:
Det påstås att Skyttedal inte kan välja med Macron och Orban…

Så här sade Skyttedal:

”De öppet EU-kritiska krafterna ger inte sken av att vara något annat än några som försöker förgöra EU-samarbetet. Men minst lika destruktiv är den EU-federalistiska strömningen just nu. Om man tvingar Europa att komma allt tajtare i för många frågor, tror jag att friktionen mellan länderna snarare ökar. Det riskerar att slita sönder samarbetet i grunden.” – Sara Skyttedal i DN

EBBAS SVAR 6:
Det här valet står inte mellan Macron som vill göra EU till en superstat eller högerpopulisten Orban. Skyttedal värjer sig mot frågeställningen och pekar på hur skadliga båda dessa politiska ledares linjer skulle vara för EU-sammanhållningen. Det går att värna EU genom att förbättra EU:s arbete med klimatfrågan, mot gränsöverskridande brottslighet och för friare handel, men säga nej till att EU ska besluta om skatter och föräldraledighet. Det är ett lagom EU. Det är det KD går till val på.

Annie Lööfs påstående 7:
”Där Skyttedal inte glasklart kunde välja” – Annie Lööf i riksdagen

EBBAS SVAR 7:
Inte kunde välja?
Då rekommenderar jag er att ta del av HELA intervjun i DN där Skyttedal säger:

”Det är bara ett av de här länderna som man har inlett ett artikel 7-förfarande mot, på väldigt goda grunder. Det är Ungern. Därför ser jag så klart hellre ett samarbete med Macron.” – Sara Skyttedal i DN

Ytterligare kritik mot Orban:
”Det måste finnas någon gräns för hur långt bort från de gemensamma värderingarna man kan gå. I Ungern har man tummat på saker som pressfriheten, rättsväsendets oberoende och möjligheten för oppositionen att organisera sig” – Sara Skyttedal i DN

Ebbas slutord:
Centerpartiet säger sig stå upp mot populism. Min fråga blir då om det är genom att medvetet missförstå, fara med osanning och vilseleda som de tänker ta kampen mot populism?

Nej, tvärtom har Centerpartiet snarare gjort sig skyldiga för att använda just den sortens verktyg som europeiska högerpopulister använder. Centerpartiet passerade verkligen anständighetens gräns igår.

Populism bekämpas med hederlighet och sanning!

/Ebba Busch Thor

Slutsats

Här följer några inledande ord av författaren till boken Mästerdirigentens verk:

I boken Mästerdirigentens verk har jag under arbetets gång upptäckt alla lager av religion som kyrkan genom århundradena lagt över den ursprungligt bibliska uppen-barelsen. Jag har fått erfara en stor befrielse i upptäckten att många av kristendomens ”problemområden” inte är ursprungliga utan resultat av senare tillägg. Det gäller t.ex. läror om utkorelse, helvete och lidande. Jag vill betona att behandlingen av dessa områden i boken inte följer någon speciell teologisk tradition, utan jag har i stället lagt stor vikt i att motivera dem utifrån Bibeln själv.”

Min förhoppning är att boken skall kunna sprida samma tilltro till Guds Ord som jag själv fått genom noggranna undersökningar. Jag hoppas också att att den skall ge sitt bidrag till att förbereda svensk kristenhet för Jesu återkomst som bevisligen är nära förestående.

Boken finns presenterad på nätet: www.masterdirigentensverk.se
Anders Gärdeborn

Från boken sammanfattar jag några punkter på bloggen Viktigt och oviktigt

Anders Gärdeborn har nu gått igenom de sju KUNSKAP-områdena som var och en utgör ett tungt argument för Bibelns gudomliga inspiration. Tillsammans är de ovedersägliga. Enligt min mening är därför alla intellektuella hinder för att tro på Bibelns Gud undanröjda. Ett fortsatt förnekande av Gud och hans Ord måste därför göras på andra grunder, och Johannes visar också att bevekelsegrunderna för en människa att inte tro är moraliska och inte förnuftsmässiga:

Människorna älskade mörkret mer än ljuset eftersom deras gärningar var onda. Den som gör det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte ska avslöjas. (Joh 3:19-20) Orsaken att inte bejaka evangeliet kan därför vara en rädsla för att bli avslöjad i ett ovärdigt levnadssätt och en ovilja att förändra det. Det är alltså inte intellektet som sätter stopp för en tro på den kristne Guden utan viljan. Mot den bakgrunden förvandlas alla påståenden om att inte kunna tro på Bibeln av intellektuella och vetenskapliga orsaker till undanflykter.

Den människa som förkastar den bibliska världsbilden till förmån för naturalistisk vetenskap hamnar emellertid i en prekär situation där hon förlorar allt hopp för framtiden, åtminstone så länge hon vågar vara någorlunda konsekvent gentemot sina materialistiska utgångspunkter.

Slutsats_bild

Figur 227. Bibelns världsbild jämförd med den materialistiska vetenskapens.

Övre delen av figuren sammanfattar den bibliska frälsningshistorien utifrån Rom 6:23: Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre. Människan skapas med syftet att ha en kärleksfull gemenskap med sin skapare men väljer bort honom i ett historiskt syndafall.

Följden blir, precis som Gud varnat, en värld full av lidande och död. Men Gud har en lösning på detta problem – Jesus Kristus – och i honom kan vi få ett evigt liv fritt från synd och ondska.

Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ

 

Alltings fullbordan

Jesus säger att han är A och O, begynnelsen och änden (Upp 21:6), och det finns i Bibeln en underbar symmetri mellan alltings början i Första Moseboken och alltings fullbordan i Uppenbarelseboken. Figur 226 visar hur det som startade vid historiens början speglas i dess avslut.

Figur 226. Det som startar i Första Moseboken fullbordas i Uppenbarelseboken.

Vi har kommit fram till slutet av historiens sjutusen år. Det har varit en lång resa från en från början god skapelse, via ett tragiskt syndafall, ett kärleksfullt försoningsverk, en svår vedermöda, en glansfull återkomst och ett fredligt tusenårsrike fram till evighetens port. I Uppenbarelseboken fullbordas och avslutas människans dokumenterade historia, och därför genomsyras den också av fulländningens tal, sju. Här finns sju församlingar, stjärnor, andar, sigill, horn, ögon, basuner, åskor, drakhuvuden, kronor, vredesskålar, berg och kungar, bara för att nämna några. I dessa fall står talet ”sju” uttryckligen i bibeltexten, men det finns dessutom flera serier av sju företeelser där läsaren själv måste räkna för att upptäcka att de är just sju. Till exempel nämns vid sju olika tillfällen vilka som är saliga. Och Lammet är värdigt att ta emot makten, rikedomen, visheten, kraften, äran, härligheten och lovsången (Upp 5:12).
Du som är nyfiken på utvecklingen, köp boken http://www.masterdirigentensverk.se av Anders Gärdeborn

Utveckling

Girighet

Helmner direkt i Hemmets vän

Luk 12:15
Sedan sade han till dem: ”Se till att ni aktar er för all slags girighet, för livet handlar inte om att ha överflöd på ägodelar.”

Pengar är inte roten till allt ont. Det är girigheten. Habegäret. Lusten att roffa åt sig. I girighetens fotspår möter vi ofta missundsamhet och avundsjuka. Snålhet och brist på empati. Osund självupptagenhet, där tillvaron kretsar omkring egen njutning och vinning. Jag tänker på Paulus undervisning om den yttersta tiden:”Människorna skall då vara själviska…”

Och detta verkar också påverka det andliga klimatet i kyrkan. Istället för att leva ett utgivande liv i kärlek till andra jagar de kristna efter något nytt för dagen, vill bara lyssna till ett budskap som ”kliar dem i örat”. Tidens melodi är självförverkligande.

Det blir ganska tydligt då man märker hur även kristna använder facebook, och andra sidor på internet, för att skryta om sitt lyckade liv, sin materiella standard, sina dyrbara semesterresor osv.

Girigheten tar fram det sämsta hos oss människor. I morse berättade man på radion om en högavlönad riksdagsman som trixat med traktamenten och hyror. En förtroendevald representant för folket som mest verkar se till sitt eget bästa. Påstår sig vara skriven i sin gamla mammas fritidshus trots att familjen bor i lägenhet i Stockholm. Allt för att kunna utnyttja systemet och krama ut några futtiga kronor extra. Om denna utveckling fortsätter raserar det snart allt av moral och ansvarskänsla i samhället. Min bön och längtan är att den kristna församlingen skulle vara en motkraft! En gemenskap som visar på andra ideal. Som lever på ett annorlunda sätt. Vandrar i sin Mästares fotspår, präglade av utgivande, osjälvisk kärlek.

Kanske jag är riktigt gammaldags, men jag har faktiskt aldrig ens löneförhandlat. Med stor tacksamhet och förundran ser jag tillbaka på livet och konstaterar att jag har tjänat en god herre! Inget har fattats mig. Jesus lovar att vår himmelske far ger oss allt vi behöver. Men då vi får begär efter en massa saker vi inte behöver kan vi inte åberopa det löftet hur som helst!
Ett uttryck för tidsandan är en del extrema uttryck för s.k. framgångsteologi. Då gäller det inte bara andlig framgång, tron mäts i ägodelar! Jag har hört predikningar som gått ut på att Jesus var materiellt rik då han gick här på jorden. Givetvis utan hänvisning till någon bibeltext! Och sedan har predikan fortsatt med hånfulla kommentarer om kristna som vill leva enkelt och flärdfritt. Nej, världen ska beundra de kristnas överflöd och se Guds välsignelse när de omger sig med lyx och statusprylar. Min kommentar är; det går bra att odla en sådan teologi om man råkar vara född i rika västvärlden….

Då girigheten slår klorna i oss är det lätt att vi börjar tumma på sanningen. Jag har tyvärr sett tragiska exempel bland egna kollegor. Reseräkningar saltas, musiker/sångare begär skamliga arvoden utan att rodna trots att varje krona man tar emot är offrade medel. Därför är jag glad över att vi har tydliga lönerekommendationer i våra kristna samfund. Dem följer jag, och det har aldrig varit upphov till några diskussioner. Försäljning av böcker redovisas öppet och sker via förlaget. Då mår jag bra och kan räkna med Guds välsignelse över mitt liv och min ekonomi! Jag förespråkar inget strängt fattigdomsideal. Gud vill att vi ska älska livet och vara tacksamma för allt gott han ger. Men, glöm inte bibelordet: ”Där din skatt är där kommer också ditt hjärta att vara…” Vem äger ditt hjärta?

INGEMAR HELMNER