Pingstförsamlingarnas stora annonstavla

var förr sången och musiken som den utövades i gudstjänsten av vanliga medlemmar. sångfågelDet var många, både unga och äldre som kom inom hörhåll för evangelium genom sången, lockade av den sång och musik som utövades. Församlingen deltog i sin helhet.

När församlingarnas offentliga framträdanden med tiden blev färre, från tre möten/vecka till en gudstjänst/vecka betydde det också mindre behov av                       sånginsatser. När uppgifterna på sångens och musikens område på det sättet minimerades blev det en uppgift mindre att ägna sig åt och då blev det utanför församlingens skydd. I samband med att kören och ”strängmusiken”, blåsorkestern, andra former av musik inte ansågs behövas längre försvann i det sammanhanget ett stort antal medlemmar. Kvar blev de mest sångbegåvade medlemmarna som bildade olika former av lovsångsteam.

Var det ”medlemsflykten” som skapade behov av lovsångsgrupper eller var det teamen som jagade bort sångarna? Jag upplever att teamen med tiden tog allt större plats för att i dag vara allenarådande.

Nu börjar röster höjas för att bredda sången och musiken i församlingarna och en anledning är den tillbakagång man kan se i verksamheten. Även ekonomiskt. Och då, om inte förr finns det möjlighet till förändring.

Det är dock inte säkert att man ser problemen där problemen finns.

I det profana Sverige vårdas vår nationella sångskatt bl.a. genom Allsång på Skansen och på andra ställen där publiken samlas för att sjunga tillsammans. Man gläds åt att sjunga gamla örhängen som mormor känner igen och kan texten till och glatt sjunger, tillsammans med en massa ungdomar. Den gemensamma sången skapar glädje och gemenskap.

Är det igenkännandet som är nyckeln, om det är så, ska vi avhända oss det vapnet?

Jag kommer ihåg mitt eget möte med Jesus, som skedde i Filadelfiakyrkan i Stockholm 1956! Minnet förbleknar efter ett antal år, men inte detta.
Jag kommer också ihåg hur sångerna påverkade mig. Ovan som jag var vid situationen gav de mig en försmak av det som skulle bli mitt nya liv, och även blev det senare. Rätt anpassad sång och musik i våra möten kan aldrig överskattas.

När en behovets människa själv får delta i sånger innehållande text som har med Jesus att göra, har det redan skett en delseger, en liten bekännelse. Renheten i Jesus blir en kontrast med synden i det egna livet och den helige Ande får en möjlighet att peka på att förändringen finns inom räckhåll.

Det är klokt att använda de medel som har en inneboende attraktionskraft på de människor vi vill nå. Det har sången och alla vet det. Jag tror också att den som upplever delaktighet i sången också får kortare väg till en djupare delaktighet.

Sången i många former i gudstjänsten bör inte förunnas några få, det borde vara allas egendom. Och inte bara för intern uppbyggelse.

 

1 thought on “Pingstförsamlingarnas stora annonstavla

  1. Helt rätt!
    Sångarskaran med strängmusiken i Filadelfia, numera Pingstkyran, i Örnsköldsvik 1983, bidrog till att jag kom tillbaka till frälsningen då. Mötet var mycket starkt med profetiska tilltal och sångerna gick rakt in i mitt hjärta

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s