TILL VAD SKALL INVANDRARE INTEGRERAS?

Ett inlägg från debattsidan i VLT torsdagen den 25 juli 2019people-1355497_960_720

Ledarskribenten Gabriel Ehrling Perers tar upp en hel sida i VLT för att skärpa ett uttalande av Ebba Busch Thor om ett exempel på ”svenskhet” (Ängslig nationalism och rasande ”Sverigevänner”). I de förment ”Sverigevänliga” kretsarna lyser perspektiv och självdistans med sin frånvaro, skriver han. Något som allt oftare framkommer i anslutning till tidningarnas kommentarsfält i sociala medier, och menar därmed att det gäller den svenskvänlighet som Ebba Busch Thor ger uttryck för.

Samtidigt frågar han, hur ser det osvenska ut?

Vi får gå långt tillbaka i historien för att finna ut varför det finns en svenskhet, en danskhet eller för den delen grönländskhet.

Ända till Babel och de väl dokumenterade berättelserna om Babels torn och Noa och arken.

Humanismens födelse

Då Gud slöt sitt förbund med Noas familj efter floden gav han dem samma uppdrag som han tidigare gett Adam och Eva: Var fruktsamma, föröka er och uppfyll jorden. Mänsklighetens uppdrag att sprida sig över jorden fick på detta sätt en nystart efter flodens utrensning av ondskan i världen. Hade människan lärt sig av tidigare misstag, och var de denna gång lydiga sin skapare?

Tyvärr avslöjar deras planer att så inte var fallet: Kom så bygger vi oss en stad och ett torn med spetsen uppe i himlen! Låt oss göra oss ett namn så att vi inte sprids ut över hela jorden, sade man.

Märk alltså att deras syfte var att slippa göra som Gud sagt. I stället för att som Sets avkomlingar före floden kalla sig vid Guds namn ville de nu själva göra sig ett namn. Humanismen var född. Människan skulle inte längre behöva böja sig under sin skapare utan hon sa, som varje barn förr eller senare brukar säga, ”kan själv”.

Denna högmodiga förtröstan på sin egen förmåga tog sig uttryck i byggande av staden Babel med sitt torn. Herrens lösning blev att han förbistrade deras språk så de blev tvungna att flytta på sig och därigenom uppfylla jorden.

Vi lever i den sortens förbistring i dag, men det finns krafter som vill förändra detta. Krafter som vill att vi skall återvända till babeltänket, ett torn, ett folk, ett språk, ingen Gud.

”Vi bestämmer själva”.

Gabriel Ehrling Perers avslutar sin artikel med:

Värst med den här överspända och omdömeslösa internetbaserade nationalismen är att den inte leder någon vart

Om det är så tror jag det beror på de ängsliga bemötanden som möter Ebba Busch Thor.

Finns det bland alla länder på jorden någon anledning att tro att alla skall vara lika varandra? Naturligtvis inte. Då hade Babelborna fått bygga sitt torn. Men nu är det inte så

Eftersom vårt lands intelligentia förtvivlat söker svar på hur integrationspolitiken skall skötas måste invandraren ha något att integreras till, vet våra styrande vad?

Själv tycker jag att Ebba Busch Thor och kristdemokraterna i olika media har aktualiserat detta samhällsproblem, men misstänksamheten och försök till förståelse är i princip obefintligt. Kan det vara så illa att det är partinamnet som lyser som ett bromsljus. Släpp det i så fall.

Stig Melin

En dålig ideologi kan bara besegras av en bättre

Jag upplever att det pågår någon form av vägval i Sverige just nu. Dels politisk, i form av de som förespråkar mångkulturens inflytande och de som vill hålla igen mot muslimskt kulturinflytande.
Två ideologier, en som verkar och har alltid verkat fredligt och fredsbevarande, och en som ser våldet som deras framkomliga väg och aldrig gjort någon hemlighet av det.
Otroligt nog verkar det senaste tilltala landets ledarskap. Tydligast ser man det i hur många faktiskt föredrar muslims liv jämfört med vårt mångåriga kristna förhållningssätt till det som håller samman ett samhälle.

Även om vår statsministers ord om att aldrig kritisera muslimerna, tvingar deras eget agerande fram en viss moderation i hans uttalande, tror jag. Något motsvarande erkännande av någon form av kristen värdegrund har jag däremot inte märkt hos honom.

Tvärtom vill han redan i skolan utrota allt som leder barnen att tro att det finns något större väsen än socialdemokrater.
Det finns fler exempel på sådana dåliga förslag redovisade bl.a. av Hans G Eriksson på Facebook den 22 juli som nästan övertydligt visade på en förskräckande undfallenhet för muslimskt tänkande. Detta med tillägg för vårt lands egna brister på moral blir det sammantaget en katastrof för Sverige,

Eftersom det fortfarande finns många svenskar som tror att det finns en Gud, även om dom inte sitter i Sveriges regering, kommer polariseringen i vår gemenskap att öka och ansvaret för det vilar på regeringen och deras stödpartier. Jag är ju inte alldeles säker på att en ny konstellation regeringsbildare blir så mycket bättre i detta hänseende, men så länge möjligheterna finns må vi kämpa för det.

Sveriges kristenhet har en kamp att kämpa, en kamp som vi måste rusta oss för i den mån vi inte är det. Jag kom att tänka på en sång sedan tidigare som handlar om kampen vi inte får glömma.

Texten lyder:

Det kriget får aldrig stanna, som kallas för Herrens krig
Lyft upp din unga panna, reveljen gäller dig
bibelnHär finns ingen vapenvila, inga fredsfördrag
Så länge du lever och andas flammar kampens lag
Det hatet får aldrig kallna, som gäller den ondes sak
Vi såg så många fallna i drabbningens dån och brak


Det svärdet får aldrig kastas, som heter Andens svärd

Blott kärlekens blanka vapen kan övervinna en värld
Var trofast du unga hjärta, som brinner så klart och hett
för ordern som blev dig given och synen som du sett
Stå stark, släpp inte taget, och du skall se till slut
Att Kristus vinner slaget åt den som håller ut.

Nils Bolander

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Heja Sverige, friskt humör!

De hedniska religionerna på Noas tid gick ofta ut på att de var själva gudar, de och deras förfäder. Darket ingick i Djävulens lögn till Adam och Eva som genom att äta av frukten skulle de också bli gudar.
Det var grunden för Guds vrede och som i sin tur genererade andra synder som utlöste Guds dom genom syndafloden, förbundet med Noa, och människornas spridning över jorden.

Religionerna efter floden liknade i mycket de som florerade före.

Apropå vittnesbörd om floden
Bibeln är långt ifrån den enda skrift som innehåller en skildring av en världsvid översvämning som drabbade jorden. Det finns massor av traditioner från hela världen som beskriver en liknande händelse och lite beroende på hur man räknar rör det sig om mellan 250 och 300 st. Det finns tom berättelse som harmonierar med att det var åtta personer som räddades och att det syntes en regnbåge.

Efter floden upprättade Gud ett förbund med Noa och historien rullar vidare. När världen torkat upp efter den katastrofala översvämningen fick Noa och hans familj samma uppdrag att föröka sig och sprida sig över jorden som Adam och Eva fick ca 1650 år tidigare. Spridningen skedde först tämligen lokalt ner mot floderna Eufrat och Tigris i Mesopotamien, medan den globala utbredningen av människor startade i samband med Babels torn.

Senare i historien när israeliterna skulle inta och bebo Kaanans land som Gud lovat dem, fanns ymnigt med avgudadyrkan i landet, en avgudadyrkan som utlöste Guds vrede. Israelerna blev strängt tillhållna att inte befatta sig med landets avgudar.

Detta och mer intressant information finns i Anders Gärdeborns bok som kan beställas här: En guldgruva att ösa ur.

www.masterdirigentensverk.se

Överfört till vår situation, två skilda kulturer skulle samsas i en nation med helt olika syn på hur grunden för samlevnaden såg ut. Det skulle inte gå.

Jag befarar att det är mycket gott som vi skulle få ge upp om integreringen misslyckas för vår del. Att vi har inhemska både moraliska och andra brister tycker jag vi skall hantera internt, utan inblandning av krafter modell sharia, annan kvinnosyn eller annan, för oss främmande våldskultur.

Och varför skall vi inte fortsätta att vara svenskar i Sverige?

Man behöver inte vara en insnöad nationalist för det, bara en vanlig människa, med vanliga känslor.

Skall våra invandrare föreslås bli danskar om svenskar inte passar

VLTs Gabriel Ehrling Peres tar upp en hel sida i VLT för att skärpa upp ett uttalande av Ebba Busch Thor om ett exempel på ”svenskhet”.
I de förment ”sverigevänliga” kretsarna lyser perspektiv och självdistans med sin frånvaro, skriver han. Något som allt oftare framkommer i anslutning till tidningarnas kommentatorsfält i sociala medier, och menar därmed att det gäller den svenskvänlighet som EBT ger uttryck för.

Samtidigt frågar han, hur ser det osvenska ut?

Vi får gå långt tillbaka i historien för att finna ut varför det finns en svenskhet, en danskhet eller för den delen grönländskhet.
Ända till Babel och de väl dokumenterade berättelserna om Babels torn och Noa och arken.

Humanismens födelsebabelstorn

Då Gud slöt sitt förbund med Noas familj efter floden gav han dem samma uppdrag som han tidigare gett Adam och Eva: Var fruktsamma, föröka er och uppfyll jorden. Mänsklighetens uppdrag att sprida sig över jorden fick på detta sätt en nystart efter flodens utrensning av ondskan i världen. Hade människan lärt sig av tidigare misstag, och var de denna gång lydiga sin skapare?

Tyvärr avslöjar deras planer att så inte var fallet: Kom så bygger vi oss en stad och ett torn med spetsen uppe i himlen! Låt oss göra oss ett namn så att vi inte sprids ut över hela jorden, sade man.

Märk alltså att att deras syfte var att slippa göra som Gud sagt. I stället för att som Sets avkomlingar före floden kalla sig vid Guds namn ville de nu själva göra sig ett namn. Humanismen var född. Människan skulle inte längre behöva böja sig under sin skapare utan hon sa, som varje barn förr eller senare brukar säga, ”Kan själv”.

Denna högmodiga förtröstan på sin egen förmåga tog sig uttryck i byggande av staden Babel med sitt torn. Herrens lösning blev att han förbistrade deras språk så de blev tvungna att flytta på sig och därigenom uppfylla jorden.

Vi lever i den sortens förbistring i dag, men det finns krafter som vill förändra detta. Krafter som vill att vi skall återvända till babeltänket, ett torn, ett folk, ett språk, ingen Gud.
”Vi bestämmer själva”.

Gabriel Ehrling Perers avslutar sin artikel med:
Värst med den här överspända och omdömeslösa internetbaserade nationalismen är att den inte leder någon vart

Om det är så tror jag det beror på de ängsliga bemötande som möter Ebba Busch Thor.

Finns det bland alla länder på jorden någon anledning att tro att alla skall vara lika varandra? Naturligtvis inte. Då hade babelborna fått bygga sitt torn.
Men nu är det inte så

Eftersom vårt lands intelligentia förtvivlat söker svar på hur integrationspolitiken skall skötas måste invandraren ha något att integreras till, vet våra styrande vad?

Själv tycker jag att Ebba Busch Thor och kristdemokraterna i olika media har aktualiserat detta samhällsproblem, men misstänksamheten och försök till förståelse är i princip obefintligt.

Kan det vara så illa att det är partinamnet som lyser som ett bromsljus. Släpp det i så fall.

Paulus och Guds rättfärdighet

Även Jesu lärjungar och apostlar förföljdes av judarna på de// Paulus i Apg 17:30-31.n tiden och Paulus utsattes även han för anklagelser. Ingenting fanns emellertid att anklaga honom för. Trots det sattes han i fängelse och förhördes ingående om ”den vägen”. Olika höga potentater förhörde honom i omgångar och till slut vädjade han till kejsaren i Rom.

Vid ett tillfälle kom Felix tillsammans med sin hustru Drusilla, som var judinna. Han lät hämta Paulus och ville höra honom tala om tron på Kristus Jesus.

Men när Paulus gjorde just det, talade om rättfärdighet och självbehärskning och den kommande domen, blev Felix förskräckt och sade:
”Gå din väg för den här gången. När jag får tid ska jag kalla på dig.” Samtidigt hoppades han att Paulus skulle erbjuda honom pengar. Därför lät han ofta hämta honom och samtalade med honom.

Det som låg på Paulus hjärta talade han om, och det var rättfärdighet, självbehärskning och dom. Det var ämnen som inte alls var aktuella för Felix.
Hur blir man då rättfärdig inför Herren? Räcker det inte med att man tror? Det står ju så.

Abraham trodde på Herren, och han räknade honom det till rättfärdighet.
Om Abrahams tro räckte, räcker också din tro

Jesus säger i Matt 6:33:
Sök först Guds rike och hans rättfärdighet så skall ni få allt det andra också, och Paulus skriver, med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst.

En av de tidigast dokumenterade profetiorna i pingstväckelsens barndom hade uttalats på Azusa street i Los Angeles redan 1906. Profetian gällde framtiden för den rörelse som fört den helige Ande upp på agendan. Den förvarnade om en kommande förgrovning och förbränning:

Profetian återfinns i Peter Halldorfs bok, Hädanefter blir vägen väglös, 1997:

I de sista dagarna kommer tre ting att ske med den stora pingströrelsen:
Det kommer att bli en överbetoning på kraft, snarare än rättfärdighet.
Det kommer att bli en överbetoning på lovsång till en Gud man inte längre ber till
Det kommer att bli en överbetoning på Andens gåvor, snarare än på Kristi herravälde

Utan att vilja hårdtolka profetian, tycker jag ändå att den är ett observandum för kristenheten.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Skörden bärgas

potatisplockning-57558929Vilken enkel trottoarbonde som helst, eller för den delen även en storbonde vet, att om han sår vete på sina ägor skördar han vete och om han sätter potatis skördar han i sionom tid potatis. Och skörden blir alltid rikare än sådden.

På det sättet fastställde Gud de villkor som gällde för mänsklighetens materiella fortlevnad för alla tider. Vill man överleva måste man äta av skörden. Dessa villkor är det ingen som ifrågasätter. Det är likadant om man vill överleva som folk. Till man och kvinna skapade han dem. Mannen sår ett frö och tillsammans skördas en människa som blir ett folk. Kärleken mellan dem gjorde det lustfyllt att utföra Guds intention att uppfylla jorden.
Det är så livet börjar och fortsätter

När den allra minsta byggstenen i samhället, familjen, fungerar väl, fungerar hela samhället. Tack vare ett gemensamt ansvar!. Ingen politik ska lägga sig i det.

Guds motståndare, Djävulen, har inget intresse av lyckliga, och rätt organiserade familjer utan inspirerar sina tjänare att bjuda en annan lösning och de är inte nödbedda. Det uppstår feminister, och t.o.m. en feministisk regering, en omöjlig kombination egentligen. Man ser sitt eget kön som förmer och utsedda att leda nationen. Det är inte kvinnorna som tänker fel, det är ett systemfel.

De har synpunkter på denna samhällets minsta byggstenar ur olika vinklar. Speciell det ena könet är förbisett och nedvärderat, menar feministerna. Det andra könet håller i stor sett med, men har svårt att förstå var problemet ligger och hur man skall komma tillrätta med det. Man försöker med olika politiska lösningar utan att förstå att det är en andligt fråga. Man ägnar sig åt att ställa grupp mot grupp, utan att man egentligen vet vad man håller på med.

Några säger att en familj kan se ut hur som helst, att man sexuellt kan ”älska” vad och vem som helst och hur många som helst på det sätt som Gud förbehåller en man och en kvinna. Gud och svenska kyrkan tar var sitt spår – här också. Det synsättet skapar ingen jämlikhet. Ett av dem leder fel eftersom man ser frågan frikopplad från sin uppdragsgivare. Lust och kärlek är nämligen inte samma sak.

Det krävs ett ord, ett sammanhang, vars innebörd man inte förstår. Ordet är underordnande. VA, utropar feministen, vår kvinnokamp då. Jämställdheten, hur går det då med den.

Men, det är ju tack vare att man underordnar sig varandra som man blir jämställda

Det är viktigt att inse att underordnandet inte är detsamma som underkastelse, tillbakadragande eller likgiltighet. Och det betyder absolut inte underlägsenhet.
Gud har skapat oss till sin avbild och alla har lika värde inför honom. Underordnande
innebär ömsesidig överlåtelse och samarbete.

Gud vill se underordnande av jämställda. Guds syn på jämställd är 50-50, en man och en kvinna, familjens grundstruktur. På vilket annat område i vårt samhälle kan man bli mer jämställd?

Dagens feminister förstår inte detta. Speciellt vissa kvinnor ser avundsjukt på mannens ”privilegier” och har också tillägnat sig många av dem, speciellt de dåliga.
Och i det avseendet finns det dessvärre mer att hämta.

Bonden tänker rätt när han sår och skördar. När han också ser vilken hjälp han har  genom sin hustrus support på gården förstår han också hur jämlikhet fungerar.

Pappa kom hem för jag längtar efter dig ..

barn-far-far-og-sonn-804894Jag är ett s.k. skilsmässobarn som växt upp utan en pappa. Det har alldeles säker påverkat mig under min uppväxt.

När jag var tretton år gifte mamma om sig och jag fick en pappa. Men jag gjorde det inte lätt för honom. Till en början försökte han nog men jag hade utvecklat en attityd som var svårforcerad för honom – och mamma naturligtvis. Jag utvecklade en sorts destruktivt sätt att förhålla mig. Jag saknade helt självförtroende, blev folkskygg och osäker på det mesta.

Jag trodde att ingen brydde sig om mig. Ingen pappa hade jag som kunde kärleksfullt korrigera dessa tankar utan de fick fritt spelrum. När jag tänker tillbaka på den tiden är det med en känsla av sorg och ett visst vemod.
Utan att riktigt förstå varför, upplevde jag vid ett tillfälle starkt förståelsen av vad som fattades mig i en diskussion med mina egna barn. Helt plötsligt slogs jag av det faktum att de hade i alla fall en far att prata med. Det hade fattats mig och nu upptäckte jag det.

Är pappan, en fadersgestalt, verkligen så viktig för sitt barn? Ja, jag tror det.

Jag tror dessutom att Guds modell i skapelsen med Adam och Eva är den optimala lösningen för familjen. Ett gemensamt ansvar stärker banden och enheten, liksom det skapar trygga barn. Den förvillade tanken att en familj kan se ut hur som helst, t.o.m av samma kön, är synnerligen barnfientlig.

Den moderna feminismen håller på att slå sönder den gemenskap som far och morrelationen utgör och frukten blir ett kärlekslöst samhälle där alla söker sitt i stället för gemenskapen. Då blir vi lätt hårda och kalla. Vi har bara sett början på problemen ännu. Kampen för jämlikhet skulle vara mycket mer framgångsrik utan feministaktivisternas aggresiva tro på sin egen särskilda betydelse.

Både som barn och samhälle skulle vi behöva att vår gemensamma Fader i himlen fick utöva sitt inflytande både på radikalfeminister och mer normala människor.

Nu har Sveriges riksdag dessutom fattat beslut att göra pappan helt överflödig genom att tillåta insemination av ensamstående kvinnor. Man bestämmer att barnen skall vara utan pappa, redan från början. Hur taffligt får man tänka och ändå vara riksdagsman, t.o.m. regeringsföreträdare?

Det här inlägget utgör ett upplevt exempel för att exemplifiera hur väl en pappa behövs och saknas när han inte finns. Den erfarenhet har jag och kan säkert kännas igen av många som saknat fadersstöd.
När jag fyllt tjugofyra år fick jag ändå uppleva att det finns en kärleksfull Fader i varje människas liv. Har han inte funnits tidigare så sök honom. Den som söker honom finner honom också.

Jag har vandrat med honom sedan dess. Det blir 60 år i år och fortsätter, och fortsätter – och fortsätter.