Man var ju två när det började

Jag läser i Världen i dag en artikel av Olof Edsinger där han förklarar några missförstånd som uppkommit i tolkningen ”mänskliga rättigheter”. Jag ber att få citera några punkter och börja med:

Abort, som inte är någon mänsklig rättighet.

Det är visserligen sant att varje individ har rätt till sin egen kropp, och till en hälso- och sjukvård som är ”tillräcklig för den egna och familjens hälsa och välbefinnande”. Det är också sant att detta, enligt konventionstexterna, inkluderar familjeplanering. Men i motsats till vad som ofta hävdas är ett barn inte någon del av kvinnans kropp, utan ett liv i sig.

”Familjeplanering”, i sin tur, handlar om att planera sina graviditeter i förväg – inte att avsluta ett liv som redan har börjat spira.

Samvetsfrihet, däremot, är en klart uttalad mänsklig rättighet. Även för vårdpersonal.

Det talas mycket om mänskliga rättigheter i dag. Det är bra. FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna har precis firat 70 år, och de 30 punkter som dokumentet innefattar är fortsatt aktuella. Förklaringen är också en av sju internationella konventioner som vårt eget land har valt att ratificera.

Detta hindrar dock inte att uttrycket ”mänskliga rättigheter” har kommit att användas på ett allt slarvigare sätt i den offentliga debatten. Låt mig därför ta tillfället i akt att komma med några klargöranden, skriver Olof Edsinger och återkommer i en annat fråga som berör mänsklig rättighet.