Den kristna församlingen är ett huvudämne i bibeln och särskilt i NT. Jesus talar om församlingen och apostlarna ger ämnet en teologisk bearbetning i de brev som finns i Nya Testementet, skriver Owe Lindeskär i sin bok, Den korsmärkta församlingen.
Han fortsätter: Den kristna församlingen uttrycker genom sin förkunnelse, men framförallt genom sin närvaro Gud vilja och Guds ordningar. Församlingen är kallad att vara ljus i mörkret och salt i förruttnelsen. Dessutom är hon sanningens stödjepelare och grundfäste.

Församlingens främsta kallelse är att ära och tillbe Gud och därmed lyfta hans heliga namn. Sedan kommer uppgiften att göra Jesus känd och trodd i världen.
Kyrkan behöver mötet med Gud som en energi för att i nästa steg fullgöra sitt missionsuppdrag.

Allt detta är knutet till den lokala församlingen som erbjuder ett rikt församlingsliv med tillbedjan och mission som huvudingredienser. Till detta finns själavård, omsorg och andlig vägledning som en resurs i den lokala kyrkan.
Så långt är detta en kortfattad och översiktlig beskrivning om den kristna församlingen på ett modernt språk, förmedlad av Owe Lindeskär.

Känner vi igen oss i framställningen. Är det så vi känner vår församling? Då är allt gott och väl. Om inte, kanske något behöver lyftas upp och skärskådas – ur biblisk synpunkt.

Blir t.ex. församlingen medlemmar involverade redan i förberedelsestadiet i hur församlingsledningen diskuterar de olika alternativ som ligger till grund för en aktivitet där medlemmarna förväntas bli engagerade? Eller är aktiviteten fastlagd när församlingen får veta något och det bara är beslutet kvar. I ett sådant läge blir församlingen ett transportkompani för församlingens ledning. Det kan vara tillfällen när detta sätt är befogat. Men som generell rutin dödar den engagemanget hos många medlemmar.

Resultatet av en sådan rutin blir brist på engagemang hos dem som mer än gärna velat ha ett ord med redan vid planeringen. Kan göra skillnad.

En annan bidragande orsak till frågor är uppfattningen att kompromisser har gjort bibliska sanningar otydliga, att vi blivit för pragmatiska i vårt förhållande till Guds ord och olika tolkningar har fått för stort utrymme. Att vi blivit för pragmatiska helt enkelt. Jag tror att om vi är radikalare i våra liv är Gud i motsvarande grad trofast i sina löften. Och, man måste lyda Gud mer än människor.

Och det är våra ledare som lägger ribban med support av församlingen.

Många efterlyser därmed också mer av civilkurage hos vårt ledarskap i försvaret av den kristna tron och dess konsekvenser. Det skulle säkert smitta av sig på den enskilde medlemmen och resultera i en större frimodighet.

Ingen, eller i varje fall ganska få, tillhör församlingen för att man är religiöst intresserad eller kyrkligt orienterad, eller har stort intresse av kyrklig arkitektur och sakral utsmyckning. Man är en del av Guds församling som en följd av pånyttfödelsen under och genom det kristna dopet.

Det bibliska ordet koinonia betecknar denna gemenskap som leder bortom vanlig intressegemenskap. En gemenskap som behöver uppmuntran och kanske ibland en påminnelse om att tiden är kort.

Litar vi inte på att Gud bevarar sin församling utan behöver ekonomiskt stöd från hans ovänner?

Två tomma händer

Jakob säger i sitt brev :

Ni otrogna, vet ni inte att vänskap med världen är fiendskap mot Gud? Den som vill vara vän med världen blir fiende till Gud.

Men om vår vänskap med världen ger oss ekonomiska resurser att bygga kyrkor, att evangelisera, att göra gott mot våra medmänniskor, att ha råd att anställa pastorer mm, är inte det väl motiverat att få ekonomisk kompensation i någon form?
Hur tror vi Gud ser på det

Innebär det den vänskap som Gud varnar för?

Hur beroende är vi av den världsliga vänskapen, den vänskap som ändå ger ekonomiskt stöd för mycket av församlingens verksamhet?

Är det  nyttigt för kristenheten att vara beroende av den formen av stöd?

När Paulus vid ett tillfälle behövde ekonomisk hjälp vände han sig till församlingen och fick vad han behövde och mer därtill.

Blir vi inte i någon mening beroende av främmande resurser som när som helst kan undanhållas oss och lämnar oss med ekonomiska åtaganden som inte kan fullföljas?

Vore vi inte tryggare om vi även i detta sammanhang höll oss till Gud och hans ord och litade på att hans omsorg och kärlek till sin församling och medlemmarnas delaktighet skulle ge det resultat Gud vill ha.

Gideon är ett bra exempel på ”för mycket”.

Närma er Gud, så ska han närma sig er, säger aposteln Jakob.

Skulle möjligen bönemötets återkomst i församlingarna kunna ersätta behovet av dessa vänner och Gud skulle åter återta sin församlings kärlek och utöva sin vilja.

Underordna er därför Gud. Stå emot djävulen, så ska han fly från er. Närma er Gud, så ska han närma sig er. Rena era händer, ni syndare, och rena era hjärtan, ni splittrade. Klaga, sörj och gråt! Vänd ert skratt i sorg och er glädje i bedrövelse. Ödmjuka er inför Herren, så ska han upphöja er.

Ann-Britt och Owe Lindeskär

Pingstförsamlingen i Västerås hade onsdagen den 16 oktober besök av Owe Lindeskär, en av församlingens tidigare pastor och föreståndare. Församlingens äldre vänner var mangrant samlade för att lyssna. Owe använde både bibeln och sin egen erfarenhet som predikoutkast.

Kristen tro och en god etik har klara beröringspunkter och ger församlingen den trovärdighet som är så värdefull i umgänget med medmänniskorna.

Ni är för många, sa Gud till Gideon och reducerade antalet krigare till 300. Det var det antal som skulle besegra midjaniternas 125 000 man.

Anledningen till att israeliterna var förslavade under midjaniterna var Israels synd, deras uppror mot Gud. Därför hade Gud gett dem under midjaniterna. Men nu var det tid att besvara deras bön om hjälp och Gud utvalde Gideon som anförare i striden.

Gud skulle strida med dem och antalet stridsmän var enbart 300 för att israeliterna inte skulle kunna säga att det var de själva som besegrade midjaniterna. Därför reducerade Gud antalet för att omöjliggöra för dem att ta äran själva.

Det här är ett intressant bibelsammanhang som du kan läsa om i Domarboken.  De fick inte vara för många!

Tänk att det går att vara för många. Det förutsätter nog att Gud är med med sin helige Ande och anger antalet. Finns det en motsvarighet i dagens kristenhet? Att vi tror att mängden spelar en avgörande roll i kampen? Det tror jag nog. Annars skulle vi inte organisera oss i stora församlingar, stora samfund och konferenser och olika satsningar som Sveriges kristna råd. Det tar också engagemang från medlemmar som kunde använts bättre, åtminstone om vi ser på exemplet Gideon. Ju fler vi är tillsammans, sjunger vi

Kanske tänker Gud i en annan skala, åtminstone ibland. När Gud lade upp taktiken räckte Gideons tre hundra krigare. Anledningen att Gud ville ha äran är intressant. Han ville att de skulle veta vem som var deras Gud.

Så är nog inte alltid fallet i modern kristen evangelisation. Det är så lätt att Gud kommer bort när människan skall agera på egen hand. Det är alldeles säkert en en av anledningarna till att det sker så lite av det vi förväntar oss. Han döljs bakom rökmaskiner, strålkastare och oljud av allehanda slag. Man säger att vi alla behöver Jesus – men glömmer ofta tala om VARFÖR vi behöver honom.

I den här synkretistiska tiden blir undervisningen allt viktigare. De som nyligen kommit till tro behöver få undervisning efter sin situation, den som länge vandrat med Herren, en annan. Hur löser man den ekvationen i de olika församlingarna?

Många kristna ledare är också involverade i en ny form av ekumenik, samverkan med enighet som mål. Likheten med Nimrods ambitioner är slående. Vi vill också själva skapa en form av enighet mellan de oförenliga ståndpunkterna. T.o.m. påven är inblandad.

Gud godkände inte det då och skingrade dem.

Går det på samma sätt med den moderna ekumeniken?

När alla ”nödvändiga” organisatione med sina olika förtecken strävar efter att uppfylla sina olika visioner har vi samlat på oss för mycket ”dökött” och numerären kanske måste förminskas enligt Guds modell.

Är Gideons situation en förebild för oss i meningen, det beror inte på mängden?

Måste vi vara många, vägen är ju smal.

När du går över floden går du ensam
när du går över floden lämnas allt
inga vänner följer dej
rikedomen räknas ej
när du går över floden lämnas allt.

Pelle Karlssons sångverser är lika aktuella i dag som när de skrevs i betydelsen att vi alla lämnar jordelivet lika tomhänt som vi kom. Har du lyckats samla ihop något av värde och saknar naturliga arvingar kan du låta tillgångarna få betydelse för några andra, kanske av evighet genom ett testamentesförfarande.

Låt det du lämnar kvar bli till välsignelse för någon

Det är nära nu– skriver Anders Gärdeborn i sin bok ”Mästerdirigentens verk” Han tar i boken bl.a. upp en fråga som blir mer och mer aktuell vartefter utvecklingen i världen fortskrider, nämligen, kan vi förstå tiden rätt med tanke på Jesu återkomst?

Anders Gärdeborn är en av Sveriges främsta experter på biblisk skapelsetro och intelligent design, och han ser ingen motsättning mellan vetenskap och kristen tro. I sin senaste bok redovisar han hur de första kristna betraktade skapelseveckan som både historisk, profetisk och hur bibeln leder kunskapen vidare. På motsvarande sätt som Gud skapade på sex bokstavliga dagar och vilade den sjunde kommer historien att pågå under 6000 år följt av ett millennium av vila tusenårsriket

Boken innehåller många bibelcitat och är rikt illustrerad med färggrafik. Kan beställas här, masterdirigentensverk.se När kommer då Jesus tillbaka? Kan vi veta det? Ligger det i Guds intresse att vi vet? Det bibliska svaret är på det 120:e jubelåret vilket är det 6000:e året efter skapelsen, men det kanske inte säger så mycket så länge vi inte konverterar det till vår tideräknings till år efter Kristus i stället för skapelsen. En konvertering som är fullt möjlig. Boken är en påminnelse om att tiden för evangelisation är kort, den uppmanar oss att börja förbereda för den tuffa tid som ligger framför och den kommer att bli till ovärderlig hjälp att hålla ut tills prövningarna är över. För prövningarna kommer.

Jag är i grunden en optimistisk person för egen del och upplever mig trygg i tron. Jag väntar med glädje och en viss spänning hur det skall blir när Jesus kommer. Men det hindrar inte att jag upplever tiden som allvarlig. Det duger inte att bara ”flyta med” i olika kristna jippon. Oavsett vad du tänker om när Jesus kommer tillbaka, tror jag att vi behöver förbereda oss på ATT han kommer. OCH innan dess har vi fått Antikrist.

I Bibelns beskrivning ser vi en otäck figur, en skurk, ett vilddjur, en drake som kombinerar Neros och Napoleons och Hitlers ”kvaliteter”. Det verkar ju inte smickrande, men kommer han verkligen att se ut så när han kommer? Det kommer tvärtom att vara en intelligent och vårdad person som vinner förtroende på grund av alla goda lösningar han erbjuder världens ledarskap. Majoriteten kommer att sucka av lättnad eftersom jordens problem nu äntligen kommer att lösas. Krig och hungersnöd. Miljöförstöring och energikris.

Fattigdom och sjukdom. Framgångsteologin har äntligen levererat vad den lovat. Gud har gripit in och räddat oss undan eländet, kommer man att tro. Hans ovillkorliga krav kommer dock att bli att han tillbeds som Gud och han kommer också att ha makt att förvilla de kristna att tro att han är Gud Det är nog inget tvivel att det kommer att finnas en historiskt avgränsad period när vedermödan kulminerar. Och det är kanske lätt att förstå att hela jorden drabbas när finanskrisen mognat och hela systemet faller ihop som ett korthus.

Det ligger något fantastisk i att bibeln, den bok som ger oss vetskap om att tron på Jesus som Guds offerlamm, har blivit till återlösning för var och en som tror. Men också har andra budskap att förmedla som är kopplat till detta, varav hans återkommande till jorden är ett sådant budskap.

Jesus säger ju: Far, jag vill att där jag är, där ska också de som du har gett mig vara med mig. Låt dem fä se min härlighet som du har gett mig, för du har älskat mig före världens skapelse.

Det är nära nu– skriver Anders Gärdeborn i sin bok Mästerdirigentens verk. Han tar i boken bl.a. upp den frågan som blivit mer och mer aktuell vartefter utvecklingen i världen fortskrider, nämligen, kan vi förstå tiden rätt med tanke på Jesu återkomst?

Anders Gärdeborn är en av Sveriges främsta experter på biblisk skapelsetro och intelligent design, och han ser ingen motsättning mellan vetenskap och kristen tro. I sin senaste bok redovisar han hur de första kristna betraktade skapelseveckan som både historisk, profetisk och hur bibeln leder kunskapen vidare. På motsvarande sätt som Gud skapade på sex bokstavliga dagar och vilade den sjunde kommer historien att pågå under 6000 år följt av ett millennium av vila tusenårsriket

Boken innehåller många bibelcitat och är rikt illustrerad med färggrafik.

När kommer då Jesus tillbaka? Kan vi veta det? Ligger det i Guds intresse att vi vet? Det bibliska svaret är på det 120:e jubelåret vilket är det 6000:e året efter skapelsen, men det kanske inte säger så mycket så länge vi inte konverterar det till vår tideräknings till år efter Kristus i stället för skapelsen. En konvertering som är fullt möjlig. Boken är en påminnelse om att tiden för evangelisation är kort, den uppmanar oss att börja förbereda för den tuffa tid som ligger framför och den kommer att bli till ovärderlig hjälp att hålla ut tills prövningarna är över. För prövningarna kommer.

Jag är i grunden en optimistisk person för egen del och upplever mig trygg i tron. Jag väntar med glädje och en viss spänning hur det skall blir när Jesus kommer. Men det hindrar inte att jag upplever tiden som allvarlig. Det duger inte att bara ”flyta med” i olika kristna jippon. Oavsett vad du tänker om när Jesus kommer tillbaka, tror jag att vi behöver förbereda oss på ATT han kommer. OCH innan dess har vi fått Antikrist.

I Bibelns beskrivning ser vi en otäck figur, en skurk, ett vilddjur, en drake som kombinerar Neros och Napoleons och Hitlers ”kvaliteter”. Det verkar ju inte smickrande, men kommer han verkligen att se ut så när han kommer? Det kommer tvärtom att vara en intelligent och vårdad person som vinner förtroende på grund av alla goda lösningar han erbjuder världens ledarskap. Majoriteten kommer att sucka av lättnad eftersom jordens problem nu äntligen kommer att lösas. Krig och hungersnöd, miljöförstöring och energikris.

Fattigdom och sjukdom. Framgångsteologin har äntligen levererat vad den lovat. Gud har gripit in och räddat oss undan eländet, kommer man att tro. Hans ovillkorliga krav kommer dock att bli att han tillbeds som Gud och han kommer också att ha makt att förvilla de kristna att tro att han är Gud Det är nog inget tvivel att det kommer att finnas en historiskt avgränsad period när vedermödan kulminerar. Och det är kanske lätt att förstå att hela jorden drabbas när finanskrisen mognat och hela systemet faller ihop som ett korthus.

Det ligger något fantastisk i att bibeln, den bok som ger oss vetskap om att tron på Jesus som Guds offerlamm, har blivit till återlösning för var och en som tror men också har andra budskap att förmedla som är kopplat till detta, varav hans återkommande till jorden är ett sådant budskap.

Jesus säger ju: Far, jag vill att där jag är, där ska också de som du har gett mig vara med mig. Låt dem få se min härlighet som du har gett mig, för du har älskat mig före världens skapelse.

Anders besöker gärna församlingar för mer information

Boken finns på http://www.masterdirigentensverk.se

Han skapade himmel och jord, han räddade Noa ur floden, han ledde sitt folk genom öknen, han kommer på skyarna

Att Jesus en dag kommer att återvända är de flesta kristna överens om. Men Anders Gärdeborn från Västerås har gått ett steg längre och noga studerat NÄR frälsaren anländer. Tidsdimensionen är ännu inte allmänt accepterad.

Att Anders kommit längre är en process av händelser och årtal återgivet i bibeln. Världshistorien från skapelsen till Jesus återkomst speglas i de sex skapelsedagarna. Det vill säga 6 000 år. På den sjunde dagen vilade Gud vilket representerar tusenårsriket efter Jesus återkomst. Också de 120 jubelåren blir 6000 år tillsammans.

I bibeln går det att summera utvecklingen för att kunna precisera var i historien vi befinner oss.

Om Tim Warner hade sagt att det var en uppenbarelse han fått hade jag inte trott honom, men det är från bibeln som är Guds ord och den är tillförlitlig. Jag har utgått från detta i texten. Men jag uppmuntrar alla kristna att studera detta. Vad jag gjort är ett verktyg för att enklare kunna göra det.

Men de flesta kristna under historien skulle säga samma sak som du. Du ser ingen risk i att du vill det här? Att du tagit åt dig signalerna och övertygat dig själv?

Den risken finns naturligtvis, att man hör det man vill höra. Det är därför det är så viktigt att kronologin är verifierad. Det här är inget önsketänkande. Dels är den teoretisk genom de progressiva uppenbarelserna, de 120 jubelåren, summan och historiens milstolpar som skedde på jubelåren. Det kan inte vara tillfälligheter.

Enligt bibelns kronologi kommer Jesus att återvända det sista jubelåret, det vill säga år 120. Varje jubelår är vart 50 år … 50 x 120 = 6 000. Då är vi framme på Yom Kippur, hösten år 2036, + – några få år, beroende på om templet i Jerusalem förstördes år 70, vilket man är överens om

Jesus kommer det sista jubelåret 5 999 efter skapelsen och då kommer han att renovera jorden och upprätta den. När det är klart träder vi in i det tusenåriga riket, säger Anders.

Men många kristna under historiens gång har trott att Jesus kommer att återvända under just deras livstid, men det har inte inträffat. Varför nu?

Ja, det är absolut ingen ny företeelse. Skillnaden är att man inte kunnat grunda sig på en objektiv beräkning, utifrån det bibeln säger. Bibeln själv profeterar att frågan kommer att vara gömd till den sista tiden. Det faktum att vi nu börjar förstå, är i sig ett tidstecken, eftersom det uppfyller den profetian

Vad händer sedan?

Efteråt går vi in i evigheten och bibeln är inte särskilt utförlig om vad som händer då.

Den som av någon anledning inte vågar fullt ut tro det som Anders kommit fram till  kan ändå förstå, av alla tidstecken som bibeln pekar på, att vi är nära den händelsen. Vi har all anledning vara observanta på tiden.

Anders är tillgänglig för besök i olika sammanhang, öppen för samtal, frågor och diskussion

Hans bok, Mästerdirigentens verk, kan beställas här:

www.masterdirigentensverk.se

En antologi om den kristna skapelsetron

Om detta må ni berätta, sade förre statsministern Göran Persson om förintelsen. Skapelsen med sina konsekvenser må vi också komma ihåg och berätta.
Ett sätt som hjälper dig med detta är den här boken om hur det började.

Det ligger en trygghet i att veta sitt ursprung, varför du är här. Många frågor aktualiseras också när skapelsefrågan är på agendan. Skriftliga dokument är viktiga fakta när det gäller historien, så det bör noteras att de urgamla skriftliga dokumenten vittnar just om en skapelse, inte någon form av utveckling.

Elva olika författare i olika åldrar och kunskapsområden guidar dig. De presenteras också närmare i boken. De tar dig bildligt talat från A till Ö i kunskapen om varför du får vara med när Jesus återkomst står för dörren.

Det är naturligvis inte möjligt att på ett begränsat utrymme presentera en bok om skapelsen med sina konsekvenser på ett annat än övergripande sätt. När du läst boken förstår du det bättre.

På sex dagar

På sex dagar gjorde Herren himlen, jorden och havet och allt som fanns där, men på den sjunde dagen vilade han. Därför välsignade Herren sabbatsdagen och avskiljde den som en helig dag. Och då talar vi om bokstavliga 24-timmarsdygn.

Åtskilliga försök har gjorts för att avskaffa denna vecka till förmån för annan vecko-indelning, men det har inte gått.
Det är uppenbart att mänskligheten behövt denna vecka med den sjunde dagen som vilodag. Det talar starkt för Guds kronologi som för övrigt ligger fast än i dag.

Den s.k. urhistorien, skapelsen, syndafallet, flodberättelsen är helt vanlig historiebeskrivning som skall läsas utan någon särskild tolkning.

Men nu kan vi lita på Ordet och dra de konsekvenser som följer av det.Bibeln ger oss den nödvändiga bakgrundsinformationen om verkligheten. Utan den skulle vi famla i mörker.

Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdigså att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.  (1 Joh 1:9)

Gud är rättfärdig vilket betyder att hans heliga natur älskar sanning och rättvisa men hatar ondska och synd. Därför är det omöjligt för Gud att ha gemenskap med en syndig människa, vilket inte beror på att han – Gud – inte vill utan på att hon – människan – inte kan.

Om en syndare skulle komma i närheten av den helige Guden skulle hon pulvriseras som en insekt i en elektrisk flugfångare. Därför leder synden obönhörligen (!) till död. Gud förklarade detta redan för Adam i lustgården, och det gäller i precis lika hög grad idag som det gjorde för snart 6000 år sedan. Samtidigt är Gud kärleksfull och älskar passionerat sina skapade avbilder. Han vill inte se en enda av dem gå under i sin synd.

Vilket dilemma!

Å ena sidan kräver Guds helighet att alla dör, men å andra sidan längtar Guds kärlek efter att alla ska leva tillsammans med honom för alltid. Lösningen på detta problem är fullständigt genial, och han heter Jesus Kristus. Gud själv dör i syndarens ställe. På korset, och endast på korset, kan Gud samtidigt vara etthundra procent helig och etthundra procent kärleksfull.

Synden leder till död på det sätt Gud avslöjade för Adam, och samtidigt erbjuds evigt liv till dem som tar emot Guds Lösning. Guds helighet och Guds kärlek smälter samman på korset och denna syntes kallas Guds nåd.

Också en människa kan bli rättfärdig även om det i detta fall inte handlar om hennes egen rättfärdighet. Den människa som genom tro tar emot Guds korslösning blir tillerkänd en rättfärdighet från Gud:

Abraham trodde Gud, och det tillräknades honom som rättfärdighet. (Jak 2:23) Det handlar alltså inte om en egenskap som Abraham (eller en troende i allmänhet) själv har, utan om att vederbörande blivit förklarad rättfärdig av en extern part, Gud. Jesaja säger: Den som förklarar mig rättfärdig är nära. Vem vill då gå till rätta med mig? (Jes 50:8)

Hade han baserat sig på sin egen rättfärdighet hade det säkert varit många som kunnat ”gå till rätta” med honom, men nu stöder han sig på Guds tillräknade rättfärdighet och då göre sig ingen besvär. Vem kan ifrågasätta vad Gud gjort? Gud sätter naturligtvis själv villkoren för vilka han förklarar rättfärdiga, och hans villkor ligger i öppen dager för alla som vill veta. De finns väl dokumenterade och vidimerade i Bibeln.

Synd definieras av Guds absoluta norm för helighet och inte av människans relativa uppfattning av godhet. Gud kräver rättfärdighet av oss enligt denna skarpa och icke-förhandlingsbara norm vilket skulle vara fullständigt förödande om han inte samtidigt ger oss den rättfärdighet han själv kräver. Och det gör han, men bara i och genom Jesus Kristus.

Guds primära mål med oss människor är helighet och inte – som vi så gärna vill tro – lycka, hälsa och välmående. Med denna insikt är det svårt att förminska allvaret i synd. Gud straffar den med döden, men när han gör det så lider han själv.

Insikten om Guds helighet gör att människan bävar, men insikten om hans kärlek gör att all rädsla försvinner utom rädslan att bedröva en sådan Gud. En fars vrede är mycket värre än en domares.

Denna text är tagen från Anders Gärdeborns bok Mästerdirigentens verk och kan beställas på

http://www.masterdirigentensverk.se