Owe Lindeskär har tjänat som pastor och predikant i flera församlingar inom den svenska Pingströrelsen. Under åren 1986 till 1997 arbetade han som pastor och församlingsföreståndare i Filadelfiaförsamlingen i Stockholm. Under dessa år växte en längtan att få gå in i en resande och mobil tjänst och efter elva år i Filadelfia blev denna dröm en verklighet.
Filadelfias styrelse reflekterade över hur den nya tjänsten skulle organiseras och efter utredning, samtal och beslut rekommenderades att en ideell förening skulle bildas och så blev det.
I september månad 1998 startade denna förening och Owe Lindeskär anställdes som föreningens föreståndare.
När föreningen skulle få ett namn föreslog Owe Lindeskär namnet Kerygma.
Under studietiden på Örebro missionsskola studerade han exegetik och när man läste om det grekiska ordet Kerygma, gjorde Owe en upplevelse.

Kerygma betyder budskap och innebär att budbäraren är så ett med budskapet att personligheten och tjänsten sammanflätas till en enhet. Då bestämde Owe Lindeskär att om han någon gång skulle sätta namn på ett Guds verk skulle det heta Kerygma och därmed fick den nybildade föreningen detta namn.

Sedan 1998 har Kerygma bedrivit missionerande verksamhet och under denna tid har Owe Lindeskär förankrat sin tjänst och sin kallelse i denna förening. Ett stort antal församlingar i Sverige och andra länder samarbetar med Kerygma.
Föreningen Kerygma arbetar enbart i samarbete med lokala församlingar, vilket gäller i Sverige och i andra länder.

Tack till alla som stöder föreningen Kerygmas arbete genom förbön, ekonomiskt bistånd och uppmuntran. Använd gärna swishkonto 1234838934

Owe har skrivit ett antal böcker varav jag vill nämna en, nämligen ”En korsmärkt församling”. Jag kommer nog att referera till den i några inlägg framöver.

Den finns att köpa på Semnos förlag eller direkt från Kerygma.

Ett kapitel i boken handlar om församlingens etik och jag gör ett försök att sammanfatta.

Är god etik nödvändig för församlingens trovärdighet? Har etik och moral något med den kristna tron att göra?

Om etik och moral styr våra livsval är självklart en god etik nödvändig för både kristna människor och andra.

Vi har lärt oss att etiska värderingsfrågor och moraliska riktlinjer kommer utifrån. Först var det föräldrarna, sedan dagis och skolan, de som gav etiken till barn och ungdomar och i arbetslivet är det cheferna och arbetsgivarna. I takt med kyrkans sekularisering har hennes arena för etisk påverkan krymt. Dessa exempel visar på att etiska värden levereras utifrån och in. Den riktningen är viktig men den räcker inte. När etiken blir en verklig ledstjärna för den enskilda människan och i nästa steg för familjen, församlingen, organisationen och samhället kommer etiken inifrån och ut.

Här passar Jesu ord om : ”det hjärtat är fullt av det talar munnen”. När etiken kommer inifrån har den filtrerats genom individens själsliv, samvete och en värdegrund som levererar en etik skapad av det som hjärtat är fullt av.

Här möter vi själva problemet. Det beror på vad hjärtat är fullt av? Om det är ondska blir utflödet ont. Är hjärtat fullt av rasism blir etiken nazistisk.

Vi kan lära oss av Sackeus och Jesus besök i hans hus. Resultatet blev att han deklarerade, Herre, hälften av det jag äger ger jag åt de fattiga och om jag har bedragit någon ger jag honom fyrdubbelt tillbaka.

Den etik som tidigare styrde Sackeus var av den arten att han hade anledning att be om förlåtelse och ersätta många. Hans tidigare etik kom utifrån och in. Stadens tullverk hade bestämt hur mycket tull som skulle betalas och detta visste Sackeus. Så länge inte chefen märkte något gick det att fuska och sko sig själv så länge ingen såg det, eftersom andra gör likadant.

Varken Jesus eller någon annan uppmanade honom att ge hälften av sin förmögenhet till fattiga eller ge en rejäl ersättning till dem han hade bedragit. I mötet med Jesus föddes etiken i hans eget hjärta utan yttre påverkan.

Är hög etik möjlig i den kristna församlingen i vår tid?