Från tidningen Israels vänner hämtar jag information som berör det land som särskilt söker våra hjärtan och därför känns särskilt angelägen att läsa om.  Redaktör Henry Nordin kommenterar en farsot som plågar hela jorden, Corona viruset.

Det är sannerligen märkliga dagar vi upplever i en tillvaro som känns overklig. Vi som har förmånen att uppnått den gyllne 70 + nivån

Är det Guds finger vi ser?

har i vår ”karantän” tid att tänka både bakåt och framåt. En fråga som säkert många i dessa dagar ställer sig är om och var man kan finna något av det som nu sker i Bibelns profetior.

I Matt. 24:7 finns ordet epidemier med i Reformationsbibelns översättning av Jesu förutsägelser om vad som skall drabba världen i ändens tid. Detsamma gäller också för Karl XII Kyrkobibel. Även den engelska klassiska översättningen, King James, är hämtad från samma grundtextkällor och där står det i Matt. 24:7 pestilence (pest, farsot). Oberoende av nya översättningar som utelämnar ordet vill jag omnämna detta som ett tänkvärt observandum i våra dagar.

Ett annat bibelsammanhang som jag kommit att tänka på är 1 Tess. 5: 2-3. Där kan vi läsa Bäst de säga ´Allt står väl till och ingen fara är på färde´ då kommer plötsligt fördärv över dem … (1917). Det beskrivs också där som ”födslovåndan” inför Herrens dag. Snabbt och oväntat har nu hela världen kastats in i en ond cirkel av global oro och fruktan. Även om det inte nu omedelbart skulle handla om Herrens dag så finns det ett profetiskt mönster av flerfaldiga uppfyllelser på väg mot den slutgiltiga och därigenom ett väckelserop om andlig beredskap.

Som bibeltroende israelvänner har vi uppmärksamhet på vad allt detta kan betyda för Israel och det judiska folket. Jag är övertygad om att allt som nu sker kan möblera om den storpolitiska scenen och därmed ha betydelse för Israel, det land som alltid står i världspolitikens fokus. Stora och avgörande händelser har haft avgörande betydelse för Israel – i både positiv och negativ riktning.

Det största som skedde som ett resultat av första världskriget var Balfourdeklarationen och San Remo-konferensen som ledde fram till att det judiska folket fick möjlighet att återvända till sitt land. Se vidare Magnus Jonegårds artikel i detta nr. Likaså ledde det f.ö. meningslösa och förödande andra världskriget till att staten Israel kunde uppstå bildligt talat ur Förintelsens grymhet och aska. Även om det nu inte behöver handla om så oerhörda konsekvenser gör vi ändå klokt i att alltid följa aposteln Petrus uppmaning att ge akt på det profetiska ordet såsom på ett ljus som lyser i en dyster vildmark, 2 Petr. 1:19 (1917).

Ett historiskt mönster är att judar, och sedan 1948 även Israel, inte minst i kristider hamnar i uppmärksamhetens centrum. Under medeltiden anklagades judarna för att orsakat digerdöden och under årtusenden för allt möjligt och omöjligt ont. Därför är det inte förvånande att sådana konspirationsteorier även hörts nu under coronakrisen. Mot den bakgrunden skulle det vara en nåd att stilla bedja om att mediciner och vaccin mot coronaviruset skulle komma mänskligheten till efterlängtad hjälp just från Israel. Den framgången skulle jag önska Israel och det judiska folket men även, om än av motsatta skäl, Hamas, Iran och alla antisemitismens lakejer.

I en artikel i detta nr av Israels vän ger Dan Johansson en överblick på coronakrisens världsvida konsekvenser, som i sin förlängning kan leda fram till bestående förändringar. Allt detta som nu händer och kom så snabbt och oväntat kan säkert finnas återspeglat i Bibelns profetiska förutsägelser. Det bör absolut inte avskrivas som populistiskt effektsökeri för att ge eftertryck till någon udda spekulation. Bibelordet är i sig fullkomligt men Bibeln uppmanar oss att pröva allt övrigt profetiskt tal och till det får vi också räkna våra tolkningar av Bibelns profetior.

Ju närmare vi kommer tidens avslutning desto viktigare blir det att hålla sig ständigt uppdaterad om Bibelns profetior. Det sker bäst och säkrast genom att vi själva, var och en, kontinuerligt läser Bibeln i god takt och omfattning. Därigenom skaffar vi oss en referens för att upptäcka det som är av profetisk karaktär i det ständiga händelseförloppet och nyhetsflödet.

Till sist. Det vi alla alltid kan göra är att bedja till Herren. Låt oss därför mötas inför ”nådens tron” i innerlig förbön om att coronakrisen skall lända till eftertanke, omvändelse, väckelsetider och frälsning för en sargad mänsklighet. Det som är bäst ur Guds Rikes och Israels perspektiv är också det bästa för alla människor på jorden.

Jag önskar er alla Guds Frid och Välsignelse!
Henry Nordin

Jesu återkomst – vilken dag det skall bli

Men, invänder säkert många, vi ska ju inte kunna räkna ut när Jesus kommer tillbaka. Invändningen grundar sig oftast på Matt 24:36-44:

”Men om den dagen eller stunden vet ingen något, inte himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern… Var därför vaksamma. Ty ni vet inte vilken dag er Herre kommer. Men det förstår ni att om husets ägare visste när på natten tjuven kom, då skulle han hålla sig vaken och inte tillåta att någon bröt sig in i hans hus. Var därför också ni beredda! Ty i en stund när ni inte väntar det kommer Människosonen.”

Vi bör dock observera att ”ingen vet” inte behöver betyda att ”ingen kommer någonsin att veta”. Istället verkar Bibeln tala för att förståelsen om Jesu återkomst ska växa med tiden. I Daniels bok 12:9-10 kan vi läsa: ”Gå, Daniel, för dessa ord skall förbli gömda och förseglade till ändens tid… ingen ogudaktig skall förstå detta, men de förståndiga skall förstå det.” citerar Anders Gärdeborn bibeln i sin bok, http://www.masterdirigentensverk.se

Vi uppmanas att vaka vilket bör innebära att vi uppmanas att ta reda på när tjuven kommer: ”Men ni, bröder, lever inte i mörker, så att den dagen kan överraska er som en tjuv.” (1 Tess 5:4)

Jag tolkar dessa verser som att det faktum att vi nu börjar förstå när Jesus kommer tillbaka, i sig är ett tecken på att det är nära förestående. Möjligheten att räkna ut det har funnits hela tiden i Bibeln, men Gud har ”förseglat det till ändens tid” bland annat genom att lägga ett töcken över alla så att de (eller snarare vi) missat en så uppenbar sak som att dra av ett halvår från tiden då patriarkerna fick sina söner.

Att räkna ut datumet för Jesu återkomst kräver också att vi måste synkronisera Bibelns kalender med den vi använder idag, den gregorianska. Detta kan inte göras med hundraprocentig säkerhet eftersom alla världsliga datumangivelser kan vara behäftade med fel. Vill man ändock göra denna knytning så görs den säkrast vid andra templets förstörelse, vilken finns med i Bibelns kalender och vilken dateras sekulärt till 70 e.Kr.

Av respekt för dem som är osäkra på om vi ska kunna veta datumet för återkomsten, återger jag det inte här. För dem som vill veta hänvisar jag till en powerpoint jag gjort över Tim Warners bok.

Där kan du också se historiens ”klocktick”, dvs de tider mellan bibliska händelser som summerar upp till 6000 år.

Risker för sluttande plan är många.

Minns Prioriteringsutredningen (SOU 1995:5) ”Vårdens svåra val.” Professor Jerzy Einhorn var ordförande. Det var med stor förväntan och nyfikenhet vi väntade på slutresultatet. Skulle utredarna orka stå emot den från flera håll högljudda utilitarismen? Det gjorde man verkligen! Enhälligt.

Människovärdesprincipen lyftes fram som en grundläggande och bärande princip. Principen innebär ”att man behandlar människan som den hon är i sig inte i egenskap av det hon har eller gör.

Det är oförenligt med människovärdesprincipen att prioritera på basis av social status, ekonomisk ställning, kronologisk ålder eller om behov uppkommit genom en negativ livsstil eller kan anses självförvållad”. Regeringen skrev proposition och riksdagen ställde sig bakom.

Det har varit förvånande tyst om människovärdesprincipen under innevarande coronakris.

Men tre professorer, Britt Skogseid, ordförande i Svenska Läkaresällskapet, Mikael Sandlund, ordförande i dess delegation för medicinsk etik och Ingemar Engström, hans företrädare, tog bladet från munnen häromdagen (SvD 19/4).

Rubriken på deras artikel var: ”Oroväckande etisk glidning i coronatider”. De tre skriver att de ”oroar sig för om ålder införs som grund för prioritering vilket har framförts under den nu rådande coronakrisen”. Och var säkra på att vi är många som känt samma oro.

Ingen myndighet har någon som helst rätt eller befogenhet att tumma på människovärdesprincipen. Den är grunden för människans fri- och rättigheter. Och därmed för demokratin!

Jag vet inte vilken partiledare som skulle vilja vända sig bort från vad man ofta uttalat, att människovärdet är viktigare än penningvärdet. Jag kan inte föreställa mig att någon, om än så sofistikerat, skulle vilja smyga in något slags sorteringsmekanism då exempelvis ålder eller etnicitet fick spela roll.

Se upp nu alla 349 lagstiftare, alla redaktioner som vill gå demokratins ärenden, alla samfundsledare och pensionärsförbundsledare. Risker för sluttande plan är många i miljöer som tränger undan andlighet och respekten för det okränkbara människovärdet!

Någon tänker, nästan högt, tror jag: ”Ja, du är ju själv över 80…”

Just det. Då har man hunnit se att äldre och äldreäldre ofta hänvisas nära marginalen. ”Man faller för åldersstrecket”, heter det. Jodå, vi tackar för karantänsbestämmelserna, vi blev inte särdeles förvånade över att äldreboenden och hemtjänster, personal och vårdbehövande, drabbats hårt. Men vi ser gärna att Prioriteringsutredningens principer/teser spikas upp och fästs ordentligt på myndighetsportar, vård- och omsorgsdörrar och kyrkväggar. För framtiden.

Utan början – utan slut

Jag tänker på att du Gud sade att det du skapat var gott, du var nöjd med ditt verk. Det kunde ha förblivit så.

Men du lämnade öppet för en utvecklingspotential, en förbättring av det du skapat för att passa Satans ambition och människans, Människan upphöjde sig själv till medskapare och evolutionstänket tog plats. Och detta bara genom att tugga i sig lite förbjuden frukt och därav blev varse att det existerade både ont och gott. Att frukten var förbjuden var naturligtvis viktigt. Var det där människan fick frihet att välja, och valde Satans lögn att bli som Gud?

När nu inte människan blev som Gud blev hon som Satan och genom att följa honom har vi fått den utveckling vi upplever i dag.

Ur det som du Gud skapat utvecklade människan uppfinningar, också en sorts skapande, ur ett redan befintligt material. Människan åstadkom egentligen inget nytt, du hade ju redan lagt grunden. Hon byggde bara vidare i en destruktiv anda.

Lade år till år tills de blev till miljoner och fortsatte att förminska dig till evolutionens fördel.

Hela jorden kryllar av”små gudar” som har sett som sin uppgift att utveckla ditt verk och göra sig själva till medskapare. Men Gud har satt ett slutdatum för detta.

Eftersom det var Satan som från början var inspiratören och lurade Adam och Eva blev också utvecklingen från det destruktiv. Ingen nu levande människa behöver tvivla på den utvecklingen. Du ser den mitt framför dina ögon.

Det sorgligaste i detta är att också pånyttfödda människor som fått sin synd förlåten och lovad ett framtida medlemsskap i himlen faller offer för en notorisk lögnares påstående att Guds goda verk kan förbättras. Det kan bara ske när Satan är borta och Gud återupprättat sitt verk till det det var ämnat. Det tar 6000 år, det räcker.

Och det sker när Jesus kommer åter för att göra just detta.

I nuläget betyder det att människan gör Gud till lögnare och i stället litar på Satan. Ett påstående som kanske blir övermäktigt även för Gud att överse med.

Att sätta ett kommatecken där Gud sätter en punkt är ingen god idé

stigmelin.com

Coronaviruset väcker liv i frågan om den yttersta tiden,berättar tidningen Dagen

En pandemi som drar fram över jorden lockar fram domedagsprofeterna, skriver man. Flera försök görs nu för att få ihop coronaviruset med profetior och bibliska förutsägelser.

En koppling som inte verkar så långsökt med tanke på att Gud inte bara är kärlek, han är rättvisa också, för att inte nämna domare. Det finns mycket material i bibeln om Jesus och hans återkomst. Jag tycker inte man behöver locka fram några särskilda profetior om detta. Bibeln formligen kryllar av dem. Problemet är väl snarare att man inte vågar se dem och att mörka kraften lägger ut dimridåer för att om möjligt dölja sanningen. Det är inte första gången i historien det sker.

Att Gud som skapat himmel och jord också är historiens Gud, som själv bestämmer när slutackordet skall ljuda och i kronologisk ordning redovisar händelserna i bibeln fram till den punkten, borde inte väcka någon förvåning, åtminstone inte hos dem som bekänner sig tro på bibelns budskap i övrigt.

Nu får vi gång på gång, i olika varianter, höra att det t.o.m. är förbjudet för oss att tidsbestämma Jesus återkomst. Något som enligt Guds ord, gäller de ogudaktiga. Inte de förståndiga. Det du inte visste i går, läser du i dag. Många pastorer har börjat sina predikningar med: ”Jag fick ett ord levande för mig i dag . .” Det var mera vanligt förr.

Jag tror inte att vi behöver delta i någon gissningstävlan om detta, men man behöver läsa och förstå sin bibel och man blir mycket hjälpt genom att läsa ”Mästerdirigentens verk” av Anders Gärdeborn. Det borde gå att någon skriver en recension om boken. Någon borde kunna vederlägga hans sätt att citera bibeln – eller?

www.masterdirigentensverk.se

Det är lätt att övertolka ”tidens tecken”, men ändå måste vi hörsamma Jesu uppmaning att vara observanta på när tiden för hans återkomst närmar sig: Lär av en jämförelse med fikonträdet. Redan när kvisten blir mjuk och bladen spricker ut vet ni att sommaren är nära. På samma sätt vet ni, när ni ser allt detta, att han är nära och står för dörren. (Matt 24:32-33) ”Allt detta” är de tidstecken Jesus beskriver i ett av Bibelns viktigaste eskatologiska kapitel nämligen Matteus 24.

Vi behöver därför studera detta och andra ställen för att kunna ge en positiv respons på vår Herres vädjan att stå på tå vid hans återkomst. Kom dock ihåg att det alltid finns en risk i att försöka harmoniera nutida händelser med bibliska profetior.

Mästerdirigentens verk, läs den boken så vet du

Göran Lennartsson, teolog och pastor har i Dagen presenterats som något av en expert på Coronaviruset och dess förhållande till den yttersta tiden

Han beskriver gamla uppgifter som spekulerat om Jesus återkomsten, ända från apostlarnas tid. Spekulationer som inte återfinns i bibeln och därför visat sig opålitliga. Göran Lennartsson lägger för säkerhets skull till ytterligare en sådan spekulation, den att bibeln skulle förbjuda oss att försöka tidsbestämma tiden för Jesu återkomst.

Det viktiga är inte att gissa rätt utan att veta i vilken riktning världen är på väg, anser han som i sig är en gissning

Gissa det måste man göra om man grundar sin information på utombibliska källor. Om man däremot grundar sin kunskap på vad Gud säger i bibeln behöver man inte gissa.

Daniel får profetera:

Förseglade profetior öppnas:
Daniels profetior skulle förseglas men öppnas igen i den sista tiden: Dessa ord ska förbli gömda och förseglade till den sista tiden… Ingen ogudaktig ska förstå detta, men de förståndiga ska förstå det. (Dan 12:9-10)

Att dessa profetior i sig bekräftar hur nära vi är, får ytterligare näring genom Anders Gärdeborns kronologiska händelsekedja som han redovisar i sin bok ”Mästerdirigentens verk och kan beställas här:

www.masterdirigentensverk.se

Så när ska man ta frågan på allvar?

– Att tidsbestämma Jesus återkomst är något som Bibeln förbjuder oss att göra, säger Göran Lennartsson. Kristna som försöker räkna ut tid och datum för Jesu återkomst utifrån Bibeln jämför han med pseudovetenskapen astrologi, där människor försöker spå framtiden med hjälp av stjärntecken.

Det viktiga för oss kristna är inte att gissa rätt, utan att veta i vilken riktning världen är på väg.

Men Jesus återkomst är ingen gissningstävlan. Och riktningen är klart utstakad, av Gud, och redovisad kronologiskt av Anders Gärdeborn i Mästerdirigentens verk bl.a.

Det borde gå att få till ett samarbete – vi har ju trots allt ett gemensamt intresse.

Det är Gud som äger församlingen  Inte pastorn eller biskopen och inte samfundet eller någon annan inflytelserik grupp bland medlemmarna heller.

Jag tror vi behöver tänka till om detta.

Bibeln säger att när en Guds församling skall byggas så sker det med levande stenar. Medlemmar som är en del av församlingen, är födda på nytt och lever det nya livet i Gud och kallas därmed för levande stenar (1 Petr 2:4-6) som fogas ihop till ett andligt bygge och hörnstenen är också en levande sten, nämligen den uppståndne Jesus.

Det finns gott om sten i vårt samhälle, alla är inte levande men har möjlighet att bli det i rätt sammanhang. Det borde gå att få till en bättre överlappning mellan ledare och ledda så att både pastorer och medlemmar berör de ”kalla” stenarna tillsammans? Församlingens medlemmar har en anläggningsyta mot ”de kalla stenarna” som pastorer inte har. Medan pastorernas yta berör främst medlemmarna, som jag uppfattar det.

Jag är övertygad om att Gud är intresserad av hur hans församling fungerar och förser den med de resurser som behövs när vi verkar hans verk.

I uppgiften att göra Jesus känd och trodd i världen ligger desto värre fortfarande en stor utvecklingspotential. Tron kommer av predikan står det, och då kunde trons betydelse framgå lite tydligare ibland i en ämnesannonsering men om vi alltid predikar för dem som redan tror, riskerar vi att det går över huvudet på dem som inte tror. I kyrkan tror nog de flesta fortfarande. De som inte tror finns inte i kyrkan – än

Så länge vi nöjer oss med den typ av ointressant info som våra tilltänkta besökare kan läsa under rubriken ”predikoturer” kommer det att förbli så. Jag tycker att man underskattar våra presumtiva besökare genom att undanhålla dem kyrkans budskap i viktiga ämnen genom att gömma sig i ordet ”predikan” utan att tala om vad predikan gäller.

Det borde inte vara svårt att förändra detta beteende.

Nog borde man kunna lägga till några kronor om det behövs och tala om vad man tänker predika om, t.ex. Jesus kommer tillbaka, men när? Kom och lyssna! Det finns andra rubriker också som kan locka till ett besök. Man behöver inte annonsera i helsidor och i Expressen. Det är ett slöseri. Annonser kostar pengar. Så är det.

Församlingens delaktighet är att anknyta till valt ämne med att göra broschyrer och med dem inbjuda sina vänner att komma och lyssna. Det har vi provat förr, kanske man svarar. Kasta ut nätet på andra sidan då. Samarbete!

Då kan man överge det ”könslösa” informerandet i predikoturerna.

Rubriken kan vara vad som helst utom ”predikan av:

Till sin hjälp kunde broschyren göras med några honnörsord i ämnet som kan skapa intresse. Det kan vara värt att pröva församlingens vilja till ett samarbete i detta. Om det utfaller väl går det säkert att utveckla.

Kan vi bjuda på en pannkaka på stan går det väl att lämna en lämplig broschyr också

Om ämnet framstår som intressant kommer säker besökarna. Om arrangörerna misslyckas med det, får vi som vanligt sitta själva i kyrkan. Och då blir färre stenar levande.

Jag tror det är lättare för medlemmar att i en personlig inbjudan referera till ett aktuellt ämne och argumentera för det.

Jag tycker att detta är ett sätt att arbeta som ryms inom den s.k. boxen och som i viss mån redan är påbörjad, lite halvhjärtat. Det är också viktigt att vi framstår som de vanliga människor vi ju är med den möjliga skillnaden att vi har ett hopp för framtiden. Ett hopp som vi gärna delar med oss.

Speciellt i dessa tider.

stigmelin.com

Ni är för många, sa Gud till Gideon och reducerade

Det står i boken, http://www.masterdirigentensverk.se

antalet krigare till 300. Det var det antal som skulle besegra midjaniternas 125 000 man.

Anledningen till att de var förslavade under midjaniterna var Israels synd, deras uppror mot Gud. Därför hade Gud gett dem under midjaniterna. Men nu var det tid att besvara deras bön om hjälp och Gud utvalde Gideon som anförare i striden. Vår tid kommer också,

Anledningen till att de inte skulle vara fler var att Gud skulle strida med dem och att israeliterna inte skulle kunna säga att det var de själva som besegrade dem. Därför reducerade han antalet för att omöjliggöra för dem att ta äran själva.

Det här är ett intressant bibelsammanhang som du kan läsa om i Domarboken.

Tänk att det går att vara för många. Det förutsätter nog att Gud är med med sin helige Ande och anger antalet. Finns det en motsvarighet i dagens kristenhet? Att vi tror att mängden spelar en avgörande roll i kampen? Det tror jag nog.

Kanske tänker Gud i en annan skala, åtminstone ibland. När Gud lade upp taktiken räckte Gideons tre hundra krigare. Anledningen att Gud ville ha äran är intressant. Han ville att de skulle veta vem som var deras Gud.

Så är nog inte alltid fallet i modern kristen evangelisation. Det är så lätt att Gud kommer bort när människan skall agera på egen hand. Det är alldeles säkert en en av anledningarna till att det sker så lite av det vi förväntar oss. Han döljs bakom rökmaskiner, strålkastare och oljud av allehanda slag. Man säger att vi alla behöver Jesus – men glömmer ofta tala om VARFÖR vi behöver honom.

Många pastorer är involverade i en ny form av ekumenik, samverkan med enighet som mål. Likheten med Nimrods ambitioner är slående. Vi skall själva skapa en form av enighet mellan de sinsemellan oförenliga ståndpunkterna. T.o.m. påven är inblandad.

Gud godkände inte det då och skingrade dem. Jag tror det går på samma sätt med den moderna ekumeniken. När alla organisationer med sina olika förtecken strävar efter att uppfylla sina egna visioner har man nått vägs ände och fältet är fritt för en världsledare att öppet träda fram, Antikrist.

Tiden går och vi närmar oss Jesus återkomst

Men än finns det tid. Han kommer inte förrän 2036 enligt nyupptäckt information, bl.a. hos Daniel i GT och redovisat i www.masterdirigentensverk.se av Anders Gärdeborn,

Köp och läs den!