Låt oss lyssna till vad Gud säger till människor genom sin profet Jesaja. Här talar Gud till människor som befinner sig i samma sinnesstämning som många kristna gör i dag. De är modfällda och oroliga och försöker dölja sin förtvivlan och tysthet. Under lång tid har de bara mött motgångar. De har slutat att tro att Kristi sak någonsin ska ha framgång. Lägg märke till hur Gud resonerar med dem genom sin profet. (Citat från Jesaja 40, från ”Lär känna Gud av J.L. Packer)

.Se på mina gärningar, säger Gud. Skulle ni kunna uträtta något sådant? Finns det någon människa som skulle kunna det.”Vem har mätt vattnet i sin kupade hand och mätt upp himlens vidd med sina fingrar? – Jag är det, annars skulle jag inte kunnat skapa den här världen. Se din Gud.

Se på folken fortsätter Gud.. De stormakter ni känner vånda inför. Men jämför er gud med de makter ni känner sådan vånda inför .. alla folk är som en ingenting inför honom, mindre än noll. Se din Gud. Ta sedan en titt på världen. Hur stor den är, variationsrik och sinnrikt sammansatt … Den väldiga himlen över den..

Men vad är denna mäktiga planet jämfört med Gud. För honom som tronar över jordens rund är invånarna som gräshoppor. Han breder ut himlen som ett flor, spänner ut den som ett tält att bo under. Vi är alla obetydliga i jämförelse med världen, världen å sin sida är obetydlig i förhållande till Gud. Jorden är hans fotpall och han tronar tryggt över den. Han är större än världen och allt vad som finns i den. All febril aktivitet bland alla dessa människor berör honom inte mer än vad syrsornas spel berör oss.

Se din Gud.

För det fjärde säger Gud genom Jesaja, se på världens stora män, se också på kommande världshärskare, diktatorer och imperiebyggare som kan kasta hela klotet ut i krig. Tror du verkligen att det är dessa stora män som bestämmer hur världshändelserna skall utvecklas? Tänk till igen, för Gud är större än världens stora. Han är den som tronar över alla världens härskare. Se din Gud!.

Vet du inte? Har ni inte hört att HERREN är en evig Gud som har skapat världens ändar? Han blir inte trött och han mattas inte. Vad är det för fel på er? Har ni inbillat er att jag, skaparen har blivit gammal och trött? Är det aldrig någon som har talat om sanningen om mig för er?

Vad vi verkligen behöver är att ”vänta på Herren” och begrunda hans majestät, till dess vår kraft förnyas genom att de här sanningarna skrivs in i våra hjärtan. Var inte rädd. Lyssna på den helige Ande, sanningens Ande.

Är den helige Andes verk viktigt? Viktig? Vore det inte för den helige Andes verk skulle det inte finnas något evangelium, ingen tro, ingen kyrka och ingen kristendom i världen, skriver J.l. Packer i sin bok, ”Lär känna Gud”.

När Kristus lämnade världen överlämnade han sin sak åt sina lärjungar. Han gav dem ansvaret att gå ut och göra alla folk till lärjungar ”Också ni skall vittna”, sade han till dem när de var församlade i den övre salen. ”Ni skall bli mina vittnen”… ända till jordens yttersta gräns, var hans avskedsord till dem på Oljeberget innan han for upp till himmelen.

Det var den uppgift de hade fått. Men vad var det för slags vittnesbörd hade de att komma med? Och de hade aldrig varit några bra elever. Under hela Kristi jordiska verksamhet hade de ständigt fått allt om bakfoten och missat poängen i hans undervisning. Skulle inte deras vittnesbörd snabbt reduceras till till en förvrängd och hopplös röra? Svaret på den frågan är nej eftersom Kristus sände den helige Ande för att lära dem sanningen och därmed bevara dem från alla misstag. Han sände Anden för att påminna dem vad de redan fått lära sig och för att uppenbara allt annat som Jesus velat lära dem. ”Hjälparen”… skall lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt

”Jag har mycket mer att säga er, men ni kan inte bära det nu. Men när han kommer, sanningens Ande, då skall han leda er in i hela sanningen. Löftet till de första lärjungarna att när de blivit undervisade av Anden skulle de bli utrustade att tala som Kristi språkrör, enligt J I Packers undervisning från boken, ”Lär känna Gud”. Precis som Gamla testamentets profeter kunde börja sina prediknngar genom att säga: ”Så säger Herren”.

Mycket i vår tid tyder på att den helige Ande inte blir så frekvent anlitad som hans uppdrag skulle motivera, varken i kristenheten eller i de profana sammanhangen

Ärar vi den helige Ande genom att erkänna och lita på Andens verk? Eller ringaktar vi honom genom att nonchalera det? I så fall ringaktar vi inte bara Anden utan också den Herre som sänt honom. Erkänner vi den bibel som Anden inspirerat som auktoritet? Om vi inte gör det vanärar vi den helige Ande som gav oss bibeln. Tillämpar vi bibelns auktoritet och lever vi efter den oavsett vad människor invänder mot den? Eller anpassar vi oss till det vi själva anser vara sanning?

”Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna” Upp: 3;6

Jag har av ett av våra barnbarn i present fått en bok som uppmanar sina läsare att ”lära känna Gud” av James I Packer, en ärlig och djupt biblisk undervisning som präglar läsarens gudsbild enligt Olof Rugarn, läkare och förkunnare inom EFK.

”Att lära känna Gud” har varit till stor välsignelse för mig och tusentals andra, skriver Joel McInnes, lärare på Bibelskola Väst och församlingsledare i Centrokyrkan, Pingst.

Det finns många fler predikanter och bibellärare som lovordar boken. Jag är ju inte själv varken predikant eller bibellärare, men jag uppskattar en bok som använder bibeln som viktigaste referens och så vitt jag förstår uppfyller denna bok det kriteriet.

Den bortglömda personen
Man behöver inte läsa så många sidor förrän bokens författare påminner oss om en delvis bortglömd person. Det är uppseendeväckande hur olika man behandlar den bibliska undervisningen om den andra, respektive tredje personen i treenigheten. Kristi person och verk har ständigt debatterats och debatteras fortfarande. Den helige Ande ignorerar man däremot konsekvent. Det har skrivits många utomordentliga böcker om Kristus, men de böcker om den helige Ande som är värda att läsas kan nästan räknas på ena handens fingrar.

Den genomsnittlige kristne har endast diffusa föreställningar om vad den helige Andes verk innebär. Somliga talar om Kristi Ande på samma sätt som man talar om julstämning – som en vag kulturell påverkan som leder till flummighet och religiositet.

Men de flesta tänker troligtvis inte alls på den helige Ande och har ingen bestämd uppfattning om vad han gör. I praktiken befinner de sig i samma situation som Paulus mötte i Efesos:
”Nej, vi har inte ens hört att det finns en helig Ande”.

Hur kan vi försvara att vi så total förbiser den tjänst som Kristi tillförordnade representant utför? Är det inte ihåligt bedrägeri att säga att vi ärar Kristus när vi samtidigt ignorerar och därigenom vanärar den som Kristus har sänt till oss som sin ställföreträdare för att ta hand om oss i hans ställe? Borde vi inte bry oss mer om vad den helige Ande gör, skriver J.I Packer i sin bok.

KDs Andreas Carlsson förklarar i en artikel i Dagen varför Kristdemokraterna vill att varje land tar hand om sina egna brottslingar. I egna fängelser, jag delciterar. Därför skall dessa avtjäna ett ev. straff där man är medborgare. Det är budskapet.

Därför skall vi hjälpa deras hemländer att bygga fängelser. Och det får kosta vissa biståndspengar, pengar som i dag går till förtryckarregimer.

Act, diakonia, PMU och svenska missionsrådet anser att förslaget är ett avsteg från Sveriges stolta bidragstradition, vilket är ett missförstånd.

Kristdemokraterna har länge varit starkt kritiska till att svenskt bistånd går till länder och projekt som inte respekterar demokrati och mänskliga rättigheter. Vi har kritiserat att svenskt bistånd går till de palestinska områdena trots antisemitism, terrorstöd och avsaknad av fria val. Vi har även kritiserat Sveriges fortsatt bistånd till Irak trots att regimen i Bagdad accepterar den systematiska förföljelsen och fördrivningen av kristna i norra Irak. Det finns fler exempel där svenskt bistånd kan omfördelas.

Nu sätter vi kraft bakom orden genom att villkora biståndet till fler länder som brister i respekten för demokrati och mänskliga rättigheter, skriver Andreas Carlsson i Dagen

Det finns plats att omfördela biståndet till förmån för projekt med syfte att stärka rättsväsendet genom att bygga och utveckla fängelser i länder som kvalificerar sig för bistånd.

Att vi även vill ge utökat uppdrag till Kriminalvården att hyra fängelseplatser utomlands, har fått Sveriges biståndsminister Peter Eriksson att kalla vår omprioritering för en ”populistisk sak”. I verkligheten är denna samverkan med andra länders motsvarighet till Kriminalvården bara en stor fördel för Sverige.

På grund av platsbrist på svensk fängelser går många dömda brottslingar fria i vårt samhälle i väntan på börja avtjäna sitt straff. Den svenska kriminalvården behöver därför stärkas. Samtidigt var förra året ca 30 % av de intagna på svenska fängelser utländska medborgare. De behöver nu i högre grad avtjäna sitt straff i hemlandet.

— enhet med varandra, eller sanningen.

Paulus framhöll i brevet till Korintierna enighetens stora betydelse. I romarbrevet påtalade han sanningen, och skriver bl.a.

”De bytte ut Guds sanning mot lögnen och dyrkade och tjänade det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evighet. Amen,”

Och ytterligare: ”Och eftersom de inte satte värde på kunskapen om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag så att de gjorde sådant som inte får göras. De har blivit fyllda av all slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja. De skvallrar och förtalar, de hatar Gud och brukar våld. De skrävlar och skryter, de är påhittiga i det onda och olydiga mot sina föräldrar, vettlösa, trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa. De känner mycket väl till Guds rättvisa dom, att de som handlar så förtjänar döden.

Ändå gör de sådant, och de samtycker dessutom till att andra gör det.”

Det förefaller som om de var eniga i allt detta.

Babels torn byggdes också i enighet. Man var eniga om att trotsa Gud.

Salig är den tjänaren när hans herre kommer och finner att han gör så. Jag säger er sanningen:Han ska sätta honom över allt han äger. Men om den tjänaren är ond och säger i sitt hjärta: Min herre dröjer, och han börjar slå sina medtjänare och äter och dricker med dem som är berusade, då ska den tjänarens herre komma en dag när han inte väntar det och i en stund när han inte anar det,

Det talas mycket om att vara eniga i dag. Kanske mindre om sanningens betydelse.

Jag tror att vårt fokus skall vara sanning.
Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.Om målet är Fadern och himmelriket, är sanningen oundgänglig

Dagens Birger Thureson har läst boken, ”Översten”, och berättar i fredagens tidning om hur han, en baptistpastor, kämpade mot slaveriet i Amerika med vapen i hand och tycker sig höra att han har ett tydligt ärende även till vår tid.

I romanens centrum lever frågan hur man rätt kan bekämpa det som är orätt, rent av ont. Är våld förbjudet i den kampen? Baptisterna betraktade slaveriet som den största synden av alla. Av äldre pastorer har Knut Oscar lärt, att man aldrig får slå till reträtt inför ondskan. Och man skall framför allt inte fråga varför Gud ingenting gör om man själv inte gör något. Så han drar ut i strid med en enda ambition: att främja alla människors lika värde och göra slut på det skamliga slaveriet.

I tre av krigets fyra år ligger han i fält som kompanichef. Blir överste. Lever i tält. Vadar genom lera och blod. Ser vänner dö runt omkring sig . Blir själv två gånger svårt sårad. Frågar sig i mörka stunder: Till vilken nytta, vänder han sig i själva verket mot naturens ordning, är han en blåögd idealist utan verklighetsförankring?

Jag visste att det var djävulens röst, den djävul som bor i leran och nu sög ner oss tänker han när mörkret skingrats. Han fortsätter, och till sist är segern vunnen.

Trots att militärmakten lockade med en högre tjänst valde han att bli baptistpastor och blev också skickad till Sverige som missionär – rektor för det nystartade Betelseminariet i Stockholm där pastorer och missionärer utbildadas.

Det går en blodröd tråd från Broadys kamp och en av hans elever som blev missionär i Kongo, E.V.Sjöblom som öppnade världens ögon för sin orädda kamp mot kung Leopold,s fruktansvärda övergrepp på Kongos folk.

Glöm inte den moraliska kompassen, säger frikyrkomannen Knut Oscar Broady till oss genom seklerna och generationerna. Slå inte till reträtt är budskapet.

Vi uppmanas att ta kampen mot rasism och orättfärdigt förtryck.

Inte i första hand låta utmaningen stanna vid att bli upprörd över att vi blir kränkta i vår tro. Det måste finnas något bättre försvar än att citera lovsångstexter som argument. Då tror jag mera på att citera bibeln. Där finns mycket att hämta när man vill ge exempel på orättfärdighet och hur man försvarar evangeliet. Man behöver inte alltid ha filttofflorna på. Det hade inte Jesus heller. Ingen behöver backa för okunniga kränkande påhopp. Man behöver dock veta på vem man tror. Det har med undervisning att göra. Det är ett användbart motmedel mot kränkande påhopp om man vill försvara evangeliet.