Det pågår försök i Dagens spalter att dialogvägen få kristna och islam att närma sig varandra i sina resp trosuppfattningar, men vi måste vara trogna kyrkan och bibelns bekännelse, skriver Karl-Henrik Wallerstein i Dagen. Det är nämligen inte möjligt för kyrkan att beskriva Muhammed som en profet i en kristen mening. Att han är en profet för muslimerna kan stämma, men som kristna kan vi endast beskriva honom som en falsk profet. Det är dock möjligt för kyrkan att både föra reliigionsdialog och hävda att Muhammed – i enlighet med kristen tro – är en villolärare. Trons sanningar är aldrig förhandlingsbara och de existerar oberoende av hur många bekännare av kristen eller muslimsk tro det finns i Sverige.

I en kristen kultur borde den kristna tron vara konservativ och med en h vilja till att bevara sin särställning. I en muslimsk kultur däremot skulle möjligtvis en mötesplats skapas, men vi behöver inte gå över till andra sidan för att försöka skapa en samsyn som går emot kyrkans fundament för att få till en samsyn med muslimerna. Det leder oss bara in i en återvändsgränd.

Jesus varnar oss ivrigt:

”Se till att ingen bedrar er. Många ska komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och de ska bedra många. Ni kommer att höra stridslarm och rykten om krig. Se då till att ni inte blir skrämda. Sådant måste hända, men det är ännu inte slutet.

Folk ska resa sig mot folk och rike mot rike, och det ska bli svält och jordbävningar på många platser. Men allt detta är bara början på födslovåndorna.

Då ska man utlämna er åt lidande och döda er, och ni kommer att bli hatade av alla folk för mitt namns skull. Och då ska många komma på fall, och de ska förråda varandra och hata varandra. Många falska profeter ska träda fram och bedra många, och eftersom laglösheten ökar kommer kärleken att kallna hos de flesta. Men den som håller ut till slutet ska bli frälst. Och detta evangelium om riket ska förkunnas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk. Sedan ska slutet komma.

Jag säger er sanningen: Innan himmel och jord förgår ska inte en bokstav, inte en prick i lagen förgå, inte förrän allt har skett

I det rike som skall förkunnas kommer inte att finna något resultat av några överenskommelser med muslimer eller andra falskmyntare.

Och när allt blivit lagt under honom, då ska Sonen själv underordna sig den som har lagt allt under honom, så att Gud blir allt i alla.

Pingströrelsen i Sverige har under 2000-talet gjort den största och längsta resan av alla kyrkor och samfund i vårt land när det gäller ekumeniskt arbete på såväl nationell som lokal nivå, konstaterar Sten-Gunnar Hedin i en debattartikel i Dagen den 11 mars 2021.

Och fortsätter, dess inträde och aktiva engagemang i Sveriges kristna råd har tillsammans med rörelsens bilaterala samråd med lutheraner, katoliker och ortodoxa i Sverige mejslat fram en ekumeniskt orienterad pentekostal kraft att räkna med. Spiritualitetens och det levda livets ekumenik på Nya slottet Bjärka-Säby har tydligt förstärkt ett sådant narrativ med förgreningar också i andra länder.

En sådan utveckling måste hälsas med stor glädje och betraktas som en gåva till hela kristenheten, skriver han och frågar vidare hur den fortsatta dialogen kan formuleras i praktiken.

Jag är vägen, sanningen och livet, säger Jesus i bibeln. Ingen kommer till fadern utom genom mig.

Då visar det sig att många olika organisationer/samfund läser ut olika betydelser ur samma bibelord och kommer till olika slutsatser om vart Ordet leder. Det tycks gå att att tolka Bibeln på många sätt. inte båda läsningarna kan vara riktiga. Åtminstone den ena måste vara falsk. Vi får nog räkna med att lägga ner mycket tid på att tolka bibeln i det ekumeniska arbetet. Vilken förhandlingspartner ligger närmast en korrekt tolkning? Leder verkligen de olika vägarna till samma mål? Vi kanske får förhandla om saken

Andra talar om att också barnen måste döpas under det att andra talar om att det är orätt att döpa barn. Någon måste ha tagit fel. Då kan vi inte slå oss till ro med konstaterandet att mångfalden är en rikedom, utan vi måste sätta oss ned tillsammans för att hitta den rätta tolkningen sett mot vad grundtexten egentligen vill säga oss.

Nu är det faktiskt många som menar att är en rikedom för kristendomen att vi har en mångfald samfund. Man menar att vi kan vara oense om detaljer, bara huvudsaken är gemensam. Inser man inte att huvudsaken består av detaljer som inte kan åtskiljas. De är inte förhandlingsbara. Bibeln säger det själv. Om man inte har konstaterat det har man läst sin bibel dåligt.

Kan man bilda bibliska läror kring människotankar?

Borde det inte heta, Alla Guds ord äro ett enda, och ett enda är alla. Om ett enda ord åsidosättes går de alla så småningom förlorade.

Det måste alltså vara ett livsvillkor för kyrkan att hålla sig till den enda rätta lära. Om vi inte är klara på vad vad läran är, måste vi söka den i ordet. Inget annat skall avgöra läran än Guds eget ord allena.

Redan det första budet ger oss svaret. Du skall inga andra gudar ha, jämte mig. Att israeliterna redan vid intåget i löfteslandet bröt mot budet blev orsaken till mycken nöd. När folket sedan gick vilse i enighetsfrågan vid bygget av Babels torn orsakades i stället splittring både språkligt och bosättningsmässigt.

”Men jag förmanar er, mina bröder att ha akt på dem som vållar tvedräkt och kan bli er till fall i strid med den lära som ni inhämtat, dra er ifrån dem

Vinnlägg er om att bevara Andens enhet genom fridens band; en kropp och en Ande liksom ni också blev kallade till att leva i ett – en Herre, en tro, ett dop, en Gud som är allas fader, han som är över alla, genom alla och i alla”.