Vi kan konstatera att vårt samhälle förändrats. I en glidande skala har värderingar som fanns vid KDs bildande försämrats, ur det kristna perspektivet. Det tycker jag f.ö. gäller hela samhället, politiskt företagsmässigt och religiöst. Politikerna har blivit ”rävaktigare”, mer beräknande, taktiserande och synen på Israel är rent kriminellt.
Innan Alf blev partiledare gick det åtskilliga år, men vi kom in så småningom, efter många år i exil kom vi in i den politiska värmen. Dock saknades många av de s.k. ”kärnväljarna som i alla fall var kanske 2 %.
Utvecklingen har naturligtvis inte gått alla i KD alldeles förbi, bara en del av deras väljare. De s.k. kärnväljarna?
Kristenheten har nämligen gjort en annan resa. Vid tiden för partiets inträde fanns det gott om kristna människor, men inte kristna politiker och inte ville dom rösta på partiet, nej då, det var nästan lite skämmigt. Där var de kristna idealen högre än den politiska atmosfären kunde erbjuda. Utan att det var speciellt högt.
Hur skall kristdemokraternas politik se ut nu och framöver? Finns det fortfarande frågor att driva, till gagn för medborgare eller är de slut nu. Skall vi lägga oss ner och dö, och säga, vi kämpade hårt men vi nådde inte ända fram?
Fanns det ingenting kvar att kämpa för, kommer dom att fråga? Nej det fanns bara en fråga, den var viktigare än allt annat.
Den fråga jag har funderat på är, skall vi ha högre krav på våra politiker än pastorerna i våra församlingar? Utvecklingen är likartad. Ingendera av dem är felfri. Kristdemokraterna har det tom inskrivet i partiprogrammet. Det har inte pastorerna. Kanske det märks.
Pastorer har bibeln som sin urkund, partiet har sitt partiprogram. Det finns de som inte kan hålla isär uppgifterna utan blandar ihop dem.
Resultatet blir att man ser på kristdemokrater som församlingstjänare och misstror varje påtvingad kompromiss. Och så finns det pastorer som inte gör annat än kompromissar .
Det är en felsyn som kan bli dyrbart.
Ta inte allt dumt som skrivs om KD för sant, det finns de som ser KD som sina fiender.
Det här är ett inlägg som jag spontant ville delge er därför att jag tycker att det barkar iväg för några, som behöver förnya sina tankar och även begrunda alternativen.
Jag kom att läsa en artikel i Dagen för en tid sedan som anknyter till vad Paulus skriver i sitt brev till romarna, nämligen om att anpassa något till något som inte kan anpassas.
Det står: ”Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av ert sinne så att ni kan pröva vad som är Guds vilja: det som är gott och fullkomligt och behagar honom.”
Lär unga skilja på fakta och spekulation om evolutionsteorin. En uppmaning som det finns anledning poängtera. De senaste decenniernas utveckling inom evolutionsbiologi innebär att man alltmer fjärmat sig från och tvingats omforma klassisk ”skoldarwinism” för att kunna införliva nya observationer som snarare talar för ett skapelse- och designperspektiv, skriver tolv teologer, forskare och läkare.
Vi bör vara försiktiga med att anpassa teologi och bibeltolkning till föränderliga vetenskapsmodeller, skriver tolv teologer, forskare och läkare. Arton forskare och teologer har i en replik till Ingvar Nilssons debattartikel i Dagen uttalat sig om orsakerna till att ungdomar lämnar tron och kyrkan. Deras åsikt lyder: Acceptera evolutionsteorin som Guds skapelsemetod, anpassa teologi och bibelsyn efter det och lär barnen och ungdomarna så.
Vi håller med om att evolutionsfrågan är viktig att förhålla sig till. Men frågan är egentligen vidare än så: Vetenskap är en mänsklig aktivitet, uppenbarelsen i Bibeln är från Gud. Hur förena de båda utan att sanningen blir lidande? Tvärsäkerhet är alltid olyckligt, i synnerhet i vetenskapliga sammanhang. Om den saken är vetenskapsfilosofer rörande eniga, till skillnad från många av naturvetenskapens utövare – historien visar att vetenskapliga modeller byts ut ungefär vartannat årtionde.
Det är skäl nog till försiktighet när det gäller att låta dagens vetenskapsmodeller överordnas vår bibeltolkning och därmed teologi – i all synnerhet när de kräver radikala omtolkningar av Bibelns tydliga utsagor. Det finns anledning att påminna om det bevingade talesättet: ”Den som gifter sig med tidsandan blir snabbt änka.”
Att debattörerna väljer att ta evolutionens ”faktum” för givet och som norm för en ny skapelseteologi är aningen ironiskt i en tid när evolutionsteorin befinner sig i sin största kris sedan Darwin.
Vi är av uppfattningen att orsaken till flykten är den sekularisering som smugit sig in i våra kyrkor, inte minst i form av en otydlig skapelseteologi präglad av evolutionism. Andra undersökningar än den som debattörerna refererar till visar att det är just de ungdomar som fått del av en saklig evolutionskritik och en genomtänkt biblisk skapelsetro som behåller tron. Här står alltså ord mot ord.
The Barna Group som genomfört den åberopade undersökningen förespråkar teistisk evolution.Här behövs initiativ till fördjupade, opartiska studier. Vi får emellertid inte glömma bort att svaret faktiskt är underordnat sanningsfrågan. Det finns all anledning att tro att en sann berättelse om vårt ursprung är till gagn för tron och att en falsk inte är det. Sociologiska studier måste därför kompletteras med en saklig och fördomsfri analys och diskussion av evolutionsteoriernas trovärdighet.
Debattörerna hämtar argument från Augustinus och Thomas av Aquino, vilket är mycket selektivt och inte rättvisande när det gäller kyrkofäderna. Augustinus trodde för övrigt på sin tid att jorden var mindre än 6000 år gammal.
Vidare är det vilseledande att blanda samman Guds ständiga upprätthållande av skapelsen med själva skapelseakten som sådan, när det tydligt uttrycks i 1 Mos 2:2 att Gud då var färdig med sitt verk.
Vi bör vara försiktiga med att anpassa teologi och bibeltolkning till metodologisk naturalism över lag, eftersom konsekvensen blir att kristen tro berövas det ultimata miraklet: Att Gud har skapat allt från intet.
Våra barn och unga behöver utrustas med redskap att skilja mellan vad som är fakta och spekulation i den evolutionära berättelsen, med kännedom om vetenskapens begränsningar och med en fast och välgrundad tro på Bibelns tillförlitlighet.
De 18 debattörerna efterlyser ett moget och reflekterat sätt att hantera de här frågorna – det gör även vi. Men det förutsätter den saklighet och allsidighet som är adelsmärken i all utbildning. Fler perspektiv än det teistisk-evolutionistiska måste presenteras. Boken Fyra kristna diskuterar: skapelse och evolution (Apologia, 2020) är en god startpunkt för en fortsatt dialog.
Undertecknarna:
Göran Schmidt, civilingenjör i kemiteknik, biolog, rektor, ordförande i föreningen Genesis Anders Gerdmar, professor i teologi Björn Nissen, lärare Göran Kurlberg, docent i kirurgi, överläkare Johan Holmdahl, läkare, medicine doktor Lars Ljungström, läkare, medicine doktor Ola Hössjer, professor i matematisk statistik Olof Rugarn, läkare, medicine doktor Samuel Lampa, doktor i bioinformatik Seth Erlandsson, docent i teologi Sture Blomberg, docent i anestesi och intensivvård, överläkare Tomas Widholm, doktor i pedagogiskt arbete
Viktigt och oviktigt 