Om Stig Melin

Stig Melin född 1932 medlem i pingst Västerås, pensionär Pensionärslivet erbjuder tid till eftertanke. Jag upptäcker att jag tänker inte likadant i dag som när jag var ung/yngre. Det är oundvikligt att perspektivet förskjuts och det som jag förr betraktade som viktigt har blivit mindre viktigt i dag. Och tvärtom. Många delmål är uppnådda, en del med råge. Det stora målet återstår. Det kan tyckas pretentiöst av mig att tro att jag kan bidra i någon större omfattning i ett ämne som numera dessutom anses kräva viss formell utbildning. Men livet är inte bara teoretisk kunskap. I inget av mina jobb var jag från början kvalificerad. Så småningom lärde man sig att någorlunda hantera sin situation. Man kan ständigt lära nytt.

Israel 70 år i vår tid. Gratulerar

En fråga blir aktuell att bli alltmer aktuell. Kommer det att gå likadant för Israel som det gick för Jesus när han blev dömd till döden efter en skenrättegång och falska anklagelser? Jag tycker mig se paralleller mellan hur Israel i dag behandlas som när Jesus anklagades medan folket fick en terrorist, Barrabas frigiven. Det intressanta är att det var Israels ledarskap som iscensatte detta mest kända justitiemordet på världens frälsare, Jesus

Det är märkligt, detta med judarna, de har blivit en sorts världens paria. Efter andra världskriget blev det en liten förbättring när det uppdagades vad Hitler gjort. Då förfasade sig världen över de grymheter som begåtts mot dem. De kunde inte den gången försvara sig mot ondskan.

Det har gått sjuttio år och Israel firar att man har överlevt den eskalerande fiendskapen från, inte bara sina grannar, utan den största delen av den (o)civiliserade värden. Och desto värre, även vårt land har mer än en gång demonstrerat sin ovilja mot landet, även om man i vissa sammanhang hycklar en välvilja.

Antisemitismen växer och allt är judarnas eget fel, men nu är de inte längre försvarslösa. Folket har åter samlats till sitt land och man har fräckheten att försvara sig mot sina fiender, de som vill utplåna dem. De försvarade sig 1948. De försvarade sig 1967. De försvarade sig 1973 och de försvarar sig 2014. Dessemellan har de utsatts för olika former av terrorhot och dåd. Och alltid är det judarnas eget fel.

Och, något som undgått världens ledare, Israel har aldrig varit angripare, alltid försvarare. Hur kan det ha blivit så? Vad har egentligen judarna gjort för att förtjäna det?

De är ett annorlunda folk, ja. Kristendomen (frälsningen) kommer från judarna. Den mest spridda boken, bibeln är skriven av judar för judar men gäller i tillämpliga delar även hedningar (ickejudar). Jesus var jude. De har en lång, sammanhållen historia som började i skapelsen med Adam och Eva, fortsatte så småningom med Abraham, Isak och Jakob fram till Jesus. Allt är väl dokumenterat i bibeln och annan litteratur. De är ett utvalt folk, utvalt av Gud själv, men har nästan alltid varit motspänstiga.

Efter att ständigt ha brutit förbunden med Gud har han förskingrat dem över jorden, utlämnade åt fientliga folk, dock inte för alltid. De fick löfte att komma tillbaka till sitt land och det är vad som nu sker inför våra ögon. Löftet innefattar att bosätta sig i det land som deras fiender inte vill ge dem, inte för att ”jordplätten” betyder något, det är hatet mot judarna som är motivet och i förlängningen mot Guds löfte till dem.
Resultatet av detta är ingenting som en sekulariserad svensk regering förstår. De och många andra menar att lösningen ligger i den s.k. ”tvåstatslösningen”, där ena parten är ”palestinier” och den andra Israel.

Ironiskt nog är den lösningen redan genomförd. Israel och Jordanien har redan delat upp den största delen av mandatet Palestina mellan sig. Jordaniens annektering av Västbanken 1948 – 1967 var olaglig och Västbankens status är fortfarande en dispyt mellan Israel och Jordanien, där också lösningen ligger. Den förstockelse som profeten Jesaja sagt drabbat Israel, verkar ha spritt sig.

Jag skall samla alla hednafolk och föra dem ner till Josafats dal. Där skall jag hålla dom över dem för mitt folks, min arvedel Israels skull som de har förskingrat bland hednafolken. De har delat mitt land och kastat lott om mitt folk.”
Säger Gud i Joels bok 3 kap.

Kallade att rädda jorden?

Aldrig tidigare har människan haft en så stor inverkan på ekosystemen som är basen för våra liv på jorden. Vi vill se modiga beslut för planetens överlevnad, skriver Karin Wiborn tillsammans med Sveriges kristna råds ungdomsrepresentanter.

Hela artikeln bygger på att vi har en framtid på jorden och att den är hotad och det är bl.a. vårt (de kristnas) ansvar att rädda den. Våra barn och kommande generationer måste ju ha någonstans att bo i framtiden menar man. (och bortser helt från vad Gud sagt)

När man läser SKRs representanters syn på sin nya kallelse förstår man bättre det som Jesus betecknar som avfallet från tron som kommer att inträffa i den sista tiden.

Man skriver mångordigt:

I den kristna tron ses skapelsen som en Guds gåva. Vi tror att Gud älskar och värnar jorden och vill verka för dess framtid. Människan är kallad­ till att vårda och förvalta skapelsen och dess resurser. Vi är en mänsklighet, i en värld. På samma sätt som nattvardens bröd räcks från hand till hand i kyrkan så delar vi jorden med varandra. När brödet delas varsamt räcker det åt alla. Därför behöver vi som lever i ett materiellt överflöd fråga oss vilka steg vi kan ta för ett bättre förvaltarskap och ett solidariskt liv. Hur tar vi ansvar för det uppdrag vi fått att förvalta den jord Gud älskar?”

Paulus säger:

De bytte ut Guds sanning mot lögnen och dyrkade och tjänade det skapade (jorden) i stället för Skaparen, han som är välsignad i evighet. Amen.” (Rom 1:25).

Och fortsätter att dyrka det skapade:

Vi behöver politiker som har modet att fatta obekväma beslut om kraftfulla satsningar för en hållbar utveckling. Samtidigt har vi som väljare ett ansvar att ta reda på fakta om hotet mot klimatet, vad krävs för att utvecklingen på planeten jorden ska styras åt rätt håll?”

Samtidigt som mycket blir bättre i vårt globala hem ser vi ett hot mot själva grundvalen för både människans och allt levandes framtid i Guds skapelse. Läget är allvarligt. Aldrig tidigare har människan haft en så stor inverkan på ekosystemen som är basen för våra liv på jorden. Klimatförändringarna och utarmningen av den biologiska mångfalden är vår tids globala ödesfrågor. Människan håller på att såga av den gren hon själv sitter på.”
Gud skapade en jord för människan att bo på. Men jorden missbrukades genom människans synd mot Gud och drog därmed döden över skapelsen. Gud upprättade en frälsningsplan som i sin tid ledde fram till Jesus och hans försoningsoffer på korset. Den väg som Jesus därmed öppnade till Gud tas tacksamt emot av många men förkastas också, och människorna försöker själva gå in i Guds roll men misslyckas naturligtvis.

Nu vill man rädda jorden som SKR ser som själva förutsättningen för att ha någonstans att bo, och refererar därmed till kallelsen att rädda den. Men Gud har redan bestämt vad som skall ske. Himmel och jord skall förgås, säger han, men mina ord skall aldrig förgås

Sveriges kristna råd har 27 medlemskyrkor. Det vore intressant att se hur många av dessa som instämmer i rubrikformuleringen. Behöver vi denna organisation?

Det rike som kommit i strid med sig själv, kan inte bestå, säger Jesus

Guds bud eller människors stadgar?

Allvarliga tankar ur Markus evangelium, det 7e kap.

Traditionen, stadgar och i övrigt människors mening anses av många som lika värdefullt, och trovärdigt, som bibeln. Det är ingen svårighet att se detta i olika rörelser. Det är ju något som återfinns i de flesta krista sammanhang i dag.
Vi är rätt duktiga på att föredra oss själva och vår egen förståelse av vad Gud menar. Det hänger med redan från när ormen förledde Eva med ”att skulle Gud ha sagt…”
Jesus var ofta i konflikt med fariséerna och de skriftlärde för deras stadgars skull och som såg förbundet med Moses tillsammans med de egna stadgarna som vägen, De såg inte Jesus som Messias och att han var den som profeterna sade skulle komma.

Fariseerna och de skriftlärda frågade t.ex. Jesus: ”Varför följer inte dina lärjungar de äldstes stadgar utan äter med orena händer?” Han svarade dem: ”Jesaja profeterade rätt om er, ni hycklare. Det står skrivet: Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig.

Deras vördnad för mig är meningslös, för lärorna de lär ut är människobud.
Ni överger Guds bud och håller er till människors stadgar.”

Att följa de äldstes stadgar blev en av de stötestenar som hindrade dem att se Jesus
Så såg en del av problematiken ut på Jesus tid. Han sade också till dem:

”Ni upphäver skickligt Guds bud för att upprätthålla era egna stadgar.
Och ni gör många andra liknande saker.”

Jesus gjorde klart vad ha ansåg vara viktigast, att hålla sigt till Ordet. Inte till vad fariséerna och de skriftlärda ansåg vara lika viktigt, de äldstes stadgar.

Om vi skulle rannsaka oss själva i dag skulle vi säkert finna att också vi är ”stadgedrivna” på olika områden, hur vi anpassar oss till vår sekulära omgivning i tanke på att vara relevanta samtalspartner till vår omvärld. (och inte förlora våra statsbidrag).

Hur vi låter bli att göra Guds mening känd av detta och andra skäl.
Vet ni inte att vänskap med världen är fiendskap mot Gud? Den som vill vara vän med världen blir fiende till Gud”, säger Jakob i sitt brev.

Man måste lyda Gud mer än människor.
Jag tror att det har en avgörande betydelse i våra liv och i den slutstrid som väntar.

”Se upp så att ingen bedrar er”, säger Jesus, apropå slutstriden. ”Många falska profeter ska träda fram och bedra många”

Anledningen är alltså de falska profeterna. Hur vet vi att dom är falska? Jo, de har egna regler, stadgar som inte återfinns i Ordet. De medverkar till att laglösheten ökar och kärleken till Jesus och ordet minskar.

Eftersom laglösheten ökar kommer kärleken att kallna hos de flesta.

”Men den som håller ut till slutet ska bli frälst. Och detta evangelium om riket ska förkunnas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk. Sedan ska slutet komma.”

Och en ny början!

Cirkeln är snart fullbordad

Jesus har öppnat dörren och bjudit vem som vill att stiga in. Precis som han bjöd Noa att gå in i arken. Det är intressant att Gud angav att det var 7 dagar kvar innan vattnet skulle komma. Noa fick veta.

Har Gud på liknande sätt gett besked till dagens kristna om när Jesus kommer för att hämta de som älskar hans kommande?

Vi vet att han är nära, men inte riktigt hur nära. Kan det finnas möjligheter att veta? Har Gud möjligen dolt det i bibeln. Han borde ju handla konsekvent, visste Noa, bör också vi veta, kan man tycka.

Så som det var på Noas tid, så ska det vara under Människosonens dagar. Folk åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken. Då kom floden och gjorde slut på dem alla. Gud hade varnat.

Den viktigaste frågan i kristenheten som gäller återkomsten står inte på många församlingsledares agendor, men står på många ställen i bibeln. Medan vi är upptagna med vad som för övrigt diskuteras bland kristna riskerar vi kanske att tappa vår plats i kön till himlen.

Många har försökt räkna ut när Jesus skall återvända till vår jord. Och misslyckats. Man har möjligen blivit bränd av tidigare misslyckade försök och slutat söka.

Anders Gärdeborn har sökt i bibeln, och endast där, var annars, och funnit vad han sökt efter och presenterat resultatet i en bok, ”Mästerdirigentens verk” som är en gedigen genomgång av hela Bibeln och beskriver Guds frälsningsplan för mänskligheten i kronologisk ordning allt från skapelse till evighet, inkl. tiden för Jesus återkomst.

Profeten Daniel som samtalade med en ängel som han frågade vad som blir slutet på allt detta. Då får han svaret att dessa ord ska förbli gömda och förseglade till den sista tiden… Ingen ogudaktig ska förstå detta, men de förståndiga ska förstå det (Dan 12:8-10).

Här sägs alltså uttryckligen att kunskapen om den sista tiden kommer att öka när vi närmar oss den. Det är också därför som Daniel får uppgiften att försegla bokrullen till den sista tiden (Dan 12:4), vilket kan jämföras med Upp 22:10: Försegla inte profetians ord i denna bok, för tiden är nära. Förseglingens varaktighet är alltså tajmad till den sista tiden, och att vi idag börjar förstå blir därför ett tidstecken i sig: Om bibeln på punkt efter punkt själv verifierar de tider man söker, de händelser som förevarit, borde inte detta påstående vara intressant? Eller ska det mötas av en gäspning?

Anders Gärdeborn har forskat och resultatet återfinns i en bok som du kan beställa på nätet enligt nedanstående. Ca 250 väl investerade kronor. Boken borde f.ö. finnas på varenda bibelskola och ev församlingsbibliotek bokbord eller liknande.

Beställ boken här: www.masterdirigentensverk.se

Den viktigaste frågan som berör kristenheten, är att vi väntar på Jesus återkomst, säger vi. Han kommer inte än på ett tag, säger Satan. Och många låter sig duperas av det, stoppar huvudet i sanden inför de tidstecken som hopar sig och ägnar sig åt frågor som anses vktigare.

Boken aktualiserar den händelse som markerar slutet på en tid och början på en ny. Jesus andra kommande till jorden. Därmed avslutas hedningarnas tid.

Det finns mer än 200 inlägg, här och på Facebook under adress www.stigmelin.com
i olika aktuella ämnen.

Allting har sin tid

Kära vänner och läsare av min blogg. Efter mer än 200 inlägg där det flesta ämnen har ventilerats är det dags att säga att nu räcker det. Viktigt och oviktigt har utvecklats till att besökas av ca 5-600 besökare per vecka med en topp på över 800.
I varje fall ämnar jag pausa för en tid.
Vad som händer framöver vet jag inte riktigt.

Det är dock inte helt omöjligt att det även i framtiden blir något mer skrivet i bloggen heller, – men den blir i så fall mera av tillfälliga inlägg.

Jag vill passa på att önska alla besökare ett riktigt GOTT NYTT ÅR och avsluta året med att citera Paulus ord till vännerna i Kolosse, han skriver bl.a.:

Kristus är trons grund
Se till att ingen fångar er med den tomma och förrädiska filosofi som bygger på mänskliga traditioner och världsliga makter och inte på Kristus. I honom bor gudomens hela fullhet i kroppslig gestalt, och i honom är ni uppfyllda, han som är huvudet över alla härskare och makter.
I honom blev ni också omskurna, inte med människohand utan med Kristi omskärelse när ni avkläddes er syndiga natur och begravdes med honom i dopet. I dopet blev ni också uppväckta med honom genom tron på Guds kraft, han som uppväckte honom från de döda.
Ni var döda genom era överträdelser och er oomskurna natur, men också er har han gjort levande med Kristus. Han har förlåtit oss alla överträdelser och utplånat skuldebrevet som vittnade mot oss med sina krav. Det tog han bort genom att spika fast det på korset. Han avväpnade härskarna och makterna och gjorde dem till allmänt åtlöje när han triumferade över dem på korset.

Var rädda om er, han kommer snart.

 

Från Egypten förde han sitt folk

På sabbatsdagen gick de till synagogan och satte sig där. Efter läsningen ur lagen och profeterna lät synagogföreståndarna hälsa: ”Bröder, om ni har något att säga till folkets uppbyggelse, så gör det.” Paulus reste sig, gav tecken till tystnad och sade:

Israeliter och ni som fruktar Gud, lyssna på mig.”

Vårt folks Gud, Israels Gud, utvalde våra fäder. Han gjorde sitt folk stort när de bodde som främlingar i Egypten, och med lyftad arm förde han dem ut därifrån. I omkring fyrtio år sörjde han för dem i öknen, och sedan utrotade han sju folk i Kanaan och lät dem ta deras land i besittning. Allt detta tog omkring fyrahundrafemtio år. Därefter gav han dem domare, fram till profeten Samuels tid. Sedan bad de att få en kung, och Gud gav dem Saul, son till Kish och av Benjamins stam, för en tid av fyrtio år.

Efter att ha avsatt denne, upphöjde han David till kung över dem. Honom gav han sitt vittnesbörd: Jag har funnit David, Jishajs son, en man efter mitt sinne, som skall förverkliga alla mina planer. Det är bland hans efterkommande som Gud enligt sitt löfte har kallat fram en räddare åt Israel: Jesus, vars framträdande Johannes förberedde genom att förkunna omvändelse och dop för hela Israels folk. Och när Johannes verk närmade sig sitt slut sade han: ’Jag är inte den som ni tror. Han kommer efter mig, och jag är inte värdig att knyta av honom sandalerna.’

Mina bröder, ni som stammar från Abraham och alla ni här som fruktar Gud, till er har budskapet om denna räddning sänts. Ty folket i Jerusalem och deras ledare förstod inte vem Jesus var. De dömde honom och uppfyllde därigenom också de profetord som läses varje sabbat. Fast de inte kunde finna honom skyldig till något som förtjänade dödsstraff krävde de att Pilatus skulle avrätta honom.

När de hade fullgjort allt som var skrivet om honom tog de ner honom från korset och lade honom i en grav. Men Gud uppväckte honom från de döda, och han visade sig sedan under en längre tid för dem som hade följt honom från Galileen upp till Jerusalem och som nu är hans vittnen inför folket.

Vi förkunnar alltså för er detta budskap: löftet som fäderna fick har Gud infriat åt oss, deras barn, genom att låta Jesus uppstå, som det heter i andra psalmen: Du är min son, jag har fött dig i dag. Och att han lät honom uppstå från de döda så att han aldrig mer skall återvända till förgängelsen, det har han sagt med dessa ord: Jag skall uppfylla åt er de heliga och oryggliga löften jag har gett David. Ty på ett annat ställe säger han: Du skall inte låta din helige möta förgängelsen. David, som på sin tid tjänat Guds vilja, insomnade och förenades med sina fäder och mötte förgängelsen. Men han som Gud uppväckte har inte mött någon förgängelse.

Ni skall alltså veta, mina bröder, att genom honom förkunnas syndernas förlåtelse för er, och genom honom blir var och en som tror rättfärdig och friad från allt det som ni inte kunde frias från medan ni stod under Moses lag.

När de gick ut bad man dem att få höra mer om detta nästa sabbat. Och när man skildes åt efter gudstjänsten gjorde många judar och gudfruktiga proselyter sällskap med Paulus och Barnabas, som talade till dem och uppmanade dem att hålla sig till Guds nåd.

Paulus talade till judarna i synagogan men om vi fortsätter hans tankar i brevet till Galaterna ser vi att även vi hedningar är inneslutna i hans tal.

Alla är ni Guds barn genom tron på Kristus Jesus. Alla ni som blivit döpta till Kristus har iklätt er Kristus. Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.  Och om ni tillhör Kristus är ni avkomlingar till Abraham, arvingar efter löftet.

Babels torn – om enighet

Gud sade till folken att föröka sig och sprida ut sig över jorden
Folket stannade i stället och byggde ett torn och ville grunda en stad och göra sig ett namn. De ville bestämma själva i opposition mot Gud. Med tornets spets ville de nå himlen. Gud förbistrade därför språket så de inte förstod varandra. Och då var de tvungna att ändå sprida ut sig över jorden.

Gud har delat in människor i olika folk och länder. Vi kan läsa om det i Apg 17:26: Gud har fastställt bestämda tider och utstakat de gränser inom vilka de skall bo, för att de skall söka Gud.

Det här var mänsklighetens första mänskliga enhetsprojekt, det har följts av flera.

Det står ingenstans i Bibeln att Babels torn var något avgudatempel. Det står inte heller
något om att det fanns avgudar vid den här tiden. Och räknar man på åren så ser man
att både Noa och hans söner levde när tornet byggdes Så Babels torn kanske var ett slags tempel som man byggde för att utöva sin religion, där Bibelns Gud faktiskt skulle få vara med på ett hörn. Och då skulle man ju kunna tycka att det här var ett bra projekt, men det tyckte inte Gud!
Ett problem med tornbygget var människornas självförgudning. Och det är ju själva ursynden från Edens lustgård, där ormen frestade Eva med att ”ni blir som Gud”.
När vi i texten om Babels torn läser att människorna sa: ”Kom, så bygger vi oss en stad och ett torn som har spetsen uppe i himlen, låt oss göra oss ett namn”, så kan man läsa detta just som självförgudning. Det var människornas vilja som stod i fokus, och människorna ville nå upp till Guds nivå.

Och vad gjorde då Gud för att stoppa detta människans enhetsprojekt med Babels torn? Jo han förbistrade språket så att de inte förstod varandra. Så genom splittring åstadkom Gud det han från början ville att människorna skulle göra frivilligt, att sprida ut sig över jorden.

Det finns ett långt senare tillfälle när Gud ville sprida kännedom om sig. Vi läser:

Men när den helige Ande kommer över er, ska ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem, i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.”

Stanna inte i Jerusalem och bygg något. Gå ut i hela världen med budskapet, säger Jesus
Apostlarna gjorde så och därför finns detta evangelium även hos oss. Gud vill alltså inte att vi ”blir kvar i Jerusalem”. Han vill inte att vi samlar oss till tempel- och tornbyggen. Han vill få ut oss överallt i välden för att vinna andra och föröka de troendes antal.

Detta är absolut huvudsyftet med den Helige Ande! Men visst kommer det även en Andens enhet med andedopet eftersom han är Sanningens Ande. Men den enheten är inget vi kan kämpa oss till genom ekumeniska ansträngningar.

Vad vi då riskerar att få se blir en likriktning av all kristen verksamhet, ett avskalande av det Gud säger i sitt ord om synd, förlåtelse och nåd och acceptera en annan syn på Anden. Allt och alla skall stöpas i samma ekumeniska form för att bli byggstenar i den yttersta tidens Babels torn. Då får vi också den synkretism, en sammanblandning av både religioner, politik, ekonomi, vetenskap, kultur och mycket annat.

Jag tror att även i detta försök att etablera ett mänskligt ekumeniskt evangelium kommer Gud med sina motdrag.
Vi såg att tidningen Dagen 171207 under rubriken, ”Religionsdialog på frammarsch” också behandlade frågan. Vi lever i en lurig tid, som en känd förkunnare sa.

(Delvis från www.bibelfokus.se)