Om Stig Melin

Stig Melin född 1932 medlem i pingst Västerås, pensionär Pensionärslivet erbjuder tid till eftertanke. Jag upptäcker att jag tänker inte likadant i dag som när jag var ung/yngre. Det är oundvikligt att perspektivet förskjuts och det som jag förr betraktade som viktigt har blivit mindre viktigt i dag. Och tvärtom. Många delmål är uppnådda, en del med råge. Det stora målet återstår. Det kan tyckas pretentiöst av mig att tro att jag kan bidra i någon större omfattning i ett ämne som numera dessutom anses kräva viss formell utbildning. Men livet är inte bara teoretisk kunskap. I inget av mina jobb var jag från början kvalificerad. Så småningom lärde man sig att någorlunda hantera sin situation. Man kan ständigt lära nytt.

Allt eller inget

De enda väljare som kräver allt av sitt politiska parti är nog de s.k. ”kärnväljarna” i det kristdemokratiska partiet. Får dom inte allt, vill man inte ha någonting, men gärna byta namn på partiet, man anser inte att Krist borde ingå i partinamnet eftersom man inte anser att partiet lever upp till deras värderingar. Och så kanske det är, Så välkommen bland oss och påverka med det du och din församling har i stället för att vara en bromskloss.

Jag tror det ligger ett svårt missförstånd bakom önskan att byta namn på partiet. Partibeteckningen är Kristdemokraterna. En viktigare organisation. Den kristna församlingen som GJ säkert är mer bekant med är grundad av Jesus själv och är byggd på ”klippan” Petrus. Den finns för de människor som tackar ja till Jesus och vill leva för honom. Bibeln är programmet. När Jesus återkommer från himlen för att hämta de som han vunnit är den nuvarande tidsåldern slut.

Det är den verkliga kortversionen av församlingen, i söndagsskoleformat. Medlemskap i en församling och överlåtelsen till Jesus är kompromisslös, d.v.s. Man kan inte, som det står, halta på båda sidorna. Både vara med och inte.

Det politiska livet genom t.ex. Kristdemokraterna däremot, är ett parti som är med och formar det samhälle där både hedningar och kristna kan utvecklas tillsamman under villkor som gynnar båda dessa grupper. Villkor som inte reser hinder för någon grupp, utan låter demokratiska regler gälla. De flesta pastorer är inne på samma linje.

Ett politiskt parti lever på sin förmåga att komma till beslut, ofta grundade på kompromisser. Då gäller det ha de bästa alternativet. Kristdemokraterna har ofta haft det , men inte haft den största majoriteten. Det har hänt att våra s.k. ”kärnväljare” har stått i vägen eftersom frågan inte är bibliskt förankrad – eller? Narkotikapolitiken var t.ex. inte aktuell på LPs tid. I dag är situationen en annan. Det finns flera liknande frågor som är aktuella.

Av och till får partiet förslag som man tror skulle betyda något. Förslaget om byte av partinamn är dock inte ett sådant. Inte för att jag tror att prefixet Krist stör någon, utan det är nog mera så att man anser att partiet inte lever upp till våra kärnväljares förväntningar,

en efterföljelse som liknar biblisk sharia med kristna förtecken

Vi har fått lov att överge frågor som var viktiga i den tiden. Frågor som fortfarande är viktiga, men dom är tillfälligtvis förlorade, av demokratiska skäl, Vi har haft för många som vill byta namn i stället för att använda rösten som kunnat gjort skillnad i sakfrågor.

Själv tycker jag att vi som kristenhet, frikyrklig eller högkyrklig, ska kliva ner från de höga hästarna och se på egen ofullkomlighet i samhällsbygget. Delta i debatter och peka på alternativa lösningar med en annan värdegrund.

Kristdemokraterna har den goda smaken att erkänna sig ofullkomliga, (inte veta allt i förväg) men ändå göra sitt bästa från en gemensam värdegrund.

Jag tycker det är bättre att åstadkomma något gott i samhället i stället för att banka sitt huvud blodigt för att man inte får igenom allt.

Det finns mycket att förbättra i vårt samhälle, med gemensamma ansträngningar. Det är en framkomligare väg och ligger mer i linje med Jesus undervisning

Vattnets roll i historien – från Babylon, via Noa, fram tills i dag, och i morgon

Vattnets roll i historien – från Babylon, via Noa, fram tills i dag och i morgon.

Ingen världslig nation kan bestå för evigt så även det mäktiga Babylonien erövrades till slut. År 539 fvrk, belägrades huvudstaden Babel eller Babylon av meder och perser, men de hånades av babylonierna som hade reservproviant för många år upplagd i staden.

Vatten var heller inga problem eftersom Eufrat flöt rätt igenom världsmetropolen. Slutet kom dockbåde snabbt och överraskande och vattnen spelade en avgörande roll

Den dåvarande kungen Belhsassar höll en jättefest med tusen av sina stormän där de arrogant drack ur de guldkärl Nebukanessar hade för med sig från Jerusalems tempel. Då visade sig fingrar som av en människohand som skrev ett kodat budskap på en vitkalkad vägg i kungens palats

”Du är vägd på en våg och befunnen för lätt” var den text som profeten Daniel läste från väggen för Babylons kung. Den förkunnade en dom över kungen som berodde på att han upphöjde sig själv över himlens Herre när han använde tempelkärlen och samtidigt prisade sina egna gudar av silver och guld, järn, trä och sten. Hans rike blev delat och getts åt meder ochperser. Daniels profetia infriades tämligen omgående eftersom samma natt dödades Behlsassar kaldeernas kung. Medern Darejejavesh tog emot riket på uppdrag av perserkungen Koresh.

Erövringen av Babel gick snabbt och oväntat. Koresh trupper avledde Eufrats vatten så att flodbädden under staden blev tillräckligt torr för soldaterna att komma in den vägen. Det är kanske detta Jesaja tänker på när han profeterar att Herren skall öppna dörrar så att inga portar mer är stängda.

Händelsen är sannolikt en realprofetia om vad som kommer att ske när Gud utgjuter sina vredesskålar över jorden när vår tids synder skall sonas.

Den sjätte ängeln tömde sin skål över den stora floden Eufrat och dess vatten torkade ut så att vägen öppnades för kungarna från Östern. (Upp16:12)

Kom ihåg Noa

Där spelade också vatten en avgörande roll, framförallt mängden

Kom också ihåg

De nuvarande överhängande varningarna för vattenbrist.

Liksom Jesu ord i Joh 7:37-38)

”Om någon är törstig, kom till mig och drick! Den som tror på mig, som Skriften säg, ur hans innersta ska strömmar av levande vatten flyta fram.”

Vatten!

Vetenskapen säger som bibeln –
”Vatten är nyckeln till allt liv”

Vatten är en beståndsdel i allt liv på jorden. Jordens plats i solsystemet gör att vatten kan finnas i flytande form. Nu förstår forskarna mer om hur vattnet skapar liv i både växter och djur – och att liv utan vatten på jorden är liv omöjligt.

Liksom ett liv på jorden utan Gud också är omöjligt,en erfarenhet som återstår för viss vetenskapI

Fredagskvällens TV-utbud ingick ett undervisningsprogram från ”Vetenskapens värld” som behandlade ämnet vatten och gjorde alldeles klart hur viktigt vattnet är för mänskligt liv och hur katastrofalt läget håller på att bli genom att människan har misskött även det behovet.

I Bibeln används också vattnet som symbol för att visa på hur livsviktig relationen till Gud är för oss människor. Som i Joh 7:37-38 där Jesus ropar:

”Är någon törstig, så kom till mig och drick. Den som tror på mig, ur hans inre skall flyta strömmar av levande vatten, som skriften säger”.

”Den som dricker av det här vattnet blir törstig igen. Men den som dricker av det vatten jag ger honom ska aldrig någonsin törsta. Det vatten jag ger blir en källa i honom med vatten som flödar fram till evigt liv.”

Kom ihåg Noa.Alla levande varelser på jordens yta utplånades, både människor och fyrfotadjur, kräldjur och himlens fåglar. De utplånades från jorden på grund av synd och ondska.

Bara Noa och de som var med honom i arken räddades. De räddades på grund av sitt förhållande till Gud.

Gud står fortfarande och manar;
Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger Herren. ”Om än era synder är blodröda ska de bli snövita, om än de är röda som scharlakan ska de bli vita som ull”.

Sveriges Radio om Israel

Adaktusson: Försåtlig rapportering av SR om Israels roll i vaccineringen av palestinier

Att lyfta fram anklagelser om “medicinsk apartheid” i Israel är obalanserad och osann journalistik som göder fientlighet mot det judiska folket och undergräver tilltron till public service, skriver Lars Adaktusson.

Att palestinierna i Israel kommer att vara vaccinerade mot covid-19 långt före de palestinier som är bosatta i Sverige är en sanning som saknar relevans för de krafter vars främsta ambition är att svartmåla den judiska staten. (Maya Alleruzzo)

I den fientliga synen på Israel återkommer ett antal vanföreställningar och bisarra retoriska figurer. Det kan handla om att Israel är en apartheidstat som systematiskt förtrycker landets arabiska befolkning, eller att Israel agerar mot palestinierna på samma sätt som nazisterna behandlade judarna i 1930-talets Tyskland. Andra verbala angrepp som förekommer, främst i muslimska majoritetssamhällen, handlar om att judar är “barn till apor och svin”. I shiamuslimska Iran har Israel av den islamistiska diktaturregimen under lång tid framställts som en “cancersvulst” som måste “avlägsnas och utrotas”.

Flera av dessa villfarelser är klassade som antisemitism enligt den internationellt vedertagna definitionen, formulerad av International Holocaust Remembrance Alliance. Trots detta sprids de lögnaktiga och rasistiska föreställningarna i de mest etablerade och seriösa sammanhang. Tyvärr även i vårt land.

Av det skälet finns det anledning att reagera när Sveriges Radio i sin nyhetsrapportering (15 januari 2021) väljer att lansera apartheidjämförelsen. Detta i en diskussion om Israels just nu uppmärksammade vaccinationsplan mot coronapandemin. Det sätt på vilket public service-bolaget lyfter fram apartheidstereotypen är inte baserat på sanning och relevans, utan på en åsiktsdriven journalistik som söker stöd för egna teser.

Ansvaret för att vaccinera befolkningen i palestinska områden ligger på den palestinska myndigheten.

—  Lars Adaktusson

Faktaläget i fallet är ovanligt enkelt. I enlighet med Osloavtalet från 1993 ska Israel stå för vaccination av de palestinier som är israeliska medborgare. Ansvaret för att vaccinera befolkningen i palestinska områden, av den svenska regeringen erkänd som egen stat, ligger på den palestinska myndigheten. Att denna ansvarsfördelning gäller och är överenskommen bekräftas av såväl den israeliska regeringen som palestinska myndigheten.

Försåtligt utformas Sveriges Radios apartheidvinkling i det läget som referat av ett utspel från en person som beskrivs som “palestinsk läkare”. Personen det handlar om är Marwan Barghuti som mycket riktigt är läkare, men som även har andra och i sammanhanget mer relevanta “meriter”. Det Sveriges Radio väljer att inte berätta är att Barghuti är politisk aktivist, antisemit och tidigare upprorsledare som 2002 dömdes till fem livstidsstraff för mord och inblandning i flera terrorattacker mot civila israeler.

Att lyfta fram en fängslad förbrytares anklagelser om “medicinsk apartheid” i Israel må vara ett sätt att föra in apartheidretoriken i det allmänna medvetandet. Men etiskt och publicistiskt är detta långt ifrån okomplicerat, särskilt när publiceringen sker utan en redogörelse för bevekelsegrunden och vem personen är. Än mer tveksam blir publiceringen i ljuset av att den terrordömde Barghuti uppenbart bortser från eller ljuger om förhållanden som enkelt går att kontrollera i Osloavtalet.

Effekterna av desinformation är inte sällan allvarliga. I det här fallet handlar det om ökat hat mot Israel i exempelvis sociala medier, men också om en vidare uppgiftsspridning via etablerade aktörer i samhällsdebatten. Dagen efter Sveriges Radios publicering åberopas “medieuppgifter” av generalsekreteraren för Olof Palmes Internationella Centrum när hon offentligt påstår att Israel exkluderar palestinier från vaccinering. Generalsekreterarens slutsats är att Israel ska betraktas som en apartheidstat.

Att palestinierna i Israel kommer att vara vaccinerade mot covid-19 långt före de palestinier som är bosatta i Sverige är en sanning som saknar relevans för de krafter vars främsta ambition är att svartmåla den judiska staten. Fientligheten mot Israel i svenska medier sitter djupt och har i decennier varit uppenbar för alla som följer nyhetsrapporteringen från Mellanöstern.

Detta är ett dystert faktum som tydligt illustreras av att utländska nyhetsredaktioner förmår att arbeta både självständigt och ifrågasättande i förhållande till Israel. Ett exempel är brittiska Sky News som i sin rapportering självklart skildrat palestiniernas uppfattning om den israeliska vaccinationsplanen. Dock inte utifrån någon förljugen apartheidvinkel, utan utifrån en seriös diskussion om förhållandet mellan Genèvekonventionen och Osloavtalet.

Obalanserad och osann rapportering om Israel är förkastlig. Dels därför att den göder fientlighet mot landet och det judiska folket, dels därför att den i stora grupper undergräver tilltron till viktig och angelägen nyhetsförmedling. Åtminstone det senare borde för public service-bolagen vara ett allvarligt problem, särskilt i en tid när den egna journalistikens

påstådda opartiskhet och oberoende ifrågasätts av allt fler.

Av Lars Adaktusson, ordförande Vänskapsförbundet Sverige-Israel

Bibeln, en öppen bok för öppna människor

I bibelns första kapitel, Matteusevangeliet, räknas Jesu släkttavla upp i kronologisk ordning. Av någon anledning är kronologin viktig för Gud att redovisa.

Från denna vet vi bl.a. varifrån Jesus härstammar.

Han hade ett uppdrag från Gud och när han hade fullgjort det tog ett moln honom upp till himlen.

”Därifrån igenkommande för att döma levande och döda”

Kan vi även i denna fas få hjälp av Guds kronologiska sätt att verka och redovisas även i annan text än bara Jesu släkttavla t.ex. Finns det en kronologisk ordning i Guds sätt att leda sitt folk fram till målet, himlen?

Tidpunkten för Jesu igenkommande har sysselsatt många, även lärjungarna ville veta när det var dags. Många trodde också att det var väldigt nära. Jesus var i en mening väldigt förtegen, men gav oss också en samling tidstecken när tidpunkten närmade sig. Tecken som till stor del återfinns i Matteus 23-24 men även på andra ställen i bibeln. Tecken han redovisar även på andra ställen i bibeln.

Men han har också sagt att ingen vet tidpunkten för sitt återkommande. inte ens Sonen vet, säger han.

”Om inte ens sonen vet är det väl lönlöst för oss att försöka finna ut, har de flesta bibelläsare tänkt. Trots detta har det gjorts försök men i brist på fakta har man misslyckats. Fakta som bara kan verifieras kan bara av bibeln själv.

Det är också vad som skett i dessa dagar.

Jesus säger också, i Matt 24, bl.a.

”Och detta evangelium om riket ska förkunnas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk. Sedan ska slutet komma”.

Alla folk skall alltså höra evangelium innan slutet. Kan detta vara en anledning att Jesus sade sig inte veta tidpunkten när slutet skulle komma. Han kunde inte veta hur lång tid det skulle ta innan alla folk var nådda, och därmed slutet? Bara Gud visste det

Den enda källa som kan åberopas för ytterligare forskning är Bibeln och därmed vad Gud ville att vi skulle veta. Det blir naturligtvis lättare om någon sammanställer uppgifterna i bibeln och presenterar dem i ett för alla läsbart format.

Anders Gärdeborn, Västerås, har i en bok, ”Mästerdirigentens verk” presenterat Guds kronologi och logik när det gäller Guds avsikt med skapelsen – OCH när det är dags för honom att avsluta sitt verk på jorden.

Alla uppgifter i boken verifieras av Bibeln, enligt Anders Gärdeborn.

Boken kan beställas på nätet: Www.masterdirigentensverk.se

Googla på namnet Anders Gärdeborn så kan du läsa mer av hans forskning i skrifterna

PS

Om bibeluppgifterna ligger i linje med Guds kronologi som den redovisas av Anders Gärdeborn kan du glädja dig åt att dagen är fastställd i himlen, och att den ligger nära i tid.

Jag tror att när den siste hedningen är bärgad, är slutpunkten också nådd.

Stigmelin.com

Ett hot, glädjetjut, spännande, eller ett förstrött jasså?

Jag har skrivit om Jesu återkomst som Guds ord beskriver det ganska ofta. För några kan frågan kännas hotfull, andra tycker händelsen är spännande och ytterligare andra som ett jasså, utan att förstå.

Jag och andra med mig upplever att frågan inte äger det fokus som den är värd. Andra, mindre viktiga frågor har blivit aktuellare. Vi har så många andra frågor att ägna oss åt och tiden för gudstjänst är begränsad säger man

Även om löftet att Jesus skall komma tillbaka inte kan vara huvudämnet varje gudstjänst borde det kanske finnas med som en sorts fond där Jesu löften kan speglas. Det är ju, trots allt inte vilken fråga som helst. Händelsen markerar en slutpunkt för denna tidsålder. Att oftare bli påmind om detta kunde säker hjälpa någon vacklande medmänniska att ta nya tag i sitt förhållande till Jesus

Om tanken på Jesu återkomst inger rädsla kanske man tänker igenom sin situation och tar nya tag. Jesus säger aldrig nej. Han tar emot med öppna armar.

För oss andra borde reaktionen bli, hur övertygar vi dem som säger jasså? Vilket fall framåt det skulle vara om varje församling avslutade gudstjänsten med att aktualisera frågan om Jesu återkomst

Information till den sista generationens kristna

Jag har ju sagt er att jag kommer, jag har ju lovat, säger Jesus

Jag kommer snart, säger Jesus på många ställen i bibeln. Hur snart, frågar vi? Fadern ensam vet, får vi ofta till svar. Och så har det varit, – ända tills nu.

Har det ändrats, frågar vi?

Ja, ny bibelforskning visar på tidigare icke observerade uppgifter och som därför inte beaktats tidigare. Uppgifter som redovisas i Anders Gärdeborns bok ”BIBELKRONOLOGI för den sista generationens kristna

.”Beställ hans bok och låt Anders Gärdeborn övertyga dig, eller i varje fall göra dig nyfiken
http://www.gardeborn.se. Pris 80 kronor


Kunskapen om tidpunkten för återkomsten är ovärderlig. Det är en påminnelse om att tiden för evangelisation är kort, det uppmanar oss att förbereda oss för den tuffa tid som ligger framför och bli en ovärderlig hjälp till att hålla ut tills prövningarna är över.

Den som håller ut till slutet ska bli frälst.

(Mark 13:13) Paulus jämför det kristna livet med en tävlingskamp och uppmanar till hårdträning för att vinna priset (1 Kor 9:24-27). En löpare kan pressa ut sina sista krafter genom att veta exakt var mållinjen går. Detsamma gäller kristna. Varför skulle Bibeln uppmana oss till en idrottsmans disciplin men samtidigt undanhålla oss information om kampens varaktighet?

Herren dröjer inte med att uppfylla sitt löfte, så som en del menar. (2 Petr3:9) Nej, han har tålamod med er, eftersom han inte vill att någon ska gå förlorad utan att alla ska få tid att omvända sig.

Att forska i skrifterna

De tog emot ordet med stor villighet och forskade varje dag i Skrifterna för att se om det stämde. Många av dem kom till tro, likaså ett stort antal ansedda grekiska kvinnor och män. Apg 17:11

Med detta brev följer ett häfte, ”Bibelkronologi, för den sista generationens kristna”, som på samma sätt bör kontrolleras mot Guds Ord. Författaren, Anders Gärdeborn, har gjort sin del.

Att berätta ett händelseförlopp i kronologisk ordning, betyder att man börjar med en händelse och sedan fortsätter i den tidsordning som saker och ting sker. Precis så bör du läsa denna information. Kronologiskt!

Det finns nämligen en början – och ett slut. Det började med att Gud skapade himmel och jord, och slutar med att han återskapar en fallen värld genom sin son, Jesus. Den bibliska kronologin börjar alltså med skapelsen och avslutas med Jesus återkomst. Det är så Anders Gärdeborn har gått tillväga.

En tidsrymd om sex tusen år. En tidsrymd som i vissa forskares ögon, verkar i kortaste laget. Men den räcker. Vi kan därför inte fortsätta vårt liv på jorden som om inget kommer att hända.

Ändå planerar många för en framtid som inte finns. Tiden är fastställd och slutdatum är satt. Den är kortare än femton år enligt budskapet i den bibel som vår frälsning vilar på.

Den skrift du håller i din hand innehåller adekvat information angående tidpunkten för Jesu återkomst. Många har över tid sökt klarhet i den frågan men misslyckats och anledningen har varit att man inte har haft hela bilden klar för sig ””samt att Guds Ande dolt det tills nu.

Tidpunkten för återkomsten har nämligen legat förvarat i Ordet

tills Gud nu, i den sista tiden, lyft slöjan och låtit oss veta tidpunkten för tidens största händelse.

Du som mottagare av denna skrift har en viktig roll för evangeliets spridning i Sverige. Jag som förmedlare av detta är imponerad över Bibelns tillförlitlighet vilken jag gärna delar med mig av. Att jag gör det just nu beror på att inne- hållet har en avgörande betydelse för vår kunskap om Jesu återkomst.

Skriften innehåller en kronologiskt sammanhängande berättelse över Guds frälsningsplan för jorden och människan.

Tidsuppgifterna är hämtade uteslutande från Bibeln, där uppgifterna finns tillgängliga för alla som läser. Kronologin är komplett, exakt och verifierad inom Bibeln själv. Som en spin-off effekt kan vi räkna ut tidpunkten för Jesu återkomst med mycket stor säkerhet. Jag tror det är ett uttryck för profetian i Daniels bok, (kap 12) att kunskapen kommer att öka när vi närmar oss den sista tiden.

Jag kan förstå mångas magkänsla att detta ska vi inte veta något om. Har inte Jesus själv sagt att ingen vet stunden för hans återkomst? Har han inte varnat för att dagen kommer som en tjuv? Vare sig du tillhör denna skeptiska skara eller inte, vill jag uppmuntra dig att läsa skriften. En och annan aha- upplevelse kan Anders nog bjuda på.

Han bemöter där invändningarna mot att vi inte kan veta, och han ger ett uteslutande bibliskt svar på hur vår kunskap håller på att öka idag.

Vi går mot den sista tiden, vilket nyhetsrapporteringar om våld, miljö, förföljelser och förförelser också visar. Som bibeltroende kristna är det vårt privilegium att veta vem som kommer att stå som slutlig segrare. Och när.

Vi behöver förbereda oss för återkomsten, och kanske har du ett ansvar för andra som också behöver vägledas? Vi får inte glömma att Jesus varnar för ett stort avfall när tiden närmar sig, och ingen av oss är immun.

Det är min förhoppning att denna skrift häfte ska få vara en del i din förberedelse inför världshistoriens största händelse!

Det har nu lagts ett kronologipusslet till dess sista bit. Och den passar! Det visar oss vilken total kontroll Gud har på både historien och Skriften. Han har inte gjort några som helst misstag. Varför har han då dolt detta under tusentals år för att avslöja det just i vår generation?

Vi får svaret i Dan 12:9-10:

”Jag hörde det men förstod inte, så jag frågade: ”Min herre, vad blir slutet på allt detta?” Då sade han: ”Gå, Daniel, för dessa ord ska förbli gömda och förseglade till den sista tiden”, men inte längre. Ingen ogudaktig skall förstå detta, men de förståndiga skall förstå det.

Med vänlig hälsning

Stig Melin

Att halta på båda sidor

När jag läste Joel Halldorfs ledarartikel i Dagen om svenska statens obefogade inblandning i Svenska kyrkans ansvar kom jag att tänka på vad Guds ord säger i en liknande situation. Skulle man följa Gud eller Baal?

Profeten Elia frågade vid det tillfället staten (folket):

Hur länge ska ni halta på båda sidor? Om det är Herren som är Gud, så följ honom. Men om det är Baal, så följ honom.” Men folket svarade honom inte med ett ord.

Då sade Elia till folket: ”Jag är ensam kvar som Herrens profet, och Baals profeter är fyrahundrafemtio man.

Ge oss två tjurar, och låt dem välja ut åt sig den ena tjuren och stycka den och lägga den på veden utan att tända eld. Sedan ska jag göra i ordning den andra tjuren och lägga den på veden utan att tända eld.

Därefter kan ni åkalla er guds namn, men jag ska åkalla Herrens namn. Den gud som svarar med eld, han är Gud.” Allt folket svarade: ”Ditt förslag är bra.”

Elia sade till Baals profeter: ”Välj ut åt er den ena tjuren och gör i ordning den. Ni får välja först, eftersom ni är fler. Åkalla därefter er guds namn, men tänd inte elden!” De tog den tjur som han gav dem och gjorde i ordning den. De åkallade Baals namn från morgonen ända till middagen och ropade: ”Baal, svara oss!” Men inte ett ljud hördes, och ingen svarade. Och hela tiden dansade de omkring altaret som man hade byggt.

När det blev middag, retades Elia med dem och sade: ”Ropa högre. Visst är han en gud, men han kanske sitter försjunken i tankar, eller så är han upptagen eller på resa, kanske sover han, men då ska han väl vakna.” Då ropade de ännu högre och ristade sig, som de brukade, med svärd och spjut så att blodet rann på dem. När det blev eftermiddag profeterade de extatiskt ända tills det var tid för matoffret. Men inte ett ljud hördes, ingen svarade och ingen tycktes heller bry sig om dem.

Elia sade då till allt folket: ”Kom fram hit till mig!” Och allt folket gick fram till honom. Då byggde han åter upp Herrens altare som hade blivit nerrivet. Elia tog tolv stenar, lika många som Jakobs söners stammar, eftersom Jakob hade fått ordet från Herren: ”Israel ska vara ditt namn.” Av stenarna byggde Elia ett altare i Herrens namn och grävde ett dike runt altaret, stort nog för ett utsäde av två seamått. Han lade upp veden, styckade tjuren och lade den på veden.  Sedan sade han: ”Fyll fyra krukor med vatten och häll ut vattnet över brännoffret och veden.” Därefter sade han: ”Gör det en gång till.” De gjorde så för andra gången. Och sedan sade han: ”Gör det en tredje gång.” De gjorde så för tredje gången. Vattnet flöt runt omkring altaret, och han lät också fylla diket med vatten.

Då tiden var inne att frambära matoffret, trädde profeten Elia fram och sade:

”Herre, Abrahams, Isaks och Israels Gud, låt det bli känt i dag att det är du som är Gud i Israel, att jag är din tjänare och att det är på din befallning jag har gjort allt detta. Svara mig, Herre, svara mig, så att detta folk förstår att det är du Herre som är Gud, och omvänd du deras hjärtan.”

 Då föll Herrens eld ner och förtärde brännoffret, veden, stenarna och jorden och torkade upp vattnet som fanns i diket. När allt folket såg det, föll de ner på sina ansikten och sade:

Det är Herren som är Gud! Det är Herren som är Gud!”

Jag tycker nog att svenska staten också skulle nöja sig med den sekulära sidan låta kyrkan sköta sin.

Gud har inte gett oss alla nycklar

Det är denna pessimistiska slutsats man kommer fram till, säger Predikaren, efter det man kämpat för och hoppats kunna upptäcka den gudomliga avsikten i allt som sker. Naturligtvis har han rätt. Den värld vi lever i är ju precis som han beskriver den. Den Gud som styr den döljer sig. Det ser knappast ut som om världen styrs av en välvillig försyn. Det tycks inte finnas någon förnuftig kraft bakom det hela. Ofta överlever det som är värdelöst, medan det som är värdefullt dukar under. Predikaren säger: Var realistisk! Se livet som det är. Många av oss behöver den uppmaningen. Det är inte bara så att vi har fel uppfattning om vishet och hoppas förgäves att livet ska funka som ”ställverket”i York.

Vi har dessutom en känsla av att vi måste hävda att vi befinner oss i ställverket och har fått hemlig information om orsakerna till Guds handlande,för att Gud skall bli ärad (även om vi inte säger det, för att vi ska få rykte om oss att vara andliga) Den här behagliga men grundlösa föreställningen blir en del av oss.

Vi känner oss säkra på att Gud har gjort det möjligt för oss att förstå orsaken till allt som kan tänkas hända oss i framtiden. (Även om vi bara låtsas ibland)

Så inträffar något smärtsamt och oförklarligt, och vår behagliga illusion om att vara invigd i Guds hemliga rådslut krossas. Vi känner oss sårade, vi tycker att Gud har övergett oss. Om vi inte gör bättring och ödmjukar oss.

Bland den medeltida traditionens sju dödssynder fanns lättja – ett tillstånd av glädjelös apati. Det finns en hel del av det slaget i kristna kretsar i dag. Symtomen är personlig andlig tröghet kombinerad med kritisk cynism mot kyrkorna och andra kristna initiativ och verksamhet.

Bakom det här morbida tillståndet döljer sig ofta sårad stolthet hos någon som trodde att han visste allt om Guds handlingssätt och som sedan genom bitter erfarenhet fick lära sig att han inte gjorde det. Det är vad som händer när vi inte lyssnar till Predikarens råd.

Sanningen är att Gud i sin vishet dolt nästan allt som vi skulle vilja veta (när det gäller hans avsikter) i församlingen och i den enskildes liv. Det har han gjort för att hålla oss ödmjuka och lära oss att vandra i tro. ”Liksom du inte vet vart vinden far eller hur benen bildas i moderlivet, så förstår du inte heller Guds verk, hur han gör alltsammans.

Men vad är i så fall vishet? Predikan har hjälpt oss att se vad den inte är.

Ger han oss någon vägledning om vad den är? Jo, det gör han, i alla fall i stora drag. ”Frukta Gud och håll hans bud”. Förtrösta på honom, visa vördnad mot honom, tillbed honom, var ödmjuk inför honom, säg aldrig mer än du menar och står för när du ber till honom. Gör gott. Kom ihåg att du en dag får avlägga räkenskap inför Gud. Avhåll dig, även när ingen ser dig, från allt som kommer dig att skämmas för att se i ljuset vid Guds slutliga dom. Lev i nuet och njut så mycket du kan; de glädjeämnen du har är Guds goda gåvor. Fastän Predikaren fördömer ytlighet har han uppenbarligen inget till övers för den andlighet som är för stolt eller för from för att kunna skratta och ha roligt. Be om nåd att arbeta hårt vad livet än kallar dig att göra och njut av ditt arbete när du utför det. Lämna resultatet åt Gud, låt honom bedöma dess slutliga värde.

Din uppgift är att använda allt sunt förnuft och all din kraft och förmåga till att utnyttja de tillfällen du får.

Det här är vishetens väg, även om det är tydligt att den bara är en av troslivets sidor. Vad är det då som bildar grundvalen för denna väg och som uppehåller den? Det är övertygelsen att den Gud som är outgrundlig också är den vise och nåderike Gud som skapat och återlöst världen.

Vi kan vara förvissade om att den Gud som skapade den här makalöst komplexa världsordningen, den Gud som befriade sitt folk ur Egypten och som senare vann en ännu större räddning från synden och Satan, han vet vad han gör. Han ”gör allting väl” även om han för tillfället döljer sin hand. Vi kan förtrösta på honom och glädja oss i honom även när vi inte kan urskilja hans väg.

Det var något av det som Predikaren lärde oss, att Guds vägar understundom är outgrundliga. Han hade också mycket mer att säga oss.

Läs gärna hans bibelbok, Predikaren.