Tidens tecken 4

Jesus och bibeln har gett oss gott om förutsägelser om tiden för hans återkommande. Det finns mera. Www.masterdirigentensverk.se

 

Evolution
Människorna i världen kommer att förneka både skapelsen och syndafloden och kalla dem för myter: Framför allt ska ni veta att det i de sista dagarna kommer hånfulla människor som… bortser medvetet från att det för länge sedan fanns himlar och en jord som uppstod ur vatten [vid skapelsen]… Genom vatten och Guds ord dränktes den dåtida världen [vid Noas flod]. (2 Pet 3:3-6) Denna förutsägelse är redan i hög grad uppfylld genom att skapelsen ersätts av myter om big bang och evolution, och syndafloden ersätts av uniformistiska processer och miljoner år. De påstod att de var visa, men de blev dårar… De… dyrkade och tjänade det skapade i stället för Skaparen. (Rom 1:22-25)

jordglob

Han håller hela världen i sin hand


Evangeliet ska predikas
Detta evangelium om riket ska förkunnas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk. Sedan ska slutet komma. (Matt 24:14) Denna profetia håller i princip på att fullbordas genom många hängivna missionärsgärningar, men också genom radio, TV och internet. I vissa länder finns emellertid en censur som gör att förutsägelsen ännu inte är hundraprocentigt uppfylld.


Teknologi
Flera profetior i Skriften behöver ”dagens” teknologi för att kunna fullbordas: När de två vittnena dödas och blir liggande på en gata i Jerusalem så kommer hela världen att kunna se det, vilket kräver någon form av världsvid realtidskommunikation. När den falske profeten fordrar att jordens människor antar vilddjurets märke för att kunna handla, så kräver det datorer och informationsläsare.

Krig och rykten om krig
Ni kommer att höra stridslarm och rykten om krig… Sådant måste hända, men det är ännu inte slutet. Folk ska resa sig mot folk och rike mot rike. (Matt 24:6-7) Krigen kommer att öka i frekvens, och de kommer mer och mer att fokuseras mot det heliga landet och dess huvudstad: När ni ser Jerusalem omringas av armeer, då vet ni att dess förstörelse är nära. (Luk 21:20) Det leder till nästa punkt…

Israel kommer åter i fokus
Vi ser idag en omstrukturering av den geopolitiska kartan på ett sådant sätt att Israel och dess grannar åter hamnat i världens blickpunkt. Det finns profeterat: Se, jag ska göra Jerusalem till en berusningens bägare för alla folk runt omkring… Det ska ske på den dagen att jag ska göra Jerusalem till en tung sten för alla folk… Och jordens alla folk ska församla sig mot henne. (Sak 12:2-3)

En annan profetia om Israel som tydligt håller på att uppfyllas inför våra ögon är Guds löften om att återsamla judarna till sitt land (jämför figur 197 på sidan 344): Jag ska hämta Israels barn ut från de folk dit de kommit. Jag ska samla dem från alla håll och föra dem in i deras land. (Hes 37:21)
Hemvändandet från diasporan började i slutet 1800-talet i samband med den sionistiska rörelsen, Israel blev en självständig stat år 1948, kontrollen över Jerusalem återtogs 1967, staden förklarades som landets huvudstad år 1980 och återsamlandet och uppbyggandet pågår alltjämt.

Dessa avsnitt om återkomsten avslutas i nästa inlägg.

Tidens tecken 3

fångbild

Tecknen hopar sig och befrielsen närmar sig . .

Enhets- och fredssträvanden
Antikrist kommer att svämma över av politisk korrekthet, och mycket talar för att han kommer att utmåla sig själv som enhetens och den interreligiösa ekumenikens expert. Han kommer säkerligen att mästerligt utnyttja den trend som finns idag som vill förena alla religioner, och enheten kommer att marknadsföras som vägen till världsfred.

Det fungerar naturligtvis bara med postmodernismens antagande att Gud inte finns i verkligheten utan bara i den religiöses huvud, och eftersom någon absolut sanning därför inte existerar så kommer enheten att värderas högre än sanningen. Strategin är dömd att misslyckas: När folk säger: ”Fred och trygghet”, då drabbar undergången dem lika plötsligt som värkarna hos en kvinna som ska föda, och de slipper inte undan. (1 Tess 5:3)

Globalisering
Förutom den interreligiösa enigheten kommer det förmodligen att finnas starka enhetssträvanden även inom den politiska sfären. Botemedlet mot den växande oron i världen kommer inte att presenteras som en storskalig omvändelse till Gud (som skulle vara den rätta vägen) utan som en globalisering av regeringsmakten på humanistisk grund. Detta ger Antikrist den perfekta plattformen för sitt världsherravälde.

Utgångspunkten är som vi sett någon form av återförening av Romarriket ledd av en koalition av tio ledare med Antikrist som superboss. Men riket kommer att lida av inre slitningar: Att du såg fötterna och tårna [på Nebukadnessars staty] vara delvis av krukmakarlera och delvis av järn, det betyder att det ska vara ett splittrat rike. Men det ska ha något av järnets fasthet. (Dan 2:41)


Katastrofer

Ändens tid kommer också att utmärkas av en ökning av hungersnöd, epidemier och naturkatastrofer:
Det ska bli stora jordbävningar och svält och pest på den ena platsen efter den andra. (Luk 21:11) Mot slutet kommer det att få monumentala proportioner: Det kom blixtar och dån och åska och en så stor jordbävning att något liknande aldrig har hänt så länge människan har funnits på jorden… Folkens städer störtade samman… Alla öar flydde, och bergen fanns inte mer. Stora hagel, tunga som talenter, föll från himlen över människorna. (Upp. 16:18-21)

Alldeles innan återkomsten kommer även himlavalvet att drabbas av omvälvningarna: Strax efter de dagarnas nöd ska solen förmörkas och månen inte längre ge sitt sken. Stjärnorna ska falla från himlen, och himlens makter ska skakas. Då ska Människosonens tecken synas på himlen. (Matt 24:29-30) Sådana omstörtningar i skyn finns profeterade redan i Gamla testamentet: Jag ska göra tecken på himlen

Solen ska vändas i mörker och månen i blod, innan Herrens dag kommer, den stora och skrämmande. (Joel 2:30-31) De dramatiska händelserna kommer naturligtvis gripa tag i människorna och skaka om dem rejält: På jorden ska folken gripas av ångest och stå rådlösa… Människor ska tappa andan av skräck i väntan på det som ska drabba världen, för himlens makter ska skakas.

ska man se Människosonen komma. (Luk 21:25-2)

Uttdrag ur boken masterdirigentensverk.se av Anders Gärdeborn.

 

Tidens tecken 2

Jag såg Satan, Draken, falla ned från himmelen såsom en ljungeld, sade Jesus i Luk. 10:18 Han som också kallas Djävul.
Antikrist, ”vilddjuret”, får sin makt och auktoritet direkt av Satan. Han kommer att vara en genuin bespottare som t.o.m. jämställer sig med Gud.
Den falske profeten, ett annat vilddjur, som pekar på Antikrist och hans verksamhet.

Det är dessa tre ”makter” som bekämpar och är motpolen till Gud, Kristus och den helige Ande.
———————förföljelse

Förföljelser och förförelser
Vi har sett att Antikrist, påhejad av djävulen, har två huvudsakliga strategier för att lura bort kristna från Gud, och båda kommer att flöda i ändens tid.

Förföljelser: Då ska man utlämna er åt lidande och döda er, och ni kommer att bli hatade av alla folk för mitt namns skull. (Matt 24:9)

Förförelser: Falska messiasgestalter och falska profeter ska träda fram och göra stora tecken och under för att om möjligt bedra även de utvalda. (Matt 24:24)

Förförarna består alltså både av människor som säger sig vara den återkomna Kristus och av förkunnare som sprider en religion annan än den bibliska. Båda grupperna gör det med kristna förtecken och tillsammans med mirakler för att få så stor hävstång på bedrägeriet som möjligt. Redan idag använder djävulen både förföljelser och förförelser i sin strategi, och Västvärlden är än så länge mest drabbad av det sistnämnda.

Ett stort avfall
Ett resultat av djävulens bedrägerier blir att kristna kommer att falla bort från tron och därmed från gemenskapen med Gud: Anden säger tydligt att i de sista tiderna kommer några att avfalla från tron och följa villoandar och onda andars läror, förledda av hycklande lögnare. (1 Tim 4:1-2)

Här talas om ”några” medan andra ställen låter förstå att avfallet kommer att bli betydande: Då ska många komma på fall… och eftersom laglösheten ökar kommer kärleken att kallna hos de flesta. (Matt 24:10-12)

De ”onda andarnas läror” är nog inte i första hand ockultism och satanism eftersom sådana är lätta att avslöja och avfärda. Nej, förförelsen kommer säkerligen förklädd till kristendom, och många kommer att uppfatta den som sådan och därför bli en del av det stora avfallet.

Avfallet kan också komma att drabba dem som så drabbas av vilddjurets terror att de överöses med fruktan och därför väljer att dyrka det: Alla jordens invånare kommer att tillbe [vilddjuret]Här visar sig de heligas uthållighet och tro. (Upp 13:8-10)

Utbredd egoism och omoral
I 2 Tim 3:1-5 målar Paulus upp en avskräckande bild av människorna i den sista tiden: Du ska veta att i de sista dagarna blir det svåra tider.

Människorna kommer att vara egenkära, pengakära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, kärlekslösa, oförsonliga, skvallriga, obehärskade, råa, fientliga mot det goda, falska, hänsynslösa och högmodiga. De kommer att älska njutning mer än Gud och ha ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft. De tre understrukna kärlekarna kommer att vara utmärkande: kärleken till sig själv (egoism), pengar (materialism) och njutning (hedonism).

Det står läsaren fritt att bedöma om dessa mänskliga egenskaper ökar i vår tid eller om de varit desamma genom historien.

Tecken i tiden

Ibland får jag känslan av att kristna inte är intresserbok2ade av det faktum att Jesus skall komma tillbaka. I den mån det är så, går man miste om en stor uppmuntran. Hans förebådade återkomst är ett av de största delmålen vi kan se framför oss. Det leder oss fram till slutmålet, evigheten där Guds rättfärdighet råder. Något att verkligen se fram emot och vi kan lugnt säga att vi är nära nu.

Anledningen till att jag tror så är bl.a. alla det s.k. tidstecken som förebådar händelsen och jag kommer att redovisa dem i kommande inlägg på bloggen. Allting tyder på att tiden fram till dess är kort. Det mesta jag redovisar har sitt ursprung Anders Gärdeborns bok Mästerdirigentens verk där han redovisar vad han har forskat i vad  Guds ord, bibeln, säger i detta och många andra frågor.

Www.masterdirigentensverk.se

—–

Det är lätt att övertolka ”tidens tecken”, men ändå måste vi hörsamma Jesu uppmaning att vara observanta på när tiden för hans återkomst närmar sig:

Lär av en jämförelse med fikonträdet. Redan när kvisten blir mjuk och bladen spricker ut vet ni att sommaren är nära. På samma sätt vet ni, när ni ser allt detta, att han är nära och står för dörren. (Matt 24:32-33)

Allt detta” är de tidstecken Jesus beskriver i ett av Bibelns viktigaste eskatologiska kapitel nämligen Matteus 24. Vi ska därför studera detta och andra ställen för att kunna ge en positiv respons på vår Herres vädjan att stå på tå vid hans återkomst. Kom dock ihåg att det alltid finns en risk i att försöka harmoniera nutida händelser med bibliska profetior.

Den sista tiden utmärks av två samverkande händelseutvecklingar: Dels kommer Gud att utgjuta sina vredesdomar över ondskan och dess utövare och dels kommer han att beskydda de sina.

Gamla testamentet beskriver Guds domar på flera ställen, och i många fall jämförs de målande med de umbäranden som drabbar en barnaföderska: För jag hör rop som från en födande kvinna, ångestrop som från en förstföderska. Det är dottern Sions röst. (Jer 4:31)

Jesus fortsätter denna analogi när han mitt i en uppräkning av tecken på hans återkomst skjuter in att allt detta är bara början på födslovåndorna (Matt 24:8). Sådana smärtor utmärks av ett pulserande förlopp där topparna blir kraftigare och kraftigare och kommer tätare och tätare, något vi därför kan förvänta oss även av den sista tidens lidande. Mot slutet kommer det att bli en så stor nöd att något liknande aldrig förekommit från världens begynnelse och ända fram till nu, och inte heller ska komma (Matt 24:21).

Vad är det då för födslovåndor som kommer att utmärka denna tid och som redan har börjat om än i förhållandevis liten skala?

Ledarskapets skall naturligtvis gå före, men avståndet fram till dem får inte bli för långt.

Det är Gud som äger församlingen och han har betalat priset.

Inte pastorn eller biskopen och inte samfundet eller någon inflytelserik grupp bland medlemmarna äger församlingen.

Kanske att vi behöver ett nytänk i detta. En förändring som består i att ledningen och församlingen samarbetar på ett tydligare sätt, med tanke på vem som äger församlingen.

Bibeln säger att när en församling skall byggas så sker det med levande stenar. Människorna, som är en del av församlingen, är födda på nytt och lever det nya livet i Gud och kallas därmed för levande stenar. (1 Petr 2:4-6) Vi är alltså levande stenar som fogas ihop till en byggnad och hörnstenen är också en levande sten, nämligen den uppståndne Jesus.

Det finns gott om sten i vårt samhälle, alla är inte levande men har möjlighet att bli det i rätt sammanhang. Är våra respektive församlingen det sammanhanget? Finns det resurser för det? Kanske inte om vi räknar utan Gud, men med Gud finns de.
Jag är övertygad om att Gud är intresserad av hur hans församling fungerar och förser den med de resurser som behövs när vi verkar hans verk.

Församlingens medlemmar har en anläggningsyta mot ”de kalla stenarna” som pastorer inte har, medan pastorernas yta berör främst medlemmarna, som jag uppfattar det.
Går det att få till en överlappning så att både pastorer och medlemmar berör de ”kalla” stenarna tillsammans?

I uppgiften att göra Jesus känd och trodd i världen ligger en utvecklingspotential.
Tron kommer av predikan står det, men att alltid predika för dem som redan tror går ofta över huvudet på dem som inte tror. I kyrkan tror nog de flesta fortfarande.

Finns det möjligheter att få höra predikningar i ett ämne som även de som inte tror kan tycka vara intressant?
Om det är möjligt och ämnet är t.ex. DET FINNS HOPP, kunde församlingens delaktighet bli att inbjuda vänner att ta del av detta ämne i kyrkan.

Till sin hjälp kunde en broschyr göras med några honnörsord i ämnet som kan skapa intresse. Det kan vara värt att pröva församlingens vilja till ett samarbete i detta. Om det utfaller väl går det säkert att utveckla

Jag tror det är lättare för medlemmar att i en personlig inbjudan referera till ett aktuellt ämne och argumentera för det. Jag tror också att det skall gå att önska en särskild sång (kanske en egen önskesång) och om man önskar samtala med någon efter gudstjänsten kan det ordnas i samband med den fikastund som ofta avslutar gudstjänsten.

Jag tycker att detta är ett ämne som ryms inom den s.k. boxen, och som i viss mån redan är påbörjad. Det behövs säkert fler levande stenar för det bygge som både vi och Gud ser som en uppgift för hans församling, och som vi kan fullborda.

 

Församlingen, en annorlunda gemenskap

korsmärktDen kristna församlingen är ett huvudämne i bibeln och särskilt i NT. Jesus talar om församlingen och apostlarna ger ämnet en teologisk bearbetning i de brev som finns i Nya Testementet, skriver Owe Lindeskär i sin bok, Den korsmärkta församlingen.
Han fortsätter: Den kristna församlingen uttrycker genom sin förkunnelse, men framförallt genom sin närvaro Gud vilja och Guds ordningar. Församlingen är kallad att vara ljus i mörkret och salt i förruttnelsen. Dessutom är hon sanningens stödjepelare och grundfäste.

Församlingens främsta kallelse är att ära och tillbe Gud och därmed lyfta hans heliga namn. Sedan kommer uppgiften att göra Jesus känd och trodd i världen.
Kyrkan behöver mötet med Gud som en energi för att i nästa steg fullgöra sitt missionsuppdrag.

Allt detta är knutet till den lokala församlingen som erbjuder ett rikt församlingsliv med tillbedjan och mission som huvudingredienser. Till detta finns själavård, omsorg och andlig vägledning som en resurs i den lokala kyrkan.
Så långt är detta en kortfattad och översiktlig beskrivning om den kristna församlingen på ett modernt språk, förmedlad av Owe Lindeskär.

Känner vi igen oss i framställningen. Är det så vi känner vår församling? Då är allt gott och väl. Om inte, kanske något behöver lyftas upp och skärskådas – ur biblisk synpunkt.

Blir t.ex. församlingen medlemmar involverade redan i förberedelsestadiet i hur församlingsledningen diskuterar de olika alternativ som ligger till grund för en aktivitet där medlemmarna förväntas bli engagerade? Eller är aktiviteten fastlagd när församlingen får veta något och det bara är beslutet kvar. I ett sådant läge blir församlingen ett transportkompani för församlingens ledning. Det kan vara tillfällen när detta sätt är befogat. Men som generell rutin dödar den engagemanget hos många medlemmar.

Resultatet av en sådan rutin blir brist på engagemang hos dem som mer än gärna velat ha ett ord med redan vid planeringen. Kan göra skillnad.

En annan bidragande orsak till frågor är uppfattningen att kompromisser har gjort bibliska sanningar otydliga, att vi blivit för pragmatiska i vårt förhållande till Guds ord och olika tolkningar har fått för stort utrymme. Att vi blivit för pragmatiska helt enkelt. Jag tror att om vi är radikalare i våra liv är Gud i motsvarande grad trofast i sina löften. Och, man måste lyda Gud mer än människor.

Och det är våra ledare som lägger ribban med support av församlingen.

Många efterlyser därmed också mer av civilkurage hos vårt ledarskap i försvaret av den kristna tron och dess konsekvenser. Det skulle säkert smitta av sig på den enskilde medlemmen och resultera i en större frimodighet.

Ingen, eller i varje fall ganska få, tillhör församlingen för att man är religiöst intresserad eller kyrkligt orienterad, eller har stort intresse av kyrklig arkitektur och sakral utsmyckning. Man är en del av Guds församling som en följd av pånyttfödelsen under och genom det kristna dopet.

Det bibliska ordet koinonia betecknar denna gemenskap som leder bortom vanlig intressegemenskap. En gemenskap som behöver uppmuntran och kanske ibland en påminnelse om att tiden är kort.

 

Litar vi på Gud, eller kan vi själva?

Litar vi inte på att Gud bevarar sin församling utan behöver ekonomiskt stöd från hans ovänner?

händer belyses

Två tomma händer

Jakob säger i sitt brev :

Ni otrogna, vet ni inte att vänskap med världen är fiendskap mot Gud? Den som vill vara vän med världen blir fiende till Gud.

Men om vår vänskap med världen ger oss ekonomiska resurser att bygga kyrkor, att evangelisera, att göra gott mot våra medmänniskor, att ha råd att anställa pastorer mm, är inte det väl motiverat att få ekonomisk kompensation i någon form?
Hur tror vi Gud ser på det

Innebär det den vänskap som Gud varnar för?

Hur beroende är vi av den världsliga vänskapen, den vänskap som ändå ger ekonomiskt stöd för mycket av församlingens verksamhet?

Är det  nyttigt för kristenheten att vara beroende av den formen av stöd?

När Paulus vid ett tillfälle behövde ekonomisk hjälp vände han sig till församlingen och fick vad han behövde och mer därtill.

Blir vi inte i någon mening beroende av främmande resurser som när som helst kan undanhållas oss och lämnar oss med ekonomiska åtaganden som inte kan fullföljas?

Vore vi inte tryggare om vi även i detta sammanhang höll oss till Gud och hans ord och litade på att hans omsorg och kärlek till sin församling och medlemmarnas delaktighet skulle ge det resultat Gud vill ha.

Gideon är ett bra exempel på ”för mycket”.

Närma er Gud, så ska han närma sig er, säger aposteln Jakob.

Skulle möjligen bönemötets återkomst i församlingarna kunna ersätta behovet av dessa vänner och Gud skulle åter återta sin församlings kärlek och utöva sin vilja.

Underordna er därför Gud. Stå emot djävulen, så ska han fly från er. Närma er Gud, så ska han närma sig er. Rena era händer, ni syndare, och rena era hjärtan, ni splittrade. Klaga, sörj och gråt! Vänd ert skratt i sorg och er glädje i bedrövelse. Ödmjuka er inför Herren, så ska han upphöja er.