Gud har ingen ”skit” i beredskap

Soheila Fors har skrivit ett FB-inlägg där hon beskriver sin situation som invandrad kvinna där hon tycker sig få ta mycket som hon betecknar som skit.

Att hon, och andra bekännande kristna får ta mycket ”skit” i dag är ett faktum. Det beror nog på att det finns så mycket ”skit” i vårt samhälle. Och det är inte annat att vänta heller. Guds ord är tydlig på den punkten – också!

Det finns en utbredd egoism och omoral i landet
I 2 Tim 3:1-5 målar Paulus upp en avskräckande bild av människorna i den sista tiden:
Du ska veta att i de sista dagarna blir det svåra tider. Människorna kommer att vara egenkära, pengakära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, kärlekslösa, oförsonliga, skvallriga, obehärskade, råa, fientliga mot det goda, falska, hänsynslösa och högmodiga. De kommer att älska njutning mer än Gud och ha ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft.
De tre understrukna kärlekarna kommer att vara utmärkande: kärleken till sig själv (egoism), pengar (materialism) och njutning (hedonism).

Det står läsaren fritt att bedöma om dessa mänskliga egenskaper ökar i vår tid eller om de varit desamma genom historien. Själv tycker jag det finns en påtaglig ökning och medvetna kristna håller nog med.

Man kan sätta andra relevanta rubriker på tillståndet i landet, som:
Ett stort avfall, (står för dörren), på grund av förföljelser och trakasserier.
Enhets och fredssträvanden, alla religioner skall samlas under Antikrist, humanism.
Globalisering, (under Antikrist)
Katastrofer, (jordbävningar, pest, svält på den ena platsen efter den andra)
Evolutionen, (man förnekar skapelsen, hånfull attityd)
Evangeliet, (skall predikas i hela världen, sedan skall slutet komma)
Teknologin, (gör många förutsägelser möjliga)
Krig och rykten om krig, (sådant kommer att öka, folk mot folk)
Israel kommer åter i fokus, (jordens alla folk mot Israel)
Tidigare förseglade profetior öppnas, (ingen ogudaktig förstår dem, de förståndiga gör)

Det finns fler rubriker med förklarande text att läsa i

http://www.masterdirigentensverk.se

en bok av Anders Gärdeborn, innehållande uppgifter, uteslutande tagna från den bibel som ger svaret på de frågor som vi måste få ställa oss för att kunna veta vad som väntar oss i en framtid,

Det finns nämligen en framtid för den som förtröstar på Gud. Dessutom en frihet från det tvång som Djävulen vill fånga oss i. Den som Jesus gör fri, är verkligen fri.
Många har vittnat om det, en av dem är Sebastian Stakset som i olika sammanhang vittnat om sin befrielse.

Den som inte vet vilka frågor som finns att ställa har ju heller inga svar att förvänta sig.

Notre Dame i lågor

Det finns många storslagna byggnader som sägs vara till Guds ära. Ibland betecknas de som heliga platser, tempel, uppbyggda av människor. Ett sådant har nu i Paris blivit lågornas rov. Ett annat har fått sin plats i Rom.

Hur många sådana byggnader som finns är det väl ingen som riktigt vet. Det enda tempel som byggts till Guds ära låg i Jerusalem. Det revs av romarna ca 70 år efter Jesus död på korset. Jesus förutsade att det skulle ske.

Historien har sett många ”tempelbyggen” uppföras och rivas av människor som velat ha en egen gud att dyrka trots att det bara finns en Gud.

Gud är bra mycket större än vilket tempelbygge som helst och det viktigaste är människan som är ett tempel för den helige Ande, enligt Paulus.

Apostlagärningarna

Från Paulus brev till grekerna saxar jag hans tal på Areopagen:

”Paulus ställde sig då mitt på Areopagen och sade: ”Atenare! Jag ser att ni på alla sätt är mycket religiösa. När jag gick omkring och studerade era gudabilder fann jag nämligen också ett altare med inskriften: Åt en okänd gud. Det ni tillber utan att känna, det förkunnar jag nu för er.

Gud är den som har skapat världen och allt som finns i den. Han som är Herre över himmel och jord bor inte i tempel gjorda av människohand.  Han låter sig inte heller betjänas av människohänder som om han behövde något, han som åt alla ger liv och anda och allt.

 Av en enda människa har han skapat alla människor och folk till att bo över hela jorden, och han har fastställt bestämda tider och gränser inom vilka de ska bo. Det gjorde han för att de ska söka Gud och kanske kunna treva sig fram och finna honom, fast han inte är långt borta från någon enda av oss. För i honom är det vi lever och rör oss och är till, så som även några av era egna skalder har sagt: Vi är av hans släkt.

Är vi nu av Guds släkt bör vi inte tänka oss att det gudomliga liknar något av guld, silver eller sten, en bild som kommit till av mänsklig konst och fantasi.  Gud har länge haft överseende med okunnighetens tider, men nu befaller han alla människor överallt att omvända sig.  Han har nämligen bestämt en dag då han ska döma världen med rättfärdighet genom en man som han har utsett, och han har erbjudit tron åt alla genom att uppväcka honom från de döda.”

Det första försöket att nå upp till himlen gjordes i Babel med det bygget. Det slutade med den s.k. språkförbistringen och ”tvingade” folket ut över jorden,

Det sista försöket har väl inte gjorts än. Men det kommer.

Klimatkatastrofen från olika perspektiv

Utdrag från en artikel i Dagen av Clas-Göran Bergstrand (190412)

Mer än någonsin behövs också biblisk teologi som viktig kunskap i en förvirrad klimatdebatt”, skriver pastor Clas-Göran Bergstrand i en artikel i Dagen (190412) Jorden tillhör en fallen skapelse genom människans synd fortsätter han. Det är en av anledningarna till den klimatkatastrof mänskligheten har att vänta.

Situationen är så tydlig så ingen kan undgå att se den. Vi står inför tidens avslutning på ena eller andra sättet.

Vi hör att tiden vi har på oss att möta och ev. förhindra katastrofen är ca 12 år, i bästa fall. Det är ganska bråttom med andra ord och det är i sådana sammanhang som de mest ogenomtänkta åtgärderna blir aktuella.

Vad är de egentligen som händer frågar sig människan oroligt. Vi måste mobilisera för att rädda Guds skapelse, jorden och se till att släktet får fortleva. Bergstrand redovisar några sådana förslag från olika organisationer, vi skall inte sätta barn till världen av miljöskäl t.ex., Andra opinionsbildare har ännu värre förslag, flera av dem även utgörande hot mot demokratin. Paniken sprider sig, mest hos den välbeställda delen av mänskligheten, dom har ju också mest att förlora.

När dessa ser hur tiden rinner iväg utan att relevanta åtgärder vidtas tar dom kanske saken i egna händer och försöker rädda det som räddas kan. Då kan vi glömma demokratiska lösningar.

”Vi måste få till en världsregering med befogenhet att vidta nödvändiga åtgärder och inte låta långsamma demokratiska processer hindra oss. Makten måste få ligga hos en person med befogenhet att hejda katastrofen, annars går vi alla under.”

Så får det bli och Antikrist första 3.5 år hejdar klimatkatastrofen och han utropar sig till Gud och kräver gudomlig tillbedjan, och får det av både hedningar och kristna.

Enhets- och fredssträvanden
Antikrist kommer att svämma över av politisk korrekthet, och mycket talar för att han kommer att utmåla sig själv som enhetens och den interreligiösa ekumenikens expert. Han kommer säkerligen att mästerligt utnyttja den trend som finns idag som vill förena alla religioner, och enheten kommer att marknadsföras som vägen till världsfred. Det fungerar naturligtvis bara med postmodernismens antagande att Gud inte finns i verkligheten utan bara i den religiöses huvud, och eftersom någon absolut sanning därför inte existerar så kommer enheten att värderas högre än sanningen.

På honom förlitar sig mänskligheten, förgäves. Antikrists styre förvärrar läget och människans syndabock blir fortsatt Israel och de kristna som blir målet för Antikrist och människors fortsatta hat och som leder till misslyckade försök att förinta staten Israel

Jag har väldigt svårt att tro att Jesus dog på ett kors för att jorden skulle vara i topptrim vid hans återkomst. När Jesus återlöste skapelsen genom försoningsdöden fick människan tillbaka det hopp som synden rövat från henne. Han kommer säkert att vara mer intresserad av om han finner tro på jorden.

Han har dessutom lovat sina trogna en ny himmel och en ny jord där rättfärdighet bor.

Orättfärdigheten stöder sig alltid på orättfärdiga grunder

Det finns företrädare för palestinierna som säger att deras rötter kan härledas ända tillbaka till filistéerna, som var Israels fiender på Jesus tid. Påståendet kan varje historiker motbevisa.

Men palestinierna finns ju där, och de är många, invänder någon. Ja, i dag är de s.k. palestinierna flera miljoner, många av dem lever i andra arabländer som Jordanien, Syrien, Egypten, Tunisien och Libanon.

Men varifrån kommer de, och är de ett särskilt folk?

Syrien, Egypten och Jordanien är etablerade stater som medverkade i sex-dagarskriget 1967 och förlorade. Men de har inga territoriella krav på Israel, men palestinier har! Egypten och Jordanien har fredsavtal med Israel.

Namnet palestinier började användas ca 1977 i debatter och i nyheterna. Så gott som varje dag fick man på TV-nyheterna höra orden: ”palestinier och Israel för samtal om de ”illegala bosättningarna på ockuperad palestinsk mark”. Att samtal ibland fördes är sant, – men ”palestinsk mark”? Den här typen av osanningar matas vi fortfarande dagligen med. Israels ”ockupation” är problemet. Marken tillhör egentligen Jordanien, med dom är inte är intresserade.

Hur uppstod landet Palestina? Fanns det t.ex. någon ledare före Yassir Arafat,

När i historien fanns det här omtalade landet, Palestina och vad fanns det för gränser? Hur styrdes landet? Var det en monarki, teokrati eller diktatur? Vilken grundlag hade man och vilket myntslag? Vem var landets ledare före Yassir Arafat, av alla betraktad som en terrorist. Man talar gärna om sig som en stolt nation. När i historien har det varit en sanning?

När man från arabiskt håll säger att man själv skall inta Västbanken så skall vi förstå att nästa mål är Israel självt och där skall ingen enda jude få bo.

Förstår vi innebörden av vad de säger? Förstår vi hur Israel ser på detta?
I det demokratiska Israel har både judar, kristna och muslimer rätt att praktisera sin tro i kyrkor moskéer och synagogor. I ett arabiskt land är detta näst intill omöjligt.
Vi ser i dag att judar återvänder i stora skaror till sitt land, helt i enlighet med gamla profetior. Gud har i en av dessa sagt att inte någon kommer att bli kvar i främmande land. Ett medel som gör profetian möjlig är den alltmer tilltagande antisemitismen. Det enda land en jude kan vara trygg i är Israel och de återvänder alltmer till det land som Herren lovat dem.

Att tro på en fredlig lösning på en konflikt så genomsyrad av hat som Palestina-Israelkonflikten ter sig som omöjligt. Men när Guds Ande får komma in och förvandla människornas hjärtan blir det till synes omöjliga möjligt och Gud har bestämda tider, både för dom och upprättelse. Håll ögonen på Israel och mellanöstern.

Huvudsaklig källa för denna bloggpost är Dan Johansson bok ”Vad händer i Mellanöstern?”

Var och en som gjort en resa har något att berätta

Det här hände 1956 och blev början på en resa där jag faktiskt inte är framme än

Jag befann mig på första läktarens första bänk i Filadelfia, Stockholm. Omgiven av ungdomar som just avslutat bibelskolan i församlingen. Det var kvällsmöte, Bosse Hörnberg predikade och ”strängmusiken” sjöng. Ämnet för predikan var att flyttfåglar flyttar. Just det, flyttfåglar flyttar. Alternativet för dem är att inte flytta. Det var i någon mening min situation. Följa med, flytta eller bli kvar. Ett förtätat eftermöte följde där inbjudan att följa med var temat. Dröj inte vid foderbordet, följ med!

Jag visste att jag var en sådan flyttfågel som riskerade att bli efter på vägen, som predikanten i predikstolen så målande beskrev det?  Man riktigt hörde hur tranorna flög, högt över matbordet och uppmanade sina kvardröjande trankompisar (mig själv och några andra) att följa med dem och skrek, ”kom, nu flyttar vi, skynda dig, vi flyger nu till varmare länder”. Och nu satt jag här, ställd inför ett val, hitmotad av omständigheter jag inte rådde över. Att vara efter på vägen, var Bosse Hörnbergs budskap till mig, och bara till mig. Jag riskerade att inte komma med, när Jesus kommer tillbaka.

Jag kan än i dag komma ihåg den kamp som fördes inom mig, vad händer om – – – -?, om jag inte? – – – ,  jag blev nästan kallsvettig och i bakgrunden hörde jag inbjudande sång, ungdomar som apostroferade budskapet, sjöng om en förestående flytt bl.a. Jag måste ordna upp detta nu eller aldrig, tänkte jag.

Trycket, varifrån det nu kom, blev för starkt och i ett ögonblick av nåd slog jag handen i räcket framför mig och sa, kom då så går vi. (Jag ångrade mig redan innan jag hunnit ur bänken). Några av ungdomarna blev ledsna därför att de trodde att jag skulle gå ut, har man berättat för mig, men jag menade att jag nu var beredd att ta det steg som betydde att jag skulle börja ett helt nytt liv. Jag gav upp kampen mot Jesus.
Jag hann tänka många tankar under vandringen till den pinnstol som jag hade att hålla mig i när jag vände mig till Herren och bad om nåd, ner från läktaren, vände vänster framför sångarna in genom högra dörren, in i ett rum. Vad höll jag på att göra?
Hela min uppväxt var jag infiltrerad av min mors böner, den tidens tänkande, Jesus kommer snart, är du redo? Jag visste hur jag hade det, men om jag blev frälst nu, då var det också slut på allt det roliga som ev. fanns framöver. Att det på något sätt skulle vara roligt – och samtidigt frälst, föresvävade mig inte ett ögonblick.

Tänk så fel jag hade. I mer än 60 år hade jag fel.

Jag har också ibland hört sägas att man inte kan skrämma någon till att lämna sig till Jesus. Anledningen skulle vara att när skrämseln försvinner och ”beslutsamhetens friska rodnad förbytts i eftertankens kranka blekhet” tappar man också lätt modet. Jag anser inte att jag själv blev skrämd till detta beslut, men jag kom till insikt om alternativet, och det skrämde mig.

Det är några år sedan detta hände.

Och man träffar så många andra som också startat flytten. Resan blir också på många sätt roligare eftersom man får så inspirerande ressällskap.

 

Apostlagärningarna, en viktig del i världshistorien

För snart 2000 år sedan tändes en eld i Israel. Först var det bara några få i ett hörn av den dåtida världen som värmdes av lågan, men snart spred sig elden från Jerusalem till Judeen ut i hela världen och till alla folk. Apostlagärningarna är ögonvittnesskildringen om denna eld – församlingens födelse och spridning.

Det som började i Jerusalem bland en liten grupp av lärjungar skulle snart sprida sig över hela det romerska riket. Utrustade med den helig Andes kraft var det ett antal modiga pionjärer som predikade, undervisade, botade sjuka och bevisade Guds kärlek i synagogor, skolor, hem, inför rätta i domstolar, på städernas gator och torg, landsbygdens kullar, i öknar och till havs. Vart Gud än sände dessa pionjärer blev människoliv förvandlade och historien fick en ny inriktning.

Apostlagärningarnas författare är Lukas och ”apostlagärningarna” en fortsättning på hans evangelium och en noggrann historisk kartläggning av församlingens första tid. Men det är också en teologisk handbok med undervisning om och exempel på den helige Andes verk, församlingens liv och organisation, nådens innebörd och kärlekens lag. Slutligen är det en bok med ett klart budskap – Lukas vill övertyga om sanningen i Jesu anspråk och löften.

Boken börjar med att den helige Ande faller över de troende som då börjar förkunna det glada budskapet om Jesus Kristus. Denna av Guds ande inspirerade evangelisation började i Jerusalem, når så småningom ända till Rom och berör på kort tid större delen av det romerska riket. Budskapet kom först till judarna, men som nation förkastade de det. Bara ett fåtal av dem tog emot budskapet med glädje. Det fortsatta kompakta motståndet hos flertalet judar gjorde att budskapet allt mer och mer predikades för icke-judar hedningarna. Detta var helt i överensstämmelse med Jesu plan.

Evangeliet skulle spridas från Jerusalem, till Judeen och Samarien och sedan till världens ändar (1:8). Så har också Lukas lagt upp berättelsen. Det glada budskapet börjar förkunnas i Jerusalem (kap1-7) I Judeen och Samarien (kap 8 och följande) och till länderna bortom Judeen(11-19); 13-4 och resten av världen

Den sista halvan av boken handlar i första han om Paulus missionsresor till många av länderna på Medelhavets norra kust. Först beger sig Paulus och hans medarbetare till judarna med budskapet sedan till hedningarna.

Nya församlingar grundas och många troende börjar växa i det nya livet och Guds räddningsplan för folken började bära frukt och tiden är inne för skörden.

Jesus säger i en liknelse om skördetiden

”Himmelriket är som en man som sådde god säd i sin åker.  Men medan folket sov, kom hans fiende och sådde ogräs mitt bland vetet och gick sedan sin väg.  När säden växte upp och gick i ax, visade sig också ogräset.

Då gick tjänarna till sin herre och sade: Herre, visst sådde du god säd i din åker? Varifrån kommer då ogräset? Han svarade: Detta har en fiende gjort. Tjänarna frågade honom: Vill du att vi ska gå och samla ihop det? Nej, svarade han, då kan ni rycka upp vetet samtidigt som ni rensar ut ogräset.

Låt båda växa tillsammans fram till skörden. När skördetiden är inne, ska jag säga till skördemännen: Samla först ihop ogräset och bind det i knippen för att brännas. Men vetet ska ni samla in i min lada.”

Visst kan vi se, som Jesus sa, att ogräs och vete växer tillsammans i dag, men det kommer att åtskiljas.

Det kommer en tid för skörd. Det följer alltid skörd på sådd.

Varifrån och varthän, människans eviga fråga?

Allting måste ha en början. Mänsklighetens början skildras i bibeln. Någon annan början finns inte dokumenterat. Jo, människan har en egen tanke hur hon kom till, en egen början, evolution, kallar hon det. Dokumentation saknas men teorierna är många, Falsarierna också, Vi hör ekot från ormen när han lurar Eva att äta av frukten som skall göra dem lika Gud.

Med ifrågasättandet av vad Gud menat har ormen fortsatt sitt bedrägliga förhållande till människan. Utvecklingsläran (evolutionen) är ett sådant. Det Gud åstadkom på sex dagar behöver människan många miljoner år för att få plats med. Utvecklingstiden kräver det,

När Gud talar om jorden som varande 6000 år säger ormen och hans medlöpare, njae det går inte att tro det, och presenterar den ena teorin efter den andra för hur omöjligt det är,också för Gud. Vilket högfärd!
Det mesta som börjar har också ett slut. Så är det också med det som Gud startade. Hur det slutar är kanske tom viktigare. Vi var ju trots allt inte med vid starten.

Slutet ja, ämnet som sådant har intresserat människan i många år och många är de förslag som lagts fram. Eftersom man sökt svaret på fel ställen har också slutsatserna blivit fel. Det finns nämligen bara en plats att söka svaret på och det är i Guds (skaparens) eget ord, bibeln. Om Gud och bibeln säger att 2+2 är fyra, då har vi svaret. Om vi envisas och tror att svaret finns någon annanstans och att svaret är 5, kommer vi fel och många har gjort det.

Därför är det ett nöje att för läsarna presentera en man som sökt där svaret finns, i bibeln.. Anders Gärdeborn har skrivit en bok som behandlar, i princip hela bibeln; med titeln

Mästerdirigentens verk

där han låter bibeln, och endast bibeln utgöra den dokumentation som underlag för vad som hänt under de 6000 år som omfattas av skeendena. Bibeln har den egenheten att den verifierar sig själv och bekräftar den kronologi som leder oss fram till det slut som ligger framför oss.

I min ungdom sjöng vi en sång som uppmanade oss att pröva själva. Låt mig avsluta denna bloggpost med de raderna.

Kom och pröva själv min vän
vad som finns i frälsningen
du får frid och evig lycka
men kom och pröva själv min vän.

Att nöja sig med det jag skriver och tänker är nog lite tunt för många, därför rekommenderar jag dig att köpa boken, http://www.masterdirigentensverk.se

Kunskap är lätt att bära.

Det finns risk att jag återkommer i ämnet.