Skapelsen utan Gud

Jag tror det finns anledning att aktualisera en synd som skadar enskilda och folken på ett alldeles särskilt sätt, nämligen att människan försöker ta Guds plats även i skapelseprocessen. Redan Adam och Eva blev frestade av Satan att de skulle bli lika Gud om de åt av den förbjudna frukten. De föll för frestelsen och de själva och hela mänskligheten  fick bära konsekvenserna av det.
Nu har vi kommit fram till att vi blivit gudar, åtminstone har vi ytterligare lyckats förminska Gud och hans betydelse, nu också i skaparprocessen.
Människans tillblivelse och liv på jorden måste därför förklaras mänskligt. Och teorierna har varit många, fantasifulla och förment vetenskapliga. Man laborerar med miljontals år för att kunna få plats med den utveckling man menar har ägt rum, utan att finna några spår av den. Hittar man några benpipor någonstans blir man jätteglad och drar slutsatser som man sedermera får backa ifrån.Evolutionens lärjungar har det inte lätt. Det går inte att forska i naturvetenskap utan att ta med skaparen. Därför är evolutionsteorin en omöjlighet, ur alla aspekter.

Därför är evolutionsteorin omöjlig

skriver Josef Sjöberg i tidningen Hemmets Vän

Många ber och arbetar för en folkväckelse i vårt land och önskar att nutidssvensken ska få upp ögonen för vem Jesus egentligen är och vad han kan göra. Jag tror att det finns många skäl till den avkristning som vi ser i västerlandet, men låt mig få belysa något som kanske har influerat oss mer än vi tror. Det handlar om evolutionslärans påverkan på det västerländska samhället. Kan det vara så att den har rivit ner själva grunden för gudstron? Man menar sig ju ha förklaringar till livets uppkomst och det vi ser idag, men utan någons inblandning.

Hur ställer vi oss till detta? Som kristna tror vi naturligtvis på en Gud, en Skapare. Men har vi i vår iver att inte verka ovetenskapliga kapitulerat och istället försökt att förena den sekulära evolutionsläran med Bibelns skapelseberättelse?

För egen del tror jag att det är en livsfarlig väg när man försöker förena Bibelns skapelseberättelse med evolutionsteorin (det vill säga makroevolution, mellan arter). Jag skulle vilja ge några skäl till varför Gud inte valde evolution för att utforma liv på jorden och varför detta faktiskt inte är möjligt.

För det första skapades människan till Guds avbild. ”Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara lika oss” (1 Moseboken 1:26). Om människan utvecklats från en apliknande varelse, när exakt blev då människan Guds avbild?

För det andra skulle evolution innebära lidande för väldigt många. Så även för männi­skan och hennes utveckling under miljontals år, där bara den starke överlever. Hur förenlig är denna människosyn med Bibelns Gud som är kärlek?

För det tredje är Gud en skicklig Skapare. Bibeln säger att människan skapades direkt och allt blev rätt från början. ”Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott” (1 Moseboken 1:31). Evolution handlar om slumpartad utveckling under mycket lång tid där det mesta blir fel.

För det fjärde fanns ingen död innan syndafallet. Det han skapade var ju mycket gott! Det borde ju betyda att det inte fanns någon död under skapelsevec­kan och att döden först kom efter syndafallet. När skedde syndafallet och konsekvensen döden i en teistisk evolutionsberättelse? Det går inte ihop.

För det femte bekräftar Nya testamentet skapelseberättelsen. Paulus skriver: ”Eftersom Adam skapades först och sedan Eva” (1 Timotheosbrevet 2:13). Jesus säger: ”Men från skapelsens början gjorde Gud dem till man och kvinna (Markusevan­geliet 10:6). Petrus skriver: ”Han var utsedd redan före världens skapelse …” (1 Petrusbrevet 1:20). Alla bekräftar skapelsen som en enskild händelse och inte en utveckling under en lång tid.

För det sjätte fungerar inte evolutionen. Man brukar ibland tala om icke-reducerbara strukturer. Det handlar om ting som knäleden eller den böjda foten, som inte kan utvecklas steg för steg. Allt måste nämligen finnas på plats för att det ska fungera. Det borde också finnas miljontals mellanformer i fossillagren som bekräftar en evolution. Men dessa är ju frånvarande.

För det sjunde är evolutionsteorin en ateistisk filosofi. Det handlar om att kunna förklara allt vi ser men att från början räkna bort en Skapare. Man försöker svara på alla livsfrågor utifrån ett ateistiskt perspektiv. Varför skulle Gud använda en metod som inte kräver hans inblandning?

Jag tror att vi behöver ta oss en verklig funderare i denna fråga. Det är ju faktiskt så att evolutionsteorin genomsyrar hela vårt utbildningssystem och inpräntar i våra barn från tidig ålder att någon Gud faktiskt inte behövs.

För egen del känner jag mig i gott sällskap när både Jesus, Paulus och Petrus bekräftade skapelseberättelsen som sann. Teistisk evolution blir för mig en fundamental motsägelse och omöjlighet.

 

Israel och Islam

Från tidskriften tidskriften Flammor citeras något om det ständigt aktuella Israel med sin fientliga omgivning

Det kan inte vara på grund av brist på landområde som man i arabvärlden tagit ställning mot Israel, det grundar sig på muslimsk tro. Man får lätt tankar om hur David såg på sin situation visavi Goliat, men en slen räckte.

israel-islam-world-map-crop1

Palestinafrågan är inte en nationell fråga, och inte heller en politisk fråga. Det är främst en muslimsk fråga.” Uttalande är gjort av Högsta muslimska forskningsrådet i februari 1970.

Landet Israel är omgivet av muslimska länder. Israel som ett litet rött streck i en omgivning som präglas av fientlighet mot detta land och dess folk.

Detta är ett riktmärke som ligger fast i den muslimska världen och det är alltså inte heller någon obetydlig organisation som gjort uttalandet. Det är den betydande auktoriteten Högsta Muslimska forskningsrådet som ligger bakom.

Israel skall utplånas” sa Irans president Ahmadinejad, han är bara en röst i kören med den inställningen.

Dessa insikter behöver dagens styrande och ledande politiker också ha i vår tid. Vårt land har varit ett israelvänligt land på Tage Erlanders tid och vi behöver återgå till den inställningen.

Sverige brukar tala om att man står upp för demokrati och står upp emot antisemitism. Då måste detta också visas i konkret ställning för judarna och deras rätt att leva i fred mitt i den odemokratiska och antisemitiska omgivning man befinner sig i.

Sker inte det är det bara ord – och inget annat.

Inte skall han låta din fot vackla,
inte slumrar han som bevarar dig.
Nej, han som bevarar Israel,
han slumrar inte, han sover inte.

Psalm 121:3-4

 

Bibelns alternativ

Den ena är människans väg till Gud, och den andra är Guds väg til
människan.

 

Den ena säger till oss att försöka mer, den andra att ge upp och be om hjälp.

Den ena bygger på gärningar och förtjänst, den andra på tro och nåd.

Den ena grundar sig på ritualer, den andra på relationer.

Den ena leder till evig död, den andra till evigt liv.

Den ena har många heliga skrifter, den andra har bara en Helig Skrift.

Den ena har människor hittat på, den andra kommer från Gud.

Den ena går under många namn: islam, hinduism, buddism, new age, bahai… Den andra har uppenbarats successivt, först som judendom och sedan som kristendom.

Kanske man kan säga att det finns en tredje religion – ateism – men det är en mycket sen uppfinning. Djävulens främsta vapen har aldrig varit ateism utan falsk religion.

Den evolutionistiska filosofi som genomsyrar västvärldens tänkande vill få oss att tro att monoteismen (det finns bara en gud) har utvecklats ur polyteismen (det finns flera gudar). I verkligheten är det precis tvärtom: Monoteismen är människosläktets ursprungliga gudsbild. Hur skulle det kunna vara annorlunda?

Adam och Eva vandrade med Gud i Edens lustgård och såg med egna ögon vem han var. För dem var det uppenbart att Gud inte fanns i träden, stenarna eller solen. I den evolutionistiska världsbilden har dock polyteismen kommit först när en apliknande människa utvecklade någon form av abstrakt tänkande och började dyrka stenar och stockar. Dessa mängder av gudaväsen reducerades senare i antal till dess det bara fanns ett kvar, och monoteismen var född.

Den mänskliga evolutionen fortsatte dock, och idag har vi blivit så smarta att vi förstår att det inte finns någon gud över huvud taget vilket innebär ateism. Synsättet har dock den allvarliga bristen att det inte stämmer med verkligheten. Om det skulle vara korrekt borde arkeologerna hitta fler gudar ju djupare de gräver i mänskliga lämningar, men något sådant mönster finns inte. Adam och Eva och sedermera Noa och hans avkomlingar dyrkade den ende Guden, ett beteende som därefter korrumperades till en dyrkan av flera gudar.

Uppdelningen i de två religionerna skedde redan i den andra generationen av människosläktet. Efter att Kain dödat sin bror Abel blev han och hans efterkommande representanter för den falska religionen. Abels ersättare Set representerar den sanna religionen med dyrkan av universums genuina skapare. Det är denna gren som senare räddades i syndafloden, medan Kains släkt gick under.

De icke-kristna religionerna – som från och med nu skrivs i pluralis – har sina egna heliga skrifter. Dessa skiljer sig dock på avgörande punkter från Bibeln:

Bibeln är en historiebok där läran utvecklas i ett samspel mellan Gud och vanliga människor, medan andra skrifter mest innehåller yttranden och visdomsord från upphöjda personer. (Bibeln har naturligtvis även sådana.)

Bibeln innehåller ett mycket stort antal detaljerade profetior vars uppfyllelse går att testa mot historiens gång. Andra skrifter har mycket få profetior, och i den mån de finns är de generellt uttryckta och så svepande att ingen kan säga om de har uppfyllts eller inte.

Bibelns huvudperson – Kristus – kommer att ha en ursinnig konkurrent – Antikrist – när vår tidsålder går mot sitt slut. Däremot har inte andra religioner någon anti-Muhammed, anti-Buddha eller anti-Konfucius. Djävulen har inte behov av att attackera de andra religionsstiftarna som han attackerar Kristus.

Från informationen i Gamla testamentet väntade människorna på Messias ankomst. Ingen var dock förberedd på att Muhammed, Buddha eller Konfucius skulle födas.

Till skillnad mot de andra religionerna lever Bibelns huvudperson idag!

www.masterdirigentensverk.se

 

En nation föds

Vem har hört något sådant, vem har sett något liknande? Kan ett land komma till liv på en enda dag, eller ett folk födas på ett ögonblick? (Jes 66:8) Staten Israel bildades bokstavligen på en enda dag, den fjortonde maj 1948 då den förste premiärministern deklarerade staten självständig och suverän. Det skedde efter att Förenta nationerna antagit en plan för delningen av Palestina mellan judar och araber.

Jordbruk
Men ni, Israels berg, ska åter grönska och bära frukt åt mitt folk Israel, och de ska snart komma tillbaka. (Hes 36:8) De ska plantera vingårdar och få dricka vinet från dem, de ska anlägga trädgårdar och få äta deras frukt. (Amos 9:14) Det Osmanska riket dominerade Palestina från 1500-talet fram till första världskriget. Under denna tid befolkades landet sparsamt av olika nomadstammar, och området negligerades. Träden beskattades vilket ledde till att man högg ner dem vilket i sin tur lämnade ett landskap med eroderade kullar, öknar och träsk. När den judiska invandringen började möttes därför pionjärerna av ett kargt och öde land. Idag håller dock profetiorna om en frodig grönska på att uppfyllas. Israel har ett sofistikerat system för konstbevattning och vattenåtervinning, och ett omfattande skogsplanteringsprogram har placerat ut över 240 miljoner träd. Systemet med kibbutzer har skapat en funktionell organisation runt jordbruket. Skördarna är både rikliga och frekventa, och fruktexporten går till hela världen vilket i sig är en uppfylld profetia: I kommande dagar ska… Israel grönska och blomstra. De ska fylla hela världen med frukt. (Jes 27:6)

Städer
Jag ska göra slut på mitt folk Israels fångenskap. De ska bygga upp ödelagda städer och få bo i dem. (Amos 9:14) Figur 1 illustrerar detta med staden Haifa vid Medelhavets strand.

Människor
Jag ska föröka människorna som en fårhjord. Som de heliga fåren, Jerusalems får vid högtiderna, så ska de hjordar av människor vara som ska fylla de ödelagda städerna. (Hes 36:37-38) Figur 2 visar judarnas befolkningsutveckling under historien. År 2010 var de 13,4 miljoner människor varav 5,8 miljoner bodde i Israel. Före förintelsen under andra världskriget var judarna fler, 16,6 miljoner, men då bodde endast ett fåtal av dem inom landets gränser. Detta ska jämföras med de historiska storhetstiderna: Under kung Salomos regeringstid fanns ungefär fem miljoner judar där i stort sett alla bodde i Israel, och på Jesu tid var de drygt fyra miljoner där hälften fanns inom landets gränser.

Enhet
Jag ska göra dem till ett enda folk i landet, på Israels berg, och de ska alla ha en och samma kung. De ska inte mer vara två folk och inte mer vara delade i två riken. (Hes 37:22) De två folken syftar på Sydriket (Juda) och Nordriket (Israel) före den babyloniska fångenskapen. På samma sätt som Gud då kallade hem de sina som ett enat folk håller han idag på att kalla hem dem från jordens alla hörn: På den dagen ska Herren för andra gången räcka ut handen för att friköpa en rest av sitt folk som är kvar från Assyrien, Egypten, Patros, Nubien, Elam, Shinar, Hamat och havsländerna. Han ska… samla de fördrivna av Israel och de kringspridda av Juda från jordens fyra hörn. (Jes 11:11-12)

Idag har Gud enligt sitt löfte påbörjat hopsamlandet av sitt egendomsfolk till det land han för nästan 4000 år sedan lovade Abraham och hans avkomma. Landet som dessa Abrahams barn byggt är modernt och demokratiskt och med väl fungerande system för utbildning, sjukvård, jordbruk och försvar. Men den slutliga lösningen ligger ännu i framtiden. Den kommer när gudsfolket ser upp till [honom] som de har genomborrat. (Sak 12:10) Och se, han kommer med molnen, och varje öga ska se honom, även de som genomborrat honom. (Upp 1:7)

 

——————————————

Här följer en hälsning från författaren till bokverket ”Mästerdirigentens verk” av Anders Gärdeborn som jag lånat ovanstående text från, och boken kan beställas här

http://www.masterdirigentensverk.se/

Mycken kunskap för 220 kronor

——————————————

Hej vänner,

Kolla upp min nya YouTube-kanal med bibelundervisning!Jag håller på att göra Powerpoint-föredrag om olika bibliska ämnen och några finns redan publicerade.

Den kompletta DVD-serien Adam och Eva-lutionen finns också utlagd.

Sök efter Bibelkanalen på YouTube eller följ länken:
https://www.youtube.com/channel/UCAGnNQ3O5wFzyFwWJy_bRNA

Allt gott önskar…
Anders Gärdeborn

070-995 1010

 

 

Historiens Gud – diasporan

Efter katastrofen då Jerusalem förstördes skingrades judarna först över Medelhavs-området och sedan vidare ut över världen. Det slutliga steget i denna spridning skedde vid Bar Kokhba-revolten år 132-135 när en falsk Messias ledde judarna i ett uppror mot den romerska ockupationsmakten, och varje jude som inte deltog betraktades som en förrädare. Försöket till resning slogs ner, den judiska befolkningen deporterades och landet ödelades.
Samtidigt ändrade romarna namnet på Judeen till Palestina. Bar Kokhba-revolten blev också uppfyllelsen av Jesu profetia i Joh 16:2: De kommer att utesluta er ur synagogorna. De kristna kunde inte stödja revolutionen eftersom de visste att dess ledare var en falsk Messias, och därför uteslöts de ur synagogorna i stor mängd vilket blev den slutgiltiga separationen mellan synagoga och kyrka. Jesus fortsätter profetian med att det kommer en tid när den som dödar er ska tro att han tjänar Gud, vilket uppfyllts flera gånger under historien både genom muslimsk jihad och ”kristna” korståg och inkvisition. Dessutom är det mycket som talar för att denna urspårade form av religionsutövning kommer att öka när vi närmar oss tiden för Jesu återkomst.

Den landsförvisning eller diaspora som judarna utsattes för finns rikligt profeterad i Skriften: När Israels folk ännu bodde i sitt land orenade de det genom sitt levnadssätt och sina gärningar… Då öste jag min vrede över dem… Jag spred ut dem bland hednafolken, och de skingrades i länderna. (Hes 36:17-19) Sedan dess har judarna levt i exil som trots att de idag har börjat återvända kan sägas fortsätta tills det finns ett offeraltare på tempelberget i Jerusalem. Den första exilen i Babylonien slutade när offertjänsten återupptogs på detta berg, och det kommer också den andra exilen att göra.

Idag har återvändandet till det förlovade landet Israel pågått i över 100 år. Det började redan i slutet av 1800-talet när många judar vände tillbaka som ett led i sioniströrelsen som strävade efter att åstadkomma en judisk stat i Palestina. Under mellankrigstiden låg landet under brittiskt mandat och då fortsatte det judiska samfundet att växa och utvecklas. Ett rejält kliv togs 1948 då staten Israel utropades som en självstyrande nation. Efter sexdagarskriget år 1967 återtog judarna kontrollen över hela Jerusalem för första gången sedan år 70, efter att staden tillhört romare, bysantiner, araber, korsfarare, turkar, britter och jordanier.
År 1980 förklarade Israel Jerusalem som sin huvudstad. Nationen har hela tiden fortsatt växa trots många konflikter och krig med omgivande riken. Detta är helt unikt. Inget annat folkslag har återförenats på detta sätt efter nästan tjugo århundraden i exil och skapat en rekonstruerad stat med religion, kultur och språk tämligen intakta. Detta återvändande till det utlovade landet är en profetia som idag uppfylls inför våra ögon:

(Är profeternas ord trovärdiga? På vilka grunder kan de avvisas? – och om inte? Mina egna frågor.) Jesus själv trodde och hänvisade ofta till dem.


Se, jag ska hämta Israels barn ut från de folk dit de kommit. Jag ska samla dem från alla håll och föra dem in i deras land. Jag ska göra dem till ett enda folk i landet, på Israels berg. (Hes 37:21-22) Återsamlandet finns profeterat redan när Mose sammanfattar lagens välsignelser och förbannelser: När allt detta kommer över dig, välsignelsen och förbannelsen som jag har förelagt dig, ska du ta det till ditt hjärta bland alla de hednafolk dit Herren din Gud har fördrivit dig. Du ska då vända om till Herren din Gud… Herren din Gud ska då åter samla dig från alla folk dit han har skingrat dig. (5 Mos 30:1-3)

Ovanstående avsnitt är hämtat från Anders Gärdeborns bok ”Mästerdirigentens verk” där han visar hur bibelns kronologi och profeternas gudsinspirerade förutsägelser överens-stämmer med vår historia och hjälper oss att förstå sammanhang och dra slutsatser.

Beställ boken med hjälp av nedanstående länk. Pris 220 kronor + frakt

http://www.masterdirigentensverk.se

 

 

 

 

 

Vad händer med ett land

som slår rekord i rikedom, och samtidigt utvisar de utsatta, frågar Joel Halldorf i Dagen?

Det kan man fråga sig, tar vi skada av detta – om det nu är som Joel Halldorf säger.

Kan det möjligen också vara så att ett delproblem är att vi utvisar fel personer? Mångkulturen har den egenskapen att det är många involverade, men med en gemensam muslimsk urkund, Koranen, med mer än ett budskap och det är osäkert om våra beslutsfattare i sammanhanget har tillräckligt med kunskap om detta.

Våra politiska partier har också i varierande grad velat utnyttja deras röster i valen och har därför haft ett visst överseende med baksidorna i deras övriga samhällssyn.

Joel Halldorf skriver (med adress våra nysvenskar, om jag förstår honom rätt):

Vill du förstå en gemenskap, lyssna till deras sånger. Inget uttrycker vår identitet såväl som det vi sjunger. Och aldrig sjunger vi så mycket som i juletid. Lyssna därför noga: vad är det som sjungs, egentligen? Ett tema som sticker ut, inte minst i moderna julhymner, är solidaritet. Det är inte underligt: När Gud kom till jorden, under den första julnatten, nekades han husrum. Det har tjänat som en påminnelse i alla tider”

Det ingår i vår svenska kultur och vi välkomnar er in i den, menar Halldorf.

Många muslimska vänner kanske de flesta, verkar i stället bli mer upprörda om de inte får verka, med eller utan högljudda böneutrop i takt med den egna muslimska traditionen. De är fångna i ett system som vi med våra julsånger inte kan påverka, mer än ytligt.

Islam är inkompatibel med västerländsk demokrati, skriver Göran Kurlberg, docent, universitetssjukhusöverläkare Sahlgrenska Universitetssjukhuset, fellow vid Claphaminstitut visar i en opinionsartikel i tidningen Hemmets vän och påvisar i klartext var problemet sitter.

Inkompatibelt liknar ett annat ord som vi svenskar genom SFSU och andra specialister har blivit kunniga om, nämligen impotens. Jag tycker våra myndigheter behandlar integreringproblematiken på ett sådant sätt, med en oförmåga att kunna se och hantera den situation som uppstått i vårt land. Vår maktelits syn på sig själva som en humanitär stormakt flagnar på mer än ett sätt.

Våra myndigheter lyckas gång på gång vända bort blicken och förstår inte mångkulturens olika uttryck. Som inte ser skillnad på de som bränner bilar och de som vill lämna de muslimska sammanhangen och väljer att tro på Gud. Det finns sådana, och våra myndigheter som inte förstår skillnaden vägrar dem asyl.Vi utvisar utsatta, påpekar Halldorf, och sådant sker fler än en gång. Fel personer drabbas då som ett resultat av denna inhemska oförmåga och ibland ovilja. Med andra ord de som har förmåga, eller getts förmåga, att uppskatta julens budskap i våra sånger får inte asyl och blir därför utvisade. På i många fall felaktiga grunder,

Jag tror att inlemmandet av muslimska fyrkantiga pluggar passar dåligt in i vårt rundare och mer svenska syn på livet. Därför är integreringsfrågan så viktig för hur den tar form framöver. Vi behöver bl.a. därför en ny regering.

Apropå bränna bilar, våldtäkter och övrig kriminalitet, är vem som gör vad inte klarlagt enligt BRÅs kännedom och inget tyder på att man vet något om varför det uppträder just nu. Kanske kommer en utredning att tillsättas som kommer att redovisa resultatet om något år, om det finns några bilar kvar då. Att skylla på varandra håller inte.

Föräldrar har ansvar för sina barn och måste ta det.

Islam är inkompatibelt med västerländsk demokrati

Göran Kurlberg, docent, universitetssjukhusöverläkare Sahlgrenska Universitetssjukhuset, fellow vid Claphaminstitut visar i enopinionsartikel i tidningen Hemmets vän på de hinder som reser sig. Jag återger den i sin helhet här.

Det är i veckan 70 år sedan FN antog sin deklaration om de mänskliga rättigheterna. The Universal Declaration of Human Rights (UDHR) utgör en bas för etiskt förhållningssätt i västerländska demokratier. De flesta muslimska stater har ratificerat denna deklaration, men 76 av dessa länder har en egen version på rättighetstänkande, Kairodeklarationen.  Den avviker i tre avseenden jämfört med FN:s deklaration:

synen på kvinnan, tillämpning av lagstiftning samt i uppfattningen om religionsfrihet.

FN:s deklaration tillkom efter andra världskrigets många förfärliga övergrepp byggt på nazismens elitistiska människosyn. Deklarationen vilar på den judekristna traditionens syn på alla människors lika värde. Den är en basal värdegrund för alla medlemmar av den mänskliga rasen på vilken de flesta nutida demokratier bygger, och den är en förutsättning för frihet, rättvisa och fred. FN:s medlemsländer har ratificerat deklarationen, så även de i Mellanöstern.1990 samlades emellertid företrädare för 76 muslimska länder i Kairo och utarbetade en egen version av mänskliga rättigheter. Den bygger på Koranens och hadithernas tradition och avviker i flera avseenden från FN:s deklaration om mänskliga rättigheter.

UDHR slår fast att var och en – oavsett kön – är berättigad till alla de rättigheter och friheter, som fastställs i deklarationen.  Kairodeklarationen har dock en avvikande syn och följer Koranens och hadithernas syn på kvinnans underlägsenhet. Även om denna syn på kvinnan framför allt dominerar i Mellanöstern, Pakistan och Afghanistan finns uppfattningen också företrädd i Europa. Sheikh Muhammad Kamal Mustafa, imam i moskén i Fuengirola i Spanien, belyser detta i sin bok The woman in Islam. Sheik Mustafa, som är född i Egypten, diskuterar där bland annat hustruaga enligt sharialagen. Först skall man ge henne en reprimand. Hjälper inte detta skall mannen skilja henne från den äktenskapliga sängen (det vill säga: inte ligga med henne). Det är endast om dessa två metoder misslyckas som mannen får ta till aga mot en upprorisk hustru.

Varje år sker 5 000 hedersmord över världen, oftast mot kvinnor som blivit gravida innan äktenskapet eller vägrar gifta sig med den man familjen utvalt. Detta grava kvinnoförtryck koncent­reras till de muslimska länderna, men har skett även på våra breddgrader.

Uppfattningen om kvinnans annorlunda ställning slår också igenom i islams lagstiftning, sharia. Islamisk familjerätt har olika lagar för kvinnor och män när det gäller äktenskap, skilsmässa och arv. Kvinnor får inte gifta sig med icke-muslimska män, medan män får gifta sig med kvinnor av annan religion. Män har enligt sharia större möjlighet än kvinnor att skilja sig. Bröder ärver dubbelt så mycket som sina systrar och så vidare. Dessa olikheter inför lagen står i strid med UDHR.

Sharia är i första hand avsedd att praktiseras i muslimska länder och inte som internationell praxis. Straff kan heller inte utdömas utan en myndighet, då ingen får ta lagen i egna händer. Straffrätten inom sharia anses ofta föråldrad eftersom den innehåller kroppsstraff. Detta är förbjudet enligt konventionen om mänskliga rättigheter, då kroppsstraff anses vara grym och omänsklig behandling. I Koranen nämns olika former av straff, såsom spöstraff, stympning och stening. Ett ytterligare problem inom muslimsk straffrätt är det förhållandet att om dom väl avkunnats är det mycket svårt eller omöjligt att begära resning i målet.

Det tredje området där Kairodeklarationen avviker från FN:s konvention om mänskliga rättigheter är tillämpning av religionsfrihet. Alla har rätt att utöva islam, men övriga trosutövningar eller ateism i muslimska länder begränsas eller utsätts för förföljelse. Avfällighet från islam kan enligt muslimska skrifter och profeten själv innebära dödsstraff och praktiseras i vissa fall fortfarande. Vanligare är dock att personen som avfallit utesluts ur familj och arbetsgemenskap.

Koranen, det ord som ängeln Gabriel anses ha gett profeten Muhammed, uppfattas som ofelbar. Varje kritisk analys av dessa skrifter betecknas som hädelse och kan också leda till dödstraff i länder som Saudi­arabien och Pakistan. Hädelsebegreppet är en effektiv metod att sätta stopp för den typ av textkritisk forskning av Koranen som de bibliska texterna genomgått. Mot denna bakgrund är det hög tid att våra akademiska institutioner tar en Korankritisk analys på allvar.

Kairodeklarationen avviker vad gäller synen på kvinnans rättigheter, tillämpning av lagstiftning och uppfattning om religionsfrihet från FN:s deklaration om mänskliga rättigheter.

Denna deklaration behöver i större utsträckning få genomsyra vardagen för människor i muslimska sammanhang