Den viktigaste enheten för att samhället skall fungera är familjen, det är platsen för nyskapelsen, där föds och formas framtiden.

I motsats till Gud finns Satan fortfarande med i bilden och vi ser hur Guds inflytande tonar bort i fjärran. Satan är inspiratören när ondskan ingriper i formandet av familjen.

Det finns en likhet mellan församlingen och familjens situation på så sätt att det har tillskapats en organisation som vill ta hand om en del av de uppgifter som i ena fallet är församlingens och i andra fallet hemmets.

I församlingsfrågan har vi fått en ”överrock” som som ska hjälpa den lokala församlingen att bedriva rätt form av kristen verksamhet i enhetliga former på det lokala planet.

I överförd bemärkelse: ”Biskopen” talar om för ”lärjungen” vilket budskap den lokala grannen kan tänkas acceptera. I familjesituationen har vi politiker som sätter agendan.

Exempelvis vet vi att en fotoblixts effekt avtar med kvadraten av avståndet till motivet. Ju längre avstånd från källan till den som törstar, ju ljummare blir vattnet. Dessutom skall vattnet filtreras i någon mening så det passar allas törst. En stor övergripande organisation förväntas bli effektivare. I verkligheten kan det bli tvärtom. En mindre enhet är i många fall dessutom snabbare i fötterna än en större.

Då tänker jag på Gideons situation där Gud drog undan möjligheten att folket själva skulle frestas att ta äran för vad Gud gjorde genom att starkt reducera mängden krigare som skulle vinna striden. Gud känner sitt folk! På det sättet står det klart även för oss, att få kan besegra de många om Gud får råda. Om Gud och hans Ande får råda! (Dom 7:4)

Ett samfund kräver också sin egen organisation med egna medarbetare och tjänstemän, samordnare och ekonomer. Och apologeter som stakar ut den gemensamma läran. (Med bistånd av kamerala anställda?) Kanske tom med hjälp av Sveriges ekumeniska råd.

Pingst var länge på det klara med att någon överbyggnad inte var ett behov församlingarna frågade efter. Lewi Pethrus var också helt på det klara med detta förhållande och det vara aldrig tal om någon organisation ovanför den lokala församlingen.

Det finns dessutom ingen bibliskt beskriven sådan. Det som inte kan ske i den lokala församlingen kan inte ske någon annanstans heller.

Nu är vi där och dubbelkommandot är etablerat. Vi kanske även får ett trippelkommando.

Sveriges ekumeniska råd är ytterligare en annan organisation där man tror det är nödvändigt att vara många. Där finns det dessutom många kulörer av ”troende” som menar sig vilja skapa enighet där ingen enighet skall finnas. Den andens enighet man talar om finns inte där och kan inte heller verka där. (Matt.10:34) (Luk 12:51)

Jag tror vi måste återta tanken på att tiden är kort och vi kan inte vara upptagna med organisationsfrågor och en ekumenisk lekstuga när vi borde vara fullt upptagna med att förbereda oss för slutstriden.

Jesus kommer snart – men före det sker kommer en prövningens tid. Den kommer.
Jesus har själv sagt det.