Jesus säger om skördetiden

paddy-harvest-207960__340”Himmelriket är som en man som sådde god säd i sin åker.  Men medan folket sov, kom hans fiende och sådde ogräs mitt bland vetet och gick sedan sin väg.  När säden växte upp och gick i ax, visade sig också ogräset.

Då gick tjänarna till sin herre och sade: Herre, visst sådde du god säd i din åker? Varifrån kommer då ogräset? Han svarade: Detta har en fiende gjort. Tjänarna frågade honom: Vill du att vi ska gå och samla ihop det? Nej, svarade han, då kan ni rycka upp vetet samtidigt som ni rensar ut ogräset.

Låt båda växa tillsammans fram till skörden. När skördetiden är inne, ska jag säga till skördemännen: Samla först ihop ogräset och bind det i knippen för att brännas. Men vetet ska ni samla in i min lada.”

Ska vi förstå den här texten så att vi inte ska bry oss om det ogräs som också växer, utan överlåta detta åt skördemännen som Gud sänder i sin tid? Och i stället koncentrera oss helt på att så ut Ordet och förlita oss på att Gud sköter växten?

 

 

 

Allting har sin tid, arbete har sin – muslimernas bön till sin gud, har sin

Finns det ingen hejd på Islams ambition på att dominera det svensk samhället?

Islamisterna vill be till sin gud efter ett schema man själv bestämmer, arbete eller fritid spelar ingen roll, är det för dem dags att be, kräver man tid för det, oavsett omständigheter för samhällets invånare för övrigt.

Svensk kristenhet i egenskap av Equmeniakyrkan hakar på med bibelcitat som stöder företeelsen. Nog märks det att man vill ha fler medlemmar. Det mesta förefaller vara underordnat den ambitionen.

Har ni aldrig läst
Nej, när du ber, gå in i din kammare och stäng din dörr och be till din Far som är i det fördolda. Då ska din Far, som ser i det fördolda, belöna dig.

Eller fortsättningen:
så att inte människor ser att du fastar, utan bara din Far som är i det fördolda. Då ska din Far, som ser i det fördolda, belöna dig

Eller Petrus:
”Man måste lyda Gud mer än människor.

Det står skrivet. Du ska inte missbruka Herren din Guds namn, för Herren ska inte låta den bli ostraffad som missbrukar hans namn.

Jag har svårt att tänka mig ett värre missbruk än när muslimer använder Guds namn när man dödar någon eller på annat sätt förföljer och missaktar dem som Gud älskar, Att det finns kristna bekännare som menar att det är samma gud som handlar, visar bara på den andliga omognaden..

Bibeln som svensk kristenhet ser som sin karta och kompass petas i dag av några åt sidan för att tillfredsställa andra grupper med en helt annan inställning till vad Gud förväntar sig av dem. Att de inte är Guds vänner framgår av deras handlingar, inte bara av deras ambition att tillbe sin egen gud. Att få betalt när man ber är också fel väg.

Är det verkligen bara Sverigedemokrater som reagerar på de friheter de invandrande gästerna tar sig? Att be till sin egen gud på betald arbetstid, Det är rofferi.

Andra muslimska krav att för tillfället förglömma, Vår statsministers försäkran att inte på något sätt kritisera muslimernas verksamheter skall vi inte heller glömma. Vi kanske inte tillåts glömma.

Kyrkans farligaste plats – estraden?

Att vi aldrig lär oss. Ofta,när någon oblyg person med talets och/eller skrivandets gåva, redovisar någon spekulativ upplevelse, något under, eller för den delen kan spela och sjunga, så skall han upp på estraden och av församlingarnas ledarskap presenteras och ses som sänd av Gud. Känd av människor betyder för många, känd av Gud. Kan vederbörande också leda ”lovsång” är framtiden säkrad.

– tills bakslaget kommer, för det gör det. Människorna vill ha något ännu nyare. Då står nya förmågor redo att gå vidare på nyheternas väg

Men, om man vill nå målet kan man inte ständigt byta spår,

Och evangeliet är ingen ny, nyare, nyaste väg. Många har försökt, och misslyckats vi måste hitta tillbaka till den stig som är smal och den port trång som leder till målet, men det är få som finner den, står det

Orienterare har till uppgift att ta sig fram i okänd terräng. Till sin hjälp har de karta och kompass som visar dem vägen. Utan dessa hjälpmedel går dom vilse.

Som Kristus efterföljare har vi också hjälpmedel, bibel, bönen, gemenskapen, den helige Ande. Om vi underlåter att använda dessa hjälpmedel löper vi stor risk att missa målet. Undersökningar visar brister i undervisningen här.

På frågan vad som hindrar en folkväckelse, svarade Lewi Pethrus: ”Underligt nog har jag även hos människor som vill räknas som gudfruktiga mött likgiltighet inför vår uppgift i tiden. Man har stannat upp i det andliga framåtskridandet. Man har stannat upp! Frågan är var proppen sitter.

Jag tror vi behöver en lägesförskjutning, från estradörernas ensidiga och högljudda budskap om hur man där ser på hur man skall tjäna Gud. Jag tror att avståndet mellan estrad och församling blivit för långt.

Att tjäna Gud betyder kanske något helt annat

David Wilkerson i Stockholm 2004

9780310326274_200x_david-wilkersonVid sitt besök i Sverige och Filadelfiakyrkan i Stockholm 2004 levererade David Wilkerson ett profetiskt budskap som kanske bör återupplivas i dessa dagar.

”Herren har något emot de evangeliska kyrkorna i Sverige. Det kan sammanfattas i ett enda ord: APATI. (eg. likgiltighet) Detta är er andliga väckarklocka. Ni har kommit till den punkt när ni har förlorat kraften, den Helige Ande, på grund av apati.

Ni är nöjda med att komma till kyrkan, gå till programmet, formaliteterna, organisera och försöka finna makt i samhället. Ni har blivit toleranta och det är vad Gud hör både från kyrkan och samhällets toppar. Det finns ingen som böjer knä och i bönens kraft bryter ner dessa fästen. Det finns inga tårar, det finns ingen smärta, för att vi evangeliska kristna är så toleranta.

Den Helige Ande säger: Det är apati. Receptet mot apati är NÖD. Men det är inte många som vill höra det. Vi vill inte gråta. Om vi vill ha väckelse så skulle bönemötet vara den mest besökta kvällen.

Högmodet är Amerikas synd, och apatin (likgiltigheten) är den evangeliska kyrkans synd i Sverige.

Ingemar Helmner skriver i Hemmets Vän:
”Många kyrkor består av en allt mer grånad församling. Medelåldern är hög. I sådana miljöer är tillväxten ofta nästan obefintlig. Och kyrkfolket är tysta, stillasittande konsumenter. För dem är det viktigt att hitta en pastor med förmåga att tala lärt och fint till de redan troende. Det är detta som efterfrågas. Den lilla gruppen av trogna deltagare har hört tusen predikningar förut och har tydliga åsikter om hur en bra gudstjänst bör utformas. Att predikan sällan berör ”vanligt folk” utanför kyrkportarna är det just ingen som funderar över.

Kan gamla kyrkor förnyas? Är det möjligt att vända en negativ trend? Det är jag övertygad om. Och jag tror att förkunnelsen är helt avgörande. Predikan som föder tro och hopp. Som är så enkel att en tolvåring förstår, utan att vara ytlig. Som förklarar istället för att väja för det som är trons hjärtfrågor. Som är inspirerande därför att förkunnaren fått budskapet format i sitt inre under bön och talar ut det fylld av Guds Ande.” Ingemar Helmner

Hade David Wilkerson rätt, kan apatin brytas? Hur det kan göras är en ledarskapsfråga!

Nybildandet av kyrkor med utlandsklingande namn är en väg att gå, om man vill hålla nya pastorer sysselsatta. Att förnya troheten mot Jesus i de befintliga kyrkorna är en annan och förmodligen bättre väg att gå. Och den som håller ut till slutet ska bli frälst.

Blir man likgiltig för andras behov, riskerar man snart att bli det även för sina egna

NÄR BÖRJADE MÄNNISKOR ATT GIFTA SIG AV KÄRLEK?

frågar Dagens nyheter i en stort uppslagen låst artikel.

Förmodligen anser DN det vara i samband med att samkönade vigslar blev möjligt. Då blommade helt plötslig kärleken, fri och oberoende av de stereotypa lagar som skaparen förordat. Och förresten gifta sig? Man kan väl ”älska ändå”?

I varje fall blev det i någon mening legitimt, då när den blev FRI att utövas på det sättet som människan bestämde. Guds sanning fick maka på sig för mänsklig lust att släppa fram människans ”sanning om kärlek”, och vad kärlek är?

Trovärdigheten i vad DN vet och förstår av kärlek är mycket låg i förhållande till när aposteln Paulus citerar vad Gud har sagt i sitt ord vad resultatet av den ”kärleken” blir

Därför utlämnade Gud dem åt förnedrande lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det som är onaturligt. På samma sätt lämnade männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män gjorde skamliga saker med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse.

Och eftersom de inte satte värde på kunskapen om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag så att de gjorde sådant som inte får göras. De har blivit fyllda av all slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja.
De skvallrar och förtalar, de hatar Gud och brukar våld. De skrävlar och skryter, de är påhittiga i det onda och olydiga mot sina föräldrar, vettlösa, trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa.
De känner mycket väl till Guds rättvisa dom, att de som handlar så förtjänar döden. Ändå gör de sådant, och de samtycker dessutom till att andra gör det.”

Aposteln Paulus exemplifierar rätt många egenskaper som inte har något med kärlek att göra. Allt för att de inte satte värde på kunskapen om Gud.

Var finner man kärleken då. Finns den att få?

I samma bok som Paulus hämtar orden om sanningen och Guds kärlek läser vi:

Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd. Men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte tror på Guds enfödde Sons namn

Och detta är domen: ljuset kom in i världen, men människorna älskade mörkret mer än ljuset eftersom deras gärningar var onda. Den som gör det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte ska avslöjas. Men den som lever i sanningen kommer till ljuset, för att det ska bli uppenbart att hans gärningar är gjorda i Gud.”

(Joh 3:16)

Samvetsfriheten och andra friheter

Det har varit en intressant diskussion på FB initierad av Frida Park om samvetsfriheten. Hon pekar bl.a. på historien bakom det negativa synsättet som utvecklats i vårt land.

Olof Palmes regering ansåg samvetsfriheten vid abort vara självklar men menade att något uttryckligt formulerat lagstöd inte var nödvändigt. Det var då det. Palmes justitieminister menade att det självfallet bör tas ”hänsyn till de anställdas intressen och förutsättningar i olika avseenden”gällande den tidigare så givna samvetsfrihetens framtid Vi ser hur den utvecklats.

Norge och Danmark, som i dag ofta framförs som exem­pel på där samvetsfrihet och abortvård faktiskt går att kombinera framgångsrikt, valde på 1970-talet en annan väg än den svenska.

Mona Sahlin, som uttryckt att hon inte gick med i S utan i Palme (vars regering 1974 alltså såg samvetsfriheten som given), sa, på tal om terrorsekten IS, att det finns ”farliga fanatiker” i alla religioner, och exemplifierade detta med barnmorskor som önskar samvetsfrihet! (obs) Den samvetsfrihet som tidigare var så given att den behövde inte något särskilt lagskydd. Kuriosa: en journalist har samvetsfrihet!

Europakonventionens artikel 9 anger att samvetsfrihet är en mänsklig rättighet. Europarådets parlamentariska församling har i en resolution slagit fast att samvetsfrihet är en mänsklig rättighet för vårdpersonal, och att ingen person, sjukhus eller institution ska tvingas hållas ansvarig eller diskrimineras på något sätt på grund av samvetsvägran att utföra, bistå vid eller genomgå abort, framdrivande av missfall eller eutanasi eller någon handling som kan orsaka att ett mänskligt foster eller embryo dör.

Snart får vi en annan ”dödshjälpsdebatt,” rätten att få dö, när det är lämpligt

När dödshjälpsförespråkare nu efterfrågar samvetsfrihet, som ett sätt att blidka läkares motstånd inför en legalisering, bör man påminna sig om hur det gick med den saken sist det begav sig.

Finns det andra viktiga samhällsfrågor som ger svåra konvulsioner i samhället som behöver bekämpas men inte behöver något särskilt lagskydd? Osökt tänker jag på de s.k. ”hedersrelaterade” brotten. Stefan Löfvén ser ingen anledning att ge de brotten en egen rubrik i lagtexten utan nöjer sig med att uttala sitt muntliga stöd. Kanske att han är för rädd om de väljare som finns bland utövarna för att engagera sig. Han säger sig inte ha några planer på att kritisera de muslimer som ingår i den gruppen. Han har den största respekt för muslimerna, säger han.

Det finns flera frågor som borde dokumenteras på ett träffsäkrare sätt än nu. Det är viktigt, fråga Annika Strandhäll.

Nu när ledande socialdemokrater börjar hojta om att behöva hitta socialdemokratins själ finns det anledning att se om letandet sker där själen finns. Och inte tro att t.ex. skolans problem består i undervisning i livsåskådning. Det förvägrades ca 2.1 miljoner svenskar 1964 när befolkningen då blev överkörd. Det finns frågor som som till sin natur är immateriella, d.v.s. har en andlig dimension som verkar främmande i den moderna socialdemokratin..

Jag tycker f.ö. det ligger ett eget värde i att KD lyckades skrämma upp det övriga politiska och mediala etablissemanget så till den milda grad att man till¨tar till vilka medel som helst för att hejda den ”fruktansvärda” utvecklingen. Men ni gör klokt i att inte räkna bort Kristdemokraterna. Tillfälliga opinionsmässiga bakslag infinner sig. Fråga Liberalerna

Eftertankens kranka blekhet infinner sig

Åtta ledande socialdemokrater gnuggar sig i ögonen och skriver:

Vi vill se en socialdemokrati som vågar prata om de ökande klassklyftorna. Vi vill se en socialdemokrati som vågar erkänna problemen med en ökande ojämlikhet. Vi vill helt enkelt se ett socialdemokratiskt parti som vågar gå tillbaka till sina rötter och angripa samhällets orättvisor, skriver ledande socialdemokrater

https://www.aftonbladet.se/debatt/a/0nWmJ6/vi-i-s-ska-inte-driva-en-borgerlig-politik

Citat från ovanstående länk, det finns mer: Aftonbladet förmedlar deras ord.

I ovanstående länk ängslas åtta ledande socialdemokrater över partiets framtid. Och menar att det finns anledning till oro, för socialdemokratin alltså. Man vill få en förändring, det behövs ett omtänk i många av de problem som vi ser i vårt samhälle och som s varit delaktiga i på grund av sin makthunger och därav deras villighet att samarbeta med C och L i alla möjliga och omöjliga frågor.

Skribenterna pekar på de ökande ojämlikheterna bl.a. och vill att s ska gå tillbaka till sina rötter och angripa dessa orättvisor. Det måste betyda att s skall erkänna några problem med den förda s-politiken. Det har blivit klassklyftor och s vill inte erkänna det.

Samhället har blivit mer ojämlikt, och därmed orättvist, påstår dessa insiktsfulla partianhängare Och regeringen har bestått av socialdemokrater. Ska vi tro att ett uppvaknande håller på att ske? Att den egna fullkomligheten inte räcker till för att styra landet. Att lögn och halvsanningar tillsammans med smutskampanjer inte lönar sig i längden?

Jag vill gärna tro det. Men makten och den mänskliga härligheten kräver nog något mera,

Något man tappat under vägen.

Den anständighet man kräver av andra partier ligger alltför fördolt – ännu. När det kommer upp till ytan och blir synligt för de egna kanske en viss besinning får plats i organisationen.

Låt oss hoppas.