Ovan där randas morgonen – ovan där samlas helgonen – eller?

Jag vill i avslutningen på ämnet Jesus återkomst på nytt låna lite fakta av Anders Gärdeborn från hans bok Mästerdirigentens verk och se på vårt framtida boende.

Uppfattningen att gudstroende människor skall tillbringa evigheten ”i himlen” hos Gud är inte biblisk utan ett arv från den gnostiska idétraditionen. Här är den materiella kroppen korrupt och därför behöver människans själ befrias till ett högre varande i ett överjordiskt himmelrike.
Gamla testamentet är emellertid mättat med beskrivningar av de nya Jerusalem som en fysisk och jordisk plats, och eftersom Nya testamentet tar sin utgångspunkt från Gamla så blir många ställen i svårbegripliga utan den i dubbel bemärkelse jordnära syn på framtiden

Några århundraden in i vår tideräkning började dock bibeln allegoriseras. Den började betraktas som ett bildspråk för en högre och himmelsk verklighet. Uppenbarelseboken är nog den av Nya testamentets skrifter som blir allra svårast att förstå utan den konkreta gammaltestamentliga grunden, och där för har många gett upp med att ens försöka.

Guds löfte till Abraham löd ordagrant: Hela det land som du ser skall jag ge åt dig och dina efterkommande för evig tid (i Mos 13-15). Eftersom Abraham kunde se landet måste det vara fysiskt, eftersom han skall få det personligen så måste det gälla den uppståndne Abraham och eftersom det består för evigt måste det vara det framtida gudsriket med fortsättning in i evigheten. Bibeln till och med specificerar landets geografiska gränser.
Det är denna jordiska plats som Bibeln kallar Himmelriket eller Guds rike.

Jesus Kristus kommer själv att vara kung i Guds rike. I en syn fick profeten Daniel se en som liknade en människoson kom med himlens skyar… Åt honom gavs makt och ära och rike, och alla folk och stammar och språk ska tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde som inte ska ta slut. (Dan 7:13-14) Riket har flera namn som fridsriket, Guds rike och himmelriket där den senare benämningen enligt tidigare avser riket från himlen, inte riket i himlen. Det kallas också för Paradiset, vilket är en transkription av det grekiska ordet för trädgård eller lustgård, ett begrepp som Bibeln bara använder för det ursprungliga Eden och för det framtida fridsriket. Paradiset måste därför vara en återupprättad variant av Edens lustgård, och på samma sätt som Eden vara en fysisk plats på jorden så är Paradiset det.

Det framtida riket kallas också tusenårsriket där den angivna varaktigheten finns specificerad hela sex gånger i Uppenbarelseboken. Att tiden är bokstavlig förstår vi av att Uppenbarelseboken mer ospecifika begrepp när den inte avser en definitiv tidsperiod, som t.ex. en kort tid i Upp. 17:10 och 20:3.
Det ligger något naturligt i att det är svårare att bedöma den tid som återstår för oss innan Jesus återkommer, än den tid vi kan se tillbaka på, även om det kan vara svårt nog i betydelsen varför det händer som händer

Anders Gärdeborns bok med den välfunna titeln, Mästerdirigentens verk, som med Bibeln som den referens som beskriver Guds frälsningsplan från skapelsen till Jesu återkomst och en bit till. Joel Halldorfs bok om Lewi Pethrus rönte berättigad uppmärksamhet om en viktig period i pingst historia. Mästerdirigentens verk beskriver framtidens historias sett ur Bibelns perspektiv.

Den boken borde ingå i varje pingstpredikants standardutrustning och f.ö. som handbok på varje bibelskola.

Köp den!  

http://www.masterdirigentensver..s

 

 

Annonser

– som en tjuv om natten

  • ur Mästerdirigentens verk av Anders Gärdeborn.

Ytterligare en orsak till uppfattningen att vi inte kan veta tidpunkten för återkomsten är att Jesus jämför den med en tjuv om natten. Men märk vad Paulus säger i (1 Tess 5:4) ”Men ni bröder lever inte i mörker så att den dagen kan kan överraska er som en tjuv.
Paulus säger alltså att dagen inte kommer att överraska de kristna. När Jesus talar om tjuven uttrycker han sig lite annorlunda:

Om husägaren visste när på natten tjuven kom, då hade han hållit sig vaken och inte låtit någon bryta sig in i hans hus. Var därför beredda också ni, för i en stund när ni inte väntar det kommer människosonen. (Matt 24:43-44). Det grekiska ordet för ”stund” är hora som bokstavligen betyder timme. (Jämför hour på engelska). Och översättningen ”när” på natten” är bokstavligen under vilken nattväkt, ett uttryck som betecknar ett tretimmarsskift för vakterna på Jerusalems mur.
Det verkar alltså som att vi kan veta dygnet men inte vilken timme på dygnet, en slutsats som stärks av (Mark.13:35). Ni vet inte när husets herre kommer, om det blir på kvällen eller vid midnatt eller när tuppen gal eller på morgonen.

Ibland hör man argumentet att vi inte skall veta när Jesus kommer för då hade vi slappnat av i vår kamp mot synden. Överraskningsmomentet skulle alltså vara en förutsättning för att kunna vara beredd, men märk att Jesus om liknelsen om tjuven i förra punkten klargör att det är precis tvärt om Det är kunskapen om tiden (om husägaren visste…) som är en förutsättning för att vara beredd (då hade han hållit sig vaken). Paulus är av samma uppfattning: När det gäller tider och stunder, behöver vi inte skriva till er…

Ni, bröder lever inte i mörker så att den dagen kan överraska er som en tjuv. Ni är alla ljusets barn… Låt oss därför inte sova som de andra utan hålla oss vakna och nyktra (1 Tess. 5:1-6) Ordet därför är viktigt. Orsaken till att tessalonikerna ska hålla sig vakna och nyktra är att de känner till tågordningen runt återkomsten.

När Jesus grät över Jerusalem förebrådde han staden därför att de inte förstod den tid då Herren besökte den. (Luk 19:44). Varför skulle han förhålla sig annorlunda vid sin andra ankomst?
Att vara beredd är inte baserat på överraskningsmoment utan på den absoluta motsatsen.

Han kommer som han sagt

Nu är det ju också så att oberoende om hur du tänker i denna fråga så påverkas inte din frälsning. Att veta, ger dock en användbar förberedelsetid. Jmfr bröllopstärnorna och oljan. De förståndiga hade vad dom behövde för att möta brudgummen. Det hade inte de oförståndiga. De hade inte förberett sig tillräckligt. Kanske saknades den helige Andes olja

Ingemar Helmner avslutar en krönika i Hemmets Vän, (171109) med att vi är kallade att vittna om Jesus och ge vår samtid erbjudandet att ta emot honom. Andens uppgift är att skriva in budskapet i människornas hjärtan och föra dem till omvändelse. Ingemar har tagit det som sin uppgift och sin tjänst.

­Ett stort antal Pingstledare träffas vid den här tiden på olika platser och har följande agenda: Gudstjänst, Nästa generation, Omsorg, Ledarskap, Uppdraget, Mission och Lärjungaskap och fördjupningar inom dem. Nog borde evangelisation få en egen rubrik i det sammanhanget.

Tidpunkten för hans återkomst har börjat klarna för många Kristi efterföljare, det är samtidigt en signal om att tiden för evangelisation är kort.

Det står också skrivet

För ett antal år sedan levde pingst med den s.k. syndkatalogen som riktmärke. Den innehöll det vi inte fick göra. Vi förstod bibeln så, blev lagiska i förståelsen men hade framgång. Många blev frälsta och lagda till församlingen. Många blev uteslutna också.     I dag är vi mer intresserade av vad vi får göra. Men bibelns ord i sammanhanget gällde. Jag blev frälst på den tiden och vi väntade Jesus återkomst.Vi läste och trodde att Jesus kunde komma när som helst. LP läste också så.

Men vi läser i dag att återkomsten är förlagd till efter en kommande vedermöda.
Strax efter de dagarnas nöd ska solen förmörkas och månen inte längre ge sitt sken. Stjärnorna ska falla från himlen, och himlens makter ska skakas.
(Matt 24:29)

Så står det skrivet, går det att komma längre? Nej, där går gränsen säger dom som menar sig ha svaret. Det går inte att veta mera. Det har Jesus själv sagt – eller?

Det står också skrivet, svarade Jesus ofta när han får förklara sammanhanget, ord som har fler betydelser, och hänvisar i det här fallet till profeten Daniel som bl.a. skriver att kunskapen skall öka vid tidens slut. Om du själv läser vad Daniel skriver ska du finna att det inte bara handlar om återkomsten. Mycket av det han får se i sin syn anknyter till den sista tidens övriga händelser, en form av final för mänskligheten. Skulle inte hans folk få tillgång till hur det ska utvecklas? Naturligtvis, men han skulle låta det bli förborgat – till den här tiden..

Borde vi förbereda oss på något sätt? Vet församlingarna någonting om detta? Studier i skrifterna har uppdaterat oss förr och kunskapen har ökat. Eller är attityden den, att vi tar det som det kommer, vi har den kunskap vi behöver? Men det var väl inte bara förr vi kunde låta nya uppgifter i bibeln uppdatera vår tro? Får vi inte hela tiden som vi vandrar med Jesus göra nya upptäckter eller är kunskapen komplett nu?

Olika väckelserörelser har haft sin tid. Syndkatalogen hade sin tid. Lovsångseran har sin, och nu drar det ihop sig till finalen för att göra oss beredda för de prövningar som hör den här tiden till och som Jesus också hänvisar till.

Anses det att vi har det vi behöver nu och är upptagna med att diskutera den kunskapen med andra religioners företrädare. Vi har ju så mycket gemensamt, sägs det, och vi behöver mera av den enighet som Antikrist vill se hos oss vid sitt kommande. Att aktualisera Jesu återkomst i olika sammanhang skulle säkert bli problem i den gemenskapen, så låt oss göra det. Vägen tillsammans med annan lära är inte framkomlig. Vi får inte förledas tro att de svårigheter Jesus förespeglar sitt folk inte gäller oss också. Och då tror jag vi behöver uppmuntra varandra genom att påminna oss om löftet att han kommer, vår befriare kommer – och när.

Mer forskning i skriften ger oss mer kunskap även i denna fråga
Att han kommer står ju ändå klart. Vet vi vad som händer då? Behöver vi veta mera?

Det är snart jul och du kanske plågas med julklappsbekymmer. Får jag föreslå en bok som hjälper dig att bättre förstå tiden. Jag tänker på Anders Gärdeborns bok ”Mästerdirigentens verk”. Om du använder länken www.masterdirigentensverk.se kan du enkelt beställa den. Gör det och du har en intressant läsning framför dig.

2036?

Är det viktigt för oss att veta när Jesus ska komma tillbaka? Inte för alla. Huvudsaken för mig är att han kommer, säger några. Jag tycker det har sina fördelar om man kan förstå sin tid. Det är inte frälsningsavgörande, men det kan hjälpa oss att förklara för vår omgivning vad vi tror.

Jesus grät över Jerusalem
När Jesus kom närmare och såg staden, grät han över den och sade: ”Tänk om du i dag hade förstått, också du, vad som ger dig frid! Men nu är det dolt för dina ögon. Dagar ska drabba dig då dina fiender bygger en belägringsvall runt dig och omringar och pressar dig från alla håll. De ska slå dig och dina barn i dig till marken och inte lämna sten på sten i dig, därför att du inte förstod den tid då Herren besökte dig.

Jag har ägnat några blogginlägg för att det möjligen kan finnas anledning att forska i det som är vår tid. Det jag har kommit fram till är naturligtvis inte hugget i sten, Jag har inte allt ljus. Jag har tagit del av Anders Gärdeborns forskning i Bibeln och som han i sin tur dokumenterat i en bok som han gjort tillgänglig för mångas egna bibelstudier. Liksom studier i ett större sammanhang  

Jag tycker det är ett trovärdigt studiematerial om vad vi har att vänta oss i denna sista tiden. Täckelsen har börjat falla och tider och stunder börjar bli förstådda. Det som tidigare framstod som förborgat även för Jesus och en hemlighet för alla, har mer och mer kunnat förstås, helt enligt Gud och hans ord.

Folket i Beria står som modell för vad vi också bör göra, om vi vill veta.
Folket där var öppnare än de i Tessalonike. De tog emot ordet med stor villighet och forskade varje dag i Skrifterna för att se om det stämde.

För dem var frågan frälsningsavgörande. Vad betyder egentligen frälsning?

Den initiala frälsningen är detsamma som rättfärdiggörelsen då människan blir räddad från syndens straff. Det sker när människan omvänder sig och ger sitt liv till Jesus Kristus. Av nåd är ni frälsta (Ef 2:5)
Den pågående frälsningen är detsamma som helgelsen då människan blir räddad från syndens makt över henne. Det är en livslång process där människan lär sig hata synden och leva för Gud. Genom evangeliet blir ni frälsta (1 Kor 15:2)
Den framtida frälsningen är detsamma som uppståndelsen då människan blir räddad från syndens existens i hennes liv. Det sker vid Jesu ankomst när människans fysiska kropp får liv igen. Men den som håller ut till slutet ska bli frälst. (Mark 13 :13)

Det innebär att den kristna människan, blev frälst, håller på att frälsas och kommer att frälsas. Paulus undervisning i Rom10:10-13 innehåller alla tre aspekter.
Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst. Var och en som åkallar Herrens namn skall bli frälst.

Att inte skilja mellan dessa tre tidsperspektiv skapar förvirring om frälsningen är av tro eller gärningar.

Den troende människan är frälst även om hon inte bekänner och åkallar, men bara i ordets initiala betydelse. Hon har slagit in på en väg som om den troget vandras kommer att leda till den slutliga frälsningen vid kroppens uppståndelse. Till dess gäller Paulus uppmaning att arbeta med fruktan och bävan på er frälsning (Fil 2:12)

http://www.masterdirigentensverk.se

 

 

 

Bekräftar Gud verkligen återkomsten?

Gud vill att vi ska veta dagen för Jesu återkomst. Därför kan vi läsa in en komplett biblisk kronologi från skapelsen till evigheten som också ger oss året för återkomsten!

I två helt avgörande avseenden skiljer denna kronologi från alla (?) tidigare försök:
För det första använder den tidsuppgifter uteslutande från Bibeln utan att blanda in sekulär historia, astronomiska händelser eller personliga tilltal.
För det andra är kronologin självverifierande i betydelsen att den innehåller ett antal checkpunkter som omedelbart avslöjar eventuella fel.
De är Guds sätt att bekräfta att beräkningen är korrekt utförd.

Åter får Anders Gärdeborns bok www.masterdirigentensverk.se vara vår ciceron. Jag tycker ämnet är fortsatt aktuellt och lite förvånad är jag över de försiktiga reaktionen

Också tjuven om natten används ibland som argument för att vi inte ska kunna veta tidpunkten för återkomsten. Men överraskningsmomentet gäller bara de oförberedda vilket Paulus betonar med all önskvärd tydlighet i 1 Tess 5:4: Men ni, bröder, lever inte i mörker så att den dagen kan överraska er som en tjuv. (Det är alltså dagen som är tjuven, inte Jesus.)
Vidare, när Jesus talar om tjuven i Matt 24:43-44 så uppmanar han oss att vara beredda så att vi inte överraskas, och i Upp 3:3 visar han att det bara är dem som inte hörsammar denna uppmaning som drabbas av tjuven: Om du inte håller dig vaken ska jag komma som en tjuv.

När Jesus vid sin första ankomst grät över Jerusalem förebrådde han staden därför att [den] inte förstod den tid då Herren besökte [den] (Luk 19:44).

Varför skulle han förhålla sig annorlunda vid sin andra ankomst? Hela idén är att de oförberedda råkar illa ut vid tjuvens oväntade ankomst medan Jesu efterföljare bäst förbereder sig genom att ta reda på när han kommer.
(Ett förtydligande kan här vara på plats: I citatet från 1 Tess 5:4 ovan är det dagen som inte kommer att överrumpla de förberedda, medan Jesus i Matt 24:43-44 antyder att stunden (bokstavligen timmen) kan överraska oss alla.
Det verkar alltså som att vi kan veta dygnet men inte vilken timme på dygnet, en slutsats som stärks av Mark 13:35: Ni vet inte när husets herre kommer, om det blir på kvällen eller vid midnatt eller när tuppen gal eller på morgonen.)

Uppfattningen att vi idag inte ska kunna veta tidpunkten för Kristi återkomst är alltså inte grundad på Bibeln utan på dålig erfarenhet. Vi vill inte riskera att åter behöva skämmas över usla förutsägelser om när han kommer. Men detta kan mycket väl vara Satan som utnyttjar pojken-som-ropade-varg-effekten.
Om vi byter vargen mot tjuven innebär det att när tillräckligt många har ropat ”tjuven kommer” för tidigt så kommer ingen att lyssna när den verkliga tjuven (dagen alltså) står för dörren.

Kanske Satan använder den långa raden av historiska misslyckanden för att avskräcka seriösa kristna från att ens ställa frågor om återkomsten?

Den viktigaste frågan vi har och den ligger i närtid enligt trovärdiga uppgifter.

Kan vi veta när Jesus kommer tillbaka?

Javisst kan vi det – om vi kan räkna. Det har dessutom Anders Gärdeborn hjälpt oss med i sin bok Mästerdirigentens verk. I den har han, enbart med bibelns egna uppgifter, gett oss alla data vi behöver för att kunna förstå när de olika faserna tar sin början och avslutas. Den boken är värd att äga.

Jag citerar något ur den:

Många kristna menar att vi inte ska kunna räkna ut tidpunkten för återkomsten, och den har till och med kallats för Guds bäst bevarade hemlighet.
Åtskilliga gånger sedan Jesu första ankomst har människor sagt sig kunna förutsäga hans andra. När det inte skett på utsatt tid har man stått där med skägget i brevlådan. Kristenheten är idag ”bränd” och vill inte upprepa misstaget ännu en gång. Man vill inte åter ropa vargen kommer. Men det finns orsaker till tidigare misslyckanden som inte gäller för den kronologi som presenteras här:

1) Tidigare uträkningar har stött sig på Septuaginta, den grekiska översättningen av Gamla testamentet, med sina systematiska tidsfel. 2) Man har försökt synkronisera bibelhändelserna med historikernas osäkra datum. 3) Man har grundat sig på astronomiska händelser. 4) Man har byggt på upplevt personliga uppenbarelser.

Men den dagen eller stunden känner ingen… … inte ens Sonen, ingen utom Fadern. (Matt 24:36) Denna text är nog det vanligaste argumentet mot att vi ska kunna veta tiden för återkomsten. Men Jesus sa aldrig att vi aldrig någonsin kommer att veta. Han sa bara att i det pågående skedet av frälsningsplanen så visste ingen, inte ens han själv.

Strax före sin himmelsfärd frågade apostlarna om tidpunkten för återkomsten, och då fick de svaret att det inte var deras sak att veta vilka tider eller stunder som Fadern har bestämt (Apg 1:7). Det skedde mitt i Jesu tal om den kommande helige Anden, så man undrar om apostlarna verkligen lyssnade. Jesus verkar vilja säga ”hör vad jag har att säga om ert uppdrag och lämna det där andra för nu”. Senare förstod apostlarna den nödvändiga processen för att kunna räkna ut återkomsten – det vill säga den sextusenåriga historien – men ingenting pekar på att de försökte rekonstruera den bibliska kronologin i detalj.

Den avgörande frågan är om Jesus fortfarande vill att hans efterföljare ska lämna tidpunkten för återkomsten därhän. Troligen inte, och det är säkert därför som Jesus mitt i diskussionen med apostlarna om den sista tiden byter adressat: När ni ser ”förödelsens styggelse”, som profeten Daniel talar om, stå på helig plats – läsaren bör förstå det rätt – då måste de som är i Judeen fly upp i bergen. (Matt 24:15-16) Varför slutar Jesus plötsligt tala till apostlarna och istället vänder sig till ”läsaren”, det vill säga dig och mig, om inte för att betona att informationen är avsedd för senare kristna?

Och varför ska läsaren förstå just profeten Daniels profetior? Jo, därför att när denne frågar en ängel om vad som blir slutet på allt detta så får han svaret att dessa ord ska förbli gömda och förseglade till den sista tiden… Ingen ogudaktig ska förstå detta, men de förståndiga ska förstå det (Dan 12:8-10).
Här sägs alltså uttryckligen att kunskapen om den sista tiden kommer att öka när vi närmar oss. Det är också därför som Daniel får uppgiften att försegla bokrullen till den sista tiden (Dan 12:4), vilket kan jämföras med Upp 22:10: Försegla inte profetians ord i denna bok, för tiden är nära. Förseglingens varaktighet är alltså tajmad till den sista tiden, och att vi idag börjar förstå blir därför ett tidstecken i sig: Många ska forska… och kunskapen ska bli stor. (Dan 12:4)  Så det är hög tid att de ”förståndiga” att börja forska.

Klicka på www.masterdirigentensverk.se när du vill köpa boken

Villolärarna stannar inte i Kenya

Jag tycker det är märkligt att Guds folk förefaller så obekymrade över den utveckling som är förhanden i världen. Det är, tycker jag, så uppenbart vart vi är på väg om inte Gud griper in med något han inte har lovat. Därför fortsätter vi som vanligt med samma typ av gudstjänster, samma brist på relevant undervisning om den tid vi skall akta på. Jag undrar vad vi kommer att vara upptagna med den stund Jesus kommer tillbaka?

Eller är det så att vi stoppar huvudet i sanden och tröstar oss med att det är så många andra som också använder huvudet på det sättet. Genom att bredda verksamheten till att handla mer om det skapade i stället för skaparen går man inte Guds ärenden. Jag tycker att Sveriges kristna råd med sina supportrar är ett sådant exempel.

Tidningen Dagen bidrar med följande bild på utvecklingen,visserligen inte i Sverige, ännu, men det är på väg.
Dagenartikelns länk, läs gärna den och få en bakgrund:

http://www.dagen.se/nyheter/bibeln-blir-slagtra-nar-kenya-valjer-president-1.1035428

Här redovisas ett system som håller på att utvecklas och lätt kan förflyttas norrut med hjälp av krattade maneger. Se till att du inte står med den krattan i handen när Jesus kommer. Människor med ”bortbrända samveten” blir verktygen till förförelsen, enligt Jesus.

Paulus säger till yttermera visso:
Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen.
De inte bara undertrycker, de undanhåller sanningen, de bytte ut sanningen mot lögnen.

En sådan bortbytt sanning är att Gud skapade himmel och jord. Evolutionshistorikerna och deras påstående att Gud inte skapade gör Gud till en lögnare och de som tror på detta är svårt lurade och föremål för hans vrede.

Om man accepterar den lögnen som sanning blir det senare lättare att fortsätta på den vägen. Vilket mänskligheten också gjort. Därför befinner vi oss i dag på en bred olycksväg. Alltfler lögner ges utrymme, även bland Guds folk. Israel är inte förskonade på något sätt. Vi kan läsa de mest häpnadsväckande historier om Guds folk.

Visst finns det ljus i tunneln, men det verkar bli allt svagare och i avtagande.

Gud har bestämt en tågordning för den här tiden, den finns nerskriven i hans ord, Farorna på vägen är också väl beskrivna och behöver av församlingsledarna beskrivas för medlemmarna och komma upp till ytan.

Jag tror det är nödvändigt för de olika ledarna att ta till sig den här tidens ”utmaningar”. Det finns kristna som behöver höra, ”när ni ser allt detta, lyft då upp era ögon ty då nalkas er förlossning.” Och dem som behöver göra sig redo.

Och identifiera och hålla upp garden mot dem som vill försvåra för människor att hitta hem. Något som vi alla behöver bli delaktiga i..