Kräftgången fortsätter

Den politiska kräftgången i Sverige

Vi kan konstatera att vårt samhälle förändrats. I en glidande skala har värderingar som fanns vid KDs bildande försämrats, ur det kristna perspektivet. Det tycker jag f.ö. gäller hela samhället, politiskt företagsmässigt och religiöst. Politikerna har blivit ”rävaktigare”, mer beräknande, taktiserande och synen på Israel är rent kriminellt.

Innan Alf blev partiledare gick det åtskilliga år, men vi kom in så småningom, efter många år i exil kom vi in i den politiska värmen. Dock saknades många av de s.k. ”kärnväljarna som i alla fall var kanske 2 %.

Utvecklingen har naturligtvis inte gått alla i KD alldeles förbi, bara en del av deras väljare. De s.k. kärnväljarna?

Kristenheten har nämligen gjort en annan resa. Vid tiden för partiets inträde fanns det gott om kristna människor, men inte kristna politiker och inte ville dom rösta på partiet, nej då, det var nästan lite skämmigt. Där var de kristna idealen högre än den politiska atmosfären kunde erbjuda. Utan att det var speciellt högt.

Hur skall kristdemokraternas politik se ut nu och framöver? Finns det fortfarande frågor att driva, till gagn för medborgare eller är de slut nu. Skall vi lägga oss ner och dö, och säga, vi kämpade hårt men vi nådde inte ända fram?

Fanns det ingenting kvar att kämpa för, kommer dom att fråga? Nej det fanns bara en fråga, den var viktigare än allt annat.

Den fråga jag har funderat på är, skall vi ha högre krav på våra politiker än pastorerna i våra församlingar? Utvecklingen är likartad. Ingendera av dem är felfri. Kristdemokraterna har det tom inskrivet i partiprogrammet. Det har inte pastorerna. Kanske det märks.

Pastorer har bibeln som sin urkund, partiet har sitt partiprogram. Det finns de som inte kan hålla isär uppgifterna utan blandar ihop dem.

Resultatet blir att man ser på kristdemokrater som församlingstjänare och misstror varje påtvingad kompromiss. Och så finns det pastorer som inte gör annat än kompromissar .

Det är en felsyn som kan bli dyrbart.

Ta inte allt dumt som skrivs om KD för sant, det finns de som ser KD som sina fiender.

Det här är ett inlägg som jag spontant ville delge er därför att jag tycker att det barkar iväg för några, som behöver förnya sina tankar och även begrunda alternativen.

Fakta eller spekulation

Brist på passform

Jag kom att läsa en artikel i Dagen för en tid sedan som anknyter till vad Paulus skriver i sitt brev till romarna, nämligen om att anpassa något till något som inte kan anpassas.

Det står: ”Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av ert sinne så att ni kan pröva vad som är Guds vilja: det som är gott och fullkomligt och behagar honom.”

Lär unga skilja på fakta och spekulation om evolutionsteorin. En uppmaning som det finns anledning poängtera. De senaste decenniernas utveckling inom evolutionsbiologi innebär att man alltmer fjärmat sig från och tvingats omforma klassisk ”skoldarwinism” för att kunna införliva nya observationer som snarare talar för ett skapelse- och designperspektiv, skriver tolv teologer, forskare och läkare.

Vi bör vara försiktiga med att anpassa teologi och bibeltolkning till föränderliga vetenskapsmodeller, skriver tolv teologer, forskare och läkare. Arton forskare och teologer har i en replik till Ingvar Nilssons debattartikel i Dagen uttalat sig om orsakerna till att ungdomar lämnar tron och kyrkan. Deras åsikt lyder: Acceptera evolutionsteorin som Guds skapelsemetod, anpassa teologi och bibelsyn efter det och lär barnen och ungdomarna så.

Vi håller med om att evolutionsfrågan är viktig att förhålla sig till. Men frågan är egentligen vidare än så: Vetenskap är en mänsklig aktivitet, uppenbarelsen i Bibeln är från Gud. Hur förena de båda utan att sanningen blir lidande? Tvärsäkerhet är alltid olyckligt, i synnerhet i vetenskapliga sammanhang. Om den saken är vetenskapsfilosofer rörande eniga, till skillnad från många av naturvetenskapens utövare – historien visar att vetenskapliga modeller byts ut ungefär vartannat årtionde.

Det är skäl nog till försiktighet när det gäller att låta dagens vetenskapsmodeller överordnas vår bibeltolkning och därmed teologi – i all synnerhet när de kräver radikala omtolkningar av Bibelns tydliga utsagor. Det finns anledning att påminna om det bevingade talesättet: ”Den som gifter sig med tidsandan blir snabbt änka.”

Att debattörerna väljer att ta evolutionens ”faktum” för givet och som norm för en ny skapelseteologi är aningen ironiskt i en tid när evolutionsteorin befinner sig i sin största kris sedan Darwin.

Vi är av uppfatt­ningen att orsaken till flykten är den sekularisering som smugit sig in i våra kyrkor, inte minst i form av en otydlig skapelseteologi präglad av evolutionism. Andra undersökningar än den som debattörerna refererar till visar att det är just de ungdomar som fått del av en saklig evolutionskritik och en genomtänkt biblisk skapelsetro som behåller tron. Här står alltså ord mot ord.

The Barna Group som genomfört den åberopade undersökningen förespråkar teistisk evolution.Här behövs initiativ till fördjupade, opartiska studier. Vi får emellertid inte glömma bort att svaret faktiskt är underordnat sanningsfrågan. Det finns all anledning att tro att en sann berättelse om vårt ursprung är till gagn för tron och att en falsk inte är det. Sociologiska studier måste därför kompletteras med en saklig och fördomsfri analys och diskussion av evolutionsteoriernas trovärdighet.

Debattörerna hämtar argument från Augustinus och Thomas av Aquino, vilket är mycket selektivt och inte rättvisande när det gäller kyrkofäderna. Augustinus trodde för övrigt på sin tid att jorden var mindre än 6000 år gammal.

Vidare är det vilseledande att blanda samman Guds ständiga upprätthållande av skapelsen med själva skapelseakten som sådan, när det tydligt uttrycks i 1 Mos 2:2 att Gud då var färdig med sitt verk.

Vi bör vara försiktiga med att anpassa teologi och bibeltolkning till metodologisk naturalism över lag, eftersom konsekvensen blir att kristen tro berövas det ultimata miraklet: Att Gud har skapat allt från intet.

Våra barn och unga behöver utrustas med redskap att skilja mellan vad som är fakta och spekulation i den evolutionära berättelsen, med kännedom om vetenskapens begränsningar och med en fast och välgrundad tro på Bibelns tillförlitlighet.

De 18 debattörerna efterlyser ett moget och reflekterat sätt att hantera de här frågorna – det gör även vi. Men det förutsätter den saklighet och allsidighet som är adelsmärken i all utbildning. Fler perspektiv än det teistisk-evolutionistiska måste presenteras. Boken Fyra kristna diskuterar: skapelse och evolution (Apologia, 2020) är en god startpunkt för en fortsatt dialog.

Undertecknarna:

Göran Schmidt, civilingenjör i kemiteknik, biolog, rektor, ordförande i föreningen Genesis Anders Gerdmar, professor i teologi Björn Nissen, lärare Göran Kurlberg, docent i kirurgi, överläkare Johan Holmdahl, läkare, medicine doktor Lars Ljungström, läkare, medicine doktor Ola Hössjer, professor i matematisk statistik Olof Rugarn, läkare, medicine doktor Samuel Lampa, doktor i bioinformatik Seth Erlandsson, docent i teologi Sture Blomberg, docent i anestesi och intensivvård, överläkare Tomas Widholm, doktor i pedagogiskt arbete

Tecken i tiden

Publicerad den

Det är lätt att övertolka ”tidens tecken”, men ändå måste vi hörsamma Jesu uppmaning att vara observanta på när tiden för hans återkomst närmar sig:

Lär av en jämförelse med fikonträdet. Redan när kvisten blir mjuk och bladen spricker ut vet ni att sommaren är nära. På samma sätt vet ni, när ni ser allt detta, att han är nära och står för dörren.

(Matt 24:32-33) ”Allt detta” är de tidstecken Jesus beskriver i ett av Bibelns viktigaste eskatologiska kapitel nämligen Matteus 24. Vi ska därför studera detta och andra ställen för att kunna ge en positiv respons på vår Herres vädjan att stå på tå vid hans återkomst. Kom dock ihåg att det alltid finns en risk i att försöka harmoniera nutida händelser med bibliska profetior.

Den sista tiden utmärks av två samverkande händelseutvecklingar: Dels kommer Gud att utgjuta sina vredesdomar över ondskan och dess utövare och dels kommer han att beskydda de sina. Gamla testamentet beskriver Guds domar på flera ställen, och i många fall jämförs de målande med de umbäranden som drabbar en barnaföderska: För jag hör rop som från en födande kvinna, ångestrop som från en förstföderska. Det är dottern Sions röst. (Jer 4:31) Jesus fortsätter denna analogi när han mitt i en uppräkning av tecken på hans återkomst skjuter in att allt detta är bara början på födslovåndorna (Matt 24:8). Sådana smärtor utmärks av ett pulserande förlopp där topparna blir kraftigare och kraftigare och kommer tätare och tätare, något vi därför kan förvänta oss även av den sista tidens lidande. Mot slutet kommer det att bli en så stor nöd att något liknande aldrig förekommit från världens begynnelse och ända fram till nu, och inte heller ska komma (Matt 24:21). Vad är det då för födslovåndor som kommer att utmärka denna tid och som redan har börjat om än i förhållandevis liten skala?

  • Förföljelser och förförelser
    Vi har sett att Antikrist, påhejad av djävulen, har två huvudsakliga strategier för att lura bort kristna från Gud, och båda kommer att flöda i ändens tid. Förföljelser: Då ska man utlämna er åt lidande och döda er, och ni kommer att bli hatade av alla folk för mitt namns skull. (Matt 24:9) Förförelser:
  • Falska messiasgestalter och falska profeter ska träda fram och göra stora tecken och under för att om möjligt bedra även de utvalda. (Matt 24:24) Förförarna består alltså både av människor som säger sig vara den återkomna Kristus och av förkunnare som sprider en religion annan än den bibliska. Båda grupperna gör det med kristna förtecken och tillsammans med mirakler för att få så stor hävstång på bedrägeriet som möjligt. Redan idag använder djävulen både förföljelser och förförelser i sin strategi,
  • Västvärlden är än så länge mest drabbad av det sistnämnda.
  • Ett stort avfall
    Ett resultat av djävulens bedrägerier blir att kristna kommer att falla bort från tron och därmed från gemenskapen med Gud: Anden säger tydligt att i de sista tiderna kommer några att avfalla från tron och följa villoandar och onda andars läror, förledda av hycklande lögnare. (1 Tim 4:1-2) Här talas om ”några” medan andra ställen låter förstå att avfallet kommer att bli betydande: Då ska många komma på fall… och eftersom laglösheten ökar kommer kärleken att kallna hos de flesta. (Matt 24:10-12)
  • De ”onda andarnas läror” är nog inte i första hand ockultism och satanism eftersom sådana är lätta att avslöja och avfärda. Nej, förförelsen kommer säkerligen förklädd till kristendom, och många kommer att uppfatta den som sådan och därför bli en del av det stora avfallet. Avfallet kan också komma att drabba dem som så drabbas av vilddjurets terror att de överöses med fruktan och därför väljer att dyrka det: Alla jordens invånare kommer att tillbe [vilddjuret]Här visar sig de heligas uthållighet och tro, eller brist (Upp 13:8-10)
  • Utbredd egoism och omoral
    I 2 Tim 3:1-5 målar Paulus upp en avskräckande bild av människorna i den sista tiden: Du ska veta att i de sista dagarna blir det svåra tider. Människorna kommer att vara egenkära, pengakära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, kärlekslösa, oförsonliga, skvallriga, obehärskade, råa, fientliga mot det goda, falska, hänsynslösa och högmodiga. De kommer att älska njutning mer än Gud och ha ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft. De tre understrukna kärlekarna kommer att vara utmärkande: kärleken till sig själv (egoism), pengar (materialism) och njutning (hedonism). Det står läsaren fritt att bedöma om dessa mänskliga egenskaper ökar i vår tid eller om de varit desamma genom historien.
  • Enhets- och fredssträvanden
    Antikrist kommer att svämma över av politisk korrekthet, och mycket talar för att han kommer att utmåla sig själv som enhetens och den interreligiösa ekumenikens expert. Han kommer säkerligen att mästerligt utnyttja den trend som finns idag som vill förena alla religioner, och enheten kommer att marknadsföras som vägen till världsfred. Det fungerar naturligtvis bara med postmodernismens antagande att Gud inte finns i verkligheten utan bara i den religiöses huvud, och eftersom någon absolut sanning därför inte existerar så kommer enheten att värderas högre än sanningen. Strategin är dömd att misslyckas: När folk säger: ”Fred och trygghet”, då drabbar undergången dem lika plötsligt som värkarna hos en kvinna som ska föda, och de slipper inte undan. (1 Tess 5:3)
  • Globalisering
    Förutom den interreligiösa enigheten kommer det förmodligen att finnas starka enhetssträvanden även inom den politiska sfären. Botemedlet mot den växande oron i världen kommer inte att presenteras som en storskalig omvändelse till Gud (som skulle vara den rätta vägen) utan som en globalisering av regeringsmakten på humanistisk grund. Detta ger Antikrist den perfekta plattformen för sitt världsherravälde.
  • Utgångspunkten är som vi sett någon form av återförening av Romarriket ledd av en koalition av tio ledare med Antikrist som superboss. Men riket kommer att lida av inre slitningar: Att du såg fötterna och tårna [på Nebukadnessars staty] vara delvis av krukmakarlera och delvis av järn, det betyder att det ska vara ett splittrat rike. Men det ska ha något av järnets fasthet. (Dan 2:41)
  • Katastrofer
    Ändens tid kommer också att utmärkas av en ökning av hungersnöd, epidemier och naturkatastrofer: Det ska bli stora jordbävningar och svält och pest på den ena platsen efter den andra. (Luk 21:11) Mot slutet kommer det att få monumentala proportioner: Det kom blixtar och dån och åska och en så stor jordbävning att något liknande aldrig har hänt så länge människan har funnits på jorden… Folkens städer störtade samman… Alla öar flydde, och bergen fanns inte mer. Stora hagel, tunga som talenter, föll från himlen över människorna. (Upp 16:18-21) Alldeles innan återkomsten kommer även himlavalvet att drabbas av omvälvningarna: Strax efter de dagarnas nöd ska solen förmörkas och månen inte längre ge sitt sken. Stjärnorna ska falla från himlen, och himlens makter ska skakas. Dåska Människosonens tecken synas på himlen. (Matt 24:29-30) Sådana omstörtningar i skyn finns profeterade redan i Gamla testamentet:
  • Jag ska göra tecken på himlen… Solen ska vändas i mörker och månen i blod, innan Herrens dag kommer, den stora och skrämmande. (Joel 2:30-31) De dramatiska händelserna kommer naturligtvis gripa tag i människorna och skaka om dem rejält: På jorden ska folken gripas av ångest och stå rådlösa… Människor ska tappa andan av skräck i väntan på det som ska drabba världen, för himlens makter ska skakas. Efter att ha bevittnat förspelet står man nu inför faktum)
  • Evolution
    Människorna i världen kommer att förneka både skapelsen och syndafloden och kalla dem för myter: Framför allt ska ni veta att det i de sista dagarna kommer hånfulla människor som… bortser medvetet från att det för länge sedan fanns himlar och en jord som uppstod ur vatten [vid skapelsen]… Genom vatten och Guds ord dränktes den dåtida världen [vid Noas flod]. (2 Pet 3:3-6) Denna förutsägelse är redan i hög grad uppfylld genom att skapelsen ersätts av myter om big bang och evolution, och syndafloden ersätts av uniformistiska processer och miljoner år. De påstod att de var visa, men de blev dårar… De… dyrkade och tjänade det skapade i stället för Skaparen. (Rom 1:22-25)
  • Evangeliet ska predikas
    Detta evangelium om riket ska förkunnas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk. Sedan ska slutet komma. (Matt 24:14) Denna profetia håller i princip på att fullbordas genom många hängivna missionärsgärningar, men också genom radio, TV och internet. I vissa länder finns emellertid en censur som gör att förutsägelsen ännu inte är hundraprocentigt uppfylld.
  • Teknologi
    Flera profetior i Skriften behöver ”dagens” teknologi för att kunna fullbordas: När de två vittnena dödas och blir liggande på en gata i Jerusalem så kommer hela världen att kunna se det, vilket kräver någon form av världsvid realtidskommunikation. När den falske profeten fordrar att jordens människor antar vilddjurets märke för att kunna handla, så kräver det datorer och informationsläsare.
  • Krig och rykten om krig
    Ni kommer att höra stridslarm och rykten om krig… Sådant måste hända, men det är ännu inte slutet. Folk ska resa sig mot folk och rike mot rike. (Matt 24:6-7) Krigen kommer att öka i frekvens, och de kommer mer och mer att fokuseras mot det heliga landet och dess huvudstad: När ni ser Jerusalem omringas av armeer, då vet ni att dess förstörelse är nära. (Luk 21:20) Det leder till nästa punkt…
  • Israel kommer åter i fokus
    Vi ser idag en omstrukturering av den geopolitiska kartan på ett sådant sätt att Israel och dess grannar åter hamnat i världens blickpunkt. Det finns profeterat: Se, jag ska göra Jerusalem till en berusningens bägare för alla folk runt omkring… Det ska ske på den dagen att jag ska göra Jerusalem till en tung sten för alla folk… Och jordens alla folk ska församla sig mot henne. (Sak 12:2-3) En annan profetia om Israel som tydligt håller på att uppfyllas inför våra ögon är Guds löften om att återsamla judarna till sitt land
  • Jag ska hämta Israels barn ut från de folk dit de kommit. Jag ska samla dem från alla håll och föra dem in i deras land. (Hes 37:21)
  • Hemvändandet från diasporan började i slutet 1800-talet i samband med den sionistiska rörelsen, Israel blev en självständig stat år 1948, kontrollen över Jerusalem återtogs 1967, staden förklarades som landets huvudstad år 1980 och återsamlandet och uppbyggandet pågår alltjämt.
  • Förseglade profetior öppnas fortlöpande och insikten blir större
    Daniels profetior skulle förseglas men öppnas igen i den sista tiden: Dessa ord ska förbli gömda och förseglade till den sista tiden… Ingen ogudaktig ska förstå detta, men de förståndiga ska förstå det.
  • Anders Gärdeborns bok, Mästerdirigentens verk , är en källa till den sista tidens händelser med tillhörande öppnade vyer och kan beställas här:
  • www.masterdirigentensverk.se
  • stigmelin.com

Tecken i tiden

Det är lätt att övertolka ”tidens tecken”, men ändå måste vi hörsamma Jesu uppmaning att vara observanta på när tiden för hans återkomst närmar sig:

Lär av en jämförelse med fikonträdet. Redan när kvisten blir mjuk och bladen spricker ut vet ni att sommaren är nära. På samma sätt vet ni, när ni ser allt detta, att han är nära och står för dörren.

(Matt 24:32-33) ”Allt detta” är de tidstecken Jesus beskriver i ett av Bibelns viktigaste eskatologiska kapitel nämligen Matteus 24. Vi ska därför studera detta och andra ställen för att kunna ge en positiv respons på vår Herres vädjan att stå på tå vid hans återkomst. Kom dock ihåg att det alltid finns en risk i att försöka harmoniera nutida händelser med bibliska profetior.

Den sista tiden utmärks av två samverkande händelseutvecklingar: Dels kommer Gud att utgjuta sina vredesdomar över ondskan och dess utövare och dels kommer han att beskydda de sina. Gamla testamentet beskriver Guds domar på flera ställen, och i många fall jämförs de målande med de umbäranden som drabbar en barnaföderska: För jag hör rop som från en födande kvinna, ångestrop som från en förstföderska. Det är dottern Sions röst. (Jer 4:31) Jesus fortsätter denna analogi när han mitt i en uppräkning av tecken på hans återkomst skjuter in att allt detta är bara början på födslovåndorna (Matt 24:8). Sådana smärtor utmärks av ett pulserande förlopp där topparna blir kraftigare och kraftigare och kommer tätare och tätare, något vi därför kan förvänta oss även av den sista tidens lidande. Mot slutet kommer det att bli en så stor nöd att något liknande aldrig förekommit från världens begynnelse och ända fram till nu, och inte heller ska komma (Matt 24:21). Vad är det då för födslovåndor som kommer att utmärka denna tid och som redan har börjat om än i förhållandevis liten skala?

  • Förföljelser och förförelser
    Vi har sett att Antikrist, påhejad av djävulen, har två huvudsakliga strategier för att lura bort kristna från Gud, och båda kommer att flöda i ändens tid. Förföljelser: Då ska man utlämna er åt lidande och döda er, och ni kommer att bli hatade av alla folk för mitt namns skull. (Matt 24:9) Förförelser:
  • Falska messiasgestalter och falska profeter ska träda fram och göra stora tecken och under för att om möjligt bedra även de utvalda. (Matt 24:24) Förförarna består alltså både av människor som säger sig vara den återkomna Kristus och av förkunnare som sprider en religion annan än den bibliska. Båda grupperna gör det med kristna förtecken och tillsammans med mirakler för att få så stor hävstång på bedrägeriet som möjligt. Redan idag använder djävulen både förföljelser och förförelser i sin strategi,
  • Västvärlden är än så länge mest drabbad av det sistnämnda.
  • Ett stort avfall
    Ett resultat av djävulens bedrägerier blir att kristna kommer att falla bort från tron och därmed från gemenskapen med Gud: Anden säger tydligt att i de sista tiderna kommer några att avfalla från tron och följa villoandar och onda andars läror, förledda av hycklande lögnare. (1 Tim 4:1-2) Här talas om ”några” medan andra ställen låter förstå att avfallet kommer att bli betydande: Då ska många komma på fall… och eftersom laglösheten ökar kommer kärleken att kallna hos de flesta. (Matt 24:10-12)
  • De ”onda andarnas läror” är nog inte i första hand ockultism och satanism eftersom sådana är lätta att avslöja och avfärda. Nej, förförelsen kommer säkerligen förklädd till kristendom, och många kommer att uppfatta den som sådan och därför bli en del av det stora avfallet. Avfallet kan också komma att drabba dem som så drabbas av vilddjurets terror att de överöses med fruktan och därför väljer att dyrka det: Alla jordens invånare kommer att tillbe [vilddjuret]Här visar sig de heligas uthållighet och tro, eller brist (Upp 13:8-10)
  • Utbredd egoism och omoral
    I 2 Tim 3:1-5 målar Paulus upp en avskräckande bild av människorna i den sista tiden: Du ska veta att i de sista dagarna blir det svåra tider. Människorna kommer att vara egenkära, pengakära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, kärlekslösa, oförsonliga, skvallriga, obehärskade, råa, fientliga mot det goda, falska, hänsynslösa och högmodiga. De kommer att älska njutning mer än Gud och ha ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft. De tre understrukna kärlekarna kommer att vara utmärkande: kärleken till sig själv (egoism), pengar (materialism) och njutning (hedonism). Det står läsaren fritt att bedöma om dessa mänskliga egenskaper ökar i vår tid eller om de varit desamma genom historien.
  • Enhets- och fredssträvanden
    Antikrist kommer att svämma över av politisk korrekthet, och mycket talar för att han kommer att utmåla sig själv som enhetens och den interreligiösa ekumenikens expert. Han kommer säkerligen att mästerligt utnyttja den trend som finns idag som vill förena alla religioner, och enheten kommer att marknadsföras som vägen till världsfred. Det fungerar naturligtvis bara med postmodernismens antagande att Gud inte finns i verkligheten utan bara i den religiöses huvud, och eftersom någon absolut sanning därför inte existerar så kommer enheten att värderas högre än sanningen. Strategin är dömd att misslyckas: När folk säger: ”Fred och trygghet”, då drabbar undergången dem lika plötsligt som värkarna hos en kvinna som ska föda, och de slipper inte undan. (1 Tess 5:3)
  • Globalisering
    Förutom den interreligiösa enigheten kommer det förmodligen att finnas starka enhetssträvanden även inom den politiska sfären. Botemedlet mot den växande oron i världen kommer inte att presenteras som en storskalig omvändelse till Gud (som skulle vara den rätta vägen) utan som en globalisering av regeringsmakten på humanistisk grund. Detta ger Antikrist den perfekta plattformen för sitt världsherravälde.
  • Utgångspunkten är som vi sett någon form av återförening av Romarriket ledd av en koalition av tio ledare med Antikrist som superboss. Men riket kommer att lida av inre slitningar: Att du såg fötterna och tårna [på Nebukadnessars staty] vara delvis av krukmakarlera och delvis av järn, det betyder att det ska vara ett splittrat rike. Men det ska ha något av järnets fasthet. (Dan 2:41)
  • Katastrofer
    Ändens tid kommer också att utmärkas av en ökning av hungersnöd, epidemier och naturkatastrofer: Det ska bli stora jordbävningar och svält och pest på den ena platsen efter den andra. (Luk 21:11) Mot slutet kommer det att få monumentala proportioner: Det kom blixtar och dån och åska och en så stor jordbävning att något liknande aldrig har hänt så länge människan har funnits på jorden… Folkens städer störtade samman… Alla öar flydde, och bergen fanns inte mer. Stora hagel, tunga som talenter, föll från himlen över människorna. (Upp 16:18-21) Alldeles innan återkomsten kommer även himlavalvet att drabbas av omvälvningarna: Strax efter de dagarnas nöd ska solen förmörkas och månen inte längre ge sitt sken. Stjärnorna ska falla från himlen, och himlens makter ska skakas. Dåska Människosonens tecken synas på himlen. (Matt 24:29-30) Sådana omstörtningar i skyn finns profeterade redan i Gamla testamentet:
  • Jag ska göra tecken på himlen… Solen ska vändas i mörker och månen i blod, innan Herrens dag kommer, den stora och skrämmande. (Joel 2:30-31) De dramatiska händelserna kommer naturligtvis gripa tag i människorna och skaka om dem rejält: På jorden ska folken gripas av ångest och stå rådlösa… Människor ska tappa andan av skräck i väntan på det som ska drabba världen, för himlens makter ska skakas. Efter att ha bevittnat förspelet står man nu inför faktum)
  • Evolution
    Människorna i världen kommer att förneka både skapelsen och syndafloden och kalla dem för myter: Framför allt ska ni veta att det i de sista dagarna kommer hånfulla människor som… bortser medvetet från att det för länge sedan fanns himlar och en jord som uppstod ur vatten [vid skapelsen]… Genom vatten och Guds ord dränktes den dåtida världen [vid Noas flod]. (2 Pet 3:3-6) Denna förutsägelse är redan i hög grad uppfylld genom att skapelsen ersätts av myter om big bang och evolution, och syndafloden ersätts av uniformistiska processer och miljoner år. De påstod att de var visa, men de blev dårar… De… dyrkade och tjänade det skapade i stället för Skaparen. (Rom 1:22-25)
  • Evangeliet ska predikas
    Detta evangelium om riket ska förkunnas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk. Sedan ska slutet komma. (Matt 24:14) Denna profetia håller i princip på att fullbordas genom många hängivna missionärsgärningar, men också genom radio, TV och internet. I vissa länder finns emellertid en censur som gör att förutsägelsen ännu inte är hundraprocentigt uppfylld.
  • Teknologi
    Flera profetior i Skriften behöver ”dagens” teknologi för att kunna fullbordas: När de två vittnena dödas och blir liggande på en gata i Jerusalem så kommer hela världen att kunna se det, vilket kräver någon form av världsvid realtidskommunikation. När den falske profeten fordrar att jordens människor antar vilddjurets märke för att kunna handla, så kräver det datorer och informationsläsare.
  • Krig och rykten om krig
    Ni kommer att höra stridslarm och rykten om krig… Sådant måste hända, men det är ännu inte slutet. Folk ska resa sig mot folk och rike mot rike. (Matt 24:6-7) Krigen kommer att öka i frekvens, och de kommer mer och mer att fokuseras mot det heliga landet och dess huvudstad: När ni ser Jerusalem omringas av armeer, då vet ni att dess förstörelse är nära. (Luk 21:20) Det leder till nästa punkt…
  • Israel kommer åter i fokus
    Vi ser idag en omstrukturering av den geopolitiska kartan på ett sådant sätt att Israel och dess grannar åter hamnat i världens blickpunkt. Det finns profeterat: Se, jag ska göra Jerusalem till en berusningens bägare för alla folk runt omkring… Det ska ske på den dagen att jag ska göra Jerusalem till en tung sten för alla folk… Och jordens alla folk ska församla sig mot henne. (Sak 12:2-3) En annan profetia om Israel som tydligt håller på att uppfyllas inför våra ögon är Guds löften om att återsamla judarna till sitt land
  • Jag ska hämta Israels barn ut från de folk dit de kommit. Jag ska samla dem från alla håll och föra dem in i deras land. (Hes 37:21)
  • Hemvändandet från diasporan började i slutet 1800-talet i samband med den sionistiska rörelsen, Israel blev en självständig stat år 1948, kontrollen över Jerusalem återtogs 1967, staden förklarades som landets huvudstad år 1980 och återsamlandet och uppbyggandet pågår alltjämt.
  • Förseglade profetior öppnas fortlöpande och insikten blir större
    Daniels profetior skulle förseglas men öppnas igen i den sista tiden: Dessa ord ska förbli gömda och förseglade till den sista tiden… Ingen ogudaktig ska förstå detta, men de förståndiga ska förstå det.
  • Anders Gärdeborns bok, Mästerdirigentens verk , är en källa till den sista tidens händelser med tillhörande öppnade vyer och kan beställas här:
  • www.masterdirigentensverk.se
  • stigmelin.com

De sju åren som föregår Jesu återkomst kallas för vedermödan, och den kommer att utmärkas av Guds vredesdomar när han krossar ondskans destruktiva strukturer. Domarna kommer i vågor, som födslovåndor, och de beskrivs i Uppenbarelseboken som sju sigill, sju basuner och sju vredesskålar.Eftersom Uppenbarelseboken inte är skriven i kronologisk ordning kan det ibland vara svårt att veta om dessa domsobjekt är olika uttryck för samma saker eller om de kommer parallellt eller sekventiellt. Mycket faller dock på plats med upptäckten att det i Uppenbarelseboken finns fyratidsmässiga cykler som beskriver ungefär samma händelser från olika perspektiv. (Förutom domsobjekten finns en cykel med sju änglar.) Numreringen av objekten är sannolikt för att kunna hålla reda på tidsordningen inom varje cykel. Alla cykler avslutas med Jesu återkomst som därför beskrivs totalt fyra gånger i Uppenbarelseboken. I figur 212 finns händelseutvecklingen horisontellt och de fyra cyklerna som fyra rader:

  • 1:a cykeln (Upp 4:1-8:1): De sju sigillen. De fyra första sigillen beskrivs som fyra hästar, en vit, en eldröd, en svart och en gulblek, och det kan tolkas som krig, hungersnöd och andra katastrofer. Det femte sigillet är martyrerna som ropar efter rättvisa. Jesus kommer tillbaka i samband med det sjätte sigillet, vilket innebär att det sjunde sigillet ligger efter återkomsten.
  • 2:a cykeln (Upp 8:2-11:19): De sju basunerna. De fyra första basunerna innebar att jorden, havet, vattenkällorna och solen träffas av olika objekt, och det kan tolkas som att miljön förstörs. Basun fem till sju kallas också för tre verop. Jesus kommer tillbaka i samband med den sjunde basunen som är identisk med det tredje veropet. Jämför 1 Kor 15:51-52: Vi ska alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista [sjunde] basunens ljud.
  • 3:e cykeln (Upp 12:1-14:20): Här är det inte sju domsobjekt utan sju ”änglar”. (Citationstecknen eftersom Jesus ar en av dem.) De första tre förkunnar evangelium, proklamerar Babylons fall respektive varnar för vilddjurets märke. De sista änglarna kommer som två par där de två första (en är Människosonen) skördar de trogna och de två sista de otrogna. De trogna är alltså redan räddade när druvorna från jordens vinstock kastades i Guds vredes stora vinpress (Upp 14:19).
  • 4:e cykeln (Upp 15:1-19:19): De sju vredesskålarna. De fyra första skålarna töms över samma objekt som träffades under de fyra första basunerna, och det bör därför vara samma händelser som beskrivs. Skål fem till sju töms över vilddjurets tron, Eufrat respektive luften. Jesus kommer i samband med den sista vredesskålen.

Figur 212. Uppenbarelsebokens fyra cykler som var och en avslutas med Jesu återkomst.

Förutom själva domsobjekten (och änglarna) innehåller Uppenbarelseboken utvikningar som beskriver något scenario i mer detalj. Därtför finns det i vänsterkolumnen i figur 212 två versintervall för varje cykel. Det vidare intervallet är hela cykeln inklusive utvikningarna, medan det snävare är själva domsobjekten. Dessutom innehåller Uppenbarelseboken tre kapitel efter den sista cykeln som beskriver händelser som inträffar efter återkomsten.

Den översta (blå) raden i figur 212 beskriver författarens tolkning av vad de olika domsobjekten innebär. Också vilka objekt som motsvarar samma händelser är naturligtvis en tolkning. Till exempel menar jag att de enorma geologiska, meteorologiska och astronomiska omstörtningarna vid Jesu återkomst motsvarar det sjätte sigillet, den sjunde basunen och den sjunde vredesskålen. Märk också att sigill, basuner och skålar kommer först som en grupp med fyra objekt som motsvarar fysiska plågor och sedan som en grupp med tre objekt som har mer andlig karaktär.

De sju sigillen sitter på en bokrulle: Jag såg i högra handen på honom som satt påa tronen en bokrullemed skrift på både insidan och utsidan, förseglad med sju sigill. (Upp 5:1) Vi går till Gamla testamentet för att få en förklaring till vad detta är för någonting och finner samma dubbelsidiga bokrulle i Hes 2:10: [Bokrullen] var fullskriven på insidan och utsidan, och där stod skrivet sorgesånger, suckan och jämmerrop. Den verkar innehålla Guds domar. Det bekräftas av ett annat ställe där profeten Sakarja fick se en bokrulle [som] flög fram och fick en förklaring på angelska (!) att detta är förbannelsensom går ut över hela landet (Sak 5:1-3). Det finns bara en enda person i hela universum som kan öppna bokrullen: Lejonet av Juda stam, Davids rotskott… han kan öppna bokrullen och dess sju sigill. (Upp 5:5) Det betyder att det endast är Jesus Kristus som kan verkställa Guds dom över ondskan. Nu följer ett scenario för händelseutvecklingen under vedermödan som jag som författare finner trovärdigt. Jämför figur 211 på sidan 369.

Trons förhållande till gärningar

Gärningarna visar vilken tro du äger

Det är inte alltid så lätt att skilja på vad tron åstadkommer i en människas liv, om tron ensam är tillräckligt för att ge den lön i himlen man förväntar sig. Vad de goda gärningarna åstadkommer verkar också ha stor betydelse. Åtminstone om man läser vad aposteln Jakob skriver.

Mina bröder, vad hjälper det om någon säger sig ha tro men saknar gärningar? Den tron kan väl inte frälsa honom? Om en broder eller syster saknar kläder och mat för dagen och någon av er säger till dem: ”Gå i frid, klä er varmt och ät er mätta”, men inte ger dem vad kroppen behöver, vad hjälper det? Så är också tron i sig själv död när den är utan gärningar.

Nu kanske någon säger: ”Du har tro.” – Ja, men jag har också gärningar. Visa mig din tro utan gärningar, så ska jag visa dig min tro genom mina gärningar. Du tror att Gud är en. Det gör du rätt i. Även de onda andarna tror det, och bävar.

Men vill du inte inse, tanklösa människa, att tron utan gärningar är död? Blev inte vår far Abraham erkänd som rättfärdig genom gärningar när han bar fram sin son Isak på altaret? Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar, och genom gärningarna blev tron fullbordad. Så uppfylldes Skriften som säger: Abraham trodde Gud, och det tillräknades honom som rättfärdighet, och han kallades Guds vän.

Ni ser alltså att människan erkänns som rättfärdig genom gärningar och inte bara genom tro. Blev inte den prostituerade Rahab på samma sätt erkänd som rättfärdig genom gärningar när hon tog emot sändebuden och släppte ut dem en annan väg?

Liksom kroppen utan ande är död, så är tron utan gärningar död.

Här må var och en av oss vara observant.

Stigmelin.com

Ekumenisk verksamhet kan aldrig ersätta Guds sanningar

Det pågår försök i Dagens spalter att dialogvägen få kristna och islam att närma sig varandra i sina resp trosuppfattningar, men vi måste vara trogna kyrkan och bibelns bekännelse, skriver Karl-Henrik Wallerstein i Dagen. Det är nämligen inte möjligt för kyrkan att beskriva Muhammed som en profet i en kristen mening. Att han är en profet för muslimerna kan stämma, men som kristna kan vi endast beskriva honom som en falsk profet. Det är dock möjligt för kyrkan att både föra reliigionsdialog och hävda att Muhammed – i enlighet med kristen tro – är en villolärare. Trons sanningar är aldrig förhandlingsbara och de existerar oberoende av hur många bekännare av kristen eller muslimsk tro det finns i Sverige.

I en kristen kultur borde den kristna tron vara konservativ och med en h vilja till att bevara sin särställning. I en muslimsk kultur däremot skulle möjligtvis en mötesplats skapas, men vi behöver inte gå över till andra sidan för att försöka skapa en samsyn som går emot kyrkans fundament för att få till en samsyn med muslimerna. Det leder oss bara in i en återvändsgränd.

Jesus varnar oss ivrigt:

”Se till att ingen bedrar er. Många ska komma i mitt namn och säga: Jag är Messias, och de ska bedra många. Ni kommer att höra stridslarm och rykten om krig. Se då till att ni inte blir skrämda. Sådant måste hända, men det är ännu inte slutet.

Folk ska resa sig mot folk och rike mot rike, och det ska bli svält och jordbävningar på många platser. Men allt detta är bara början på födslovåndorna.

Då ska man utlämna er åt lidande och döda er, och ni kommer att bli hatade av alla folk för mitt namns skull. Och då ska många komma på fall, och de ska förråda varandra och hata varandra. Många falska profeter ska träda fram och bedra många, och eftersom laglösheten ökar kommer kärleken att kallna hos de flesta. Men den som håller ut till slutet ska bli frälst. Och detta evangelium om riket ska förkunnas i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk. Sedan ska slutet komma.

Jag säger er sanningen: Innan himmel och jord förgår ska inte en bokstav, inte en prick i lagen förgå, inte förrän allt har skett

I det rike som skall förkunnas kommer inte att finna något resultat av några överenskommelser med muslimer eller andra falskmyntare.

Och när allt blivit lagt under honom, då ska Sonen själv underordna sig den som har lagt allt under honom, så att Gud blir allt i alla.



Är Guds ord förhandlingsbart?

Pingströrelsen i Sverige har under 2000-talet gjort den största och längsta resan av alla kyrkor och samfund i vårt land när det gäller ekumeniskt arbete på såväl nationell som lokal nivå, konstaterar Sten-Gunnar Hedin i en debattartikel i Dagen den 11 mars 2021.

Och fortsätter, dess inträde och aktiva engagemang i Sveriges kristna råd har tillsammans med rörelsens bilaterala samråd med lutheraner, katoliker och ortodoxa i Sverige mejslat fram en ekumeniskt orienterad pentekostal kraft att räkna med. Spiritualitetens och det levda livets ekumenik på Nya slottet Bjärka-Säby har tydligt förstärkt ett sådant narrativ med förgreningar också i andra länder.

En sådan utveckling måste hälsas med stor glädje och betraktas som en gåva till hela kristenheten, skriver han och frågar vidare hur den fortsatta dialogen kan formuleras i praktiken.

Jag är vägen, sanningen och livet, säger Jesus i bibeln. Ingen kommer till fadern utom genom mig.

Då visar det sig att många olika organisationer/samfund läser ut olika betydelser ur samma bibelord och kommer till olika slutsatser om vart Ordet leder. Det tycks gå att att tolka Bibeln på många sätt. inte båda läsningarna kan vara riktiga. Åtminstone den ena måste vara falsk. Vi får nog räkna med att lägga ner mycket tid på att tolka bibeln i det ekumeniska arbetet. Vilken förhandlingspartner ligger närmast en korrekt tolkning? Leder verkligen de olika vägarna till samma mål? Vi kanske får förhandla om saken

Andra talar om att också barnen måste döpas under det att andra talar om att det är orätt att döpa barn. Någon måste ha tagit fel. Då kan vi inte slå oss till ro med konstaterandet att mångfalden är en rikedom, utan vi måste sätta oss ned tillsammans för att hitta den rätta tolkningen sett mot vad grundtexten egentligen vill säga oss.

Nu är det faktiskt många som menar att är en rikedom för kristendomen att vi har en mångfald samfund. Man menar att vi kan vara oense om detaljer, bara huvudsaken är gemensam. Inser man inte att huvudsaken består av detaljer som inte kan åtskiljas. De är inte förhandlingsbara. Bibeln säger det själv. Om man inte har konstaterat det har man läst sin bibel dåligt.

Kan man bilda bibliska läror kring människotankar?

Borde det inte heta, Alla Guds ord äro ett enda, och ett enda är alla. Om ett enda ord åsidosättes går de alla så småningom förlorade.

Det måste alltså vara ett livsvillkor för kyrkan att hålla sig till den enda rätta lära. Om vi inte är klara på vad vad läran är, måste vi söka den i ordet. Inget annat skall avgöra läran än Guds eget ord allena.

Redan det första budet ger oss svaret. Du skall inga andra gudar ha, jämte mig. Att israeliterna redan vid intåget i löfteslandet bröt mot budet blev orsaken till mycken nöd. När folket sedan gick vilse i enighetsfrågan vid bygget av Babels torn orsakades i stället splittring både språkligt och bosättningsmässigt.

”Men jag förmanar er, mina bröder att ha akt på dem som vållar tvedräkt och kan bli er till fall i strid med den lära som ni inhämtat, dra er ifrån dem

Vinnlägg er om att bevara Andens enhet genom fridens band; en kropp och en Ande liksom ni också blev kallade till att leva i ett – en Herre, en tro, ett dop, en Gud som är allas fader, han som är över alla, genom alla och i alla”.

Antisemitismen

Det finns anledning uppmärksamma fenomenet antisemitism, och ursprunget till denna, den mest seglivade konspirationsteori som världen känner till.

Från tidningen Israels vänner citerar jag därför en artikel i ämnet författad av Henry Nordin, redaktör för tidningen

Antisemitismen – alla konspirationsteoriers moder

Vi lever i en tid då konspirationsteorierna grasserar som aldrig tidigare med många negativa konsekvenser för hela samhället. Vad beror det på? Det första jag vill framhålla är att allt detta har sin grund i vår förmåga att tro på det vi inte vet, ser eller förstår och därigenom skapa föreställningsvärldar bortom vår begränsade horisont. Detta är i sig själv något positivt som Herren skapat för att möjliggöra för oss alla att tro på Gud och upprätta en levande kontakt och relation med vår Skapare. I Pred. 3:11 står det att Gud lagt evigheten i våra hjärtan och i NT talas på flera ställen om trons gåva.

Tyvärr kan denna förmåga, liksom allt annat, missbrukas och komma på avvägar. Därigenom har mänskligheten skapat märkliga religiösa trosuppfattningar och fantasivärldar som styr tankar och beteenden. Jag behöver bara nämna exempel hinduismen, buddismen, islam och vår tids New Age, som binder och förslavar en stor del av mänskligheten.

Allt som handlar om ondska och lögn kommer från lögnens fader, som är ett av Djävulens namn i Bibeln. Utan tvekan är Djävulen de onda konspirationsteoriernas andlige fader. Om jag nu också skall fullfölja bilden av föräldraskapet så känns det befogat att beteckna antisemitismen som alla konspirationsteoriers moder. Antisemitismen har existerat så länge det judiska folket funnits; alltså i tusentals år. Den är den mest spridda och förödande av alla konspirationsteorier.

Förintelsen är vår tids ohyggliga exempel på vad antisemitism kan leda till. Den djupaste grunden till antisemitismen ligger på ett andligt plan och är ett uttryck för Djävulens hat mot Gud, Guds Ord och allt annat som är förknippat med Gud och Hans vilja. Det judiska folket och landet Israel har en central plats i Guds Rike och hjärta och blir därför också en måltavla för Guds ärkefiende.

Jag anser också att ateismen uppfyller alla kriterier på en konspirationsteori; en falsk föreställning som orsakat stora skador. För att ateismen skulle få någon trovärdighet måste det också finnas en förklaring till hur allting uppstått. Gud har i oss alla lagt in en naturlig tro på Hans existens, med skapelsen som den stora bekräftelsen. Därför uppkom evolutionsläran med stöd av den s.k. vetenskapsmannen Darwins fantasier och i våra dagar är evolutionsläran upphöjd till den självklara sanningen med närmast gudomlig status. Ve den som inte hyllar evolutionsavguden. Det leder till bannlysning i det offentliga rummet.

Om man för ett ögonblick betänker och betraktar den oerhörda finess och precision som varje stor och liten del i makro- och mikrokosmos representerar så måste det krävas mycket större tro på det fullständigt omöjliga; att allt har kommit till genom en viljelös slump. De s.k. (o)sannolikhetskalkylerna borde vara ett plågsamt studiematerial för de evolutionstroende.

Som vi tyvärr måste konstatera är antisemitismen fortfarande den värsta av alla konspirationsteorier. När staten Israel utropades 1948 fick den också ”ärva” den onda antisemitismen, just beroende på att det var judar som bildade och befolkade landet Israel.

I den offentliga debatten är det i stort sett ingen som anser sig vara antisemit. Däremot är man angelägen att betona vikten av att kritisera Israel. Någon motsvarande angelägenhetsgrad att kritisera Nordkorea, Iran, Kina och alla andra nationer där demokrati är en bristvara hör man sällan talas om men så snart demokratin Israel är på agendan anbefalls ett kritiskt förhållningssätt.

FN:s skandalösa fördömanden av Israel är ett slående skräckexempel och egentligen ett uttryck för en antisemitism i politiskt korrekt förklädnad. I sin artikel i detta nr ger Magnus Jonegård exempel på FN:s antiisraeliska hållning.

Tyvärr tror jag att antisemitismen kommer att bestå, och kanske tillta, i tidens avslutningsfas. Men dessbättre är antisemitismens dagar räknade.

När Jesus återvänder till Oljeberget och sitt land och folk innebär det slutet för antisemitismen, ateismen, evolutionsläran, alla andra konspirationsteorier och för allt annat ont.

Henry Nordin

Behovet av Anden i församlingarna

De andliga gåvorna

Paulus skriver till korintierna. En nybildad församling med kvarstående problem med rötter i det gamla livet utan Kristus. Deras tro blev verkligen prövad i den omgivningen och inte alla klarade provet. Paulus skrev brevet för att hjälpa dem i kampen.

Eftersom sexuell omoral var utbredd och medlemmarna inte riktigt visste vilken attityd de borde ha till äktenskap och samlevnad ställdes framförallt församlingen ansikte mot ansikte med dessa synder och de problem som blir följden av den. De kristna varnas för att beblanda sig med världens barn och ta efter deras värderingar och livsstil.

Ett problem som är välkänt för många, i övrigt levande kristna, även i vår tid. Guds Ande, med sina gåvor, vill alltid komma till vår hjälp. En egenskap som Paulus fäster stor vikt vid.

Anden vill komma vår svaghet till hjälp

När det gäller de andliga gåvorna, bröder, vill jag inte att ni ska vara okunniga. Ni vet att när ni var hedningar drogs ni oemotståndligt till de stumma avgudarna. Därför ska ni veta att ingen som talar genom Guds Ande säger: ”Förbannelse över Jesus”, och att ingen kan säga ”Jesus är Herren” annat än i kraft av den helige Ande.

Det finns olika nådegåvor, men Anden är densamme. Det finns olika tjänster, men Herren är densamme. Det finns olika kraftgärningar, men Gud är densamme, han som verkar allt i alla.

Men hos var och en visar sig Anden så att det blir till nytta. Den ene får av Anden ord av vishet, den andre får ord av kunskap genom samme Ande. En får tro genom samme Ande, en får gåvor att bota sjuka genom samme Ande, en annan att göra kraftgärningar. En får gåvan att profetera, en annan att skilja mellan andar. En får gåvan att tala olika slags tungomål, en annan att uttyda tungomål. Men i allt detta verkar en och samme Ande, som fördelar sina gåvor åt var och en som han vill.

Kroppen är en och har många delar, men trots att kroppens alla delar är många utgör de en kropp. Så är det också med Kristus. I en och samme Ande är vi alla döpta för att höra till en och samma kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria. Och vi har alla fått en och samme Ande utgjuten över oss

Kroppen består ju inte av en enda kroppsdel utan många. Om foten sade: ”Jag är inte hand, så jag hör inte till kroppen”, så hör den ändå till kroppen. Och om örat sade: ”Jag är inte öga, så jag hör inte till kroppen”, så hör det ändå till kroppen. Om hela kroppen vore öga, var fanns då hörseln? Om allt vore hörsel, var fanns då luktsinnet? Men nu har Gud satt samman delarna i kroppen, var och en av dem som han ville. Om alla vore en enda kroppsdel, var vore då kroppen?

Men nu är kroppsdelarna många och kroppen ändå en. Ögat kan inte säga till handen: ”Jag behöver dig inte”, inte heller huvudet till fötterna: ”Jag behöver er inte.” Nej, tvärtom är de delar av kroppen som verkar svagast så mycket mer nödvändiga. Och de delar av kroppen som vi tycker är värda mindre heder klär vi med så mycket större heder, och dem som vi blygs för skyler vi med så mycket större anständighet, något som våra anständigare delar inte behöver.

Men Gud har satt samman kroppen och gett de ringare delarna större heder, för att det inte ska bli splittring i kroppen utan att delarna i stället ska ha samma omsorg om varandra. Om en kroppsdel lider, så lider alla de andra delarna med den. Och om en kroppsdel blir ärad, gläder sig alla de andra delarna med den.

Ni är alltså Kristi kropp och var för sig delar av den.

Gud har i församlingen för det första satt några till apostlar, för det andra några till profeter, för det tredje några till lärare, sedan några till att göra kraftgärningar, andra till att få gåvor att bota sjuka, till att hjälpa, styra och tala olika slags tungomål. Alla är väl inte apostlar? Alla är väl inte profeter? Alla är väl inte lärare? Alla gör väl inte kraftgärningar? Alla har väl inte gåvor att bota sjuka? Alla talar väl inte tungomål? Alla kan väl inte uttyda? Men sträva efter de nådegåvor som är störst.

Och nu ska jag visa er en väg som vida överträffar alla andra:

Nästa kapitel handlar om kärlek.