Mellan råg och limpa –

Då ska man se Människosonen komma i ett moln med stor makt och härlighet. Men när det här börjar hända, så räta på er och lyft era huvuden, för er befrielse närmar sig.”
 (Luk:21)

Hur vi än ser på tiden fram till att Jesus kommer igen, om det blir nitton år, eller längre, kommer den att bli svår och jag tror att vi behöver förbereda oss för det.
Dagens politiska korrekthet i vårt samhälle går hand i hand med s.k. alternativa fakta, två sidor av samma mynt. Men, man kan inte bota lögn med lögn. Det är bara sanningen som gör oss fria och det har blivit ont om den varan i dag.
Vi kan se på Israel, hur lögn staplas på lögn och blir så småningom en politisk korrekt sanning där människorna i ökande grad betraktar lögner som sanningar. Vi kan se den utvecklingen i USAs högsta ledning också

Det stora avfallet bland de kristna som Jesus förutsade skulle uppträda innan slutet har smygande gjort sitt inträde. Humanismen har visat sina ateistiska tänder och predikar att all religion är sagor och subjektivism. Även de som betraktar sig som seriösa kristna har stridit för uppfattningen att lagen är avskaffad och därmed förnekat nåden och bytt ut den mot någon slags tolerant snällhet. Jesus varnade starkt för denna utveckling. En i många stycken desorienterad kristenhet tappar fotfästet inför en alltmer gudlös omgivning.

Förvillelsen kommer att bli så stor att alla till slut vill underordna sig en ny världsordning och dess ledare, Antikrist. Han kommer att få makten en kort tid tills Jesus kommer och sätter stopp för det totala rättshaveriet han åstadkommit. Den kristna trons sannings-anspråk har då troligen förfallit till förmån för de alternativa sanningar vi ser tar plats i dag.
Vi kan läsa i en Dagenartikel från den 17 febr 2017 hur kristnas trovärdighet har urholkats hos landets myndigheter och den utvecklingen finner också snart nya vägar.

http://www.dagen.se/debatt/moraliska-kompassen-star-fel-1.925974

Vi kan också läsa om hur ondskan breder ut sig globalt. Men det visste du nog redan.

  • Aggressiva buddhistmunkar i Indokina som utför folkmord.
  • Aggressiva hinduer som bränner kyrkor och mördar muslimer.
  • Muslimska Sunni, Wahhabister som utför terrordåd mot alla andra oberoende av om de är shia, kristna, sekulära, humanister, ateister eller något annat.
  • Människor som falskeligen kallar sig kristna samtidigt som de engagerar sig i nazism, marxism, antisemitism, rashat (white supremacy) och alla möjliga sektariska yttringar i strid med Guds ord.

Vi har ingen anledning tro att vi skall undkomma den vedermöda som ovanstående företeelser är exempel på även om vår livsstil tyder på det. Det går att bli bedragen.

Jesus svarade dem: ”Se till att ingen bedrar er.  Många ska komma i mitt namn och säger: Jag är Messias, och de ska bedra många.
Ni kommer att höra stridslarm och rykten om krig. Se då till att ni inte blir skrämda. Sådant måste hända, men det är ännu inte slutet.
Folk ska resa sig mot folk och rike mot rike, och det ska bli svält och jordbävningar på många platser.
Noas omgivning ”visste” ingenting. Under tiden som arkbygget pågick och närmade sig sin fullbordan blev han säkert hånad för sin tillit till att det skulle bli blött i omgivningen. Ingenting hade ju hänt under de 120 år som bygget pågick. Allt var ju precis som vanligt. Det är i dag som det var på Noas tid.

Men den som håller ut till slutet ska bli frälst. (Matt 24:13)

Om sju dagar kommer floden, sade Gud till Noa

hur varnar och tröstar Gud i dag för framtida händelser?

Därefter ska vi som lever och är kvar ryckas upp bland skyar tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så ska vi alltid vara hos Herren. Trösta därför varandra med dessa ord.


Ett av de viktigare budskapen i Bibeln är att Jesus skall komma igen. I pingsväckelsen tidigare år predikades och talades mycket om återkomsten. Många ”profeter” försökte  med olika metoder tidsbestämma när han skulle komma också. Ingen lyckades, tiden för återkomsten fortsatte att vara en väl förborgad hemlighet. Tills nu?

Det som däremot inte förblev hemligt var de tecken som Jesus och apostlarna beskrev som förebådade att slutet närmar sig. Vi ser också hur problemen för jordens befolkning börjar anta sådana proportioner att det behövs en radikal förändring, någon som kan åstadkomma en förnyelse, en annan människa, en Antikrist!? Vi har kommit så nära kaos nu så att många ledare har börjat fråga sig, hur ska man kunna kunna lösa det här? Som bibelläsare förstår vi att tiden på jorden börjar rinna ut och att upplösningen närmar sig.

På en större blogsajt har det strömmat in kommentarer i ett ovanligt stort antal på en artikel av Anders Gärdeborn som pekar på att bibelns egen kronologi talar om att det går att fastställa tiden för återkomsten, vilket han också gjort i sin bok, ”Den avslutande timmen” som kan beställas på nedanstående länk. Informationen som väglett honom kommer uteslutande från bibeln, inga andra källor.

http://masterdirigentensverk.se/the%20final%20hour.html

Det finns all anledning intressera sig för tidens gång och hur bibelns kronologi ser ut. Ibland behöver vi tänka utanför pingstboxen, det kan vara utvecklande på många sätt, det här är ett. Det är så man kan göra nya upptäckter.

Anledningen att tro på en miljarder år gammal jord är att evolutionsläran kräver det. Utan detta obevisade antagande bakom en vetenskaplig verksamhet krävs inte, eller ens antyds några åldrar i Bibeln högre än 7000 år.

Hur gick det till på Noas tid? Hur handlade Gud då med tiden?

Så som det var under Noas dagar, så ska det vara när Människosonen kommer. Under dagarna före floden åt de och drack, de gifte sig och blev bortgifta ända till den dag då Noa gick in i arken, och de visste ingenting förrän floden kom och ryckte bort dem alla. Så ska det bli när Människosonen kommer.”

Noa visste på dagen när floden skulle komma, Gud hade sagt det till honom.

Ty om sju dagar skall jag låta det regna på jorden i fyrtio dagar och fyrtio nätter, och jag skall utplåna från jorden alla varelser som jag har gjort.”

Noas omgivning visste ingenting. Det räckte inte att en familj bygger en båt, modell större, utan att ha vatten i närheten, bara för att en för dem ointressant gud hade sagt det.
Deras intresse fanns på annat håll. Mat och dryck, shopping, fest och för övrigt egna intressen.

Under tiden som arkbygget pågick och närmade sig sin fullbordan blev han säkert hånad för sin tillit till att det skulle bli blött i omgivningen. Ingenting hade ju hänt under de 120 år som bygget pågick. Allt var ju precis som vanligt. Alldeles som vanligt. Tills Gud utlöste de krafter som bara han har.

 

Slöjan dras undan

En av de viktigaste händelserna efter Jesu död och uppståndelse är att han skall komma tillbaka, och att du är redo. Ibland verkar det som om han alltid står vid dörren och väntar, (bildlikt talat) nu har han tryckt ner handtaget redo att öppna och säga, välkommen!

I Anders Gärdeborns nyutkomna bok, ”Den avslutande timmen” redovisar han den kronologiska tiden mellan skapelsen och Jesus återkommande. Den tiden kan följas i bibeln och löper som en röd tråd under hela historien, menar han.

Det går alltså att följa tidsaxeln från början till slut i bibeln och eftersom det är Guds eget ord står man på säker grund. På den grunden går det också att på ett ungefär tidsbestämma när Jesus kommer igen, och då börjar det bli riktigt intressant.
Naturligtvis blir det mothugg i vissa frågor, vi är ju vana vid att inte veta. I den här boken redovisas inte i första hand läran om den yttersta tiden utan den av Gud fastställda tiden.
På punkt efter punkt visar Anders att ett noggrannare studium av bibeln med intentionen att förstå, förklarar mycket.

Tydlig grafik underlättar också läsningen.
Vi kan läsa i Daniels bok där han får förmaningen att hålla sin vetskap om utvecklingen hemlig, gömd och förseglad – ända TILL ÄNDENS TID.

Men du, Daniel, göm dessa ord och försegla denna skrift till ändens tid. Många skall forska i den och kunskapen skall bli stor.

Kunskapen skall bli stor. Hur stor?
Kan det vara så att Gud redan från början lagt in uppgifter som skall upptäckas vid tidens slut? Och att dessa avslöjas efterhand som Gud har bestämt? Och kan man vänta sig mera? Noa fick t.ex. veta att om sju dagar släpps vattnet på, en exakt tidsangivelse och en varning till sin samtid.
Om Daniel fick i uppdrag att försegla ordet till ändens tid så fick Johannes i Uppenbarelseboken ett motsatt uppdrag för att tiden är nära:

Och han sade till mig: ”Försegla inte profetians ord i denna bok, för tiden är nära. Den orättfärdige ska fortsätta göra orätt och den orene fortsätta orena sig, och den rättfärdige ska fortsätta göra det rätta och den helige fortsätta helga sig.”
Se, jag kommer snart, och jag har min lön med mig för att ge åt var och en efter hans gärningar.

Beställ boken här! Den ger dig många aha-upplevelser, för under hundralappen.

http://masterdirigentensverk.se/the%20final%20hour.html

Bibelns tidsbestämning av olika händelser är helt tillförlitliga jämfört med den sekulära historiens, speciellt när bibeln har den förunderliga egenskapen att verifiera sig själv.
Gud har lagt in ett antal checkpunkter som berättar för oss att vi är på rätt spår, där det viktigaste innebär att betydelsefulla år i judarnas historia hamnar på jubelår samt att bibliska tidsperioder från skapelse till evighet kan adderas till exakt 7000 år.

Att rekonstruera bibelkronologin är att lägga ett pussel där alla bitar måste hamna på rätt plats för att den sista biten ska passa. Och det gör den, skriver Anders Gärdeborn.

 

Herre, öppna våra ögon

Tiden håller på att rinna ut, och att vi närmar oss snabbt den punkt när Gud säger, hit men inte längre.

Att en sekulariserad svensk skall förstå detta och dessutom Israels roll i historien är inte att förvänta sig. Däremot kunde kunskapsnivån vara något högre hos dem som borde känna till historien, de bekännande kristna. Men jag har en känsla av att även våra unga vänner inte har den kunskap i ämnet som är nödvändigt för att förstå tiden. Församlingarna har inte bidragit med så mycket undervisning. När man är ung är det också så mycket annat som pockar på uppmärksamheten.
Det vi blir upplysta om av vår omvärld är i alla fall att Israel är en ockupationsmakt. Det säger FN med alla sina lydstater, EU med sina, och så Sverige med sina eftersägare, bla SVT och övrig media som menar sig ha lösningen, som är den s.k. ”tvåstatslösningen, Den står dock inte på Guds agenda.

Det finns ju faktiska ockupationer på många andra håll i världen som inte intresserar någon, det är något särskilt med Israels ”ockupation”.

De som förfogade över den omstridda marken före Israel och sexdagarskriget är inte samma ”nation” som kräver området tillbaka. Dessutom är det inte en nation som kräver tillbaka marken utan en grupp palestinier som vill bemäktiga sig marken och vars bakomvarande historia har uttryckts i olika terrorhandlingar, och som fortfarande är deras huvudsakliga förhandlingsmetod.

Jordanien, de rätta ägarna till den omstridda marken har abdikerat. Och då erkänner en etablerad rättstat som Sverige ”palestiniernas rättigheter” och bortser helt från ev. skyldigheter och lierar sig med den råa terrorns folk.
Det står bildlikt talat ”palestina” stämplat i båda ögonen på regeringen och smboliserar förmodligen den tvåstatslösning man menar sig se framför sig.

Det här är en kortversion av historien hittills, men det finns naturligtvis en fortsättning. Beroende på perspektivet och underlaget kan vi ana slutet.
Gud har hittills hållit sin hand över Israel i med- och motgång genom historien. Medgång när folket varit trogen sin Gud, motgång när man övergett honom och följt andra gudar. Gud har förskingrat judarna över hela jorden för sina synders skull, men håller på att återsamla dem i sitt land Israel, för sina egna löften och profeternas ord.

Vi hedningar har också övergett vår kristna tro som kommit oss till del för att följa andra gudar, ”som inte är några gudar”. Guds dom kan mycket väl komma över oss när vi i vårt övermod drar ut för att bekämpa Guds folk, judarna i slutstriden.
Det går inte att ”runda” den fiendskap som mer och mer etableras mot Guds folk och vi har anledning uppmärksamma det som händer. Hur Gud ändå räddar sitt folk.

USAs nyvalde president Trumps inträde på arenan kan bli den vändpunkt som påskyndar utvecklingen och drar folkets ovilja mot honom till att även drabba Israel och eskalera ländernas ovilja mot landet. Om han vidhåller ambassadflytt till Jerusalem och därmed omöjliggör den omhuldade tvåstatslösningen kan frustrationen bland Israels fiender utlösa en ”början till slutetsituation”.

Det här är händelser som i olika varianter kan bli vår verklighet.

Jesus, en israelit som kyrkans huvud – och bara han

Jag har förstått, efter lite efterforskningar, att mycket av kunskapen om Israels betydelse gått förlorad för den moderna församlingen. Speciellt Svenska kyrkan ser ut att ha tappat orienteringen.

Eftersom Israel med sin envishet att vilja finnas till är en nagel i ögat på vårt lands gudlösa ledarskap blir frågan besvärlig att hantera även för det kristna etablissemanget som inte vill sticka ut och riskera att vara till anstöt. Intrycket av detta förstärks av den totala tystnaden, även när de grövsta lögner om Israel får stå oemotsagda.

Vad säger Paulus:

Jag frågar nu: Har då Gud förkastat sitt folk? Verkligen inte! Jag är själv israelit, av Abrahams ätt och av Benjamins stam. Gud har inte förkastat sitt folk som han en gång har erkänt som sitt.
 (Rom 11:1)

Paulus ägnar tre kapitel i sitt brev till romarna för att lära den hednakristna församlingen hur de skall förstå det judiska folkets betydelse och aktualitet i frälsningshistorien. Får vi den undervisningen i dag? Får vi veta att Israel är roten och vi är grenarna. Utan den får vi en förvriden syn på det folk som Gud älskar. Vi öppnar för de antisemitiska tankemönster som etablerar sig i vårt land. Och eftersom den går Satans ärenden är det lögnen och ignoransen som är vapnet.

Jesus, vår församlings huvud, själv jude, bekände de profetiska skrifterna och förutsade ett återkommande, enligt skrifterna.

Sven Nilsson i Hemmets Vän 2014:
Guds handlande med Israel ger en tydlighet åt Guds agerande i den historiska verklighet som utgör mänsklighetens gemensamma erfarenhet. Om vi inte erkänner detta, saknar vårt vittnesbörd om Gud som ”historiens Gud” trovärdighet.

På samma sätt som budskapet om Guds frälsningsgärning får sin profetiska konkretion genom korset, Jesu faktiska död och uppståndelse, så ger det judiska folkets faktiska upprättelse i landet trovärdighet åt vittnesbördet om Guds suveränitet som historiens Gud.

Den profetiska dimensionen i Gamla testamentet, med tillämpning på det judiska folkets förbundslöften och plats i historien, måste på nytt lyftas upp i förkunnelsen. Att frikyrkorörelsen med dess väckelsearv är på vägatt förlora den profetiska förståelsen av sin samtid är allvarligt och måste uppmärksammas i de lokala församlingarna.”

Jesus, syndarens vän, nu och för alltid

Utan att gå in på detaljer så ser vi i bibeln och även i den profana historien hur kristna förföljts, torterats och dödadats. De var trogna sin tro och blev därmed martyrer. Så har det pågått genom historien, intill i dag. I vår del av världen har vi dock i långa tider varit förskonade från detta. Men, kommer det att bli fortsatt så för oss som lever i tidens avslutning? Kommer vi som kristna att bli älskade eller hatade i framtiden?

Det beror nog på vems vän vi vill vara, världens eller Jesus. Vi kan inte vara bådas.

Jesus säger:

Om världen hatar er,  ska ni veta att den har hatat mig före er. Hade ni tillhört världen, skulle världen ha älskat er som sina egna. Men ni tillhör inte världen, utan jag har utvalt er och tagit er ut ur världen. Därför hatar världen er. Kom ihåg vad jag sagt: tjänaren är inte större än sin herre. Har de förföljt mig, ska de också förfölja er. Har de bevarat mitt ord, ska de också bevara ert ord. Men allt detta kommer de att göra mot er för mitt namns skull, därför att de inte känner honom som har sänt mig. (Joh. 15:20)

I den kampen är församlingen djupt involverad. Det är till församlingen de andliga vapnen förmedlats, som när de används, konfronterar människor med sin synd och sitt behov av omvändelse. Något som djävulen inte är intresserad av skall ske. Därför mobiliserar han sin styrka och list för att stoppa det och hans makt är betydande.

Världen känner inte Jesus och djävulen gör allt han kan för att det så skall förbli. Paulus uppmärksammar det i Romarbrevet 10:

Men hur ska de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Och hur ska de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur ska de kunna höra om ingen predikar? Och hur ska några kunna predika om de inte blir utsända? Som det står skrivet: Hur ljuvliga är inte stegen av dem som förkunnar det goda budskapet!
Här synliggör Paulus församlingens väg, att göra Jesus känd och älskad.

Församlingen är en sorts räddningsflotte där Jesus är kapten och navigerar på den väg/våg som leder hem. Det finns pirater i omgivningen som vill hindra människor att nå de livbojar (Guds ord) som vi kastar ut.

Det är inte helt olikt den situation vi ser hända på Medelhavet i dessa dagar.

Det till synes paradoxala är att vi skall inte bli vän med världen, men i den miljön lever de som vi är till för. Och budskapet är att Jesus väntar på dig för att få dig i trygghet på den räddningsflotte han är kapten på.

Än finns det plats. Men flotten är inte slutmålet, men den är på väg dit.

Är sanningen värd att strida för?

Det pågår ett krig i vårt land, gällande sanning och lögn. Lögnen har med tiden fått övertag, – mest i brist på motstånd. Nu har det också observerats på Folk och Försvar i Sälen genom att vårt land utsätts för främmande makters lögninformation för att skapa osäkerhet och förvirring.
Den har mao blivit en riksangelägenhet som drabbar oss. Och att den, (lögnen) är fientlig slogs fast med eftertryck och landets ledare/politiker ser sig om efter motmedel.
Lögnen hotar vårt land, vår existens och vi behöver hitta orsaken. Den är vår orättfärdigheten, säger Gud i sitt ord. (Rom 1:18)
Vi kan hoppa över alla andra anledningar till att lögnkulturen växt till sina nuvarande proportioner, jag tror det blir värre ju närmare tidens avlutning vi kommer. Jag tror dock inte att historiens Gud på något sätt har tappat greppet.

Det finns ett motmedel mot lögnen, manifesterad genom Jesu död och uppståndelse och hans församling, sanningens pelare och grundval. Så sanning finns – men..
Medan lögnen visar sitt ansikte öppet och angriper fundamentala sanningar, smyger sanningens försvarare omkring i en helt annan miljö, ”och luktar på sina blommor”, för att citera en av julens viktigare händelser.
Befinner sig hela kristenheten i en liknande situation som tjuren Ferdinand? Vi har tillgång till muskler vi inte använder och är något närsynta.

Det förefaller mig som de mest ogenerade lögnerna som sprids gäller Israel och dess fortsatta existens. (Fram till den dag då Guds ingripande sker). Nu senast via Svenska Dagbladet och det reportage som Jenny Stjärnstedt levererade, (170106) gällande påstådd vattenbrist för palestinier orsakad av Israel.Det kriget borde inte bara föras i bloggvärlden. Det är en församlingens angelägenhet.

Jag tror det finns många församlingsledare som behöver kliva upp några steg och engagera sig i kampen. ”Hur skall jag kunna veta, om ingen berättar för mig”.

Den pastorskonferens som just avslutats kunde t.ex. förklara för Svenska Dagbladets redaktion att läsarna gärna ser att tidningen håller sig till sanningen. Ett uttalande från en samlad pastorskonferens kanske iskulle imponera.
Att inte reagera är också en reaktion, en signal att man accepterar det som skrivs. Det finns prenumeranter och kanske reklamköpare, annonsörer som skulle uppskatta att de kan lita på sin tidning.
Den största faran, som jag ser den, är att israelfrågan kommer alltmer i bakgrunden och vi accepterar FNs, arabernas och Sveriges regerings grova påståenden:
”Israel är en ockupationsmakt” och förtrycker sin omgivning.

Det krig som araberna förlorade 1967 har inte följts av fred, så kriget är inte formellt avslutat ännu. Inga territoriella förändringar utan förhandlingar, säger Israel. Det har gällt i alla strider men inte för Israel. Både Egypten och Jordanien har fred med Israel, efter förhandlingar!

Israel kan inte i längden betraktas med misstro, som kusinen från landet Det borde vara ett betydligt varmare förhållande mellan oss än det som Sveriges regering och Svenska kyrkan består det med. Israel måste lyftas upp i det profetiska ljuset, det är där det hör hemma. Och vem skulle kunna göra det om inte det profetiska folket med sitt ledarskap.