Rut, förebilden för den kristna församlingen

 

När israeliterna efter uttåget från Egypten stod vid gränsen till landet de skulle inta, skulle de, på Guds uttryckliga uppdrag fördriva folket som bodde där. De som bodde i landet dyrkade Baal – en fruktbarhetsgud som tillbads i våldsamma orgier. I dessa offrade man späda barn att brännas levande för rikedomens skull. Gud sade nu till Israel att fördriva dessa folk för att det skulle bli slut på denna avgudadyrkan. Den var avskyvärd i Guds ögon.

Nu följde inte israelerna Guds maning utan blev nyfikna på deras dyrkan och tyckte de kunde behålla något, ingick äktenskap och blev mer och mer insnärjd i olika relationer med folket. När Israel också till följd av detta kom att vända sig till avgudarna blev de till sist också utdrivna ur landet. När man ingick förbund följde också vissa förpliktelser med, och man kunde inte utföra uppdraget att befria landet från avgudadyrkan. När man inte följde Guds uppmaning miste man också beskyddet mot den förförelse som låg i de religioner som skulle fördrivas. Israels handlande kom att påverka dem för lång tid. Religionssammanblandning var ingenting för Gud.

Kung Salomo är ett annat exempel när han, trots sin vishet, tog sig hustrur som behöll sin egen religion och därigenom blev honom till förförelse så att han till sist avföll. Han blev inte lurad till det, utan det kom som en följd av att han frivilligt ingick förbund med andra folks gudar.

Rut blev stammoder till konung David

En annan utveckling kan vi läsa om i Ruts bok. Det var en kvinna från Moab och inte Israel. När hon blev ombedd att återvända till sitt folk vägrade hon och svarade sin judiska svärmoder enligt (Ruts bok 1:16)

 ”Tvinga mig inte att lämna dig och vända tillbaka från dig. Ty dit du går vill också jag gå, och där du stannar vill också jag stanna. Ditt folk är mitt folk och din Gud är min Gud. Där du dör vill också jag dö, och där vill jag bli begravd. Herren må straffa mig både nu och senare om något annat än döden skulle skilja mig från dig.”

När hon såg att Rut var fast besluten att gå med henne, talade hon inte mer med henne om det.

Ruts beslut var inte samordnad mellan Moabs folk och Gud, där de skull räknas som jämlika, hon överlät sig helt åt judarnas Gud. Rut står här som en sinnebild för hela den kristna kyrkan. Hon anslöt sig till det folk Gud hade utvalt och blev därför också delaktig i det folkets välsignelser. (läs hela den fascinerade berättelsen i Ruts bok)

Så var det också tänkt att de hednakristna skulle göra, ansluta sig till Guds folk, men synden och förblindelsen gjorde att det inte blivit så – ännu.

När man tar del av Svenska kyrkans ledares omsorg om islams form av religionsutövning ser man parallellerna från historien, hur avfallet från den Gud man formellt bekänner sig till fortgår. Det tydliggjordes nu också i Helle Kleins TV-predikan. Religionssammanblandning är ingenting för Gud i dag heller.

 
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s