Jag tror inte att jihadisterna nöjer sig med mindre än de har fått ett muslimskt världsherraväldet och jag tror att dom får det. En degenererad västvärld och en högfärdig och korrumperad katolsk kyrka är inget hinder för dem, tvärtom.  I den övriga kyrkofamiljen saknas också mycket av den motståndskraft som krävs för att anlägga moteld. Där har sedan länge också pågått ett avfall. Egoismen och materialismen har fått allt större inflytande liksom krafter för att inordna Jesus i EN kyrka, något som snabbar på förfallet. Paulus och f.ö. allt i bibeln går emot den synkretismen.

Den första församlingens verksamhet var fylld av förföljelse och många blev martyrer, i ordets egentliga betydelse. Om vi skall tro bibeln så kommer också den sista tiden att föra med sig förföljelse och martyrskap och speciellt för det judiska folket.

Martyrer beväpnade för död
Nu har de dykt upp med en ny sorts martyrer med vapen och död i släptåg. Jag tror inte att jihadisternas framfart vore möjlig om de inte ställdes inför ett löfte om ett paradis som väntar. ”Adam” i TV – programmet UG gav en skrämmande bild på hur man tar till sig paradistanken. Hur kan man bli så lurad? Hur undervisas dessa ungdomar i moskén? Hur reagerar ledarna för denna barbariska tro? Jag har inte sett något samlat avståndstagande från imamer i ungdomarnas närhet. Hur länge skall vi behöva vänta på det, ett kraftfullt avståndstagande?

Paulus skriver i Efesierbrevet: ”Vi kämpar inte mot kött och blod, utan mot furstarna, mot makterna, mot världshärskarna här i mörkret och mot ondskans andemakter i himlarymderna.” Är det vad jihadister tror på, en kamp föranledd av en god andemakt? Om inte, vad är muslimsk tro generellt sett föranledd av?

Apropå paradis
Rövaren på korset är själva sinnebilden på vad som krävs för att få tillgång till paradiset. Nämligen bara att tro att Jesus är den han är och att han förlåter synder. Detta lidande tar ett slut och sedan jag går med Jesus till paradiset, tänkte han säkert. På ett eller annat sätt får allt lidande ett slut.