Ord är ju ämnade att på något begripligt sätt förklara vad det är frågan om. Här tycker jag Dagens nya ledarskribent verkligen lyckats dölja vad han menar och kanske framförallt vad Dagen menar. Här staplas ord på ord utan att gemene man förstår sambandet. Att det är ett revolutionerande ämne förstår man av antalet ord utspridda på ytterligare fem sidor I tidningen.
Vilka som får uttala sig om de nya kristna sanningarna, för det är väl det som är meningen, talar alla om hur människan skall samverka sig till himlen.

En annan rubrik: “SYNKRETISM HAR INTE VARIT PÅ KARTAN”, trots att alla fem sidorna inte handlar o annat.

En postsekulär religionsdialog måste inkludera även det sekulära
Av Joel Halldorf

Som drillade konsumenter tänker vi lätt på världen som en marknad, också ur religiöst hänseende. Vi ser den som en plats där olika system – olika ”utbud” – tävlar med varandra. En grupp expanderar på den andras bekostnad, och när två möts uppstår konkurrens och i värsta fall konflikt.
Men om vi tänker på religioner som perspektiv snarare än tankesystem, då blir det lättare för oss att också tänka mångfald. Världen blir då inte en marknad där tankesystem tävlar, utan en plats som människor betraktar ur olika perspektiv, utifrån sin religiösa tradition. Mångfald blir inte enklaver som konkurrerar, utan gemenskaper med olika perspektiv.

Det finns inga neutrala utsiktstorn, bara specifika perspektiv. Också det sekulära är ett perspektiv. Det är utifrån denna insikt som vår kultur kallas postsekulär – det sekulära är inte längre den ”neutrala punkt” som alla måste förhålla sig till, utan ett perspektiv bland alla andra.

Dialog blir bara meningsfullt om vi håller fast vid vårt perspektiv, annars kommer vi tomhänta till bordet och har inget att säga i samtalet.

En postsekulär religionsdialog bör därför inkludera sekulära perspektiv, och betrakta även dessa som religioner i denna mening.

Detta synsätt ger också perspektiv på vår relation till andra trossamfund. Ibland hörs att religiösa protesterat när ett annat trossamfund uppfört en lokal i deras närområde: ett buddhistiskt tempel eller en muslimsk moské. Men mycket sällan hörs liknande protester då shoppinggallerior eller McDonalds-restauranger byggs, trots att dessa representerar värderingar som är mer främmande för kristen tro än islam och buddhism.
Till den postsekulära religionsdialogen är alla välkomna: muslimer och kristna, marxister och liberaler, kapitalister och kommunister. Även den så kallat sekulära staten får vara med.

Jag vill avsluta detta med en fråga som en av mina bloggvänner ställde på sin blogg:

Hur stort avkall är du beredd att göra på det du anser vara heliga sanningar, bara för att kunna ha gemenskap och samarbete med oliktänkande. På vilka områden kan man samarbeta och på vilka områden är det omöjligt utan att förneka sin tro?