De som har feminism som ledstjärna borde läsa bibeln. Där avtecknar sig många kvinnor som utmärker sig, inte i första hand som feminister som bara pratar, utan för sitt mod. De har fått saker och ting utförda och då inte bara för kvinnornas bästa utan även för de män som också är en del av mänskligheten.
Jag tycker man kan se flera kvinnor i bibeln som varande förebilder. Låt oss se på Ester. Hon levde 480 år för Kristus och hennes historia är starkt förknippat med judarnas.
Detta är en sammanfattning, men läs gärna hela berättelsen, i Esters bok
Kung Ahasveros regerar ett världsrike som sträcker sig från Indien till Etiopien. Han regerar från ”Susans borg” i Persien, närmast motsvarande dagens Iran.
Inom Ahasveros väldiga rike finns ett antal folkslag och bland dessa bor många judar, utspridda i samband med den babyloniska fångenskapen. Även i Susa finns en judisk koloni. Ahasveros regerar som kungars kung och hans ord är lag.
Hans drottning Vasti hamnade i onåd på grund av olydnad, högmod, hos sin konung, Ahasveros och blev avsatt. När så kungen ändå ville ha en drottning blev det efter olika prov Ester som vann konungens gillande. Ester var judinna och var adopterad av Mordokai. När hon nu blev drottning ville inte Mordokai att hon skulle avslöja att hon var judinna.
Efter en tid blev Haman, en av kungens tjänare upphöjd i hovet till att få mer makt. När Mordokai inte visade honom tillräcklig vördnad genom att falla på knä för honom blev han ursinnig. Eftersom Mordoki var jude blev alla judar föremål för hans vrede och genom att på olika sätt förtala dem inför konung Ahasveros fick han tillåtelse att förgöra alla judar i riket och beslagta deras ägodelar, silver och guld.
När Mordokai insåg att det var för hans skull alla hans landsmän skulle förgöras blev han naturligtvis förtvivlad. Det enda som kunde rädda dem var om konungen ville ändra den order om att döda alla judar som Haman tillskansat sig genom sitt bedrägliga beteende. Och det kunde bara ske genom drottning Ester men hon riskerade sitt liv om hon oanmäld sökte upp konungen. Sådana var reglerna. Hon lät meddela Mordokai och utlyste genom honom en fasta utan mat och dryck under tre daga för alla judar, hon själv skulle också delta i detta. Sedan skulle hon söka upp kungen.
När hon gjorde detta tog konungen välvilligt emot Ester och frågade vad hon önskade. ”Om det behagar konungen, så må konungen tillsammans med Haman idag komma till en festmåltid som jag har ordnat för honom. Kungen accepterade detta och under festen frågade kungen Estervad hon önskade.
Som svar inbjöd hon kungen till ytterligare en fest nästa dag. Där skulle Ester tala om sin önskan. På natten fick konungen veta av sina tjänare att Mordokai vid ett tidigare tillfälle räddat konungen undan ett mordhot och när han frågade tjänaren om Mordokai fått någon belöning för det svarade han, ingenting. Då gav konungen Haman i uppdrag att på ett överdådigt sätt hedra Mordoki, (juden som han avskydde).
Så kom då kungen och Haman till festmåltiden hos drottning Ester. När vinet dracks, sade kungen till Ester också nu den andra dagen: ”Vad är din bön, drottning Ester? Den skall besvaras. Vad är din begäran? Om det så gäller halva riket skall den uppfyllas.” Drottning Ester svarade: ”Om jag har funnit nåd för dina ögon, o konung, och om konungen så finner för gott, låt mitt eget liv sparas, det är min bön, och låt mitt folk (judarna) sparas, det är min begäran. För vi är sålda, jag och mitt folk, till undergång, död och förintelse.
”Vem är det, och var finns han som har vågat göra något sådant? Ester svarade att det var Haman, ”En motståndare och fiende är han, den där onde Haman.” Kungen reste sig från bordet i vredesmod, lämnade sitt vin och gick ut i palatsets trädgård. Men Haman stannade kvar för att bönfalla drottning Ester om sitt liv, ty han såg att kungen hade beslutat om hans olycka.
Harbona, en av kungens hovmän, sade: ”Vid Hamans hus står redan en påle, femtio alnar hög, som Haman har låtit resa upp för Mordokaj, som med sina ord var till sådan nytta för konungen.” Då sade kungen: ”Häng upp honom på den!” Och man hängde upp Haman på den påle han hade låtit sätta upp för Mordokaj. Sedan lade sig kungens vrede.
Om inte drottning Ester handlat på ett sant feministiskt sätt hade judarna i hela konungens imperium försvunnit.
Det judiska folket har varit illa ute många gånger genom historien. När de vandrat med Gud har han varit med och välsignat. När de övergett honom för andra gudar har han lämnat dem – för en tid. Tom förskingrat dem. Så har liver för hans folk pågått genom historien. Men han har aldrig övergivit dem helt, han har alltid berett en utväg, denna gång genom drottning Ester.
”Ingenting är nytt under solen, allt går igen, det som har skett kommer att ske igen”, säger Predikaren. Av det kan vi dra vissa slutsatser, det kommer att ske igen.
Situationen 480 år f Kristus var att judarna var hotade genom orättfärdighet
De fanns utspridda i landet. De vägrade dyrka människan
De hotades av utplåning genom falska anklagelser
Rättvisan hann ikapp och de blev räddade, genom en modig kvinna.
I fortsättningen av Esters bok beskrivs hämnden.
Är situationen för judarna i princip annorlunda i dag? Visst känner vi igen den. Antisemitismen växer, snart kommer krav på ny förintelse. (Finns redan). Men rättvisan kommer även nu att segra och hämnd utkrävas, inte av någon människa utan av Gud själv. Ingen bär hand på Israel ostraffat.
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
Viktigt och oviktigt 