Jag tycker det finns anledning påminna om Israels kamp mot ovänligt sinnade nationer, på olika fronter.
(Att ett sådant tal ska behöva hållas är ett underkännande av all anständighet)
Jag står inför er för att tala sanning, började ambassadör Ron Proser:
Av de minst 300 miljoner araber i Mellanöstern och Nordafrika, är färre än en halv procent riktigt fria – och dessa är medborgare i Israel. Israeliska araber är bland de mest utbildade araberna i världen. De är läkare och kirurger, de väljs in i vårt parlament och de är domare i Högsta domstolen. Miljoner män och kvinnor i Mellanöstern skulle välkomna sådana tillfällen och denna frihet.
Men ändå – nation efter nation kommer att stå på detta podium idag och kritisera Israel – den lilla demokratiska ön i en region som är plågad av tyranni och förtryck. Vår konflikt har aldrig handlat om etableringen av en palestinsk stat. Det har alltid handlat om den judiska statens existens.
För 67 år sedan, den 29 november, röstade FN för en delning av landet i en judisk och en arabisk stat. Enkelt! Judarna sa ja. Araberna sa nej. Och de sa inte bara nej, Egypten, Jordanien, Syrien, Irak, Saudiarabien och Libanon startade ett förintelsekrig mot den nya staten. Detta är den historiska sanningen som araberna försöker att förvanska. Enligt FN har 700 000 palestinier förskjutits i det krig som initierades av dem själva. Samtidigt tvingades 850 000 judar att fly från arabländerna.
Varför har FN 67 år senare, helt glömt bort att judarna förskjutits medan förskjutningen av palestinierna är ämnet för en årlig debatt? Skillnaden är att Israel gjort sitt bästa för att integrera de judiska flyktingarna. Araberna har gjort tvärtom. Om ni verkligen brydde er om det palestinska folkets öde så borde det ha funnits en, bara en, resolution som tar itu med de tusentals palestinier som dödas i Syrien. Och om ni verkligen brydde er om palestinierna så borde det finnas åtminstone en resolution mot hur palestinierna behandlas i de libanesiska flyktinglägren.
Jag hör ofta att europeiska ledare säger att Israel har rätt att existera inom säkra gränser. Det är mycket bra. Men jag måste säga – det låter lika övertygande som om man står här och säger att Sverige har rätt att existera inom säkra gränser.
Vi har lärt oss den hårda vägen – att vi inte kan lita på andra – och absolut inte på Europa. Israel är trött på ihåliga löften från europeiska ledare. Det judiska folket har ett långt minne. Vi kommer aldrig glömma att ni svek oss på 40-talet och igen under Yom Kippurkriget 1973. Och ni sviker oss igen idag.
Varje europeisk regering som för tidigt röstat för ett erkännande av en palestinsk stat ger palestinierna precis vad de vill ha – en stat utan fred. Genom att ge dem en stat på en silverbricka belönar ni ensidiga aktioner och tar bort varje incitament för palestinierna att förhandla eller kompromissa eller att avstå från våld. Ni sänder ett budskap till den Palestinska myndigheten att de kan sitta i en regering med terrorister och uppvigla mot Israel utan att betala priset för det – – To be contineue!
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
Viktigt och oviktigt 