Varför blir det krig?

 

Varför blir det krig?

– och varför är Gud inblandad?

 

Många fredsälskande vänner vänder sig med avsky mot alla de krig som förevarit, dels i historien, som man inte vet så mycket om, men speciellt i nutid som man drabbas av. När vi tänker på alla krig som utkämpas i GT framgår det med stor tydlighet att den Gud som utvalde Israel till sitt egendomsfolk även är delaktig i deras krigföring. Som krigslagarna uttryckte det i 5 Moseboken:

När du drar ut i krig mot dina fiender och får se hästar och vagnar och ett folk större än du, skall du inte bli rädd för dem, ty Herren, din Gud, som förde dig upp ur Egyptens land, är med dig. När ni står beredda att gå till strid, skall prästen träda fram och tala till folket. Han skall säga till dem:

”Hör, Israel! Ni står i dag beredda att gå till strid mot era fiender. Låt inte era hjärtan vara modlösa. Var inte rädda, bäva inte för dem och var inte förskräckta, ty Herren, er Gud, går själv med er för att strida för er mot era fiender och ge er seger.”

Detta kan egentligen inte anses som särskilt konstigt. Gud hade inflytande i allt i det israeliska samhället. Det hade varit märkligare om Gud hade del i allting utom i deras krigföring. Inklämt som landet var mellan stormakterna Assyrien och Egypten hade gudsfolket inte särskilt mycket val än att hålla sig med en stridande armé. De flesta krigen var då, liksom nu, försvarskrig. Det verkar som om Gud bara är intresserad av det som är svagt så att allt hans folk skall vara beroende av honom så han kan visa dem nåd.

De texter som i alla tider har uppfattats som mest provocerande är de som talar om israelernas krigföring i sambandet med intåget i Kanaan, där Gud säger:

Men i de städer som tillhör dessa folk och som Herren, din Gud, ger dig till arvedel skall du inte låta något som andas få leva. Du skall ge dem till spillo: hetiterna och amoreerna, kananeerna och perisseerna, hiveerna och jebusiterna, så som Herren, din Gud, har befallt dig, för att de inte skall lära er att bedriva alla de vedervärdigheter som de själva har bedrivit till sina gudars ära och så komma er att synda mot Herren, er Gud.

Här skulle Israel bosätta sig och där fanns redan ett folk, ett folk som fyllt sin synds mått till brädden och var utom räddning, enligt Gud. De var hemfallna åt de vedervärdigaste synder och Hans folk fick inte på något vis bli delaktiga i detta. Gud använde i det här fallet Israel till att verkställa sin egen dom över folken.
Han valde ett litet obetydligt folk som sitt, och gav det sitt fulla stöd. Att hans folk ofta svek förbundet med Gud är en annan historia. Det ledde i sin tur fram till Jesus och därmed möjlig försoning med historiens Gud.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s