Petrus gick ut – han grät bittert

”Även om alla andra överger dig, så ska jag aldrig överge dig.” Jesus sade till honom: ”Jag säger dig sanningen: I natt, innan tuppen gal, kommer du att förneka mig tre gånger.” Petrus svarade honom: ”Även om jag måste dö med dig ska jag aldrig förneka dig!” Samma sak sade alla de andra lärjungarna.
-

Vi vet hur det gick. Petrus kände ju Jesus, men rädslan för ev. konsekvenser gjorde att han tillfälligtvis förnekade honom. Efteråt grät Petrus. Varför gjorde han det, han hade ju räddat situationen, han gick fri. Det står att Jesus såg på honom. Hurudan blick fick han, tror vi. ”Där ser du Petrus, jag fick rätt”. Eller var det en förstående blick. Eller fick Petrus en blick som talade om någon form av samförstånd, ”ja du Petrus, det är inte lätt”.

Jag tror nog att han grät över det egna misslyckandet, över sina ord och att han svek sin vän. ”Även om jag måste dö med dig skall jag aldrig förneka dig”, hade han sagt. Jag tror det var det som fick Petrus att gråta.

Vad hände med Petrus sedan, efter hans förnekelse? Det Petrus upplevde av förnedring, och följande upprättelse är nog inte okänt för kristna i dag. Petrus blev ”klippan” på vilket Jesus skulle bygga sin församling. Där står vi i dag, i hans församling, Jesu församling. Vi har fått många hälsningar över tid genom särskilda besökelsetider där vi fått göra upp med vår förnekelse, bekänna vår synd och blivit upprättade och gått vidare. Kanske vi behöver en förnyad hälsning i dag?

Petrus markerar också i någon mening pingstens tid när Anden föll i Jerusalem och Petrus stod fram och talade om vad som händer. ”Här uppfylls det som profeten Joel sade om Andens kommande och vad som skulle ske”:

Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då får ni den helige Ande som gåva. Löftet gäller er och era barn och alla dem som är långt borta, alla som Herren vår Gud kallar.”

Det är några år sedan. Håller vi på att tappa taget om det som gjorde pingst till en andligt attraktiv rörelse som klart förkunnade de bibliska sanningarna för sin samtid? På barrikaderna stod Lewi Pethrus i främsta ledet och pekade ut färdriktningen, med bibeln i ena handen, ledande församlingen med den andra. Om än inte teologin var fulländad var han ledd av Gud och ett föredöme. Helt utan dagens tekniska hjälpmedel nådde man människors hjärtan.

Kanske vi borde gråta mera över vår situation, söka oss närmare den källa som har det friska vattnet. Petrus grät, Jesus grät och det är många som utgjutit sin inre människas längtan i gråt. På uppriktig gråt följer upprättelse.

Om vi vill söka Jesu blick skall vi öppna ”boken”. Där möter vi honom överallt där han berättar hur vi skall nå vårt gemensamma mål, himlen, och han uppmuntrar och förmanar oss:

”Jag kommer snart. Håll fast vid det du har så att ingen tar din krona.”
(Upp.3:11)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s