Ungdomarna är vår framtid. Låt oss vara rädda om dom och få dem att förstå att de är betydelsefulla. Det tror jag är viktigt. Sen kommer frågan, är dom viktiga för att de är unga, eller för att de skall tillföra församlingen något nytt från Guds ord?
Ett sätt att få behålla dem anses vara att de får ansvarsfulla, ledande positioner i församlingen så dom vill vara kvar. Deras, av naturliga skäl, omogna sätt att ta sig an den uppgift som är församlingens, växer säkert förhoppningsvis till under resans gång. Under tiden, hinner det rinna mycket vatten under broarna.
Den äldre och mognare generationen anses ha gjort sitt och förpassas till att hänga med i ungdomarnas modernare sätt att vara. De kan ju i alla fall ingå i någon serveringsgrupp och liknande och därmed tjäna Gud i församlingen. De som skulle mogna och utvecklas i sin tro och uppgift blir satta att leda dem som kunde hjälpa dem i den uppgiften. Om dom tillåts. Lärlingen anses numera förmer än mästaren.
De nya sångerna som olika team övat och sjunger befriar församlingen från att delta. Men på de stora, dominerande ”lovsångsdukarna” kan vi både läsa och se vad som sjungs. Att stå upp när de sjunger är påbjudet för både unga och gamla. Många har nog också vant sig av med att sjunga numera. Det är nya tider nu, morfar.
Ungefär så ser verksamhetsansvarige för Pingst Ung, Edward Sköllerfalk på saken och i förnyelsen och föryngringens anda föreslår han att ungdomarna får egna gudstjänster. Här finns plats för många ironiska kommentarer, men jag tycker det är för allvarligt för det. Vi talar om Guds, himmelens och jordens skapare, och hans församling och evighetsperspektivet. Och församlingen har anförtrotts uppgiften att sprida evangeliet till människor, och inte för lite förströdda tankar om – hur vi skall göra det. Det borde vi veta numera, – eller? Ibland tror jag att något gjort att vi tappat bort uppgiften.
http://www.dagen.se/kronikor/ge-unga-egna-gudstj%C3%A4nster-1.377809
Skall vi dela upp församlingen i unga och gamla innan vi ger oss synkretismen i våld. Är det vad ES menar? Jag tror att om vi skall rida spärr mot den måste vi nog stå eniga både unga och äldre. Enade vi stå, söndrade vi falla.
Undersökningar visar att vi läser allt mindre i bibeln och därför inte vet hur vi skall tro. De unga ledarna har kanske en bibelskola som referens. Det räcker inte långt om det inte underhålls. Hur många unga vet Israels roll i den här tiden t.ex.? Kommer Jesus igen? Varför skall vi tro det?
Talar Guds ord någonstans om kompetens som ett resultat av arbete? Eller, vilken typ av kompetens behövs i detta sammanhang? Jag befarar att ”toppskiktet” i svensk kristenhet har vänt upp och ner på verkligheten och att mörka krafter får ett allt större inflytande.
Trött blir man, och det är inte alltid åldersrelaterat
Viktigt och oviktigt 
Mycket bra och tankeväckande skrivet Stig!
Blir bedrövad över att läsa om det jag tänker du skriver är egen erfarenhet.
Jag anser att det är viktigt för en församling att verkligen vara noga med att ”ta vara på”, den stora välsignelse som äldre människor är.
Efter ofta en lång vandring tillsammans med Herren, ja, kanske ett helt liv, så borde dessa bröder och systrar efterfrågas att dela Guds ord, att de ges ordenligt med utrymme för dem, att dela med sig av den vishet och erfarenheter man har. Att de får berätta om segrar i Guds rike som de fått vara med om, och även varna för fallgropar som är viktiga att se upp med.
Att de är med och leder församlingen i att tillsammans lovsjunga Herren.
Kan verkligen inte begripa denna situation som det du beskriver i detta inlägg.
Jag tror faktiskt inte att en församling som agerar på det sätt du beskriver, kan gå framåt i Guds rike på det sätt Gud önskar, och växa till och vara med och fostra Kristi lärjungar.
Hur skulle det kunna ske, om man plockar bort de äldre?
Om man s.a.s avpoletterar dessa?
En som ska lära sig olika yrken; lärare, sjuksköterska, bilmekaniker eller apotekare, brukar först få gå bredvid eller göra praktik eller provanställning.
Gå bredvid någon som gått den ”vägen” innan.
Hur kan någon tro att det inte är så noga med vilka man låter få framträdande ”positioner” inom en församling, som ska representera Gud och Hans vilja?
Fattar inte detta.
När det gäller sånger så tycker jag det är berikande och stärkande ofta, att även sjunga äldre sånger och psalmer.
Har du Stig någon uppfattning om hur vanligt den typ av församling som du beskriver är?
Birgit
GillaGilla
Birgit,
du frågar mig om hur vanligt förhållandet är som jag beskriver. Jag länkade i inlägget till verksamhetsansvarige för Pingst Ung som man väl får tro representerar trenden i tiden.
Munnens bekännelse är att de äldre behövs i vissa sammanhang, ekonomiskt och service i huvudsak, medan de yngre designar gudstjänstlivet.
Jag upplever det inte som att synd, skuld, förkrosselse och nåd är i fokus för hans intresse. Det kristna livet blir på det sättet fattigt. Liksom därav följande evangelisationsiver.
Om det går som jag nu tänker kommer jag att aktualisera Lausanne och Manillamanifestets slutsatser i nästa blogginlägg, kanske.
GillaGilla
Nu inser jag att Dagen artikeln hade jag inte läst ordentligt.
Jag själv brukar gå i andra församlingar än pingstsammanhang, och där är det inte denna uppdelning mellan åldersgrupperna som man får intryck av i Dagen-artikeln (bl.a går jag i Clara kyrka).
Där är det tex så att man sjunger både psalmer, nyare lovsång och äldsta lovsånger. Inga som helst problem…de som leder lovsången och får församlinsdeltagarna att delta, är i varierande åldrar.
Undrar just hur andra samfund än pingst fungerar?
”De yngre designar gudstjänstlivet” skriver du.
Om bara en viss åldersgrupp gör det, så blir det ju väldigt knepigt…
Vi ska ju representera en kropp; Kristi kropp, där vi är sammankopplade med övriga i kroppen.
Och att sträva efter att lyssna till huvudet; Jesus Kristus, och till vad Han säger i Sitt ord… kanske inte vore helt fel…
Birgit
GillaGilla