En av mina vänner skickade en bok till mig med den titeln, Bruden gör sig redo. En boktitel som inte i första skedet tände mitt intresse. Det är klart att bruden skall göra sig i ordning om hon är på väg att gifta sig, tänkte jag. Som varande man och människa är det lättare att identifiera sig som brudgum, det var min första reaktion. Och författaren, vad visste jag om honom, Stojan Gajicki? Nu vet jag mer.

Och ämnet som författaren skriver om är faktiskt synnerligen aktuellt. Den handlar om bruden (församlingens) förhållande till sin brudgum (Jesus). Om det skall bli en fortsättning för det mänskliga släktet måste det finnas brud och brudgum, kvinna och man.

I sitt förhållande med sitt folk använder Gud ofta metaforen brud och brudgum. Ett starkare ord för hur Gud älskar oss finns inte. Att han älskar råder inget tvivel om – men vi då, älskar vi vår brudgum?

”Vilket är det främsta av alla buden, frågade en skriftlärd?” Jesus svarade: ”Det främsta är detta:

Hör Israel! Herren vår Gud, Herren är en. Och du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft. Sedan kommer detta: Du ska älska din nästa som dig själv. Inget annat bud är större än dessa.”

Hur skall vi uppfylla detta bud, att älska? Är det möjligt?

Hans eget folk hade tidvis vissa svårigheter med detta och profeterna hade allvarsord att säga vid många tillfällen och här gör Herren en jämförelse mellan sitt eget folk och hedningarna:

”Har ett hednafolk någonsin bytt bort sina gudar? Och ändå är de inga gudar. Men mitt folk har bytt bort sin härlighet mot en avgud som inte kan hjälpa.   Häpna över detta, ni himlar, rys av stor förfäran, säger Herren,   Ty mitt folk har begått en dubbel synd: De har övergivit mig, källan med det levande vattnet, och gjort sig usla brunnar som inte håller vatten.” (Jer.2:11-13)

”Vänd om Israel, du avfälliga, säger Herren, så skall jag inte längre se på er med ovilja. Ty jag är nådig, säger Herren och skall inte vara vred för evigt. Bekänn nu din missgärning, att du har avfallit från Herren din Gud, och löpt hit och dit efter främmande gudar under alla gröna träd. Du har inte lyssnat till min röst, säger Herren.   Vänd om, ni avfälliga barn, säger Herren, ty jag är er rätte herre och jag skall hämta er, en från varje stad och två från varje släkt, och föra er till Sion”.

Avfälligheten från Gud kan se olika ut i olika tider. I vår tid är nog materialismen, vällevnaden och därmed egoismen, att vara sig själv nog den största faran.

Nyckelorden är ”bekänn och vänd om”.