Blind tro på auktoriteter är sanningens största fiende

I början av 80-talet föddes i Uppsala en rörelse som baserades på ny kunskap som en yngling påstod sig ha och som saknades i t.ex. pingströrelsen. Framgångsteologi, ett annat evangelium än det Paulus predikade, och pingst märkte det inte ens. Nu har ytterligare, ”gudagiven” kunskap lett honom till nya marknader, nämligen den gamla katolicismen. Resultat: övergivna människor, bränd mark och ett antal supportrar som tror/trodde på hans budskap om framgång. Nu undrar de förvånat, ”Vad händer nu?” Har vi blivit blinda, bländade? Hur har det gått till?

Konsten att förblinda en människa kan utövas på två sätt. Det ena består i att man släcker ljuset. Men man kan nå samma mål genom att skruva upp ljuset tills alla blir bländade. Kunskap har den effekten och det behövs ett skydd mot dess ”biverkningar”. Kunskap är nämligen makt och makt förblindar. Den väcker prestige och frestar till missbruk så att man börjar använda den för att skaffa sig egna fördelar. Kunskap direkt från ”tronen” är ännu farligare. Och dessutom smittsam.

Syndafallets dag är inte bara kunskapens utan också prestigens födelsedag.

Då hände nämligen något med våra ögon. Adam och Eva åt av kunskapens träd. Bådas ögon öppnades och de blev varse att de var nakna, står det. ”Vem har låtit dig förstå att du är naken. Har du inte ätit av det träd som jag förbjöd dig att äta av?”

Adam fick upp ögonen för en del av tillvaron – skapelsen, och inte minst sig själv – men blev i stället blind när det gäller skaparen. Detta är ingenting märkvärdigt skriver Sven Reichmann, de åt av kunskapens träd och trädet har den effekten på allas våra ögon. Ju mer kunskapen växt, ju mer har människan själv blivit alltings mått. Och ju smartare vi blivit desto trassligare har våra inbördes relationer blivit. Snart orkar vi inte med varandra längre eftersom vi blivit nästan som krymplingar på känslornas område. Vårt behov av droger är ett tecken på hur otillfredsställda vi är.

Människan älskar visserligen rättfärdigheten, även den värsta tyrann – inte minst just han – vill att hans gärningar skall se rättfärdiga ut. Hitler kunde inte starta sitt länge efterlängtade krig utan att utan att försöka få det att se ut som försvar och inte som anfall. Han klädde ut några tyskar till polska soldater och lät dem skjuta några skott. Sedan skrek han i höga sky att Tyskland var anfallet av Polen.

Alla människor bejakar Guds lag i sin tanke. Pläderar du för att kärleken skall råda så kommer alla att omfamna dig. Du är inte ett dugg kontroversiell. Men säger du att kärleken är omöjlig utan Gud, då smäller det på ett eller annat vis. Människan älskar rättfärdighet, men är fiende till Gud, hon menar sig själv ha alla hans egenskaper, och kan också själv avgöra vad som är rätt.

Gud säger efter syndafallet: ”Se, mannen har blivit som en av oss, så att han förstår vad gott och ont är, må han nu icke räcka ut sin hand och ta också av livets träd och äta och så leva i evighet”. Det fick räcka med missbruket av kunskapen gott och ont.

Kaptenen fick frågan hur han kunde veta var grunden och farorna omkring båten fanns. Det vet jag inte men jag följer farleden. Se upp med dem som vill ha en egen farled, det går att komma vilse.

 

 

Annonser

4 thoughts on “Blind tro på auktoriteter är sanningens största fiende

  1. Mitt i prick skrivet Stig!
    Har bott i Uppsala sedan 1974 så jag har sett och upplevt det mesta av det som hänt på LO. Men det är ju så att ”alla vägar bär till Rom i grönska som i fager blom” som det stod i den gamla ”slagdängan”!
    Kristenheten har väl aldrig varit så nersmittad som i dag och dåliga på att läsa Bibeln.
    PS: Hälsa till ”syrran”. DS

    Gilla

  2. Och pingst märkte det inte ens skriver du. Här måste jag faktiskt rätta dig, eller har du kanske glömt? Nej, jag minns mycket väl tongångarna och hur det lät inom pingst på 80-talet. Varifrån tror du ordspråket: Där 2 eller 3 pingstvänner samlas där är Ulf Ekman mitt i bland dem, kommer ifrån? Redan 1985 sa man på predikantveckan i veckan att Livets ord har en annan Jesus. Dåvarande pingstpastor i Uppsala Gunnar Olofsson, läste högt ur från Galaterbrevet, detta med hänvisning till Livets ord att förbannad är den som förkunnar ett annat evangelium. Under i stort sett de inledande åren på 80-talet och när L O blev en församling och tillika bibelskola, gick det knappt en dag utan att Dagen eller någon pingstpredikant hade någon åsikt om vad som skedde på Livets Ord. Jag har själv sett både med avsmak och starkt ogillande Ulf Ekmans resa under senare år, det jag främst ogillar hos honom är för det första att han inte vill kännas vid att han har gjort något som helst fel, vare sig då eller i nutid, han saknar därför allt vad heder heter i kroppen. Att han förde sin egen församling bakom ljuset i flertal år vet vi idag, detta tack vare aletheias gedigna arbete genom åren, dom har i sanning gjort sig förtjänta av mer än en ros om jag säger så. Men, återigen säg inte att man inom pingst inte märke vad som pågick och vad som lärdes ut på Livets Ord, mycket av kritiken som då framfördes var säkert både förfogad och rättvis, men ibland kändes det som om att allt krut man inom pingst la ner så var det på att skriva och att hela tider ha åsikter om Livets Ord. Jag minns 80-talet jag också, mycket väl

    Gilla

    • Tony
      Du har säkert rätt i det du skriver om reaktionerna från pingst. Så var det, åtminstone från början, många pingstpredikanter reagerade. Dock inte alla och så småningom vande man sig vid att ha en stiftelse vars bibelskoleelever gick ut med uppmaningen och uppdraget att dra ut från sina församlingar och bilda nya, levande församlingar. Tonen var ofta lika aggressiv som den dåvarande ledarens.
      Personligen är jag övertygad om att det blev en viktig anledning till den stagnation som inträtt så småningom i hela kristenheten. UEs ledarstil har kopierats med samma förödande resultat som originalets.
      Teologiskt predikar man att det kristna livet ska resultera i framgång, även om det dämpats. Efter vad jag förstår är det det dominerande budskapet över vår jord där det ser ut som framgång.
      Men framgången begränsas i allt väsentligt till predikanterna.

      Gilla

      • Absolut! Jag minns mycket väl när kommandoropen från Ulf Ekman löd. Gå ur era döda sammanhang! Vilket många också sen gjorde och hörsammade den kallelsen, men med vilket resultat. Här några exempel på på trosförsamlingar som har bildats i Sverige men som idag inte längre finns kvar. 1) Oskarshamn 2) Gävle 3)Jönköping här flertal församlingar som har lagts ner, minst 2 som jag känner till. 4)Värnamo. 5) Göteborg 6) Vetlanda. Utöver dessa 6 städer finns det sannolikt fler städer där det idag går omkring vilseledda, förvirrade och desillusionerade kristna i spåren efter det att den församling dom hade gått med i sen upplösts. Så du är inne på helt rätt linje i att det finns ett samband mellan den stagnation vi idag ser inom svensk kristenhet och den framfart och vad som trosrörelsen har ställt till med . Jag var själv aktiv i en sån församling i ca 15 års tid, så jag är väl initierad om vad det här handlar om.

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s