var finner man en sådan?

Jag kom att läsa i Ordspråksboken 30, om en företeelse som blivit ifrågasatt av vår tids feministiskt sinnade människor. Hustru är för dem liktydig med en hemmafru, som inte kunnat förverkliga sina egna idéer utan är ett offer för patriarkatet. Hon måste ut på den kommersiella marknaden och försöka åstadkomma jämlikhet mellan könen annars förråder hon sitt kön, enligt deras teorier.

Hustrun i texten går förmodligen med kjolar som når närmare golvet än våra feministiskt sinnade ideal tycker är anständigt, dvs de når en bit nedan den punkt som RFSU anser vara centrum i en kvinnas liv.

Kvinnan i bibelns berättelsen hade ett annat centrum. Trots, eller kanske tack vare, att hon var hustru hade hon utvecklats till att vara sin mans jämlike, chef för det minirike som har med livet själv att göra, inte underordnat någon man att vara avundsjuk på. Hon har egna planer på utveckling av sin verksamhet. Men hon är det på en område som är under attack av krafter som hellre ser henne fången i ett feministiskt tänk som skiljer på kvinnligt och manligt och inte ser människans totala potential, dvs. gemensamt ansvar. Att båda könen ibland misslyckas med detta ändrar inte premissen.

” – Långt mer än pärlor är hon värd. På henne litar hennes mans hjärta och han saknar ingenting. I alla sina livsdagar gör hon honom gott, aldrig ont. Omsorg har hon om ull och lin, och hennes händer arbetar med lust.

Hon är som en köpmans skepp, fjärran ifrån hämtar hon sin mat. 　
Medan det ännu är natt stiger hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del.

Hon har planer på en åker och skaffar sig den, av sina händers förvärv
planterar hon en vingård. Hon fäster ivrigt upp sin klädnad och går till verket med starka armar. 　
Hon märker att hennes arbete går bra, hennes lampa släcks inte
om natten. Hon sträcker händerna mot spinnrocken, och fingrarna fattar om sländan. 　För den betryckte öppnar hon sin hand, hon räcker ut sina armar mot den fattige. 　
Hon fruktar ej för sin familj när vintern kommer, ty alla i huset är klädda i scharlakansfärgad ull. Täcken gör hon åt sig, hon har kläder av finaste linne och purpur.

Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste.　
Linneskjortor gör hon och säljer, köpmännen förser hon med bälten.　
Kraft och värdighet är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer.
Hon öppnar sin mun med vishet och har vänlig förmaning
på sin tunga. Hon vakar över ordningen i sitt hem och äter ej sitt bröd i lättja.　Hennes barn står upp och välsignar henne och hennes man berömmer henne: 　
”Många duktiga kvinnor har funnits, men du, du överträffar dem alla.” 　
Älskvärdhet kan bedra och skönhet är en vindfläkt, men prisas skall den hustru som fruktar Herren.　
Låt henne få njuta frukten av sitt arbete och må hennes gärningar
prisa henne i portarna.”

Texten är lite omodern i vårt sätt att läsa men innebörden kan inte missförstås. Vi skall inte reducera människan till att vara kön endast. Se människan i harmoni med varandra.