Davids förtröstan på Gud gav honom segern

Den ”trojanska hästentaktik” som Islamister använder i Sverige har mycket gemensamt med Hamas försök att genom underjordiska tunnlar komma åt att angripa och utplåna Israel. I båda företeelserna vill man smyga på sina fiender sin destruktiva närvaro.

Israel förstår faran och ingriper, till omvärldens förtret. Här hemma är vi mer aningslösa och vissa av våra partier tänker t.o.m. att ”ändamålet helgar medlen”. Dvs att islamistiskt inflytande hjälper den politiska makten att förbli i ”rätta” händer.

Det är en s-mp-v-taktik som är förödande för vår framtid och de mänskliga värden vi genom generationer vunnit och i dag skördar frukten av, men som vi håller på att försnilla.

Ondskan, som är ett resultat av gudsfrånvändhet är inte heller bara lokaliserad till den islamistiska sfären, vi har gott om den inomskärs också.

Det finns tillräckligt mycket synd och mänsklig förnedring hos oss utan att vi behöver hjälp från Islam. Frågan är också om det skulle göra någon avgörande skillnad för vårt land med en alliansregering? Det är tveksamt.

En mänsklighet regerad av ondska kan bara mötas med kärlek och det betyder paradoxalt nog kamp, inte underkastelse i någon förment ödmjukhet. En kamp på fler än en front.

Men – den kampen kan vi inte föra utan hjälp, vi är alltför försvagade. Hur då försvagade kanske du tänker? Vällevnad försvagar ett folk, vi vill inte offra något av det vi har. Vi har det bra och så skall det förbli, vi vill inte se de faror som tornar upp sig i vår omvärld. Vi vill fortsätta som förut. Men det kommer ett slut, vi vet bara inte hur det ser ut. Och offer kommer att krävas.Vi kan se hur snaran dras åt kring Guds folk.

Detta uppdrag att förmana anförtror jag nu åt dig, mitt barn Timoteus, i enlighet med de profetord som en gång uttalades över dig. I kraft av dem ska du kämpa den goda kampen, i tro och med rent samvete. (1 Tim. 1:18)

Vi kämpar inte mot kött och blod, utan mot furstarna, mot makterna, mot världshärskarna här i mörkret och mot ondskans andemakter i himlarymderna.

(Ef 6:12)

Vi kan påminna oss Davids strid mot Goliat – det lilla oansenliga – mot det som menade sig något vara. Man kan se filistén Goliat som representant för det gudlösa samhället som gärna vill besegra oss. Hur kunde David ge sig i kast med en sådan krigare som Goliat?

”Du kommer mot mig med svärd och spjut och lans, jag kommer mot dig i Herren Sebaots namn. Han är Gud för Israels här som du har hånat. Herren skall denna dag överlämna dig i min hand och jag skall slå ner dig och ta huvudet av dig. Jag skall denna dag ge de filisteiska krigarnas döda kroppar åt himlens fåglar och åt jordens vilda djur. Och hela världen skall förstå att Israel har en Gud. Hela denna skara skall förstå att det inte är genom svärd och spjut som Herren räddar. Striden är Herrens , och han skall ge er i vår hand.” (1 Sam 17:45)

Det var hans oreserverade förtröstan på Herren som gav David segern. Har den förströstan/tron förändrats?

En slangbella och några stenar var det som behövdes för honom

Gideons historia handlar också om att Herren inte ser till antalet krigare

Jesus var också ensam, övergiven och föraktad

Hans ord, bibeln är vårt vapen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s