– förstår vi det Gud sade/säger om Jesus genom profeterna?

Filippus skyndade fram till vagnen och när han hörde den etiopiske hovmannen läsa profeten Jesaja ställde han frågan, ”förstår du vad du läser”, och när han fick ett nekande svar började Filippus undervisa honom.

I forna tider talade Gud många gånger och på många sätt till fäderna genom profeterna, men nu i den sista tiden har han talat till oss genom sin Son. Honom har han insatt som arvinge till allt, och genom honom har han också skapat universum. (Hebr. 1)

Han skulle födas i Betlehem skriver Mika åtskilliga år före Jesus födelse.
Mika inleder med att förklara hur de judiska städerna Samaria och Jerusalem hotas av bestraffning för sina vederstyggelser. Han låter dock meddela att Guds förbund med Israel kommer att fortstå, men att Gud kommer att rensa undan allt det onda. I kapitel 5-6 talar Mika om Guds frälsning, och om hur den kommande Messias ska födas i Betlehem

En profet skulle bereda väg för honom, Johannes döparen (Mal. 3:1, Jes. 40:3). Se, jag skall sända min budbärare och han skall bereda vägen för mig. Och den Herre som ni söker skall plötsligt komma till sitt tempel, förbundets ängel som ni längtar efter. Se, han kommer, säger Herren Sebaot. (Malaki)

En röst ropar i öknen: ”Bered väg för Herren, bana en jämn väg i ödemarken
för vår Gud. Varje dal skall höjas, alla berg och höjder sänkas. Ojämn mark skall jämnas, kuperat land bli slät mark. Herrens härlighet skall uppenbaras, alla människor skall tillsammans se den. Ty Herrens mun har talat.” (Jes 40:3)

Han skulle rida in i Jerusalem på en åsna under folkets jubel (Sak. 9:9)
Fröjda dig storligen, du Sions dotter! Höj jubelrop, du Jerusalems dotter! Se, din konung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är han. Han kommer ödmjuk,ridande på en åsna, på en åsninnas föl.

Han skulle förrådas för trettio silverpengar (Sak. 11:12, psalm 41:10)
Då vägde de upp min lön, trettio siklar silver. Och Herren sade till mig: ”Kasta det åt krukmakaren!” – det härliga pris som de ansåg mig vara värd. Och jag tog de trettio silversiklarna och kastade dem i Herrens hus åt krukmakaren.

Han skulle förföljas, dödas utan att försvara sig själv (Jes 53:8)
Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig och öppnade inte sin mun. Lik ett lamm som förs bort till att slaktas, lik ett får som är tyst inför dem som klipper det, så öppnade han inte sin mun.

Han skulle korsfästas genom att händer och fötter genomborrades. Hans sida skulle bli ”stungen” men inga ben slås söndet. (Ps 22 15-19, Ps 34:21, Sak 12:10)
Jag rinner bort som vatten,
 alla mina leder har skilts åt.
 Mitt hjärta är som vax,
 det smälter i mitt inre.
 Min kraft är uttorkad
 som en krukskärva,
 min tunga fastnar i gommen.
 Du lägger mig i dödens stoft. 
Hundar omger mig,
 de ondas hop omringar mig,
 de har genomborrat 
 mina händer och fötter.
 Jag kan räkna alla mina ben,
 de ser på mig, de stirrar.
 De delar mina kläder mellan sig
 och kastar lott om min klädnad.

Han bevarar alla hans ben,
 inte ett enda av dem ska krossas.
Men över Davids hus och över Jerusalems invånare skall jag utgjuta nådens och bönens Ande, så att de ser upp till mig som de har genomborrat.